VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK
Annons

Ett bättre jag

image27I

dag tänkte jag att jag skulle vara en riktigt bra mamma. En sån där som sitter ner på golvet och leker med sitt barn. Bygger klossar, har kastruller på huvudet, leker tittut och aldrig tröttnar.
Jag tänkte inte läsa min mail på hela dagen och stänga av mobilen och bara ägna mig åt Lilla skorpan. För senare ikväll ska jag jobba på en glammig invigning och vi ses inte förrän i natt.

Det började rätt bra. Jag sjöng "Imse vimse" på skötbordet trots hårda fotsulor i magen. Jag lät honom till och med leka med snorräddaren som annars är no no.
När vi åt frukost fick han kladda hur mycket han ville med tandkrämstuben i smörgåsen. Jag tänkte att nu, nu är jag en sån där gedigen rejäl mamma som är pedagogisk och lugn trots spaghetti under strumporna och brödsmulor i sängen.

Jag lyckades till och med pressa fram ett leende fast Lilla skorpan skvätte sköljmedel över hela badrumsgolvet. Men plötsligt slog det mig att bara acceptera det jag inte kan förändra. Jag kommer aldrig bli en sädan där lekmamma. Jo när Lilla skorpan är äldre.
Vi kan busa i skogen och odla basilika i krukor. Hoppa i snödrivor och åka till Junibacken. Låtsas att vi är ankor på bussen och berätta skräckisar i sängen. Då kommer jag vara en grym morsa.
Tills det är jag rätt okej….

Kommentera (4)

Annons

En sång för T

Lilla skorpan är sjuk igen. I natt har T och jag turats om att ge vatten, alvedon och tröstande ord. Det får mig att tänka på hur oerhört utsatta och sårbara vi är som föräldrar . Vi delar på bördan att torka spyor på natten och snoriga näsor.

Vi är totalt beroende av varandra för att upprätthålla någon som helst syssla. Jag kan sticka iväg och rida och tar Lilla skorpan när jag kommer hem. T kan slå några hinkar medan jag är hemma.

T är väldens bästa pappa. Inte en enda gång att han tappat behärskningen utan pratar alltid med sin mjukaste röst och avleder.

Inte som jag som flippar och väser mellan sammanbitna käkar.

Och så är han satans snygg fortarande trots att några gråa hår har smugit sig in i skäggstubben.

Och gör fantastisk sushi och Tom Kha

Om man ser honom i motljus och halvblundar kan man nästan ta honom för snyggingen Tyson Beckford. Men bara nästan.

Men han kan göra mig tokig när han inte lyssnar. Då vill jag bara dra honom i de stora jumboöronen och skrika "Men lyssna nu då för fan".

Eller när han släpper sina kläder överallt och jag får sniffa mig till vad som ska tvättas och inte. Men han är en fena på att organisera och byta däck och ingen kan få mig så trygg som han.

Det bästa är att han är bara min.

Jag tycker vi är bra. Vi är duktiga ihop. Vi kämpar på i vällingträsket och ibland fräser vi åt varandra men utan honom skulle livet te sig så mycket blekare.

Jag säger som Martina Haag: Om gud gav mig en katalog med alla snygga snubbar i hela världen så skulle jag inte tveka. Sorry alla Lenny Kravitzar och Keanu Reevesisar. Det finns bara en.

198089-3

Kommentera (7)

Annons

Lilla skorpan

Lennox

Kommentera (2)

Annons

Vimmelmamman

image29

Jag på vimmeljobb för nya båten Birka Paradise. Nästan tre år sedan

Vimmelmamman….vimmel mamman eller kanske mammavimmel. Eller vad sägs om vimmelkantiga mamman? Vad är det för jävla bloggnamn kommer en del att tycka. Och luften är fri för tankar att vandra, vädras och smältas. Och eftersom det verkar vara varje människans rättighet att blogga så tar även jag chansen att synas i etern.

Det kommer att handla om enkla ting. Livet som människa men kanske framför allt som mamma. Ett liv som ter sig annorlunda för var dag som passerar. Mellan lämningar på dagis och vabbningar kommer vi att röra oss. Gäsp tänker många nu. "Åh vad pretto och seriöst, kan hon inte bara skriva om sitt roliga jobb där hon får dricka champagne med Persbrandt". Det är klart jag kan och och kommer att göra men framför allt är det tillvaron med en ny liten människa som kommer att uppta er tid.

Om ni orkat ta er ända hit vill säga… Jag vet inte om jag tänker presentera mig. Ni som är här känner mig antagligen redan. Alltså kallar jag mig bara för L helt enkelt. Det blir bäst så. Kort och koncist. Har alltid velat heta något på L. Så nu kör vi på det ett tag. Jag är nog en ganska tråkig tjej. För tjej kan jag ju säga att jag är ialla fall.

Jag är till exempel rädd för en massa saker.

Att de jag älskar ska dö.

Att jag ska få en obotlig sjukdom.

Att bli lämnad.

Att min son ska sätta en bit smörgås i halsen och jag inte ska kunna rädda honom.

Att min katt ska bli inlåst i grannens garage flera veckor och dö av svält medans jag febrilt sätter upp lappar i grannskapet.

Jag trodde man blev klokare med åldern men jag blir bara så mycket skiträddare för varje år som går. Var ska det sluta?

I natt höll min son mina händer. Hela natten. Båda händerna.

 I ett krampaktigt grepp lät han sina små prinskorvsfingar vandra mellan mina medan han snurrade på mina ringar som en symbolisk kärleksgest. Det kan för många te sig som den charmigaste sak i världen. Att bara ligga där platt som en fisk i sina gamla sunkiga trosor och bli så jävlarinamma älskad för den man faktisk bara är.

Utan reservationer och falska löften. Bara ren och skär tillit trots min dåliga andedräkt. Men det är svårt att sova när man bara kan ligga i en ställning. När man inte ens kan så mycket som klia sig på skinkan utan att prinskorvsfingarna stelnar i skräck och ensamhet. Att vända sig om är inte att tänka på. För då rämnar himlen och kattungsjamandet blir till ett tigervrål. Så jag ligger där, platt som en fisk i mina sunkiga gamla trosor och låter mig älskas till sömns.

« tillbaka

Kommentera (28)