VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Mental träning..

Jag ska till den mentala coachen Erik Olkiewicz. Vi har varit arbetskollegor tidigare, för länge sedan, men nu träffas vi i ett nytt sammamhang. Jag sätter på mig mina finaste skor och bästa parfym eftersom jag tror att  man kanske hamnar i något slags transliknade tillstånd och då vill jag vara representabel.

Jag gör det här för att överhuvudtaget våga ställa mig på Rivals scen och hålla föreläsning 30 maj. Jag testar allt som kan få mig att bli mindre nervös och om Silla sluppit sitt rökbehov efter att varit här borde han väl kunna fixa min nervositet.

Han frågar vad jag vill ha hjälp med. Min högsta önskan kan han inte tillgodose förstås men vi sätter igång med visualisering och tankekraft. Eftersom jag bara sovit några timmar är jag fruktansvärt trött så när han ber mig blunda somnar jag nästan. Men hela är mycket intressant och inspirerande. Vi får se om det gett resultat när det att dags att leverera. Man kan ju även undra varför jag väljer att utsätta mig för denna föreläsning när jag inte gillar att prata inför folk men jag säger som Nike : Anta utmaningen. Ibland är det viktigt att höja sig över sin egen ribba och se vad man kan åstadkomma.

Jag har vabbat igår. Lennox har ju varit sjuk sedan i onsdags. Höga febertoppar, Däremellan frisk, äter och leker för att bli brännhet några timmar senare. Threst  har varit hemma onsdag-torsdag så i  går var det min tur. Det har ju varit 25 grader varmt så vi tog faktiskt en kort promenad och hämtade dunjackorna som varit på kemtvätt. Sedan hem och tittat på film och spelat spel.

Köket börjar sakta ta form. Ugn och micro är på plats men det saknas fortfarande växter i fönstren och veckgardiner. Märket HIMLA har fina sådana. Denna helg ligger helt oplanerad framför mig. Det finns miljoner saker att göra hemma och i trädgården. Jag skulle vilja åka till SATS och köra ett spinningpass men vi får se.

Vill du kontakta Erik finns han på [email protected]

Kommentera (82)

Deckardrottningens matorgie…..


Camilla i klassiskt marint välkomnar

Jag cyklar hem till deckardrockningen Camilla Läckberg. Hon ska släppa sin andra kokbok i samarbete med gode vännen och Fjällbackagrannen, tillika årets kock 2001, Christian Hellberg. Nu behövdes det bilder till boken och vi bjuds på en hejdundrande smakupplevelse med underbara råvaror i centrum.


Tonfisk och melon


Rostade rotsaker i förgrunden


Inte mindre än fem fina killar servade oss totalt under denna tjejmiddag


Stjärnkocken in action


Klick, klick


Min gamla kollega Lisa Egnell. Vi jobbade ihop på programmet Silikon

Det blir sent. Alleles för sent. När jag cyklar hem är börjar det ljusna och klockan är 02.30 när jag somnar. En finfin kväll med nya bekantskaper och det jag minns allra tydligast (förutom den magiska tonfisken) är Martins syster kloka ord ” Fokusera på det du har, inte på det du inte kan få”.

Jag har ju även varit på onkologisk genteknik. Vi pratar om hur min cancer uppkommit. Man kan inte veta att den är ärftlig men får man cancer i så unga år som jag är sannolikheten större. Jag får ta ett blodprov för att ytterligare säkerställa den tesen och blir ombedd att be mina syskon göra en koloskopi (kolla sin tjocktarm) trots allt, Bara för att vara på den säkra sidan. Vi tittar på mitt släktträd. Små grå blyertsfigurer och namn. På min mammas sida finns ingen cancer, men min pappa opererade bort polyper i tjocktarmen för några år sedan.

Lennox bör man informera senare i livet. Att han också gör koloskopi eller tar avföringsprov när han blir vuxen. Cancer som upptäcks i tid kan botas.Men det som gjorde mig så glad var läkarens självklara inställning till min framtid

”När Lennox blir vuxen kan ni tillsamans beställa tid för att hålla koll”

Framtid. Ett synnerligen vackert ord.

Kommentera (62)

Ärftlighet och mama…..

Lennox visar coola kläder i mama som finns ute nu. Nedan föjljer bilder från fotograferingen:


Foto: Linda Alvengren


Fotografen  Linda Alvengren tar fantastiska bilder.


Hannah Graafs Mio kramar lillasyster Liv


Hannah fotograferar till familjealbumet


Vi är hemma hos Charlotta som driver sajten loppi.se.


Fina stylisten Cecilia Blankens är den som ”syr” ihop jobbet med bloggbarnen. Hennes dotter Bonnie ser ni ovan. Det handlar om att köpa second hand. Vad man bör tänka på etc. Det för mig osökt in på veckans gulkorn såklart.
Häftiga t-shirts, ursöta ballerinas och grå, stentvättade jeans.

