VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Glädje och sorg…

När jag fick detta mail så fick jag först ont i magen. Jag blev naturligtvis glad att jag kunnat styrka någon annan. Jag som oftast tycker jag är en rätt dålig mamma. Osäker på min mammaroll och ständig nojig över att Lennox inte ska bli sedd. Men eftersom jag själv drabbades av en depression när jag fick barn så vet jag hur oerhört viktigt det är att man berättar. Så att man inte känner sig som den knäppaste morsan i världen som inte tycker allt är så himla fantastisk. Och det allra allra bästa är att man kan alltid göra om, göra rätt! Barn är generösa. De förlåter oss gång på gång. Öppnar sina små hjärtan och låter oss få en andra chans. Tänk att du har sökt hjälp. Jag är så stolt över dig

Hej Lotta!

Jag har läst din blogg ganska länge nu, men aldrig gjort mig synlig för dig mer än en av alla de i statistiken.

Nu måste jag dock tacka dig.
Jag har en son, yngre än din, som under hela sitt liv aldrig mitt ”mött” riktiga jag.
Jag har i flera år lidit av depression orsakade av mobning i skolan..
Även om jag stundvis insett att livet inte stått helt rätt till, så har jag aldrig
vågat mig till att söka hjälp. Jag har ju alltid haft det kämpigt och har jag har
heller inte haft något ”normalt” tillstånd att referera till.

Fram tills jag började läsa din blogg. Om din kärlek till din son.

Visst, jag har alltid sagt till min son att jag älskar honom, men det för
att det är sådant en mor SKA säga till sina barn.
Jag började lägga märke till mitt ointresse för honom. Jag brydde mig inte om
ifall han fick lunch, välling var mycket enklare att fixa.
Ut gick vi aldrig, varför ska man det när han kanske somnar till en film?
Jag var totalt iskall när han skrek i fem, tio, femton eller kanske till och med tjugo
minuter i sängen.
Jag har fördrivit varje dag, tills min sambo kommit hem framför datorn, och suckat åt
min son ifall han kommit och knapprat på tangenterna…
Ja, du förstår, det är förjävligt. Det är hemskt.

När jag, efter dina kärleksfulla ord och sätt att vara, insåg hur illa det låg till med mig.
Då tog jag tag i det, och ringde vårdcentralen.
Nu har jag fått antidepressiva, och efter snart två veckor på medicin, tog jag igår
med mig mitt barn ut och lekte. Och så han njöt!
Igår träffades för första gången JAG och min son. Han fick träffa den mamma som satte
honom till världen av kärlek.
Det var helt magiskt! Och du är värd all kärlek, och tack för detta!

Tack!
Tack för din UNDERBARA blogg. Och för att du delar med dig av både tunga saker,
och vardagslycka!

MVH en utav alla ”unga-mammor” i detta land. Blogg här
Stötta gärna på hennes blogg men använd aldrig, aldrig några pekpinnar!

Forsätt gärna diskutera i forumet här


Kommentera (30)

Pallglädje

Mina fina pall från företget Bonde of Sweden har kommit och den var precis så fin jag trodde. Man kan beställa sitt barns namn i olika färger och bitarna är löstagbara. Som ett pussel. DEn är verkligen jättefin!

Jag är precis på väg. Om 20 minuter ska jag fira en stor legendar inom sportjournalistiken och måste beställa blommor. Lämnar er med en bild på Threst. Han ville försöka verka lite sexig. ”Om jag fuktar läpparna så här” sa han innan han föll i sin sedvanliga koma. Ledsen för kort inlägg. Bättring i morgon!

Kommentera (32)

Lennox i mama

Glöm nu inte att köpa månadens mama som finns i butik idag. Ett jättefint och viktigt jobb på Lennox och mig!


Kommentera (38)

Pappa Alos….

Min pappa ringer från Bryssel på Skypen. Att ha sitt enda barn i Sverige är nog inte så lätt även om vi försöker hålla kontakten några gånger i månaden. Eftersom han är djupt muslimskt troende och jag en kvinna född och uppväxt i Sverige så krockar våra ideologier kraftigt för det mesta. Jag tycker han är inskränkt och låst i märkliga föreställningar om traditionella könsroller och förlegade politiska åsikter. Han däremot tycker jag är en ouppfostrad flicka som inte lärt sig hedra sin pappa. Han är dock min far även om jag inte är så säker på att blod är tjockare än vatten.

