Resenären är min nya inläggskategori för mina resor. De som är gjorda, de som ska göras och de som dröms om. Det är inlägg för de som vill drömma, för de som vill utforska och för de som vill utbyta erfarenheter.
Jag hade Kreta på kartan sedan tidigare, då med killkompis på sistaminuten (minns knappt något från den veckan) samt en av mina och Es första resor tillsammans (2005). Det var i maj, säsongen hade knappt startat. Vi åkte jordens billigaste sistaminutenresa (895:-/person) med Apollo och hamnade på Akti Chara i utkanten av Platanes, vilket ligger på gångavstånd från Rethymnon. Ön satte dock inte speciellt djupa spår och det dröjde några år innan vi tänkte Grekland igen, trots en härlig vecka på ett trevligt och mycket rymligt hotell.
Myrthos Beach
Sommaren 2010 var Lilla A 13 månader gammal och på sin tredje utlandssemester (Malaysia och vecka i Barcelona avklarad), vi valde resmål utifrån budget. Kefalonia, en av de joniska öarna blev destination via Airtours i mitten på augusti. Dionysos Village låg med svårslaget läge (och pris) med utsikt över Makris Gialos och Platos Gialos. Nackdel för tung backe på väg upp, för krånglig gångväg ner till stranden (rekommenderas inte med barnvagn). Utsikten däremot var fenomenal.
Utsikt från Dionysos Village (reception) ner mot Lassi och Makris Gialos
De två veckorna såg vi det magiska i Grekland. I de slingriga vägarna längs stup, i Fiskardos hamn, i Skala, huvudstaden Argostoli och såklart Lixouri. Vi åkte bil fram och tillbaka, testade vägkrogar och turistrestauranger. Åt. Såg. Njöt. Jagade små barnsben som njöt av värme, bad och föräldrar. Någon gång skulle vi kanske komma tillbaka.
Vi har avverkat fler turer till Grekland sen dess, Kreta (2011), Korfu (2012) och Rhodos (2012) men för oss båda finns värdemätare kvar i Kefalonia. För E är det den magiska stifadon som serverades på den annars rätt usla restaurangen vid hamnen i Argostoli, för mig är det de hisnande vyerna som passerade utanför fönstret på bilen. Hav så azurblått att man nästan förväntar sig att någon färgat det.
Nästa tur till Grekland får bli en resa, inte en semester.
Har ni ett jobb som ni bara skulle kunna göra vadsomhelst för att få? Ett sånt där jobb som hjärtat bankar lite extra inför. Fast som man vet (i alla fall i mitt fall) att man aldrig kommer att få. Jag vet inte ens om det här jobbet finns. Förutom i mina drömmar då.
Jag skulle vilja hjälpa reseföretag som idag inte har så funktionell marknadsföring kring deras hotell, faciliteter, närområden och hjälpa till att ta fram ett mer fungerande betygssystem beroende på om man reser som familj, par eller singlar utifrån kunders synpunkter och erfarenheter. Kunna presentera mer matnyttig information kring hotellen, sammanställa och besvara vanliga frågor redan inbakat i hotellbeskrivningen och framförallt göra bokningsmomentet mycket mer överskådligt beroende på krav och önskemål. Kanske även rikta in sig mot att få in mer omfattande recensioner från utvalda resenärer.
Det finns nämligen flertalet reseföretag därute med otroligt stor potential (främst Apollo, Solresor, Airtours och Nazar) att ta över marginaler och resenärer från sina konkurrenter (Fritidsresor och Ving) men som inte använder sina marknadsföringskanaler på rätt sätt (främst internet). Med det inte sagt att både Ving och Fritidsresor även de har en del att jobba på vad gäller informationstillgänglighet och sanningsenlighet.
För det var ju det här med resor, som jag brinner för dem. Andra tränar. Tittar på tv-program. Syr, pysslar, eller vad. Jag surfar resor. Och hade jag haft någon typ av marknadsföringsutbildning i bagaget hade jag sökt mig dit. Till resebranschen, för det är där jag hör hemma. Jag bara känner det. Synd att de inte efterfrågar såna som mig. För jag är helt säker på att jag hade varit grym.
