Vilket är egentligen det värsta – att inte få sova på natten eller att frivilligt sova alldeles för lite? Morgonstund, jag vet knappt om jag är vaken eller sover för mina ögon vill inte riktigt öppna sig. Barnen är vakna sen länge, E har hunnit åka till jobbet och jag måste själv ta mig i kragen och gå upp. Möten avlöser varandra här på förmiddagen, innan dess ska jag hunnit med att lämna barnen. Idag jobbar de flesta halvdag, men vi har ju styrt om våra halvdagar och är därmed inte alls ledig efter lunch, utan jag måste återgå i tjänst.
På gårdagskvällens träning var det aningen mörkare eftersom det var mitt i natten
För idag väntar besök hos polisen för mig och Lilla A (ja, den där Lillasystern får ju hänga med också) eftersom vi ska göra nya pass. Våra nuvarande går ut i november och för de flesta länder att resa till krävs ju 6 månaders giltighetstid efter att man reser hem. Så, det är ju bara att ta sig iväg och fixa. Eller ja, vi har ju faktiskt bokat det långt i förtid för numera krävs tidsbokning för att få ta pass här i Stockholm.