Mitt namn är Vivianne Treschow, 36 år. Jag har en man som heter Adam, tillsammans har vi en 3 år gammal dotter, Antonia och nu väntar vi vårt andra barn. Jag och Adam träffades när vi båda var 18 år gamla och 7 år senare flyttade vi till Italien där jag jobbade som programledare och skådespelerska. 10 år senare har vi flyttat tillbaka till Stockholm och nu gäller det att åter vänja sig vid att leva i Sverige. Från det exotiska och glamorösa till det mer praktiska och funktionella. Att hitta en bra balans i att få ihop barn, äktenskap, jobb, sig själv och det sociala.

Annons
Annons

Bebisar och feber

Det är hjärtskärande när en bebis får feber för de är så hjälplösa och oförstående . Sasha fick sin första feber nu och jag tycker verkligen synd om henne. Hon är ofta lite ledsen och behöver vara extra nära . Jag har åter fått googla på vad det är som gäller för de små och ger febern inte med sig efter tre dagar blir det ett läkarbesök. Hoppas verkligen att febern kommer börja ge med sig. Ersättning, vatten, bara blöja och ibland en lite sval dusch får gälla så länge. Alvedon ger jag bara om febern är över 39 och enbart mot kvällen. Tänker att det är bra att låta kroppen kämpa på ostört men stt få lite ro när det är dags att sova natt.

Annons

Vad att göra med barnen en varm sommardag?

Personligen tycker jag att det är underbart att ha picknick med kidsen när det är fint väder och varmt. Jag brukar välja en plats där Antonia kan leka bredvid (finns bänkar, sandlåda eller annat kul) och gärna stora öppna  ytor att röra sig på. En stor filt med och en del leksaker till Sasha. Check, mysig utflykt. Sen mat och dryck till båda förstås. Pricken över i:et är att avsluta allt med en glass på vägen hem. Ska passa på att följa detta recept idag, packar vagnen as l write:)!

Annons

Hjärtskärande

Jag ligger i sängen och läser nyheterna på min Mob. Antonia ligger tryggt bredvid mig och tittar på en film och Sasha sover tryggt i sin säng. Jag läser om jordbävningen i Italien och alla de barn som var chanslösa på natten när de sov. På alla små händer, fötter, ansikten som inte kommer le igen. På alla föräldrar som överlevde men förmodligen önskar att de inte hade gjort det när de hört nyheten om deras barn . Jag kommer på mig själv att jag gråter tyst när jag läser, vill inte att Antonia ska se. Jag ser en video på en flicka som räddas ur rasmassorna efter 17 timmar , gråten tilltar men nu är det pga glädje och hopp. Oj oj oj, barnen är verkligen vårt allt. Om jag reagerar så här starkt enbart genom att läsa om det kan jag bara gissa mig till hur de inblandade faktiskt mår. Jag ger Antonia några extra pussar ,  lyssnar efter om Sasha har vaknat och kan inte låta bli att vara glad för att vi bor i ett förskonat land samtidigt som mitt hjärta blöder för alla de inblandade i denna katastrof . Min kärlek och faktumet att vi vistas länge i Italien varje år bidrar säkert till att det känns extra nära men faktum är att barn är barn . Oavsett var i världen de kommer ifrån är det alltid lika hemskt om något dåligt händer dem. Alla barn förtjänar att vara lyckliga läskade och trygga.

Annons

Nätmobbning

Att vara förälder innebär bl.a. mkt oro. Jag tänker och oroar mig en del  för framtida faror. Världen ser annorlunda ut idag än för tio år sedan och en av de farorna jag ofta reflekterar över är nätmobbning. Tänk om mina tjejer kommer utsättas för det, går det att förebygga, hur ska jag upptäcka det, hur kan jag stoppa det? Det är fruktansvärt att mobbing kan komma in i ens hem även via nätet och att människor kan vara så fegt vidriga mot varandra. Det jag tror är bland det viktigaste att ha med sina barn är en dialog så att man verkligen vet vad som sker i deras liv. Att man genuint är nyfiken och intresserad och att de genuint vill berätta. Att barnen växer upp med bra värderingar och en stark känsla för vad som är rätt och fel och vågar agera på det. Det är verkligen en hemsk sak men en sak man tillsammans kan göra något åt. Var och en måste våga säga ifrån.

annons