VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

” ATT DUKA TILL DÖDEN VID MIDDAGSBORDET”

 

i_kroppen_min_3647

Citat: Kristian Gidlund

Förlåt att jag stör såhär i semestertider mellan palmer, drinkar, solbruna ungar och långa sovmornar men jag fick ett så klokt och fint mail. Ett viktigt mail som jag fick förtroende att publisera:

 

Hej.
Vill bara skicka en hälsning. Och tacka dig för din ståndpunkt när det gäller döden. Såg sommarkväll med Rickard Olsson där du blir intervjuad. Jag håller med dig så när det gäller vårt förhållande till döden. Min äldsta dotter var precis klar med sin utbildning när hon drabbades av hjärntumör.

Många år med operationer, cytostatika och strålning. Hennes sista tid bodde vi med henne på Sthlm sjukhem. Vi kunde sitta uppe långt in på natten och prata om livet, förväntningar, relationer och döden.

Det var fantastiska och äkta samtal. Döden finns för oss alla. Den går bredvid oss. En dag var jag tvungen att även duka till döden vid middags bordet, vare sig jag ville eller inte. Döden ber inte om lov att träda in i ditt liv. Döden tar sig den platsen.

331908h1024-LARGE

Min dotter förlorade till sist sitt inbördeskrig och idag är jag mormor och familjehem till hennes underbara döttrar. De saknar sin mamma och vi har behov av att prata om sorgen, längtan, förlusten. Och även om döden, men det är inte riktigt acceptabelt. Jag kan få panik och känna mig så ensam då man tydligen ska begrava sin dotter, sörja 1 år och sen gå vidare som inget hänt.

Jag skulle verkligen vilja dela med mig av mina erfarenhet och bjuda in döden i våra liv som något naturligt. Samt även med respekt för våra nära och kära som dött.
När jag saknar mina andra barn så ringer jag eller vi ses. När jag saknar min äldsta dotter så går jag in i mitt inre rum där jag känner sorg och saknad. Vi känner frid i att sitta vid graven.

Att visa och berätta något nytt om hennes döttrar.

Jag håller med dig, vi måste börja prata om döden.

Mvh. Åsa.

Kommentera (19)

DET GODA TESTAMENTET

  Foto: Sofia Hadjipetri. I konferensrummet på jobbet     Det är väl aldrig läge för att dö. Fast det enda vi med all säkerhet vet är att det kommer ske. Oundvikligt. Förr eller senare. Och så var det det här med testamente. För visst ska vi skriva det fast det tar emot så in […]

Read More