VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Just inget speciellt alls….


Foto: Malin Bondeson

Det händer just ingenting speciellt alls. Jag är på Café Opera för att bevaka en invigning av Stockholm Fashion Week. Vi står utanför och plåtar, Malin och jag. Klockan är 20.39 och jag ringer hem för att hinna säga godnatt till Lennox men ingen svarar.  Jag håller på att gäspa käkarna ur led så trött är jag.

Jag läser denna bok om cancersjuka Carmen vars man bedrar henne notorisk. Det är hennes man som skrivit boken i vad jag tror, någon slags försoning och som en offentlig ursäkt till deras vänner och bekanta för vilket svin till man han var under hennes sjukdomstid. Jag läser den med en slags vältrande självömkan  mellan raderna där hon får sina negativa besked  och med någon slags bisarr, skräckblandad förtjusning. När jag kommer till kapitlet där hon tar avdjö av sin tvååring blir jag alldeles förlamad. Det känns som om något litet men mycket viktigt håller på att gå sönder i mitt huvud. Det är andra gången jag läser den här boken. Fråga mig inte varför.

Threst har varit en duktig snickare och byggt färdigt pelletsförrådet lagom till höstregnet. Det ska målas i samma färg som huset.

Jag lyckas övertala vännen Anna att sälja sin dunjacka till mig,  eller till Lennox rättare sagt. Jag får den till ett billigt pris och den är så stor att han kan ha den att växa i flera år. Den är lite smutsig på ena sidan. Någon som vet ett bra tips att tvätta av en dunjacka på?


Dessutom har jag slut på min hudkräm så jag käper Exuviances nya. Älskar deras produkter och har använt dem flera år nu.

Shatilla kommer förbi jobbet och jag springer ner för att titta på lilla fina nya Keyla. Hon är bedårande söt men mörkare än sin storebror Denzel. Det är fascinerande hur längesedan jag själv hade en sådan liten bebis. Jag kan inte ens förnimma tyngden av honom i famnen, inte heller de där små blinkningarna eller läten som en katt. Jag minns honom bara där han är nu. Stark, vild och full av spring.

Malin kommer hem med sin sjundemånaders mage. I den ligger lilla Tea och kickar. Vi äter pizza i trädgården. Hon vill en stagnione med en massa oliver och musslor som hon petar bort. Kvar blir något som mest liknar en Margarita. Tea är beräknad samma dag som Lennox föddes. 7 Oktober. "Visst är den stor" säger hon om magen och tindar med de där blå Malinögonen. "Jag längtar så efter att få se henne".

Kommentera (61)

mama mia….

Jag plåtas för tidningen mama. Det är för för en liten sak som kommer i oktobernumret. Det är minst hundra grader varmt  men Lennox är som en ängel och lyder fotografens minsta vink.

Det är kul att vara inför kameran och ännu roligare när en liten kille kommer fram och vill ha en puss på kinden. Sedan ser jag att han går tillbaka till sitt skateboard gäng och gör high five. Jag ycker mama är en fantastisk produkt med något för alla och att den är unik i sitt slag.

Dessutom är det intressant at bli sminkad av ett proffs som får en att se helt annorlunda ut mot vad man känner sig på insidan. Det var ett otroligt proffsigt gäng och efter fotogfareringen lovade jag Lennox att köpa vad han ville på leksaksaffären. Det blev en skateboard och med tanke på vad han skulle kunna velat ha så var det ett rimligt val.


Här kollar man i datorn att bilderna funkar

Ikväll är det invigning av Stockholm Fashion Week och Bindefeld har en  tillställning på Café Opera vid 19.

Kommentera (19)

Asiatiskt på East och svenskt på Ingarö….

Jag drar på mitt ett spetsnattlinne jag köpt på Myrorna och träffar upp tjejerna på asiatiska fullträffen  East på Stureplan. Vi beställer in mat och dryck och minns när jag var här sist. Då var jag och  Micaela  (som även är med denna gång) gravida i sjunde, respektive åttonde månaden och staplade ut med magarna i vädret.

