Jag erkänner att det var inte sådär peppigt imorse när jag stoppade i mig min frukost som enligt matschemat skulle bestå av naturell lättyoghurt och müsli. Snarare mest en sur min, inte för humöret utan för att jag aldrig riktigt gillat smaken. Tänker snarast tillbaka på när man fick backa till filen i skolan eftersom maten inte var någon höjdare och man strösslade den full med socker. Surt är alltså inte min smak. Ändå är det vad jag förväntas äta den närmaste tiden. Tror vi får hitta en annan lösning på det, för jag sitter inte och proppar i mig saker jag inte tycker om – då riskerar hela konceptet att falla på en liten detalj.
En annan sak som absolut inte var jätteskoj var invägningen. Jag landade på en siffra som är betydligt högre än vad jag inbillat mig (okej, hoppats på – realisten förstod ju att jag var över det) och jag blev aningen besviken. Trots att jag vet att muskler som byggts senaste tiden faktiskt väger en del. Såklart. Tog sen dessa omtalade före-bilder och blev ändå lite glad, för jag tycker mig se att jag ser betydligt starkare ut nu. Det här skeva i att man hela tiden refererar till en vikt som man hade som 20-åring. Utan muskler.
Den glädjen höll dock i sig när det där äldsta barnet kom förbi och frågade varför min mage stod ut så mycket. Tack, ja. För det gör den ju en del såklart, jag har en målbild över hur jag inte vill se ut på semestern. Den är långt bort, men med lite jävlaranamma kommer jag i alla fall att få en kick på vägen. Och lite mage har vi alla – på ett eller annat sätt. 
Koh Phangan 2013 – bättre hållning och starkare kropp önskades. Den där magen får ju vara som den är om inte träningen biter.