Åker man på en veckas chartersemester är det väldigt lätt att fastna i lunken av strandpromenaden, all inclusive på hotellet och slötid vid poolen. Absolut inget fel med det, ladda batterierna gör vi alla på ett eller annat sätt, vissa kan ligga tio timmar i en stol medan andra känner behovet av att utforska.
På Lanzarote är kontrasterna det vackra. Man tittar inte bara på det karga i lavalandskapet som breder ut sig, utan även i det otroliga att man i detta svarta odlar vindruvor, har trädplanteringar och brukar jord. För under 1700-talet när Eldbergens vulkaner hade utbrott i över 2000 dagar begravdes 25% av landets yta under lavan, tack vare att det sällan regnar på Lanzarote ser det fortfarande ut som att den nyss hamnat där. Här finns Timanfaya som är ett område som skapades under 1800-talet när de nya vulkanerna fick utbrott, hit rekommenderar jag alla som besöker ön att ta sig.
Vår lilla Renault Clio är hyrd hos en av de dyraste på ön visar det sig, vi utgår från Playa Blanca som ligger längst söderut på ön. Bara tio minuter med bil från Timanfaya finns La Geria som är ytterligare ett av Unescos skyddade områden eftersom man här gett sig på vinodling med hjälp av stenar för att skydda vinrankorna från vind. Vi passerade båda platserna med bil, för det passar att köra omkring här på ön. Planlöst eller med mål i sikte. Ön har oändligt många vägar som alla verkar leda till samma plats, efter snirkelvägar hamnade vi i och omkring Teguise som ligger mitt på ön. På väg hit hittar man mängder av vandringsmöjligheter, cyklister till absurdum och vackra vyer så man faktiskt nästan tappar andan.
I januari upplevde vi ett fruktansvärt blåsigt, men charmigt och avkopplande Caleta de Fuste på Fuerteventura. Tillrättalagt och med ett överskott av äldre resenärer passar det för även familjer och par som söker lugnet. Den sömniga lilla byn bjuder på en mysig strandpromenad som soliga dagar är perfekta för att stanna upp och lapa sol. Den där solen såg vi ju inte så mycket av, men jag och Lillasystern hade en magisk vecka tillsammans och jag kände att det här med att resa själv med en nybliven 1-åring helt klart var något jag kunde göra om.
I april hoppade vi på Tallink Silja till Tallinn med bästa resesällskapet, trots icke-existerande utlovade vagnar och att kylan var värre i Estland än här hemma i Sverige. Vackra små bakgator, mysiga restauranger och gamla byggnader. Torget som spirade med löfte om vår, marknadsstånden som livar upp ett annat kalt underlag med borgväggarna. Vackert, fattigt och så tillgängligt. Perfekt med en helg hemifrån för avkoppling och variation.
Furuviksparken öppnade sina portar i maj när vår blev till sommar och vi var där, redo att testa alla attraktioner och leva rövare i parken. Superhärligt alternativ till de klassiska Kolmården och Parken Zoo till humana priser, med vettig mat och lagom avstånd från Stockholm för en utflyktsdag. Trots att de egentligen är för små var det på Äventyrsön vi fastnade mest av tiden, det vill säga när de inte ville åka karuseller.
Sen blev det juni och innan alla andra tog sin semester landade vi i ett regnigt men hett Bangkok, där vi vandrade Asoke Road upp och ner för att acklimatisera oss innan vi for vidare mot Koh Samui och lugnet på Mae Nam. Vi åt mat för en spottstyver, lärde oss att varva ner och hann knappt se solen innan vi förflyttade oss vidare till lite mer livliga Bophut och senare Lamai. Efter att vänt ut till Koh Phangan och det nästintill paradislika lugnet på Haad Salad ifrågasatte vi vårt val att avsluta tillbaka i Lamai. Veckorna summeras i matglädje, matmarknader och utslitna Hawaiianas. Hela resan finns att läsa under Thailand 2013.
När juli blev till augusti tog vi en roadtrip till Västerås och Strängnäs, bodde på hotell och njöt av lugnet med bara ett barn. Västerås med sin stekande hetta, livliga uteserveringar och mängder av stadsdelar som vi inte kände till. Strängnäs med sin makalöst vackra hamn, sin oerhört goda och vällagade thaimat fick mig att falla. Småstadscharmen, jag gillar den. Sommarstadsfeelingen. Det här att turista i Sverige kan vara makalöst vackert. När solen skiner.
Så när sommaren närmade sitt slut bar det mot Smålands mörka skogar och Vimmerby för en helg på Astrid Lindgrens Värld, en underbar helg fylld av spänning, aktiviteter och glada ungar. Lördagens ljumna vindar byttes mot kyliga kastvindar någon gång under söndagsnatten. Solomamman i mig hade finfint sällskap, vi åt lyxig middag och såg rumsgrannen springa tre kilometer hem för att hämta bilen och agera gentleman. Hälsade på Kling och Klang, välkomnade nya Lönneberga och fann hela uppbyggnaden och organisationen kring ALV klanderfri och väl värd flera besök i framtiden!
I sista minuten gav jag och Lilla A oss iväg på äventyr till Turkiet, Side. Vackra vyer från klanderfritt hotell med alla bekvämligheter tillgängliga, shopping av de vanliga turistattiraljerna upphöjt i tusen på de snirkliga gatorna kring Side. Strandlivet levde inte upp till förväntningarna med massiva vågor men det gjorde Lollo&Bernieklubben istället för en överlycklig fyraåring. Vår vecka fick mig att öppna ögonen, att bli mer nyfiken och att allt annat än stryka Turkiet från framtida resmål.