Nu, 3, 5 år senare är allt annorlunda. Vi tjattar på och äter oss proppmätta. Desserten tar vi på uteserveringen medan vi stirrar med gapande munnar på alla unga, hippa människor med tajta små kjolar och skyhöga skor. Inte en käft ser jag som jag känner igen förutom Lena PH som lämnar East i svart/vit klänning vid 24. Inte en enda människa under dessa sju timmar vi satt där. Jo, en gammal modellkollega, Knut, går förbi och säger hej.

Tessan och Anna

När klockan är 02 bestämmer vi oss för att ta en drink någonstans men allt stänger så vi kissar i Humlegårdsparken innan vi åker hem.

Idag har vi varit ute på Ingarö och badat. Jag har varit seg och trött och kan inte släppa det där surret i ljumskarna. Jag vet inte om det är inbillning.Jag vet bara att det förmörkar dessa soliga dagar och får mig att bli tyst och ledsen. Jag orkar inte tänka på något annat än att njuta av värmen, äta matsäck, läsa, en sandig SE&HÖR och njuta som de flesta andra människor men hur jag än försöker så är det lika svårt som att sluta andas.


Laddad inför stranden.


Lenita och Micke med Vincent.


Lennox har Världens bästa pappa!

Kommentera (33)

Min bevingade häst…cykeln

Tänk vad mycket saker jag gör nu som jag aldrig gjorde för. Som till exempel

*Cyklar jämt och ständigt
*Vaknar innan 9
*oroar ihjäl mig för någon annan
*Tittar på "Pippi" tills ögonen blöder
*Låter någon klänga på mig på nätterna (kunde ibland hända innan barn oxå?
*Ger de plockade smultronen till min son
* Försöker äta bra mat
* Skaffat kombi
* Skaffat solskydd
*Försöker vårda mitt språk
*Låter någon annan få bästa sittplatsen
*Vandrar i skogen och tittar på stenar
*Går ut fast det regnar
*Blivit grym på pannkakor
*Fått bättre tålamod och synkroniserings förmåga
*Kör bättre bil
*Köper BH med push-up effekt

Ikväll har jag bokat bord på asiatiska restaurangen East på Stureplan. När jag var där sist var jag gravid i sjunde månaden så ni kan ju själva räkna ut hur ofta jag rör mig i dessa kvarter frivilligt.

Kommentera (34)

Trädgårdsfest…

Jag sitter på jobbet och är trött efter gårdagens middag hemma hos hos. Vi grillade och Hammars var på besök från Skåne. Det är så varmt ute att jag inte ens tycker det är kallt härinne fast AC är på högsta. Ni verkar gilla min Bruna bandet idé. Det bådar gott. Ska ta tag i det där snarast. Vill just nu bara blunda lite men det kan man knappast göra på sin arbetsplats.

Det är en ära att få ha sådana fina vänner som vi har. En gåva man inte ska ta för självklar. De finns en massa ensamma människor därute.


Vi handlar mat inför kvällen.

Idag när jag körde till jobbet och kom vid Slussen så var det en kvinna som var ute ooch sprang. Hennes lilla, taniga kropp och tärda ansikte fick mig att tänka på cancer (Kan naturligtvis vara precis något annat) och hon var kal på huvudet så när som på en liten keps hon tryckt fast högst upp. Hade jag noterat henne om jag inte själv drabbats? Jag hade, förmodligen som hundratusentals andra,  fortsatt min väg till jobbet, suckat över bilköer och inkompententa kollegor och inte ägnat en tanke åt sjukdomar som cancer.

Nu får bilden av hennes tunna vita ben mig återigen inse hur lyckligt lottad jag faktisk är mitt uppe i mitt eget helvete. Det kunde varit mina tunna (inte vita) ben som rörde sig så där ansträngt. Istället sitter jag på mitt jobb, trött efter att ha ätit en god middag med mina vänner. Livet kan alltid vara värre.

Kommentera (23)