Foto: Micael Engström
Alla barn är ju inte friska. Inte som Lennox som kan spela fotboll, cykla, springa, pussas och leva. Jag försöker ofta hjälpa till att uppmärksamma barn som behöver hjälp i olika former. Jag vet inte om ni känner till Ronald MC Donalds husen som skapas och byggs nära sjukhus för att svårt sjuka barn ska få vara i en så hemlik miljö som möjligt mellan sina behandlingar. Ett ”nästan som hemma” ställe där syskon och släkt och till och med husdjur kan få bo för att vara nära. Nu byggs det femte Ronald MC Donalds huset i Uppsala och erbjuder 14 nya familjerum. Bara 5 minuters gångavstånd till Akademiska sjukhuset.
Nu samarbetar Ronald Mc Donald med Barncancerfonden för att skrapa ihop slantarna som behövs för att göra tillvaron drägligare och tillfrisknandet snabbare för dessa barn. Sajten Allt för föräldrar skänker dessutom fem kronor om du går med i deras Ronald Mc Donalds barnfond till förmån för byggnationen av hus 5 i Uppsala
Jag hoppas att du vill klicka på länken och gå med i gruppen. Varje krona gör skillnad. Klicka här.
Tack!
Foto: Malin Bondeson
Margareta Krook och jag.
Den här helgen är helt fri från några former av inplanerade aktiviteter. Det känns välbehövligt efter veckor av tidpressat schema jobbmässigt. Nästa vecka ser jag fram emot julfest (ja, du läste rätt) hemma hos Caroline och Johan.
Sedan är jag på jakt efter en fin klänning att bära på ett bröllop jag ska på i sommar. En guld/beige drapererad gudinne-klänning med tung fall vore perfekt men eftersom jag inte riktigt har tid att leta får det väl bli det som finns närmast till hands.
Annars är det här en stark favorit i beige.
Eller den här i guld
Skönt ibland att vila huvudet med trivialiteter. Sommaren blir lugn och skön. Avstickare till vänner i Skåne. Jag skulle gärna vilja åka till Grekland en vecka. Mest för att det var så underbart att se Lennox i Thailand i vintras. Hur han älskade det varma vädret och att bada hela dagarna och den svenska sommaren är ju inte helt tillförlitlig vädermässigt sett. Det kommer att det inte funkar tidsmässigt och ekonomiskt utan det kommer att bli mycket att ta hand om med renovering och trädgård och det är helt ok det också.
Lennox femårskalas väntar i oktober. Det finns mycket på önskelistan. En motorbåt, en snabb bil, jäääääääääättemycket glass och massor av kompisar. Dessutom har han blivit lite förälskad för första gången men jag vill inte berätta i vem. Något slags privatliv måste han få ha.
Foto: Fredrik Hessman
Känslan av overklighet kommer över mig titt som tätt. Jag har ännu inte, efter drygt två år, på något sätt infunnit mig i cancerledet. Det där ledet som för mig var något helt främmade förut. Cancer var något som inte riktig angick mig. Något som andra människor fick. Ofta äldre personer. Det finns ingen cancer i min omedelbara närhet. Bara min chef som insjuknade i tjocktarmscancer något år före mig. Jag minns ett speciellt tillfälle som jag ofta tänker tillbaka på nu. Hur hon stod i receptionen utanför mitt rum och berättade om sin sjukdom. Och hur jag lyssnade med ett halvt öra och tänkte att det verkade rätt jobbigt men inget som påverkade mig nämnvärt. Inte visste jag att samma åkomma skulle drabba mig månader senare.
Jag har nyligen skrivit en krönika om barn och cancer . Rubriken lyder som följer: Att förbereda sig på att dö före sitt barn. (Med det menas alltså hur man förbereder sig på att inte få se dem växa upp. Att dö när de är små. Självklart hoppas jag att jag dör innan Lennox) Jag har skrivit en liknande sådan krönika förr men varje gång är lika svår. Mina egna erfarenheter färgar berättelsen och oftast måste jag stanna upp för att jag inte ser tangenterna. Jag skriver dessa krönikor för jag tror det kan hjälpa andra småbarnsföräldrar i samma situation därute. Som precis som vår familj brottas med en risk att dö före sina barn och hur man hanterar den risken. Jag själv hade blivit glad över att läsa en sådan krönika, skriven ur ett personligt perspektiv. Jag vet inte riktigt varför jag berättar det här just nu. Jag skriver ofta krönikor jag inte berättar om men den här påverkade mig ganska mycket.