Jobbar du inom det området där ditt intresse ligger?
Under den närmaste tiden kommer jag att lägga ut en hel del inlägg från vår tid på Kreta, texter som ni kanske upplever som långrandiga och tradiga men de behöver finnas till för mitt framtida minne.
Det var länge väldigt osäkert om vi skulle resa någonstans alls i sommar, jag hade ju avgett ett halvt löfte om en sommar i Sverige men så smått började sen reslusten pocka på både hos mig och E. Resultatet blev en 2-veckors semester till Kreta. En ö vi båda två besökt redan tidigare (utan att blivit speciellt förtjusta). När resan bokas så pass sent som några veckor innan avresa är priserna onödigt skyhöga och alternativen rätt få, vi bokade upp de allra sista platserna på vår flight – något som tydde på att vi valt ett populärt datum.
Efter förseningar på Arlanda tack vare flygledningskapacitet i grekiska luftrummet landade vi lagom sena på Souda (som Chanias flygplats heter). Flygresan gick som vanligt över förväntan, redan innan vi taxade ut på startbanan hade Lilla A somnat på sin egna plats, däremot vid landning var hon inte lika extatisk över att behöva sitta stilla så i slutändan fick hon sitta i mitt knä ändå för att lugna ner sig. Det här med att sitta fastspänd är inte en favoritsysselsättning alltså, speciellt inte när någon säger att man måste.
Otroligt nog fick vi ut bagaget först av alla från bandet, rekord? Bussen från Airtours stod redo att ta oss till vårt hotell i Agia Marina och ännu mer ovanligt så var den redo att åka inom 10 minuter från det att vi tagit plats. Måste väl även det vara något typ av rekord för charter?
Lägenhetshotellet där vi bodde ligger precis i anslutning till både Agia Marina och Platanias, vilket gör att man har en del valmöjligheter vad gäller mat, strand och shopping. Platanias är den mer livliga delen och Agia Marina den lugnare (för att inte säga helt öde – men jag kommer tillbaka till det senare). Oscar Suites är ett modernt komplex som både Airtours och Fritidsresor har i sitt sortiment.
Vi fick en lägenhet i närheten av huvudgatan, något vi blivit varnade för eftersom den skulle vara hårt trafikerad. Jag vet inte om jag är cityförstörd eller om det verkligen var så öde – för hårt trafikerad var den inte. Absolut inget störande ljud, det faktum att vi var en av kanske två lägenheter i hela komplexet som hade havsutsikt gjorde knappast saken sämre eller det faktum att vår balkong löpte längs hela lägenhetens längd. Överhuvudtaget var 2-rums lägenheten imponerande, trots att den var sparsmakat inredd med bara det nödvändigaste.
Först och främst var den stor, jag gissar på 75-80 kvm plus balkong utöver det på ytterligare ca 20 kvm. En enorm hall, stort och luftigt vardagsrum med rejäla ytor för spralliga ben, ett välutrustat kök med 2 kokplattor, micro, kylskåp, frysfack, vattenkokare, kaffekokare och allt som kan tänkas behövas på semestern. Matplatsen var dessutom avskiljd från köket i ett eget alkov vilket gjorde ytorna ännu större. Badrummet var fräscht med stor duschkabin och toalettlock som stänger sig självt, stor spegel längs hela väggen ovanför handfatet.
I vardagsrum och sovrum fanns separata airconditioning utblås, varav den i sovrummet fungerande mest effektivt eftersom den naturligt nog hade mindre yta att täcka. När man reste med Airtours ingick detta i priset, men reste du med Fritidsresor fick du lägga till 350:-/vecka samt fick då enbart tillgång till den under vissa tider på dygnet till skillnad från vår som fungerade dygnet runt.
På området fanns två separata poolområden, båda i likartad storlek och utformning. Alla barn under 4 år hänvisades dock till den separata barnpoolen i det övre poolområdet, trots att den var precis lika djup/grund som den i vår närmaste pool. Ingen (förutom vi då -regelnördar som vi är) verkade dock respektera det, utan små barn badade utan vidare där trots uppmaningarna.
