VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

INGEN VANLIG MIDDAG

 

Restaurang Kho Pangan. Informellt. En man med enorm pondus. Nominerad till FN:s fredpris flera gånger. Troligtvis  världens främste expert på sexuellt våld och har ibland opererat  upp till 10 kvinnor om dagen under 19 timmars långa arbetsdagar. Den yngsta var 18 månader. Har varit utsatt för flera mordförsök och lever under ständigt hot. Det senaste 25 oktober  2012 när fyra män  bröt sig in i hans hem, tog hans dotter som gisslan medan de väntade på Mukwege. De sköt hans vakt till döds i tron att det var han. Men Mukwege fortsätter oförtrutet att berätta. Varför? Därför att han har opererat tusentals kvinnor.  Hur de ibland är skjutna i underlivet efter att ha blivit våldtagna av rebellerna. Hur de på Panzissjukhuset  försöker att ge dem tillbaka någon form av liv efter att deras makar förskjutit dem. När jag i torsdags var på hans seminarium i Riksdagen berättade han från talarstolen.

 

Vad ska vi säga till den kvinna som kommer till oss och har blivit våldtagen och är gravid, när hon vägrar att ta hand om sitt barn som är ett resultat av övergreppet? När hela hennes familj blivit dödad av samma rebellgrupp. När hon inte vill se åt det nyfödda barn som hon skyller allt på trots att vi, genom många samtal försöker förklara att barnet inte har någon skuld. Vad ska vi säga när hon till slut accepterar sitt barn och börjar bygga upp sitt liv? Och när hon fem år senare kommer tillbaka till oss, våldtagen igen och även hennes lilla dotter. Vad säger vi då?”


Våldtäkterna i krigets Kongo måste upp på FN:prioriteringslista. Inför sanktioner, demobilisering av vapen, främst lösa orsaken till kriget förstås som i stort handlar om landets enorma tillgångar som koppar, diamanter och främst coltan som vi alla har i våra mobiler och surfplattor. Dr Mukwege ser till att vi aldrig kan säga ”vi visste inte”. Han för kvinnornas talan och säger till mig. ”Nu får det vara nog! Världen måste få veta hur många kvinnor och barn som under dessa tjugo år fått sina liv förstörda”.

 

Det pratar vi om medan vi äter och jag tar med mig frågan från er. Vad ni kan göra? Hans svar är att vi alla i världen måste förstå att vi  är en del av samma värld och att vi inte länge kan se oss själva  om som enskilda individer utan att vi har ett ansvar för varandra. Att vi måste berätta om Kongo, som världsamfundet lämnat åt sitt öde. En klok man. Jag känner mig otroligt hedrar att få tillbringa ett par timmar i hans sällskap. Och att jag förstås måste komma till Panzi vilket står högt upp på min drömlista att beta av.

 

En modig man. På alla sätt och vis.

 

 


Kommentera (10)