Darrande stämma.

Jag hade nog egentligen bara tänkt åka in för att klara av det där samtalet med vår support desk.

Fast det samtalet blev till flera och timmarna rullade. Sen insåg jag att det ju faktiskt är ganska skönt här när man varit hemma några dagar. Lugnt och skönt. Tyst. Förresten trodde den stackars killen/grabben/gubben/karln på vår support att jag grät. Jag märkte på honom att han kände sig mer och mer otillfreds med situationen. För mig stockade sig fler och fler ord, till slut var det bara enstaka vokaler här och där som gick igenom. Med tanke på min tillhörande hosta så borde han ju förstått att det kanske inte var så att jag höll på att gå sönder för att jag låst mig själv ute från datorn. Men vad vet jag?

Min röst är alltså obefintlig, niagarafallet är på besök och jag är fortfarande dyngförkyld. Men trots det är jag på strålande humör, så vi hoppas det håller i sig!