Omgivningarna var annars riktigt gröna och mysiga kring hotellet, ägarna odlade diverse olika kryddor i balkonglådor längs gångarna, vid ankomst fick vi en flaska egentillverkad Raki och vid hemresa en stor flaska med olivolja från deras egna odlingar. Väldigt uppskattat!
Överhuvudtaget har jag bara positiva saker att säga om personalen, för trots att vi hade väldigt lite med dem att göra – som det brukar bli när man inte har några bekymmer var de snabbt där och hjälpte till när vi väl stötte på patrull. Tyvärr visade det sig ju att just de problemen kunde de inte göra så mycket åt eftersom det hade med internetleverantörerna att göra istället, där har jag läst på att det är en viss diplomatik inblandat.
Till hotellet hör även en restaurang som är en av de populärare i området och nästintill varje kväll fullsatt trots att många andra restauranger längs gatan står närapå tomma kväll efter kväll. Här kan jag inte riktigt falla in i skaran som var överdrivet positiv, vid de två tillfällen vi åt här blev vi inte övertygade, men restaurangen är mysig och personalen väldigt trevlig trots att maten knappast lever upp till förväntningarna.
Stranden ligger nära, bara tvärs över vägen och längs ett lägenhetshotell (Alexia) så är du framme. Vi gillade inte alls den här sträckan av sandstrand uppblandat med grus, eftersom det låg stora stenblock i bryningen (som blivit hala av mossa/växtlighet) kändes det inte som ett helt stabilt ställe att ta sig i med barn. Själva stranden är inte heller vad jag skulle kalla vykortsvacker, men fyller absolut sitt syfte. 10-15 minuters promenad längre in i Agia Marina (åt Kato Stalos hållet) blir stranden bättre, mer långgrund med mindre uppblandat grus och helt fritt från stenar på botten. Vågorna går riktigt högt vissa dagar, inte helt oväntat gillar många att leka och då är det skönt att slippa oroa sig för att slå i en sten.
Slutligen finns det såklart ett par punkter som jag vill anmärka på (varav många är generella för hela Medelhavsområdet och inte specifikt för just detta hotell ska betänkas) där jag känner att det kan bli en del brister.
Städningen – 5 dagar i veckan, byte av lakan 2 ggr (varav ena bytet sker på en städfri dag). Dag 2 spillde Lilla A en liten plätt med tandkräm på golvet i badrummet, en liten plutt som jag lät ligga kvar bara för att se om de bara sopade golven eller även torkade någon gång. Vi var där i 14 dagar och tandkrämen satt kvar när vi åkte hem. Ni vet själva hur mycket sand/skräp man drar med sig in i lägenheten varje gång och som sedan med hjälp av spillt vatten/juice/dricka fastnar i golvet. Ja, ni fattar – lite moppning av lägenheten hade varit välkommet.
Barnpoolen – Precis som på de flesta andra ställen vi varit på är barnpoolen rätt så djup. 60 cm (vilket ofta blir mer eftersom det är fyllt över strecket) kräver nästan ett barn på 80 cm för att kunna stå och leka själv. Lilla A är inte rädd för att hamna under ytan, men många föräldrar fastnar i att de ständigt måste hålla i barn som är vattenrädda. Vid ett besök vid poolen hittade vi dessutom en glasbit på botten, något som de verkade städa undan efter, vid nästa besök var poolen rengjord.
Trappor – Vår lägenhet låg högt upp, vägen dit var kantad av en trappa som naturligtvis inte hade något riktigt räcke utan bara en vägg att hålla sig i. Lägg till att trappan är brant och tillverkad i klinkers, vilket gör det till en riktig fälla om en droppe vätska landar. E ramlade, jag föll illa (med A i famnen) i gången utanför vår lägenhet. Underlag som inte blir till hala fläckar så fort en droppe landar där vore att föredra.
Strand/poolhanddukar – För att vara ett så pass fräscht lägenhetshotell som det är, så saknade jag några detaljer och då bland annat pool/strandhanddukar att låna/hyra från hotellet.
Hotellinformation – Vårt hotell anordnade grekisk afton en kväll i veckan, information som inte ens nådde ut till sina gäster eftersom det inte någonstans i vår lägenhet fanns information om lägenheten.
