VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

EN SORGENS DAG

Det kan ha varit i augusti för 30 år sedan sidåsär. Jag visste ju vem du var, gitarrist i metalbandet Motherlode. Det var inte alls min typ av musik även om jag alltid varit svag för distade gitarrer men det är klart, rock är alltid rock. Men hur målar man ett porträtt av svunnen tid? En tid där det fanns eoner av timmar till fester och partyn, där söndagarna tillbringades hemma hos Annlo i hennes 120-säng med rosa flufftäcke och där makaroner med smält smör och massor av svartpeppar aldrig smakat så gott, varken förr eller senare.

Det var där någonstans du stod framför mig på Ritz med det längsta och lockigaste hår jag någonsin sett.

Sedan tog vi sällskap hem till mig, till min 1,5:a på Tegelgatan och du tog ett bad. Låg i mitt badkar med det där långa blonda  håret svajande som anemoner i vattnet och med ögonfransar ända upp till brynen. Och jag ringde Annlo och sa ”Det ligger en naken karl i mitt badkar”, och så skrattade vi lite om jag minns det rätt. 

Sedan inledde vi en relation som var ganska trevande, Du och jag. Vi bodde nära, du i din etta ett stenkast bort med det stora köket till höger, en liten toalett och ett stort rum med vackra fönster där vi tillbringade tid med att titta på linjär TV och du spelade gitarr.

Och så varvade vi tiden mellan oss och mellan dina spelningar där jag lojalt lyssnade med hakan lutad i handen och med tindrande ögon. Du var en bestämd general  med dina armband i läder och vita Converse.

Sedan rann förhållandet ut i sanden, vi rann ut i sanden och jag minns inte riktigt egentligen varför. Förmodligen det gamla vanliga. Olikheter, mindre närhet, mindre kommunikation och en rätt stor dos ungdom.

Och åren gick. Vi i tappade kontakten av naturliga skäl för jag flyttade till Stockholm och det var först 2009 som vi stötte på varandra igen på ett lekland i Örebro. Vi var där med våra söner och jag hade, året innan, drabbats av tarmcancer, samma cancer som idag tog ditt liv.

Och det här är ingen kärleksförklaring, Naturligtvis inte. Det här är en betraktelse, en iakttagelse, en blick i backspegeln över en svunnen tid som du var en del av. 

Idag går mina tankar till din fru Maria och alla barnen. Cancer är ett jävla helvete som separerar människor från dem de älskar.

Tack Tom för musiken.

Kommentera (11)

LIVET I VÄNTAN…

Tack, tack, tack för er kommentarer. Det är väldigt intressant att läsa era kommentarer om KOL. I natt tog jag en halv sömntablett, Imovane. Jag är så rädd att bli beroende samtidigt som jag måste få sova för att klara av vardagen. Men på en halv tablett tog det ca en timme innan jag somnade ändå. Dock […]

Read More

KOST OCH CANCER-SEMINARIUM

I onsdags morse började vi en del av Cancerfondens kost & cancer-turné. Första stoppet var Göteborg och föreläsning på Handelshögskolan. Sedan sova en natt och vidare till Karlstad. Det är preventionsgänget som håller i detta och jag är med som moderator. Media och kokböcker översköljer oss med olika dieter och hälsoråd för att leva längre […]

Read More

MALIN

Rosa bandet. Vi är i Hammarby för att gå igenom alla planer och att saker och ting sitter på plats. En enormt stor kampanj med extremt många delar. Möte med TV4 klockan 14. Och sedan längtet. Middag med älskade Malin på Kho Pangan. Kass belysning men så mysigt att träffa Malin. På fredag har jag […]

Read More

OBEGRIPLIGT

  När jag läser att rörelseinspiratören och författaren Terese Alfvén lördags sövdes ner för att kunna hantera det faktum att hennes galopperande cancer kommer ta hennes liv är det ogreppbart. Hon blev sjuk  runt 1 maj. Det var alldeles nyss. Ett fullständigt vidrigt snabbt förlopp. De har tagit farväl, skriver hennes man. Tagit farväl? En […]

Read More