Jag är på väg till Onkologisk Genetisk mottagning. Klockan 11 på Karolinska. Man har utrett om min skitsjukdom är ärftlig eller ej. Jag antar att det är viktigt att veta för Lennox skull. Jag vet däremot inte alls om det är bättre eller sämre prognos om den är genetiskt eller ej. Jag vet inte alls vad jag förväntar mig av detta möte strax. Jag vill inte känna mig nedslagen när jag går därifrån. Vill inte höra att det något sämre överlevnadsstatistik för den varianten jag har. Målar fan på väggen som vanligt för att skydda mitt hjärta. Håll tummarna för en bra, resterande dag. Kvällen bjuder på middag hos Camilla Läckbergs var kulinariska färdigheter resulterar i en ny kokbok som ikväll ska fotas mat/mingel bilder till.

Lennox är sjuk. Hemma med Threst. Vaknade med hög feber och skållheta händer. Den ständiga frågan vem ska vabba. Eftersom det varit brist på pappatid tror jag det var bra för dem att få hänga hemma idag.

Kommentera (52)

Blommande tankar….

Vårt träd blommar och jag har förmånen att få uppleva det igen. Det är nästan magiskt att titta ut och allt är inbäddad i vita blommor. Åter tänker jag då på de som inte får vara här och uppleva, känna och se. Anna, David, Lo, Anna, Frida, Hanne, Sabina, Ulrica och Dan bland annat. Trots att jag aldrig träffat er finns ni ofta, ofta i mina tankar och ni gör mig smärtsamt medveten om att det enda vi har är nu.

Jag har pratat om det här tidigare. När man drabbas av en diagos som cancer, eller någon annan livshotande sjukdom förändras man inte per automatik. Man måste jobba på att ”fånga dagen”, ”trä pärlor på band” eller ”älska sin nästa”. Självklart drabbas man av en oerhörd skörhet, en insikt om livets förgänglighet och den tunna linjen mellan liv och död. Men att tro att man helt plötsligt ska förstå meningen med livet är är oftast förbehållet den friska skaran.

Jag tycker om mitt liv, den allra största biten om man ser det som en kaka. Det finns saker jag vill förändra som inte har med skitsjukdomen att göra. Precis som det finns bitar jag vill förändra för att skitsjukdomen finns här. Ingenting är alltigenom perfekt, allting är aningens kantstött och avigt.

Jag traskar iväg till vimlet ”Prince of Persia” Somnar nästan till under filmen men äter chokladdoppade jordgubbar en stund senare. Har ett långt, rätt bra samtal med min man i sängen två timmar senare och blir glad över presenten från en bloggläsare. Tack du!


Foto: Micael Engström

Ryggvärken är borta. Som i ett trollslag försvann den och tänk, hela helgen är faktisk fri från aktiviteter. Men först ska en hektiskt vecka bockas av innan vi är där.

Kommentera (50)

Ett löfte….

Jag är lite stolt. Jag har fått en liten hälsning från Paul Stanley i  Kiss genom en gemmensam bekant. Threst förstår ingenting men så är han ingen rock´n roll kille heller.  Livet rullar på. Jag har ont i ryggen och hoppas naturligtvis på att det ska släppa, att jag bara legat illa och det inte är något allvarligare än så.

Jag är på väg till ett möte med någon på lunchen men det blir hastigt och lustigt inställt. Det ger mig chansen att prova en randig kavaj och ett par regnbågsfärgade skor. Inget blev köpt. Jag impulshandlar sällan. Och jag har bestämt mig för att tacka nej till saker jag känner att jag inte hinner. Jag har inte dåligt samvete över Lennox. Vi är väldigt mycket tillsamans men min egen tid, den jag helt styr över själv, vill jag kontrollera mer. Tänka inåt. Sedan tror jag att jag har ett stort behov av ett hem där jag kan vila och trivas. Just nu har jag det inte så utan allt omkring mig är väldigt sporadiskt. Detta kommer ju att gå över men just nu skapar det en inre stress. Att inte kunna vila någonstans om ni förstår vad jag menar. Sedan vill jag kunna svara på era frågor i kommentarsfältet men vet inte om jag ska svara där eller i ett inlägg. Det tar också mycket tid men något jag verkligen vill men inte alltid kan infria. Hur tycker ni det ska vara? Svara i kommentarsfältet eller?

Jag känner mig stressad över föreläsningen den 30 maj. Jag kan inte för mitt liv begripa att jag tackat ja samtidigt som jag vet att man växer av utmaningar och att min historia vill höras. Men den måste planeras och förberedas och det tar av min tid efter att Lennox somnat på mina vimmelfria kvällar.

Men ett löfte blir det att varva ner och tacka nej. Min tid är kanske begränsad och då gäller det att sprida sina gracer rätt. Att värdera sin tid och satsa på saker som ger kraft och energi.

Det här känns som ett riktigt negativt inlägg. Men jag är glad och stark. Fokuserar på filmen ikväll och på att jag har det så mycket bättre än många andra. En fin familj, vänner som älskar mig och världens underbaraste, tokigaste unge.


Foto: Malin Bondeson

Kommentera (82)