VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK
Annons

Bak ful

198089-17

På bilden har jag ont. Som sjutton.

Bakfull som fan. schlagerfest på jobbet och jag körde en egen version av Lena Ph:s "Det gör ont"
Med skurborstskaftet.
Började dricka vid 16 och eftersom jag bara ätit en macka till frukost, Lilla skorpan åt den andra, blev jag blarig som fan.
Ganska skönt efter månader av nykterhet i stort sett. (du vill inte vara bakis med en ettåring, tro mig)
Sov i gästrummet och vaknade med metallsmak i munnen och tungan fastklistrad uppe i gommen.
Gud så dåligt jag mår. Har inte mått så dåligt sedan kejsarsnittet.
Ikväll ska vi på 35-års kalas. Ska inte dricka en droppe.
På måndag fixar jag bilden till " En annan tid"
I morgon träffar jag Pappa Puff och Snoop Doggy. Nykter…

Kommentera (5)

Annons

I en annan tid

image224image225

image36
På bilden vårt vardagsrum innan Lilla Skorpans ankomst
I en annan tid hade jag ett annan hem
Ett vackert, städad hem där allt stod i givakt. Kvar på sin plats där man lämnat det. Där jag kunde tillbringa timmar med att vrida och vända på ett föremål för att se i vilken position det såg bäst ut.
I en tid där soffan var fläckfri och knastervit. Där den oljade eken var fri från fläckar och intorkad mangopuré och där det enda som kunde få mig ur fattningen var Loppans tassavtryck på de vitlaserade trägolven.
Numera är det andra tongångar hemma. Halvätna torkade smörgåsar på golvet , gamla ostskivor, något oidentifierbart som torkat in på tv:n, gammal spaghetti under strumporna.

Under tiden jag satt på toa igår hände detta.

Lilla skorpan vrider ca 40 gånger på värmeinstallatorn på pannan.
Resultat-inget varmvatten.
T. s verktygslåda undersöks noga.
Resultat- skruvmejslar och småbarn är ingen bra kombination.
All smutstvätt rivs ur tvättkorg och försöker läggas i maskinen.
Resultat-han ramlar på kläderna och blir skitarg.
Den rena tvätten försöker hämtas ner från linan.
Resultat-han når inte och blir skitarg.
Försöker nå upp till parfymerna och krämerna.
Resultat- Får tag på raklöddret och är skitnöjd.
Går in i gästrummet och kryper upp i sängarna.
Resultat-Det är hårda golv, inget för mjuka skallar.
Får tag i tvättmedlet som jag, som den goda mamma jag är, har skruvat fast locket på ordentligt.
Resultat-Faktiskt ingenting.
Försöker komma upp på pallen. Lyckas inte.
Resultat-blir skitarg
Går in i andra gästrummet och drar ner alla tvättlappar från skåpet.
Resultat-tar mig 5 minuter att lägga tillbaka alla.
Jag är färdig och sätter igång att plocka ordning allt. Medan jag gör det……
Kommentera (3)

Annons

En neger

198089-14

Carolina Gynning skrev en krönika i Metro häromdagen. Den gjorde mig så arg att jag mailade henne för att lätta på ångan. På bilden är det T:s svarta ryggtavla i Thailand

Carolina

Din krönika angående "negrer" gjorde mig så förbannad och ledsen att jag bara ville slå dig på käften. Först. Sedan tyckte jag synd om dig. Att du, med din glappkäft, inte fattar bättre är väl vad man kan förvänta sig.

Anledningen till att man som svart, eller färgad, tar illa upp är så mycket mer än att det "bara" heter negerboll.
Neger kommer från portugisiskans negro= svart men har genom historien, alltså slaveriet, blivit ett laddat skällsord för oss svarta.

"Nigger" är vad man i USA kallas för i ett nedsättande syfte med rasistiska förtecken. Du kan väl ändå inte tycka det är ok? Det finns en anledning att man reagerar:
Svarta har i deccenier varit förtyckta, förslavade, sålda och köpta som djur.

Ett arv som gör sig påmint varje gång någon väser, "neger" till en på t-banan eller, ännu värre, öppet deklarerar att de minsann tänker fortsätta beställa negerbollar bara för så har de alltid gjort.

Jag vet inte vad som är värst. De som är öppet rasistiska eller de som helt enkelt är för dumma och inskränkta för att ändra på sig.