Tung, trött och urvriden. Som att pollensäsongen knackar på dörren alldeles för tidigt i år känner jag mig. Just därför får detta bli ytterligare en sån där dag av längtan.
Idag längtar jag tills den 14:e Augusti. Inte för att Lykka fyller 1 år (vilket vi självklart också kommer att fira INNAN vi åker) utan för att vi då kommer att sitta på ett plan som skall ta oss till Kefalonia i Grekland.
Att komma fram till ett beslut om vart man ska åka på semester är alltid en process. Just i år mer så än vanligt. Den här semestern blir nämligen brytpunkten som ändrar vår vardag för det kommande halvåret. Semestern blir vår tid att ställa om våra kroppar och hjärnor på en ny tillvaro. För min del att jobba heltid, för E:s del att inte jobba alls. Alltså var timingen viktigare än någonsin.
Kräsna som vi är (faktiskt mer E än jag – tro’t eller ej) fanns det ju självklart en del resmål som inte ens kom på tal. Turkiet, Bulgarien och Egypten var redan strukna innan sökandet började. Prismässigt försvann ytterligare en hel del alternativ som Mallorca, Rhodos, Cypern och Faro. Italien har alltid lockat, vi trodde att vi hade hittat jackpot när vi föll för Sardinien, men det visade sig snabbt att man helst inte vill vara på ön när italienarna själva har semester. Kroatien och Montenegro var också väldigt heta alternativ, men av olika anledningar höll inte något av de resmål vi tittade på måttet.
Alltså fortsatte sökandet. Jag vet inte hur många timmar jag la ner på att hitta ett bra alternativ, hur många olika hotell jag har tittat på. Rätt snart insåg vi att vi hade fastnat för Grekland. Som så många andra gjort genom åren. Min relation till Grekland är rätt enkel. Jag har varit på Kreta vid två tillfällen, båda två har infallit på sista minuten resor (varav E var med på den sista). Första gången hann jag utforska Chania, andra gången Rethymnon, så även om Kreta är trevligt känns det som att jag har gjort ön. Lyckligtvis för oss finns det många, många fler öar att fastna för i Grekland.
Det är väl knappast någon som kan ha missat att vi har ett vattendjur här hemma? Ytterligare ett av kraven var alltså att det skulle vara en sandstrand (inte speciellt bekvämt att sitta på stenar och leka på stranden), att det skulle vara någorlunda långgrunt (iaf inget stup/hastig lutning) och det skulle finnas en pool på hotellet. Ni anar inte hur många av våra kvarvarande vettiga alternativ faktiskt föll på dessa tre små, men ack så viktiga punkter. Det långgrunda är ju iofs lite onödigt om nu A inte kan gå när hon blir 13 månader, men det är ju omöjligt att veta just nu.
I slutändan kändes valet rätt självklart, jag ser verkligen fram emot att få åka dit. Det är Airtours (nåja, SAS som flyger) som ska ta oss till ön och lägligt nog slipper vi åka ett fullsatt charter-supa-plan(Inget emot charterplan, men flygrädd som jag är så har jag väldigt svårt för överförfriskade människor som ska dela luftrum med mig i flera timmar utan möjlighet att komma ifrån dem). Kefalonia är nämligen inte en sån ö där det finns speciellt mycket nattliv, just i det här läget tackar jag för det.
Dionysos Village heter hotellet som ligger på en höjd strax utanför Lassi. Vi har bokat en enrumslägenhet istället för hotellrum då vi vill ha möjlighet att fixa vår egen frukost, kunna kyla ner drickor och diska ur eventuella nappflaskor ordentligt. Samtliga rum på hotellet har havsutsikt, vi har dessutom en terrass där A kommer kunna leka. Stranden ligger nedanför backen och staden en kort promenad bort.
Utsikt från hotellet
Poolområdet
Stranden enligt Fritidsresor
Jag tror att det här kommer passa oss alldeles utmärkt, eftersom ön är någorlunda stor går det dessutom att hyra bil och göra lite efterforskningar på egen hand. Våra två veckor borta kommer alltså att springa iväg! Sen blir det hem och börja allvaret.
