Det är konstigt att jag inte känner mer men det är som om kopplar på autopiloten. Det här ska bara göras. Som att rycka bort ett plåster. Det är dags. Scenariot jag gått igenom i mitt huvud så länge är här.
Kristina, Lina, Anna, Lina, Lenita. De kommer som utsända änglar.
Äntligen på plats, flyttbilen kom till huset. Threst bjöd på frukost och satt vi där. Väntandes. Lennox år fil och flingor, jag en smörgås . De var färdiga på två timmar. Och jag väntande in tjejerna klockan 12. De plockade in hela köket. Och när jag gick och köpte pizza överraskade de mig med bubbel och hade skruvat ihop hela köksbordet och tänt ljus.
Och så skruvade de ihop hallmöbeln och Lennox säng. Och satte på nytt överdrag i soffan och bar garderober. Det är kaos förstås. Cirka 60 kartonger som nu står packade upp till taket i gästrummet.
Fler bilder kommer i morgon. Är så trött så jag dör. Har kört byggbilen till återvinningen idag, burit kartonger, lådor, men har panik. Hittar ingen mattläggare som måste lägga in min matta på tors. Känner du någon som kan lägga in en heltäck på 15 kvadrat? Funderar på att göra det själv, på fredag kommer Lennox och jag kan inte sätta upp min säng förrän mattan är inlagd. Och är så otroligt tacksam över mina fina vänner. De är fantastiska.
Och jag sätter mig på golvet i hallen och halsar bubbel när de gått. Otroligt konstig känsla. Högt och lågt. Glädje och nyfikenhet över det nya liv som väntar. Sorg, en otrolig sorg, Oro över hur allt kommer gå. Kommer Lennox att trivas, kommer vi komma in i rutiner. Ekonomin, få ordning på allt härinne. Allt det där samlas i mitt huvud en lördagskväll klockan 19 på Postiljonsvägen. Jag är framme. Nu börjar resten av mitt nya liv…
Kommentera (15)Den här videon är från november 2010. Vår utbyggnad i huset var precis färdigt. Och jag kom ihåg att jag inte alls gillade det där badrummet. Mörkt trä mot det vita. Nu är jag besatt av det. Nu är det dags igen. Men denna gången är jag ensam. Ta alla beslut själv. Just nu vacklar […]
Read More