Snart är det bara den där magiska månaden kvar, den som man förväntar sig ska dröja i all evighet och sen ska vi åka. Iväg. Länge. Enorm längtan just nu, vi har klarat oss igenom en lång och tung vinter med det här framför ögonen. Snart är vi på målsträckan. I onsdags var jag och Lilla A och fixade våra pass hos polisen, dessa behöver vi nämligen få till nu ganska fort eftersom vi sedan måste ordna med alla dokument som krävs för att hämta ut visum. 39 dagar i landet kräver nämligen det, men visade sig vara ekonomiskt fördelaktigt för oss än att ta flyget inom de 30 som är öppna.
Vi har också tagit oss i kragen och bokat upp våra allra första nätter, då vi (trots de ursprungliga beskeden att det inte gick) på Hutcha Resort i Mae Nam. Dels för att vi kommer fram på en torsdag och väldigt gärna vill vara med på deras mysiga marknadskväll, dels för att vi ändå uppskattade den stranden något enormt. Tänker att det är en lagom lugn och skön start, för vi lär nog vara lite ur gängorna när vi kommer ner. Lagom till Ida med familj ansluter så flyttar vi oss bara en liten kort bit längre bort på stranden (på gränsen mellan Mae Nam och Bo Phut) till Escape Beach Resort. Omväxling förnöjer!
Tiden bara rusar iväg just nu, jag vet inte hur jag ska kunna stanna upp den. Hur vi ska ha tid att vara här utan att känna att vi inte hinner med. För det gör vi faktiskt inte just nu, men det är ju också det som är det lite fina i våren, att den springer med våldsamma steg rakt in i våra liv och tar över ungefär allt. Ger den där lilla extra gnuttan som man så gärna ändå vill ha. Kvaliteten.
Idag har vi femtio dagar kvar till avresa och på listan över saker att fixa står följande kvar:
Pass åt mig och A (bokad tid 30/4 för det)
Visum (skall ta bilder i helgen och lämnas in till ambassaden när nya pass är klara)
Spruta Twinrix (bara jag?)
Resevagn åt Lillasystern
Solskyddsfaktor en masse (lika bra att ha med hemifrån – inte billigare där)!
Hotell för första 4 nätterna på Koh Samui
Crocs åt barnen, flipflops åt mamman (E har grymma kvar)
Ev sån grym beppehatt åt Lillasystern som på bilden
Vet ni? Det känns ganska skönt det där, att vi inte har någon enorm lista ändå. Inte så himla många måsten. Mest är det packningen sen, den som ska hållas light och istället använda tvätteriorna mer (herregud ja). Min och Lilla As sommargarderober kan behöva översyn dock, mina lår har visst växt och den där saken skjuter iväg på höjden. Men själva semestergrejerna alltså, så himla coolt.
Om jag däremot fått klartecken från jobbet på själva ledigheten än? Icke sa nicke.
Ett litet insidertips just nu är att kolla in Emirates kampanj just nu, de rear ut en hel del biljetter mot Asien (främst Thailand) och en familj på fyra personer kan ta sig iväg i sommar för under 15000:-. Ett fynd om du frågar mig! Kolla in hos exempelvis Flygresor och se om något passar er!
Nästan så jag blir lite sur att vi redan köpt våra (billiga) flygbiljetter eftersom Emirates råkar vara ett av världens bästa flygbolag men å andra sidan hade jag aldrig klarat av att ha is i magen fram tills nu för att vara säker på att det skulle komma ett bra alternativ. Säger hon som inte ens i detta nu fått ett OK på ledighet från jobbet.
Det kan vara en fördel att vara tidigt ute och boka hotell när man ska bo i Berlin, vi har inte det och därmed fick vi betala aningen mer än jag hade tänkt. Som regel är i alla fall att du ska komma undan med att bo för en rund 500-lapp på ett schysst 4-stjärnigt hotell någonstans kring områdena Mitte/Kufürstendamm.
Berlin, Berlin är ett av de mest kända hotellen i Västra delarna av staden och ligger också ganska strategiskt placerat med gångavstånd in till de innersta delarna (Potsdamer Platz) men också mot KaDeWe som är det gigantiska shoppingcentret i centrala Kufürstendamm. Från de båda flygplatserna är det aningen längre från Schönefeld som är för lågprisbolagen, en taxi kostar ca 35 EUR, medan det går på ca 20-22 för att åka till Tegel. Självklart fungerar kollektivtrafiken alldeles utmärkt (kommer i eget inlägg) och tar dig lätt från båda flygplatserna.
Hotellet är nästintill enormt, tar upp ett halvt kvarter med sina 702 (!) rum. Lobbyn är aningen cheesy om ni frågar mig med upplysta neon displayer som mest bara förvirrar. Intill incheckningsdisken finns en liten snackskyl där man direkt handlar det man vill ha till minibaren till rätt höga priser. Incheckningen är smidig, det mesta är kortstyrt och likaså är rummen. En stor del av hotellet är renoverat, vi blev uppgraderade från ett standardrum till ett business (där jag inte tror någon omfattande renovering genomförts). Helt okej rum, lagom storlek – fräscht badrum och bekväm säng.
