Har saknat skrivandet en hel del men inte haft kraften att skriva.
Vi kämpar motströms, jag och barnen. Saknaden efter Jörgen gör sig påmind ofta. Jag åker till Jörgens grav ganska ofta och lägger en blomma eller tänder ett ljus. Snart kan vi sätta en gravsten vid hans grav. Det känns bra men svårt, vad ska jag välja.
För ett år sedan var jag väldigt aktiv här inne och varje dag var en fråga om döden skulle komma. Det närmar sig Jörgens första födelsedag som han inte är i livet längre och inte långt därefter årsdagen. Det går inte att förstå att det gått ett helt år snart. Det känns som om tiden på sätt och vis stått stilla sedan Jörgen dog samtidigt som tiden går vidare. Ungefär som när vi levde i cancerbubblan fast utan räddslan för sjukdomstillstånden hela tiden.
Ni som följt min resa med det jag skrivit om här i bloggen vet att vi inte haft så mycket medvind precis. Det första året efter att någon dör är oerhört tufft. Man ska upptäcka alla tillfällen och dagar som ju varit så betydelsefulla för oss. Påminnelse om hur det var och hur det är nu, det är nog något vi kommer få leva med för alltid.
Man kan ju tycka att det nu räckt och blivit över för våran del med tragedier. För några veckor sedan fick jag veta på en av mina kontroller av min cancer att jag fått återfall…….. Det var oerhört chockerande och jag bröt ihop fullständigt. Och det var egentligen inte själva sjukdomen i sig som jag bröt ihop av utan vetskapen om att jag igen måste ta orden cancer i min mun och berätta för mina barn. Vetskapen om hur hårt det slår mentalt på en familj som redan förlorat en kär människa i sjukdomen cancer. HUR MYCKET KLARAR MAN IGENTLIGEN????
Det läkarna säger om min sjukdom är att den inte ska påverka min livsläng, dvs jag kommer inte att dö av den. Och det är klart att jag är tacksam över att sjukdomen inte ska ta mitt liv. Men mentalt, det går inte att beskriva.
Den 17 mars kommer jag att opereras för andra gången. Då hoppas jag att det blir den sista.
Hoppas några fortfarande tittar till min blogg ibland.
Kram Annika
Vilken smärta och sorg! Tänker på det där att förr hade man sitt sorgeband på sig i ett år! Liksom för att visa att man var/är skör! Sorg tar tid! Nu har jag inte alls din sorg-men min förstås! Efter 25 år med rädsla, skyddad identitet o polislarm så fanns den kvar sorgen, som en svart sten i mig! Gick nyss en kurs i sorgebearbetning och kände hur jag fick livet åter! Helt otroligt att efter år med psykologer o kuratorer så hittade jag mitt sätt att hantera sorgen! Hoppas innerligt att din operation går snabbt och bra! Ni behöver ju ro nu du och din familj! Ljuset kommer när man som minst anar det-sånt är livet!
Hej, hoppas ok att fråga här, vet ju inte om du som skrev det här ser min fråga: Den här kursen i sorgbearbetning, var hittade du den?
Hej! Det är Svenska institutet för sorgebearbetning som har den. Precis som du har jag arbetat inom barnomsorgen och skolan. Vid flera tillfällen har vi haft föreläsningar inom ämnet sorg. Kan lätt säga att det jag lärde mig nu var så mycket bättre för mig. Fast jag lyssnat på flera föreläsare som varit bra så var det här mycket mer konkret …..
Hej, tack för ditt svar. Dock var det en annan Annika som frågade:-) En av bloggens läsare.
Hej Annika man undrar om allt kommer bli bra..Snart 7 månader som min älskade make somnade in på ett Gästhem.. Jag har inte tagit bort något av hans saker hemma går och luktar på hans kläder Åker till graven 3-4 dagar i veckan. När man levt i cancerbubblan så är det så konstigt att man över huvudtaget kan stiga upp ibland. Jag sover i mitten av vår säng man slänger armen ibland över på andra sidan för att känna efter.. Alla dessa minnen och påminnelser är tufft. Kan inte åka vissa vägar ibland.. nu snart fyller jag jämnt och vår yngsta tar studenten det var bla en sak som han önskade att han skulle få uppleva..Men vi båda få ta en dag i taget massor av styrke kramar till er…
Kära okända vän.Jag har saknat dina uppdateringar men förstår helt klart att sorgen är övermäktig. Det finns inga ord till tröst. Angående din operation så känns det som att det blir den sista du behöver göra och sen inte oroa dej mera. Det är superviktigt att du har positiva tankar. Du ska veta att jag ger dej positiv energi härifrån mitt hem. Ta emot .
Har kikat in och saknat dina uppdateringar! Men hur mycket ska ni behöva gå igenom undrar jag?? Skickar kramar från mig och hoppas på en lyckad op.
Kära Annika. Har tittat in på bloggen i stort sett varje dag. Idag äntligen såg jag ditt senaste inlägg. Men förfasan kom när jag läste dina rader. Återfall…… NEJ NEJ det får inte vara så. Ni har nog med bördor.
Tufft för dig och tufft för barnen o givetvis alla nära och kära.
Håller tummarna för att operationen går bra och eftervården med.
Vi är många som tänker på dig och som finns här för att peppa er.
Bamsekramar fr Lotta
Tack för att du hör av dig, tänker på dig och din familj ofta. Så ledsen att du fått ett återfall. Önskar att jag kunde göra något för dig. Många kramar och varma tankar till dig och familjen.
Hej, tack för att du uppdaterar. Jag har undrat hur ni har det trots att jag inte känner dig eller din familj. Vilken mardröm att du fått återfall, det känns ju helt otroligt. Och samtidigt låter väldigt bra och hoppingivande att du ändå kommer att bli frisk.
Ta hand om er,
Annika
Såg först nyss ditt senaste inlägg och idag är det 17 mars. Vad kan jag önska mer än att din operation gick bra och att du ska få kraft att återhämta dig. Kramar i massor från Torpet, Eva och Lasse.
Så har den 17 mars passerat och jag hoppas din sista operation gått riktigt bra!
Hoppas du är så pass pigg att du och barnen kan koppla av tillsammans under påsken och barnens lov! Önskar så att ni nu börjar se framåt och kan lägga det tunga lite bakom er fast ni förstås aldrig glömmer…
Hoppas din operation och ev fortsatt behandling går ”prima”! Önskar att du och barnen får en skön avkopplande sommar!
Hej Annika
Tittar in här regelbundet för att se om du skrivit något om hur livet är just nu för er. Hoppas att det går bättre med dig och barnen. Kram
Hej! Saknar dina inlägg i bloggen, kikar in då och då ?
Hoppas så att allt är bra med er
Hoppas att du och barnen mår bra? ❤️ saknar dina inlägg.
Kram
Nu nalkas ett nytt år och vi hoppas alla att det blir ett riktigt Bra År 2017!!!
Hoppas att du och barnen känner er stärkta och har ljuva framtidsdrömmar!
Jag önskar så mkt att du och din familj mår bra! Har varit in många gånger för att se om du skrivit någonting. Kramar
Hoppas ni har det okej, barnen och du. Hoppas få höra av dig igen snart på bloggen. Kram på er ❤️
Jag undrar också hur det går för et❤