Turkiet 2013

En utflykt till Side

Trots att vårt hotell enbart låg några kilometer utanför Side så var det inte något vi hann med att besöka mer än en gång. Jag erkänner dock att det tog några dagar innan jag ens fann det speciellt intressant eftersom jag har en del tidigare erfarenheter av Turkiet som inte riktigt var till resmålets fördel. Det var då och nu är en annan gång, när jag inser att jag får revidera mina åsikter och helt enkelt vara glad att jag gav det en tredje chans.

Tack vare tips från Anna så fick jag veta att det finns en grusväg längs stranden där man kan gå hela vägen in till staden, men med en liten fyraåring i hasorna och resandes utan vagn så var det smidigare att välja taxi. De gula små bilarna behöver man inte leta efter, de står parkerade ute på trottoaren utanför hotellet och inom Side är det ett förbestämt fast pris på 15 TL (ca 50:-).

Vi tittade på ruiner, Lilla A la märke till att andra fotograferade sig genom att klättra uppför öppningar och var inte sen utan började själv häva sig upp för att även hon få en bild högt uppifrån. Nästa gång får hon ju gärna ha i åtanke att den här mamman får svindel av alla höjder över en meter. Men det är något med det här barnet och stenar minns jag när hon drog uppför stentrappa i Rhodos Stad förra sommaren och jag inte kunde andas på flera minuter innan hon var nere igen.

En sak som är så otroligt roligt att resa med Lilla A är att se hur hon vågar ta för sig. Hur hon leder vägen, inte är rädd för att utforska och framförallt att hon tycker att det är så himla roligt att upptäcka nya saker. Fast det är klart, man blir väl som man umgås och vid det här laget har ni kanske förstått att vi inte backar när det gäller resor. Men när ens fyraåring spontant går iväg själv till baren och berättar vad hon vill ha att dricka, när hon går till receptionen och berättar att hon vill vara med till Lollo&Bernie och när hon lämnar en själv i restaurangen för att gå och titta på en show någon annanstans, eller vid poolen för att gå på after beach. Då känns det lite extra bra. Fast lite känns hon bara för stor. Men nu var det Side vi skulle fokusera på.

2013-09-20 (12 av 22) 2013-09-20 (13 av 22) 2013-09-20 (14 av 22) 2013-09-20 (15 av 22) 2013-09-20 (16 av 22) 2013-09-20 (17 av 22) 2013-09-20 (18 av 22) 2013-09-20 (19 av 22) 2013-09-20 (20 av 22) 2013-09-20 (21 av 22) 2013-09-20 (22 av 22)

Vi gjorde några försök att titta i några affärer, från att tidigare varit en avvaktande liten tjej så har Lilla A efter sommarens veckor i Thailand förstått att hon blir lite av en attraktion när hon är iväg på resor och tycker nu att det är roligt när okända skämtar med henne. Jag var ju lite orolig för det där med försäljare sen tidigare men blev glatt överraskad. Speciellt som ensam vuxen med barn hade jag nog tänkt mig att det skulle vara jobbigare. Eller så har jag helt enkelt blivit gammal och inte lika intressant längre.

Side var ju en otroligt vacker liten stad, med många härliga små gränder och höjdpunkten nere vid hamnen där de stora fartygen låg inne. Vi nöjde oss med några timmar här innan vi vände tillbaka till vår trygga lilla station, en turkisk glass och lite shopping åt småtjejerna för att hålla sig varma i höst. Nog är det tråkigt att vi inte hann utforska mer, men för tredje och första gången känner jag spontant att jag inte har något alls emot att återvända och därmed kanske vi får möjlighet en annan gång.