För dig som är beroende av stabil internetuppkoppling är gratisversionen på det här hotellet inte något för dig. Det går att betala extra för att få en snabbare variant, men för att vara ärlig var det ofta själva nätverksåtkomsten överhuvudtaget som var det trixiga – inte att hastigheten var för låg. Jag löste det hela genom att använda datatrafik via min telefon, vilket kan bli dyrt beroende på abonnemangsform och är inget jag rekommenderar.
Gym och bastu ligger på källarplan, riktigt bra tider eftersom anläggningen för träning är öppen dygnet runt men bastun värms bara upp 18-22 om man inte betalar extra. Själva gymmet i sig är ingen höjdarupplevelse, lite slitet och aningen trångt, så någon rejäl golvyta att göra övningar på finns inte. Restaurang finns i bottenvåningen, här finns även en trevlig bar. Priserna är något över snittet ute men matens kvalitet vågar jag inte uttala mig om då vi inte åt någon av våra måltider här.
Faktum är att just vad gäller mat – eller frukost i synnerhet får hotellet ett stort fett minus i vår bok, för vi ville nämligen boka till frukost vid incheckningen. Det skulle då kosta oss 15 EUR per person och dag, vilket i sig är mycket pengar. När vi vänligt men bestämt bad om att inte behöva betala för sista morgonen (då vi skulle åka taxi från hotellet kl 06) fick vi reda på att priset just höjdes till 21 EUR per person. Det innebar såklart att de inte fick oss som frukostgäster någon av morgnarna eftersom vi då skulle förlorat på att inte äta den fjärde morgonen. Är det något hotell behöver vara så är det lite tillmötesgående, att få det beskedet vid incheckning gjorde genast att jag såg på vistelsen med lite gråare ögon.
Berlin, Berlin ligger bra till men är inget speciellt. Det är mycket lampor och bling, men väl utanför lobbyn försvinner känslan av det fräscha och luftiga och klassar sig någonstans kring Scandic i Sverige. Med andra ord, helt okej boende men utan det där lilla extra.
Det fanns en tid när Berlin var blodigt, idag finns resterna och minnena kvar men den enda röda tråden som verkar finnas är kärlek. Av den vägg som delade Väst- och Östberlin från varandra mellan 1961 och 1989 finns bara små små bitar kvar av, för oss som bara är turister över helgen och inte har några övriga kopplingar till staden är det lite svårt att förstå ändå, hur många historier man än hört. Utställningen omTerrorns Topografisom ligger på gångavstånd mellan både Potsdamer Platz och Checkpoint Charlie är ett väldigt bra hjälpmedel, på den här platsen finns förutom delar av väggen även källarkonstruktioner från bland annat det hotell som användes som bas för SS och Gestapo. Vid Checkpoint Charlie, en av de mest kända gränsövergångarna (där vi plötsligt ramlade på horderna av turister som på alla andra gator i Berlin fick letas med lykta efter). Här har man för turisternas räkning (det hade man även gjort framför Brandenburger Tor) ställt upp soldater som gick att fotograferas med. På just Freidrichstrasse trängs flera attraktioner, bland annat Mauermuseet och en tillfällig installation i direkt anslutning till Trabi Safari där man har möjlighet att åka på utflykt genom Berlin i en Trabant (kultbil även kallad).
Vi fortsatte vår tur längs Berlinmuren (efter stopp för lunch och ett besök på museum) genom att ta pendeltåget från Hackesher Markt till Ostbahnhof där vi gick längs den återstående delen av muren som kallas förEast Side Gallery. Här längs Sprees strand samlas ungdomar i horder, dricker öl, lyssnar på musik och bara hänger. Själva promenaden till nästa station som är Warschauer Strasse tar en liten stund, men ger dig möjlighet att supa in atmosfären. Vill man gå vidare härifrån ska man ta sig över den makalöst vackra bron som leder över till Kreuzberg, som i sig är ett av de fattigaste områdena i Berlin men som också är ett av de mest intressanta. För oss roller derby nördar är det även här Quadrollers har sin skateshop, närmaste stationen heter då Schleisher Tor.
Vi hade planerat en stros genom Görlitzer Park, men andelen ensamhängande killar utplacerade var tionde meter som gärna ”skakade hand” med utvalda förbipasserande fick mig ärligt talat att tappa sugen en aning, på trötta fötter efter närmare 16 kilometer under fötterna för den dagen tackade vi resterna av Berlinmuren för att den inte längre stod där den gjorde, för att Berlin ger ett välkomnande och öppet intryck. Med historia runt varje knut. Då och nu i en salig blandning, ofta med en sol som skiner.
Vi har också tagit oss i kragen och bokat upp våra allra första nätter, då vi (trots de ursprungliga beskeden att det inte gick) på Hutcha Resort i Mae Nam. Dels för att vi kommer fram på en torsdag och väldigt gärna vill vara med på deras mysiga marknadskväll, dels för att vi ändå uppskattade den stranden något enormt. Tänker att det är en lagom lugn och skön start, för vi lär nog vara lite ur gängorna när vi kommer ner. Lagom till Ida med familj ansluter så flyttar vi oss bara en liten kort bit längre bort på stranden (på gränsen mellan Mae Nam och Bo Phut) till Escape Beach Resort. Omväxling förnöjer!
