Inte trodde jag väl att det skulle bli en sån svår uppgift att hitta det perfekta resmålet över påsk (med perfekt menar jag då vädermässigt, kostnadsmässigt och tidsmässigt). Jag har haft en hel del upp på tapeten, men tack vare (redan!) utsålda flighter, många obekväma byten och dyra flygbiljetter har jag ratat på löpande band. Ett alternativ som jag varken luftat eller tittat på inser jag nu när jag skriver detta är Köpenhamn. Jag känner mig själv, när april kommer vill jag ha sommarkänsla. Jag vill ha sol, jag vill ha uteserveringar och jag vill ha spirande vårkänslor i kroppen. Därmed känns Dublin (trots att det är en stad jag verkligen, verkligen vill besöka) som det sämsta av alternativen, för även om det inte regnar så har jag en känsla av att den där försmaken av sommaren får jag inte där.
Amsterdam däremot, jo – nu börjar vi närma oss. Men boende verkar vara en dyr historia i sig, jag tycker att 7-800 kronor per natt ska duga för boende. Något som knappt går hem på B&Bs i Holland, så trots den vackra staden kan jag inte låta bli att slänga lystna blickar åt Belgrad. Serbien är ett sånt där resmål som inte hunnit slå än, men de som varit där säger att det är en väldigt speciell men vacker stad med mycket fokus på mat och matupplevelser. Dessutom sägs det att april är en av de bästa månaderna att besöka staden, det är billigt att leva. Så nej, vi har inte lyckats bestämma oss än. Just nu känns det snart som att vi singlar slant om de två sistnämnda.
De här barnen, de som är helt galet underbara och bäst i hela världen. Ibland drömmer jag om att få göra något med min sambo, bara han och jag, sånt som inte kanske innebär en flytthelg där kvalitetstid komprimerades till logistikfunderingar, hysteriska skrattanfall över hårbollar i avloppet och fysisk utmattning (även om det självklart var jättetrevligt det också).
Jag drömmer om storstadssemester i Europa, om att få vakna upp på hotell, ta sovmorgon, njuta av lång frukost och strosa i egen takt genom gator, läsa kartor utan att bli avbruten, att få insupa atmosfären, hålla hand och bara vara två. Hylla kärleken. Den som också behöver få lite utrymme. En liten resa på tumanhand är vi inte bortskämda med.
Jag vet att ni fått läsa delar av denna resa tidigare, men för mitt eget minne kommer den här i sin helhet med bilder.
Det var några svettiga timmar på förmiddagen tisdag den 12:e april. Inte nog med att Lilla A hade misstänksamma prickar på några platser på kroppen, hon började dessutom få feber. Vi avvägde olika scenarion och var i sista sekund beredda att avboka resan. Lyckligtvis gjorde vi inte det, trots att utslagen såg precis ut som de man ser innan vattkoppor blir just koppor var de alltså inte några vattkoppor utan vad vi nu förstått vanliga virusutslag.
Incheckningen gick smidigt, bagaget gick rejält överlastat iväg och vi fixade in vagnen i specialbagage. Numera finns även lånevagnar i anslutning till incheckningen och inte bara bland utvalda flygbolag. Helt nya Carena vagnar (hjulen på samtliga såg ut att möjligtvis varit i bruk någon enstaka gång tidigare) med fällbart ryggstöd. Heja Swedavia (som alltså tagit över flygtrafiken efter omvandling av LFV).
På Arlanda sprang vi annars. Busade, jagade och tog slut på energin. Vårt recept på en lyckad flygresa alla gånger! Av erfarenhet från egna resor innan barn vet jag nämligen att det inte någonstans är populärt med barn som ränner i gångarna (kanske är skillnad på charterflyg, men reguljärt är det ofta affärsresenärer som vill ha lugn och ro) och är det något jag inte gillar så är det sura blickar i nacken för att jag kommer med ett barn. Skrika kan de göra för andra saker än att de har spring i benen.
Ner till Amsterdam gick supersmidigt, vi hade rejäl medvind och flög in en halvtimme (som vi var försenade) och därmed hann vi med vår anslutning utan att behöva lägga benen på ryggen. Lilla A insåg att stewarden delade ut kakor och såg sedan till att fråga efter kaka varje gång han passerade. Lyckligtvis pratade han inte svenska, så någon mer kaka blev det inte.
På Schiphol tar allting tid, från gaten där vi anlände till gaten där flighten skulle avgå var en 25 minuters promenad utan några köer i säkerhetskontrollen. Första gången med kroppsscanner för min del, fast bara på avstånd. Såg till att gå med A igenom, då fick vi använda den vanliga. E däremot syntes på en skärm bredvid där jag stod. Coolt och läskigt.
