Det var nyss en vår. Så märkligt at naturen bara på någon vecka tar detta språng in i sommar. Jag vet precis när jag noterade det. Det var när jag kom hem en sen natt och klev ut från tunnelbanan. Det hade börjat ljusna, klockan var runt 4 och den stora eken utanför spärrarna var i full grönska. En påminnelse om att vad vi människor än går igenom i livet så fortsätter det, ofötrutet.
I torsdags bjöd jag med mig Sofie till releasen av Mari Jungstedt nya bok. Hon har gjort 17 böcker på 17 år. Det måste man säga är väldigt produktivt. Vi tog ett glas vin och några snittar, satt och pratade en stund. Sedan gick Sofie och jag vidare till Medborgarplatsen för att säga hej till några vänner till henne.
Lennox kom igår men han är sällan hemma. Kompisarna lockar och en del av mig är glad över det. Hellre att han är social och är med vänner (ja, jag vet vilka) än att sitta isolerad på sitt rum och spela dygnet runt utan någon social kontakt alls.
Jag har helt klart klivit in i en ny fas av föräldraskap. Mer tid breder ut sig. Jag är ensam ganska mycket då han förstås inte vill hänga med mig, han fyller 14 i oktober och det är helt naturligt. Det handlar mer om att jag behöver hitta ett nytt förhållningssätt då jag inte är lika behövd längre. Vem är jag nu när jag inte längre behövs på samma sätt? Hur fyller jag all denna nya, lediga tid när han är med vänner? Och hur mycket är rimligt att vara med sina vänner?
Sommarlovet gör att tiderna förstås ruckas totalt. Lennox sover till 12 och går och lägger sig runt 02. Och jag jobbar ju nästan två veckor till innan semester. Igår blev jag hembjuden till en av hans vänners familj. Och det vet alla som har tonårsbarn att ett bra sätt att hålla koll på ungarna är att lära känna deras föräldrar. Så jag tog e flaska vin under armen och en kort promenad till dem. Var tillbaka hemma runt 23:30 igen. En så fantastisk kväll.
För det allra mesta gillar jag att vara singel. Får panik av blotta tanke att förhålla mig till någon men som igår, kan jag sakna någon at dela det där vackra med. Promenaden hem i tropiskt kväll blir ju inte lika fin ensam.
Kommentera (3)Det är snart Cancergala. Denna gång en gala där all cancer står i centrum. Jag tycker det är rätt korkat att inte använda sig av mig på något sätt. Med det vill jag inte säga att jag är Guds Gåva till mänskligheten. Det är jag verkligen inte. Jag vill däremot säga att […]
Read MoreJag har blivit rasande mycket tråkigare. Så är det. Så vansinnigt förnuftig. Inte ett skit gör jag på en höft. Jag kastar inget överbord och följer själv därmed. Den där tokiga, galna Lotta försvann med Lennox fostervatten tror jag. Platsen här är Ibiza. Som vi festade. Och söp. Och rökte. Och dansade. Och nej jag […]
Read MoreIgår hände det. Jag blev en kärring. En sådan där som suktar efter stunder som flytt. Jag var på en klädaffär och framför mig i kön stod det en sådan där ung, härlig människa. Hela han var bara härlig. Utstrålade oskuld, framtid, renhet. Smala, smala ben i tajta upprullade jeans. Breda axlar och så […]
Read More
RSS-flöde