Det blev lite tyst från mig igår kväll, kanske för att jag var så chockad över fyndet av en fästing på mig själv (sittandes på lagom obekvämt ställe), för att jag var helt slut från att fått sol på mig hela dagen lång eller för att jag var fullt upptagen med att surfa efter vart i landet vi bör bo om vi vill ha ett radhus. Bloggen föll i alla fall i glömska. Det är nog lite av sommarfenomenet.
Min största prestation igår var utan tvekan de där 3,2 kilometrarna jag sprang, lunkade, lufsade. De som enda anledningen till att jag stannade var andningsproblem och hade inte ett dugg att göra med blytunga ben. De är dock som cementblock nu i alla fall efter 150 squats senare på kvällen. På inköpslistan till Thailand står definitivt en keps så jag slipper vara svimfärdig av solen. Om den är framme där då.
Idag sitter jag i sandlådan och övervakar, vilket förutom finaste utsikt är en något blåsig historia. Ungarna som sov rekordlänge imorse och som hade årets bästa humör igår känns lite lagom konfliktsökande. Trötta eller nåt? Snart är det lunch och sen börjar färden mot Stockholm igen.