Och det var ju först där som jag tittade på boardingkorten och såg vart vi skulle sitta. Fast jag trodde ju att det var ett dåligt skämt såklart. Har hänt tidigare att jag fått såna platser, när man sen kommit till gaten har det visat sig vara fel på bokningssystemet och andra platser har tilldelats. För det var absolut inga dåliga platser jag hade bokat in oss på från början.
Men där satt vi iaf. Längst fram i en 747:a, långt framför piloterna och det var rent ut sagt skitläskigt. Kan gärna tänka mig att åka business igen någon gång (fast aldrig någonsin betala för det – SÅ mycket bättre är det inte) men helst aldrig längst fram i ett flygplan. Möjligtvis en A380, men inte annars. Nej, läskigt var sammanfattningen, men övervåningen längtar jag efter att få testa oavsett.
Nyvakna
Lilla A och jag skedade delar av natten i vår liggstol, men sen fick jag ont i kroppen och la ner henne längst fram på golvet istället och där fick hon sedan sova tills det var dags att börja gå in för landning. Lite frukost i magen måste man ju få även som liten!
Bangkoks flygplats är verkligen enorm och härlig. Första gången jag kom hit minns jag att vi kände oss påhoppade av alla som ville få en att åka just deras taxi, men nu kändes det så mycket lugnare. Härligt, bättre intryck behövdes faktiskt!
Vi hade lite att fixa med innan det var dags för boarding, som att fixa biljetten till Lilla A, hitta nätverk för att föra över pengar till rätt konto (man kan ju inte komma ihåg allt). Tid hade vi iaf gott om, så när vi satte oss ner för att äta hade vi all tid i världen.
En notering om Bangkok och mat – se till att äta innan ni passerar säkerhetskontrollen om ni vill ha något annat än McD och Burger King.
Vi hamnade iaf slutligen på Bangkok Airways lounge dit alla som åker med flygbolaget får ta sig. Här finns gratis snacks, dricka och internet. För de mindre finns en popcornmaskin samt ett lekrum att roa sig en stund i.
Jag vet inte riktigt vad säkerhetsreglerna sager om barn under 2 år i egen stol på flygplan. Jag vet att man kan köpa till en egen plats, men har då ändå sett dessa barn sitta i förälders knä under start och landning. Den här flighten fick Lilla A sin egen stol (nej, vi hade inte betalt för den heller, snacka om flyt!) och fick därför sitta själv under både start och landning. Vad hon tyckte? Jag har verkligen ingen aning eftersom hon somnade bara någon minut efter att vi satt henne där och vaknade först efter att jag väckt henne vid gaten. Själv åt jag en riktigt läskig macka, nästa gång tänker jag inte ens smaka. Huvva, rysningar i kroppen!
Phuket välkomnade oss precis enligt väderprognoserna när vi hämtat ut väskorna. Det var helt svart på himlen och blixtrade precis överallt. Bara några minuter efter att vi lämnat flygplatsen började det att fullkomligt ösa ner.
Vi hade ju förbokat en bil från kids-on-board.se med bilbarnstol installerad, den stod redo att hämta upp oss. Trevlig chaufför, förstklassig bil och skön körning. Mindre skönt var den dödsolycka vi passerade bara några mil senare eller den andra allvarliga olyckan som inträffat bara några minuter senare. Påminnelse om varför jag inte känner mig helt bekväm med trafiken!
När flyget väl tog sig iväg några timmar försenat (ja, plus ett dygn då) så var vi iaf på G. Lilla A bestämde sig för att få ett hysteriskt utbrott direkt när vi kom på flygplanet och jag hörde väl idel suckar runt om på raderna, men inom 10 minuter sov hon gott. Hon missade alltså starten. Ja, landningen också eftersom hon då hade somnat om.
Tanken var ju att vi skulle ha dryga 5 timmar på oss att ”göra” Schiphol. I slutändan blev det knappa 3 timmar, de spenderades faktiskt helt och hållet i en lounge. Nu låter jag sådär dryg och onödig, men vi hängde faktiskt i en babylounge. Hört talas om en sån?
Babycare lounge by Nutricia
Matdags
Det hade inte vi heller, men det är ett urskönt koncept. Reser ni någon gång med barn och har möjlighet att uppsöka en så rekommenderas det högt. Det är ju inte direkt lite som händer på flygplatser och flygplan. Iaf A var på spänn konstant, hade jättesvårt att koppla av. Det var alltså extremt skönt att få komma fram till Amsterdam, hitta denna avslappningspunkt och ha en lite mentalt utvilad bebis att resa vidare med. Babyloungen ska vara ett tyst litet rum med separata som sänghimlar som skärmar av 6-7 områden med sittplats för föräldrar samt en spjälsäng till bebisen/barnet. Inne i sin lilla himmel kan man ägna sig åt att vila/ta det lugnt – eller som de som huserade i loungen när vi kom – skälla och skrika på sina barn. Vi valde det första alternativet.