"Rednex" är också ett nedsättande ord men inte i närheten av vad som ligger bakom innebörden i ordet "Neger". Du måste fatta det men som sagt, man kan väl inte förvänta sig mer av dig.

Läs gärna Rötter. Om du inte kan läsa så se filmen.

Lotta Berg. Mailar en bild på hela min "Negerfamilj"

Kommentera (8)

Annons

Duracellkanin blir dagisstor

Duracellkaninen

I går var vi på föräldarsamtal på dagis. Ni hör ju själva. Vad som helst kan hända på ett sådant samtal. Som att man får höra att Lilla skorpan inte har några kompisar. Att han inte äter bra, eller ve och fasa. Att han blir slagen av de andra små människorna.

Det är stort. Stort som fan att gå på sitt första föräldrarsamtal. 

En gång hade vi ett föräldrarsamlag och nu ska vi på föräldrarsamtal. 
Bara sådär.
Det får mig att tänka på alla kommande samtal om sitt barn. När de ringer från mellanstadiet och säger att Lilla (Stora) skorpan skolkar eller är en uppviglare. Eller att han är mobbad. Det är min absoluta skräck. Att han inte ska få vara delaktig i socialiseringen. 
Att vara utanför, ensam, annorlunda.

Samtidigt som man får barn föds  en oro. En oro som bara finns där i hjärtat. Alltid gnagande.  Alltid närvarande. 

Den är en del av föräldrarskapet.  
För när man får barn förändras man i grunden.  Man kan säga att man är samma gamla jag men ditt sätt att förhålla dig till saker förändras. På gott och ont. 
Man krisar ibland. Kris betyder ju som bekant utveckling och är alltså inte bara av ondo. 
Äter  han ordentligt. Han är väl varmt klädd. Han blir väl sedd och bekräftad på dagis. Han känner väl att vi älskar honom….
Senare kommer det att låta:
Han har väl vänner. Tänker han komma hem i tid ikväll. Hoppas hans flickvän är en bra tjej. Han tycker väl inte jag är en töntig människa bara för jag är hans mamma. Han respekterar väl djur och människor som vi uppfostat honom att göra. 
Jag tror på en fast och bestämd hand. Men med tydlig kärlek. Då kan man vara hård och gränssättande. 
Men man får aldrig tveka om att man är älskad och hållen.

Just nu är Lilla skorpan bara en liten duracellkanin som går och går. Snart är han en tonåring med hår på snoppen och finnar på ryggen. Och dagis är långt borta…

Ikväll träffar jag Joe Labero på hans premiärshow. Undrar om han gick på förskola
Kommentera

Annons

Mina doftande ben

Mina doftande ben
Följande scenario utspelar sig på jobbet igår;

Det ringer;
Jag: Ja, hej det är L.
Man: Ja hejsan. Jag undrar om du skulle kunna hjälpa mig med en sak?
Jag; Javisst, vad gäller det?
Man; Jo det är så att jag skulle vilja be dig använda en sak.
Jag; Jaaaaha. Som tex vadå?
Man; Låt mig ta ett exempel, bara ett exempel för hur det skulle kunna vara.
Jag; Öhhhhh, ok.
Man: Jag skickar dig ett par strumpyxor som du använder ett par dagar. Sedan skickar du tillbaka dem och jag sätter in tvåhundra Kronor på ditt konto eller skickar pengarna cash. det är som du vill.
Jag; Nääää, jag vet inte, öhhhh. Ska jag vara en testmålgrupp för nya produkter menar du?
Man; Det är så här att jag tänder på strumpbyxor som burits av kvinnor. Jag är inte sjuk i hyvudet eller en ful gubbe på något sätt (not!) utan undrar bara om du kan hjälpa mig med det här och jag sätter in pengar till dig varje gång. Hon som hjälpte mig tidigare har flyttat utomlands.
Jag; Näää. Det är inget jag känner jag vill göra. Gulp!
Man: Men om jag säger såhär då: Du får femtusen för ett engångstillfälle.
Jag; Nääääää. Nääää. Det går inte. Känns inte bra bara.
Man; Ok. Kan jag få återkomma till dig vid ett senare tillfälle då?
Jag: Jaha ja kanske det. Prova det du.
Summa summarum: Världen är full av en massa sjuka jävlar. Håll er till varandra och låt vanligt hyggligt folk vara ifred!

Kommentera (5)