Jag kan inte mer än tacka 2013 för ett fantastiskt reseår, här i sammanfattningen har jag inte ens tagit med våra trippar till Nora och St Annas, vilka för barnen är minst lika stora äventyr som att åka till Thailand.
Varje resa har sin charm, Barcelona för oss blev en fullträff – inte minst för att vår då 11 månaders dotter trivdes på de varma gatorna och njöt av möjligheten att stappla fram, hälsa på alla vänliga människor samt smaka på glass (tänder har ingen lag) samt att vi hade otroligt smart boende bara minuter från La Rambla med egen pool på taket för överkomlig peng.
Staden har ju allt det där man letar efter, speciellt mellan vår och höst när inte bara själva staden, dess otal uteserveringar lockar eller alla butiker men också marinan börjar leva upp och alla flockas på stranden för att njuta av Medelhavet. Bara några kvarter bort, i El Born ligger några väldigt graffititäta gator som vi fastnade i och för. Jag tycker att under rätt förhållanden är det en typ av konstverk att kunna vandra gata upp och gata ned med stängda butiker och beskåda vackra målningar, men på vissa platser känns det bara som klotter och gör absolut ingenting för atmosfären i sig.
Dessa bilder är tagna under vår veckolånga resa till Barcelona i juli 2010 då vi fascinerades av antalet målade portar/dörrar. Staden fick ett helt annat ljus när affärerna stängde och ovan konst prydde dörrarna. Förutom den obligatoriska titten på alla de magiska platser och byggnader som finns i och omkring Barcelona tycker jag att en promenad i dessa härliga gränder också gör en hel del för semesterkänslan.
Inte trodde jag väl att det skulle bli en sån svår uppgift att hitta det perfekta resmålet över påsk (med perfekt menar jag då vädermässigt, kostnadsmässigt och tidsmässigt). Jag har haft en hel del upp på tapeten, men tack vare (redan!) utsålda flighter, många obekväma byten och dyra flygbiljetter har jag ratat på löpande band. Ett alternativ som jag varken luftat eller tittat på inser jag nu när jag skriver detta är Köpenhamn. Jag känner mig själv, när april kommer vill jag ha sommarkänsla. Jag vill ha sol, jag vill ha uteserveringar och jag vill ha spirande vårkänslor i kroppen. Därmed känns Dublin (trots att det är en stad jag verkligen, verkligen vill besöka) som det sämsta av alternativen, för även om det inte regnar så har jag en känsla av att den där försmaken av sommaren får jag inte där.
Amsterdam däremot, jo – nu börjar vi närma oss. Men boende verkar vara en dyr historia i sig, jag tycker att 7-800 kronor per natt ska duga för boende. Något som knappt går hem på B&Bs i Holland, så trots den vackra staden kan jag inte låta bli att slänga lystna blickar åt Belgrad. Serbien är ett sånt där resmål som inte hunnit slå än, men de som varit där säger att det är en väldigt speciell men vacker stad med mycket fokus på mat och matupplevelser. Dessutom sägs det att april är en av de bästa månaderna att besöka staden, det är billigt att leva. Så nej, vi har inte lyckats bestämma oss än. Just nu känns det snart som att vi singlar slant om de två sistnämnda.
Det forsade tårar nerför mina kinder när jag vankade av och an i det där hotellrummet på Radisson SkyCity på Arlanda, vyssjandes en hysterisk bebis i december 2009. Bebisens plågade skrik skrämde slag på mig, ovan vid de höga noterna. Vi böts av, gungade och pratade lugnande. Smärtorna fortsatte, ljudnivån ökade och vi ville ge upp, bryta ihop helt. Åka hem igen. Hela norra Europa insnöat, flight efter flight inställda. Kaoset som tog över, makten hos ett litet plastkort i rätt nyans gav plats på överfullt plan dagen efter, frustrationen från passagerare som inte fick det. Paniken hos den lilla bebisen med de vidriga magknipen, maktlösheten hos oss som redan utmattade nyblivna föräldrar. Ett dygn senare med torkade tårar befann vi oss på en strandsatt flygplats (Arlanda, Gardermoen och Asien var de enda som trafikerade Schiphol) där passagerare campat i dagar för boka om sina biljetter till julfirandet. Försenade, med sinande resurser för bebisen och sömnlösa var vi i alla fall på rätt väg. Mot Kuala Lumpur. Det här att resa med barn var ju lätt som en plätt.
Just då var det den sämsta start man kan ha på en semester, fyra år senare med fler resor än vad jag kan räkna på mina händer senare känner jag att det var det bästa som kunde hänt. Vi blev luttrade från första sekund, när gråten slutade gav vi upp på att vara offer, vi blev problemlösare och förebyggare. När andra frågar idag om jag tycker det är tungt att resa med barn så svarar jag alltid nej. Inte ett dugg. Det kan tyckas kaxigt, men inställningen är a och o. En dålig erfarenhet ger dig alltid chansen att komma ut starkare, bara du tar chansen att titta på förutsättningar, på vilket sätt du kan hantera situationen (annorlunda) och vad som stärker dig/er ur den. Alla är vi nybörjare i början.
Åker man på en veckas chartersemester är det väldigt lätt att fastna i lunken av strandpromenaden, all inclusive på hotellet och slötid vid poolen. Absolut inget fel med det, ladda batterierna gör vi alla på ett eller annat sätt, vissa kan ligga tio timmar i en stol medan andra känner behovet av att utforska. 
