Det finns tillfällen när man läser en bok mest bara för att den ska ta slut. Lite så kändes det med Lyckostigen av Anna Fredriksson. Jag inbillade mig att jag inte hade läst något av henne tidigare, men när jag läste reklamen för hennes debutroman Sommarhuset insåg jag att det var en av böckerna som jag lagt ner redan efter några kapitel.

Men Lyckostigen då, den som försöker vara lite spännande men egentligen känns ganska förutsägbar och rent av tråkig. Fast ändå kunde jag inte låta bli att läsa färdigt, så jag ska inte säga att den är dålig. Karaktären kring Johanna som är huvudpersonen, den ensamstående socialt framstående ensamstående tvåbarnsmamman känns plötsligt krispigt kylig längre in i boken. Avslagen. Kalle som blev Calle och lämnade småstadslivet bakom sig känns rent av bara flosklig.

Men eftersom jag inte själv är en författare och troligen inte skulle kunna bygga en karaktär bättre så ska jag inte gnälla alltför mycket. Men står du där i bokaffären och väljer mellan denna eller någon annan bok skulle jag nog inte säga till dig att den här var läsvärd, nej.