VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK
Annons

Som en satellit

image63
På bilden. Räddarna

Teletubbies. Föräldrarnas bästa vän. I allafall min. Men vem är dom? Utomjordingar som fångar våra barns intresse eller bara hittepå figurer när de är som bäst. Tinkie, Winkie, Lala och Pooh. I love you.

Jag undrar vad de gör i sitt uppbyggda sagoland med kaniner och små perversa lamm. Bråkar de? Funderar de på vad de ska äta till middag och måste de betala skatt till Teletubbies kungen?

Jag till och med köpte en Teletubbies docka till Lilla skorpan. Den rosa vem fan det nu är. Han gillade henne (eller honom ) i fem minuter. Under den tiden hann jag läsa första sidan i Aftonbladet. Bara en sån sak.

Nu står de i färgstark rad och skiker ”hej hej” medan musiken är helt hysterisk och Lilla skorpan stirrar med öppen mun. Perfekt. Små kaniner står som spön i backen och en konstig mikrofon växer upp ur jorden.

Ikväll träffar jag Christer Fuglesang på filmen ”Sunshine”. Kanske han träffade Teletubbies i rymden sist..

Kommentera (4)

Annons

En sång för mamma

image62
På bilden. Mamma och Lilla skorpan på BB

Mamma. Bli inte arg nu för jag tog den här bilden. Letade efter en med dig i gummistövlar men har den på skiva på jobbet.
Tack för helgen. Den var underbar men kort. Alldeles för kort. Därför skriver jag till dig nu och förklarar det jag inte hann.

Det känns som om vi har  kommit varandra närmare. Kanske är det Lilla skorpans förtjänst. Kanske våra egna men troligtvis det förstnämda. Hur som helst så hittar jag inte riktigt orden jag söker nu. Inte likt mig men känns viktigt att det känns genuint när du läser det här.

Du har blivit bättre. Inte för att du någonsin varit dålig men du känns mer glad och harmonisk. Jag har däremot blivit sämre. Tröttare och mer irriterad men du verkar ta det galant. Du servar och fixar, plockar och ställer alltid upp till 100% när jag behöver något. Du är helt fantastisk och jag uppskattar dig enorm även om jag är dålig på att visa det.

Tack för sällskap när T är borta. Tack för kloka ord när tanken tryter. Tack för din vilja att vara en engagerad mormor. Du är en underbar mormor. Kan inte önska mig någon bättre. Tack för din goda mat och logi. Och tack för fleccetröjan idag. Och jag önskar inget hellre än att du och Lilla skorpan får en tät och nära relation.

Pappa är också bra men det tar vi en annan gång.
Puss
 

Kommentera (3)

Annons

Det blir alltid värre framåt natten

image61
På bilden. Olyckan

Just nu är jag hos mina föräldrar och firar påsk. T är i skåne och spelar golf och jag och lilla Skorpan sover ute i gäststugan. Hua vad skitnödig jag är att ligga där ibland. Jag springer som en skrämd hare de få metrarna från huset och kan riktigt höra hur någon flåsande hugger mig i hasorna.

Sen, när jag väl kommer in i stugan så ligger jag och funderra på allt som kan hända. En mördare som förvillar sig  till vårt hus och först brutalt mördar mamma och pappa och sedan, likt Jack Nicholson i "The shining" låter yxan klyva dörren till Lilla skorpan och mig ute i gäststugan.

Eller så ligger jag och jagar upp mig själv över alla spökhistorier om gårdarna i trakten. Blod som inte går att få bort från golv. Döda hundar utan huvuden. Sådant som syrran och jag viskande berättar för varandra varje gång vi sover ihop.

Att jag dessutom hör hur det knakar och smäller utanför från gudvetvad för djur gör ju inte saken bättre.
Däremot är jag inte det minsta rädd i storstaden Stockholm där man buntat ihop en massa jävla idioter som får frispel på tunnelbanor och torg och löper amok. Det är  märkligt hur man tänker.

Hur som haver kan jag ta gift på att jag såg en konstig skugga i trädgården förut. Hur jag ska ta mig till gäststugan är en gåta och om jag inte bloggar i morgon kan ni läsa om mig i tidningen…

Kommentera (3)

Annons

Mina lyckokast

image60
På bilden. Det går bra nu

Jag är lite vin lullig och proppmätt på pizza.
Ikväll ska avhandlas saker jag varit glad att jag gjorde.

*Lilla skorpan såklart
*Att jag jobbade  tretton år i vården. Fy fan vad jag är bra!
* Att jag äntligen tog det där jäkla körkortet vid 25 års ålder

*Att jag aldrig provat knark
* Att jag är korrekt, punktlig och artig
* Att jag alltid har välmålade naglar och rakade armhålor.

* Att jag har ett världsamvete (krockar inte med det ovan)
* Att jag försöker bemöta alla människor lika
* Att jag ska bli världsförälder på tisdag

*Att jag demonstrerat mot pornografi
* Att jag försöker tacka gud varje kväll
* Att jag alltid tankar bilen INNAN det behövs.
* Att jag inte tog med Fish till Sverige (hade aldrig funkat)

* Att jag bloggar.

Kommentera (3)

Annons

Farsor på drift

image56
På bilden. Lilla skorpan och hans pappa

Det finns 430 000 barn som saknar sin pappa. Och då menar jag inte saknar dem vid kvällsmaten utan saknar deras frånvaro genom hela livet. Jag har själv träffat dem. Pappor som "tror" att deras barn är "ungefär" si och så gamla. Som pudelrockaren i ett känt band som skrattande berättade att han har sonen någon gång ibland och att han tror att han är ett och ett halvt.

Eller killen från krogbranschen som lämnade sin flickvän på BB. Bara några timmar efter sin sons födelse. Hur går detta ihop? Är det någon genetisk defekt som gör att män bara kliver iväg en vacker dag, köper en pizza och sedan aldrig mer kommer hem igen? Vad är det för jävla mekanismer som utspelar sig i den manliga hjärnan?

Ok, ok, alla har sina skäl till att lämna sitt barn men att sedan välja bort att höra av sig på födelsedagar, julafton, studenten. Att inte vara där och vagga, trösta, lindra när det är som tuffast.

Eller helgpapporna som inte ens kan hålla sig från krogen utan lämnar barnen till farmor för att kunna fortsätta kröka som om ingen har hänt. Eller som strular och säger "Jag kan inte ta den här helgen, sorry. Något kom emellan" ,en kvart innan det är dags att hämta en förtvivlad femåring som måste omvärdera sin världsbild.

Ta killen som gjorde en tjej gravid och valde att inte dela resan med henne. Som sa "tack men nej tack. Jag skyddade mig inte mot att bli pappa men har ingen lust att bli vuxen. Du får ta den här lilla ljuvliga bebin för nu sticker jag"
Nu finns det en artonåring som undrar hur hans pappa ser ut och vem han är. Som undrar om de har samma mörka hår och gillar att springa.

Jag tittar på Lilla skorpan och på hans pappa. Som vet precis var napparna finns och hur man trycker in en alvedon supp. Som vet hans senaste vikt på BVC och vad alla hans kompisar heter på dagis. Och jag är så jävla tacksam och lycklig för även om T och jag skulle välja livet utan varandra skulle Lilla skorpan alltid ha en närvarande pappa som satte honom i det främsta rummet.

I morgon åker jag till Örebro och bloggar inte förrän på fredag…

Kommentera (11)