De mail jag får från sjuka småbarnsmammor med de mest fruktansvärda prognoserna får mig såklart att bli missmodig men oftare stärk på något märkligt sätt. Det finns en stor kraft i att hjälpa och stötta andra, helt okända människor. En kraft man inte ska underskatta för sin egen läknings skull även om det inte är det primära syftet förstås.
Just nu sitter jag faktist på jobbet och googlar guldsandaletter. Det får man väl antagligen inte säga att man gör men jag gör det iallafall. Googlar på guld och inser att mitt liv som vanligt skenar gatlopp mellan det höga och låga.
Ikväll: Lennox fotbollsträning
Kommentera (42)
Vi har middag hemma. Inte för att fira att vi är klara med renoveringen för det är vi inte. Men numera kan man ändå leva drägligt även om hall och punchveranda fortfarande är byggarbetsplatser. Threst har lagat middag hela fredagskvällen Helstekt oxfilé, pilgrimsmusslor till förrätt, klassisk chokladkaka till efterätt.
Jag har det mycket bra. Det är jag väl medveten om. Att leva med en kock som dessutom har ett extremt estetiskt sinne är toppen. För det mesta utom när jag ska laga mat. Då får jag mig några slevar ibland. Vi är barnvakt till Calista denna kväll men barnen sköter sig själva som de börjar göra i 4-5 års åldern. Spelar fotboll, hoppar studsmatta, leker kurragömma.
Svartpeppar på chévren.
Honungsrostade valnötter, Pilgrimsmusslor, färsk smördränkt sparris och rödbetor med chevré. Allt är missanplacat och färdigt.
Man märker tydligt, inte bara på det större, fakiska ytrymmet att vi byggt ut. Barnen är kan leka utan att man störs av dem på samma sätt som förut när vi hade ett litet kök. Nu ska vi bara köpa ljusgrå hissgardiner så är köket i stort sett klart.
Förrätt
Skållade tomater
Helstekt oxfilé
Calista är trött.
Nu är det ju inte så att vi äter finmat en vanlig torsdag. Men om Threst lagar maten blir den ju alltid extra god förstås. Sedan är han ju urless på det. Att alltid laga maten. Så då gör jag några gästspel som oftast resulterar i köttbullar med potatismos (icke köpta) Lax i ugn, tacos och dylikt. Ibland funderar jag på vad jag är bra på egentligen. Vad jag har för egenskaper jag kan stoltsera med. När jag frågar Lennox vad jag kan svarar han alltid ”Jobba, du är bra på att jobba mamma”. Hur man nu ska tolka det.
Guldkornen på loppi blir Ann Söderlunds häst, stuga på Åland samt barnvagnstyling
Kommentera (62)
Foto: Micael Engström
Jag är hemma från min Danmarkstripp. The Reef Hotel&Resort. En mycket generös tillställning med fantastiskt mat, ett badäventyr utöver det vanliga och en magnifik karibisk buffé. Det har varit en sådan obeskrivlig lyx att kunna ta en lång dusch, vräka sig i sin egen säng och titta på vilka kanaler man vill och inte bara Svampbob Fyrkant utan att ta hänsyn till någon annan.
Det var ett mycket trevligt gäng som åkte. De flesta kändisar är faktiskt det, även om jag inte umgås med några privat förutom Gladys och Läckberg. De flesta har svassat runt i baddräkt eller sköna badrockar, druckit goda drinkar och lyssnat på calypsomusik. Lennox och Threst har haft det bra hemma. Lennox har varit på sin första fotbollsturnering och eftersom alla är vinnare när man är liten så är han stolt över sin medalj.
Nu sitter jag här på jobbet och är trött. Känner mig lite lätt fyrkantig. Kan nästan ännu känna båtens krängningar från igår. Men jag ska stax hämta på dagis så det är bara att spotta upp sig. Jag har just inte så mycket mer att säga. Jag återkommer i morgon med förnyade krafter.
RSS-flöde