Igår medvekade jag en kortis i Radio Stockholm. Gillar radio. Skönt att inte synas när man pratar. Folk lyssnar så mycket bättre då. Sedan åkte jag och jobbade på premiären av ”Äntligen midsommar”. Thest ville se filmen så Lennox fick följa med och så tog jag med honom hem medan Threst gick på bio.  Och jag var lite rädd att somna. Rädd att det där läskiga som kom i söndags skulle dyka upp igen. Jag läste ”Trotsboken” och blundade sedan hårt. Och föll tydligen i sömn. Har däremot konktaktat Raduiumhemmets onkologiska rehabilitering för att ta tag i vad det kan vara. Och kollat resa. Finns en billig 10-dagars till Mallorca nästa söndag. Bara Lennox, syrran och jag. Läsa, sola, sova. blogga. Får se vad ekonomin säger. Vill gärna till Thailand i vinter också.


I radio


Gray med e är också ganska fint.

Lyssna här på radioprogrammet. Välj extern spelare.


Kappa HunkyDory
Foto: Malin Bondeson

I lördags firade vi mitt goda besked. Med besked. Vi åt hummer, hemgjord aoli och drack iskall champagne. Sedan somnade jag på Threst och började snarka. Alla sätt är bra utom de dåliga.

Idag ska jag ta mitt gröna kort i golf, slår upp vid 17. Äntligen hoppas jag få det där jädrans kortet!

Kommentera (19)

112….


På akuten 01.10 i natt.

Jag ringer ambulansen i natt. På tal om mitt senaste inlägg så fixar jag snabbt lite dramatik. Skämt åsido. Något har hänt med min andning. Jag kan inte djupandas. Jag får en blixtrande smärta mellan skulderbladen bak ryggen. Som om en nerv är i kläm. Jag kan inte ens röra mig i sängen och blir livrädd. Det enda jag tänker på är lungpropp. Till saken hör att jag se senaste dagarna har haft ont i kroppen, varit fruktansvärt trött och öm i lederna. Nu när jag lägger mig accelererar det.

Jaf försöker ta mig upp. röra mig, byta ställning. Knuffar på Threst som sover hårt. Tar mig ner i vardagsrummet och googlar på propp i lungan. Det känns precis som en nerv i kläm och jag kan  knappt röra mig så ont gör det. På Sjukvårdrådgivningen ber de mig ta en Ipren. Om det inte släpper bör jag ringa ambulans. Det släpper inte. Jag ringer ambulansen och berättar för Threst. Historien upprepar sig identiskt med natten i maj 2008. Exakt på samma sätt. ”Tänk om jag aldrig kommer hem” tänk om det är något allvarligt, metastaser i hela jävla lungorna” väser jag till Threst som ber mig tänka positivt. ”Hur ska jag kunna göra det?” du begär det omöjliga, Sist detta hände fick jag ett cancerbesked. Det betyder att vad som helst kan hända!” Sedan hasar jag mig in till Lennox och blir stående vid hans säng. Profilen syns svagt i ljuset från gatubelysningen utanför. Det blänker lite av saliv i mungipan.


Jag hatar Landstinget maskinstickade filtar.

Jag minns förra gången jag fick ett besked jag varit otroligt spänd på. Dagarna efter blev jag sjuk. Deprimerad , ont i kroppen. Helt mörbultad. Posttraumatiskt stressyndom. Jag undrar om det här är ett psykosomatiskt kvitto på en panik/(ångest-attack? men jag vågar inte chansa. Redan i ambulansen försvinner det. På akuten tas det massa prover. Alla är bra. Min syrestättning är perfekt. Alltså ingen propp. Det är kallt och jag har ingen bh. Jag ligger där med EKG-elektroder på bröstet och tittar upp i det kalla lysröret. Läkaren skickar hem mig. ”Bra, då kan jag lämna på dagis i morgon?” säger jag och ler snett. Taxin åker snabbt genom regnvåta gator och jag tänker på att sist detta hände kom jag hem fyra veckor senare.

Nu sitter jag här på jobbet. Trött, lite öm i ryggen. Kanske skulle jag åkt direkt till akutpsyk i stället? Jag tror att jag är så stark, så opåverkar. Jag bara tuffar på. Igår em fick ett tung, oväntat besked. Dessutom bjöd vi hem J. Som jag träffade på SÖS. Threst och jag vill gärna låna J:s son en gång i veckan och nu och medan hon är så pass pigg hämtade jag dem och vi åt middag och var med barnen på fotbollsträning. Läs om J här. Det är klart att det påverkar mig. Efter att jag skjutsat hem dem fick jag  ett jobbigt meddelande. (Har inget med min hälsa att göra)


J hemma på vår veranda.

Vill du lyssna på mig i radio idag så knäpp på Radio Stockholm 17 00. 100, 3 i programmet ”Stockholm idag”

För att avsluta med något mer trivialt så  påminner jag er om UnderBara barnmässan 2-4 oktober på Stockholmsmässan i Älvsjö.

Kommentera (78)