Nu var det en lite speciell situation, eftersom det just när vi befann oss på Schiphol fanns ca 3000 strandade passagerare tack vare snövädret, därför var trycket på loungen större och volymen högre. Vi gillade det iaf!
De började dessutom att boarda vårt plan väldigt tidigt, vilket visade sig vara helt i onödan. Två timmar senare fick vi äntligen taxa ut från gaten för att åka och köa till avisning (snön alltså) och en stund efter det var vi uppe i luften. Äntligen!
Flygningen gick över förväntan. Vi fick ha 4 platser för oss själva på raden näst längst bak, så vi hade plats att breda ut oss. Planet var egentligen överbokat, men eftersom snön fortsatte att falla tog inte Amsterdam emot alla sina passagerare. Bättre för oss med andra ord. A hittade beundrare direkt när hon kom på planet, charmade in sig hos personalen. Allt för att de inte skulle få alltför ont i skallen när hon sen fick ett utbrott á la värsting i 20 minuter. Övertrött var ordet. När hon väl somnade så sov hon. Sov och sov och sov. Hon missade alltså även denna start, men vaknade 1½ timme innan landning. 12½ timmes sömn på ett flygplan med 2 korta uppvak på ett flygplan klassar jag som extremt bra.
Landningen var rolig. Vi satt på mittenraden och lekte med A som flinade glatt varje gång det kom en liten luftgrop. Helt plötsligt började piloten att bromsa, så tydligen hade vi landat. Hur man sätter ner en 777-300ER på marken utan att någon märker av det är ett mysterium, men det var fler i planet som reagerade. Tack piloten säger jag!
Vår resa kommer att påbörjas när A är 5 månader gammal och avslutas när hon är närmare 6½ månad. Utvecklingsmässigt kommer massvis att hända under denna resa, vi hoppas att hon i efterhand kommer att uppskatta den, även om hon inte kommer ha något minne av själva resan.
20 December 2009 parkerar vi bilen på Benstocken runt lunch, kl 13:25 lyfter vårt plan (via Amsterdam med ett liten 737-300) till Kuala Lumpur. Vi ska tydligen få äran att flyga den nyligen inköpta 777-300ER som leverades till KLM först nu i slutet av augusti. Trefligt! Vi har reserverat plats där Lilla A ska få en egen liten korg som hänger på väggen. Fram tills dess får hon åka på E:s mage/rygg i sin populära bärsele.
Bärselen
21 December 2009 ankommer vi till KL 20:40. Transport från flygplatsen till Mont Kiara på kvällskvisten och därefter lär vi nog sova rätt så gott.
Till E:s föräldrar
21 -26 December 2009 kommer vi att befinna oss i KL. Shoppa julklappar och äta god mat är största planerna. Framförallt varva ner i en ny miljö. Till vår hjälp har vi med en vagn från Akta Graco som dessutom har klick-funktion för vårt babyskydd som vi kommer att ta med oss.
Babyskyddet
Akta Graco Mosaic med fullt liggläge
27 – 30 December 2009 tar vi oss ifrån storstadens puls för några dagar i det anrika Melaka. Det är tydligen hit man ska komma om man vill äta fisk- och skaldjur. Och det vill vi ju!Planen är väl att någon dag ta sig längre ner längs kusten för att E:s syster ska få känna sanden mellan tårna innan hon återvänder till ett kallt och ruggigt Sverige.
Gamla Sultan palatset
31 December 2009 – 3 Januari 2010 avslutar vi 2009 och påbörjar 2010 i en stad som egentligen inte firar nyår. De flesta i Malaysia är ju nämligen muslimer! E:s syster återvänder här till Sverige efter några veckor i vårt sällskap. Vi roar oss med att ligga vid poolen, shoppa lite mer och kanske kolla in Chinatown.
4 – 18 Januari 2010 åker vi oss med Malaysian Airlines till Langkawi . Vi kommer att bo på hotell Holiday Villa som ligger på stranden Pantai Tengah, den mindre av de två större stränderna på ön. Vi valde Langkawi eftersom vi vill göra det någorlunda bekvämt första gången vi reser med en baby. Att det är en skattefri zon och därmed det enda stället i Malaysia där ölen är billig gjorde inte valet svårare för E. Själv ser jag fram emot en god cocktail någon kväll! Tyvärr är Langkawi inte ett billigt resmål om man vill ha någorlunda bekvämt boende.
Vårt rum
19 – 25 Januari 2010 avslutar vi resan med en vecka i KL. Vad ska vi se? Vart ska man shoppa? Här behöver vi lite tips för att inte bli tokiga! 😉 Efter två veckor på stranden lär nog min rastlösa gen ha tagit över! Fast det lär nog spenderas en del tid vid poolen iaf.
25 Januari 2010 kl 23:40 på kvällen lyfter vår flight mot Amsterdam och vi är på väg hem igen.
26 Januari 2010 anländer vi till Stockholm Arlanda kl 08:55
