Lilla A

Storfiskarn

Gissa vem som fick följa med ut i båten i helgen för att fiska? Johodå. Hon som dagen innan kom springandes med levande maskar i handen, som gick och la ut en tusenfoting i rabatten bara sådär. Kan definitivt vara samma barn som förra året stod och skrek bara vid åsynen av samma små kräl. Så fisken då, den som hon kanske ville drämma i båten aningen för hårdhänt men ändock plockades upp och petades på. Frivilligt. Fiskfjäll. Slemmiga små saker. Som jag ryser vid bara tanken.

Hon börjar få skinn på näsan den här. Bra, bra. 

2014-04-20 (6 av 23) 2014-04-20 (12 av 23) 2014-04-20 (13 av 23)Det pilkades alltså strömming, för de som inte vet hur det går till så är det fem små krokar som sitter på ett tackel som lyfts upp och ner i vattnet för att locka till sig fisken. Uppenbarligen är det väldigt effektivt eftersom antalet strömmingar i hinken bara efter någon timme var många. 

Varning för föräldraskryt!

I måndags när grannens barnbarn var på besök och tog fram sin cykel för säsongen blev Lilla A sugen på att själv lära sig cykla. Vi har försökt en del gånger tidigare, men märkt ganska fort att hon inte varit intresserad på riktigt och därmed inte pressat henne utan låtit det vara. Så mina förhoppningar var ändå inte höga när vi gick ut på gården i måndags för att köra några varv. För nog var det vingligt. Hon hade inte koll på att man måste styra, eller att man måste stanna. Ändå kunde jag släppa taget några meter i taget, men fick ju vara med rejält. Anser dock att det kan vara farligt att vara där och kompensera för mycket eftersom de måste lära sig balansen.

I tisdags gick det ännu lite bättre och nu kunde jag bara springa bredvid och korrigera där det bäst behövdes (kurvor ja). När E kom hem från jobbet fick han minsann möta upp ute för att titta på och springa med cyklisten. Idag drog hon bara iväg på egen hand och jag kunde stå kvar och titta. Bara sådär. För nu har hon fattat att hon kan. Dessa barn alltså, att få se när de knäcker koden och vågar är något helt magiskt! En kvart om dagen alltså, mer krävdes inte.

Så ja, nu ska jag börja titta efter en cykel att köpa till hennes födelsedag. På så sätt kan vi köpa något vettigt, som verkligen behövs och som kommer användas. 

Resenären: Ett grekiskt intresse

Resenären är min nya inläggskategori för mina resor. De som är gjorda, de som ska göras och de som dröms om. Det är inlägg för de som vill drömma, för de som vill utforska och för de som vill utbyta erfarenheter. 

Jag hade Kreta på kartan sedan tidigare, då med killkompis på sistaminuten (minns knappt något från den veckan) samt en av mina och Es första resor tillsammans (2005). Det var i maj, säsongen hade knappt startat. Vi åkte jordens billigaste sistaminutenresa (895:-/person) med Apollo och hamnade på Akti Chara i utkanten av Platanes, vilket ligger på gångavstånd från Rethymnon. Ön satte dock inte speciellt djupa spår och det dröjde några år innan vi tänkte Grekland igen, trots en härlig vecka på ett trevligt och mycket rymligt hotell. Kefalonia_2010 (25 av 49)Kefalonia_2010 (43 av 49)

Myrthos Beach

Sommaren 2010 var Lilla A 13 månader gammal och på sin tredje utlandssemester (Malaysia och vecka i Barcelona avklarad), vi valde resmål utifrån budget. Kefalonia, en av de joniska öarna blev destination via Airtours i mitten på augusti. Dionysos Village låg med svårslaget läge (och pris) med utsikt över Makris Gialos och Platos Gialos. Nackdel för tung backe på väg upp, för krånglig gångväg ner till stranden (rekommenderas inte med barnvagn). Utsikten däremot var fenomenal.

Kefalonia_2010 (33 av 49)

Utsikt från Dionysos Village (reception) ner mot Lassi och Makris Gialos

De två veckorna såg vi det magiska i Grekland. I de slingriga vägarna längs stup, i Fiskardos hamn, i Skala, huvudstaden Argostoli och såklart Lixouri. Vi åkte bil fram och tillbaka, testade vägkrogar och turistrestauranger. Åt. Såg. Njöt. Jagade små barnsben som njöt av värme, bad och föräldrar. Någon gång skulle vi kanske komma tillbaka.

Vi har avverkat fler turer till Grekland sen dess, Kreta (2011), Korfu (2012) och Rhodos (2012) men för oss båda finns värdemätare kvar i Kefalonia. För E är det den magiska stifadon som serverades på den annars rätt usla restaurangen vid hamnen i Argostoli, för mig är det de hisnande vyerna som passerade utanför fönstret på bilen. Hav så azurblått att man nästan förväntar sig att någon färgat det.

Kefalonia_2010 (49 av 49)

Nästa tur till Grekland får bli en resa, inte en semester. 

Jag vill ha en hund mamma!

131105_2

Nere i centrum ligger en liten djuraffär, där två små hundar (i plast) står i skyltfönstret. Varje dag fastnar vi, varje dag upprepar Lillasystern ungefär 300 gånger att ”däj e ovva” och ”ovva däj e” innan vi kan gå. Lilla A brukar vanligtvis vandra vidare, men på senare tid har även hon börjat fastna. När frågorna kommer om inte hon kan få en hund i julklapp och när vi ska skaffa katt kändes det betydligt lättare att lyssna på den där massupprepningen. Den var i alla fall inte lika svår att svara på. För här kommer ju inte komma in varken hund eller katt. I alla fall inte nu. Förmodligen inte någonsin.

Men det säger man ju inte till en fyraåring. För den besvikelsen vill jag inte se. Vi kanske får börja med vandrande pinnar eller annat lämpligt husdjur. Såna som inte kräver någon skötsel.