Bildkavalkad – Side, Turkiet 2013

2013-09-17 (3 av 11) 2013-09-17 (8 av 11) 2013-09-18 (2 av 18) 2013-09-18 (3 av 9) 2013-09-18 (6 av 9) 2013-09-18 (7 av 18) 2013-09-18 (10 av 18) 2013-09-18 (14 av 18) 2013-09-20 (6 av 22) 2013-09-21 (6 av 24) 2013-09-21 (10 av 24) 2013-09-22 (5 av 10)

Tänk att vi redan är hemma, att det redan är över. Jag har en del tankar och funderingar kring resan som jag gärna vill få ner på pränt, vad gäller resmål, hotell och barnvänlighet. Men också om själva erfarenheten, leendet i själen som spred sig när barnet inte ville åka hem. Då måste det ha varit precis så bra som jag upplevde det. Att sen dessutom få komma hem till den andra delen av familjen som på sitt håll (och hemma) haft en alldeles strålande vecka.

Nu ska jag bara behålla känslan. Värmen. För idag var det isande kallt och jag insåg hur fort man glömmer. Men vintern är inte bara lång, den är också underbar i sig. Hösten är här, i sitt esse och nu ska vi ta tillvara på tiden. Som alltid.

Home sweet home

20130923-211123.jpg

20130923-211153.jpg

Efter en lång dag på väg hem kom vi nyss innanför dörren. Lite förseningar, sen den underbara Essingeleden så hann klockan bli mer än tänkt. Men hem kom vi ju till slut.
Direkt in i rutin med maratonnattning av Lillasystern och så blev klockan redan sovdags. Hur kunde det gå så fort?

Från 32 grader i skuggan och ett liv i bikini till första dagen med riktig höstjacka imorgon. Jag är taggad!

50 nyanser senare

Jag måste ändå erkänna en sak. De där böckerna, 50 nyanser. De är ju inte bra. Nu har jag kämpat jag vet inte hur länge med att läsa den tredje och sista delen. De två första var ändå lättlästa och man skummade igenom sidorna och handlingen rätt fort (för ärligt talat – jag orkar inte läsa alla sexscener) och man ville ju ändå veta vad som hände. Men hej könsroller. Blyg, osäker tjej träffar dominerande man som bestämmer allt från vad hon ska äta till vad hon ska heta. Redan då var jag något irriterad över språkbruket, tyckte att det mest kändes som en Harlequin roman (finns de ens kvar?!) som fått en förlängning. Underhållning ja, till en början i alla fall. Men så vidare värst läsvärda ska jag väl inte påstå att jag tycker att de är. Eller ja, sen är ju det en definitionsfråga med vad man uppfattar som kul. Nu vill jag ändå bara bli klar med den där boken så att jag är redo år 2014 för Charlie Hunnam i filmen. För den kommer jag inte kunna låta bli att se.

2013-09-21 (1 av 24)

Tacka vet jag Marian. Keyes alltså. Hon vet allt hur man skriver bra underhållningsböcker som är praktiskt taget helt omöjliga att lägga ifrån sig. Så jag sträckläste en av hennes gamla klassiker i förrgår, nu är jag nästan lite irriterad över att jag faktiskt inte hade med mig någon deckare på semestern. Men det här att drömma om att bli halshuggen i sömnen passar sig inte så bra när ens enda försvarare är en underbar men ack så liten unge utan några som helst fighting skills.

Roligaste igår – kvinna på stranden läste 50 nyanser av honom. Låg och slickade sig om munnen. 

På väg hem

2013-09-18 (4 av 9) 2013-09-18 (8 av 9) 2013-09-20 (16 av 22) 2013-09-22 (3 av 10)

Snipp snapp snut, så var semestern slut. Den här veckan har verkligen varit underbar. Tid för bara mig och A, vi har hunnit med att leka, busa och simma. I alla fall doppa oss, för i ärlighetens namn har vi inte badat hälften så mycket som jag trodde att vi skulle. Aningen kalla pooler för de typerna av aktivitet när man har att göra med inte bara en – utan uppenbarligen två – badkrukor utav rang.

Men vi har ätit gott, vi har slappat. Haft solsken. Fått fräknar (jag). Druckit drinkar (båda två). Byggt sandslott, tittat inne i Side och varit tillsammans. Där hemma har världens bästa duo hållit sig över ytan, nu längtar vi hem till de båda två. Om bara några timmar är det dags att sätta sig på bussen till flygplatsen och därifrån starta resan hem till Sverige.

Hejdå Turkiet!