Med risk att låta som Thomas DiLeva så hoppas jag att det mesta i livet är gjort av kärlek på en eller annan nivå. Jag kan inte sätta mitt finger på kärlek, det finns den synliga kärleken och uppenbara kärleken till personer, materiell kärlek till de ting som förenklar vår vardag, som förgyller vår vardag och egentligen till saker som bara är.
Skulle jag vilja vore det säkerligen inget problem att skriva en hel roman om kärlek. Min kärlek till ord, till formuleringar och min kärlek till de enkla ting som vi bara tar för givet. Sliskigt blaha. Jag tänker inte göra det, är inte tillräckligt duktig att trolla med orden och sätta känslor på pränt för att det ska vara någon idé.
Jag är inte en kärleksfull person som yttrar känslobekräftelser runt omkring mig hela tiden, snarast är det tvärtom. Jag håller min kärlek och mina känslor för mig själv, ibland lite väl mycket för mig själv vilket gör att jag lätt uppfattas som nonchalant och inte bryr mig.
Innerst inne gör jag såklart det, bryr mig. Om allt och kanske ibland lite för mycket.
Men nu handlade det om kärlek. Kärlek till livet, kärlek till familjen och kärlek till vår vardag. Mest av allt och högst av allt är såklart kärleken till E och Lilla A.
(Min iPhone kommer på stark 3:e plats och därefter kommer den/det som skriker högst)
Vad fint skrivet!! Kram
Jätte bra skrivet! Känner att dag fem kommer att bli en utmaning 😉
Kram
Guud vilken mysig bild, den får du ju förstora!