VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK
Annons

CANCERHELVETET

img_3126.jpg

I måndags var jag bjuden på galan ”Tillsammans mot cancer”. Tungt. Många starka inslag. Vi satt bra, på rad två och var nära scenen och speciellt berörd blev jag av pappan som blev ensam kvar med sina söner. Förstås

* Lotta Gray Tillsammans mot cancer gala på Annexet , Stockholm 17-01-09. Foto ©Eero Hannukainen EEROBILD AB

Fotograf Eero Hannukainen skickade den här bilden till mig, hahahaha, har ramlat ner i rougeburken.

Unknown-4

Och fina programledaren Tilde ville kramas. Det måste gå att utrota den här hemska sjukdomen som fortsätter att ta liv. Att få träffa Pamela Alselind som drabbades av en obootlig hjärntumör men som nyss fick beskedet att den är helt borta, är fantastisk! Vi pratade om det där, känslan. Här kan du läsa hennes egna ord om beskedet.

Tusen tack för alla era kommentarer om klimakteriet. Och nej, att stå ut och lida som en del tycker, att det är vår lott i livet. Aldrig!  En kvinna ska inte stå. En kvinna ska njuta av livet.  Idag skrev min gynekolog ut en gel, eftersom tillverkaren av Estradotplåstren inte tillverkar dem förrän i februari så nu ska jag hämta ut gelen.

 

IMG_6462 (1)

Träffade Tanja och snodde bilden från hennes blogg, urtjusig i byxdress.

Jag tror att ingen av mina vänner ännu har kommit i klimakteriet, att det är därför vi inte pratar om det, och att det är som som vanligt, någon frågar hur man mår, och man svarar pliktskyldigt från ryggraden, ”det är bra” fast det kanske inte alls är det.

 

Ikväll är det ELLE-galan men Lennox kommer hem och vill inte fixa barnvakt. Mina kollegor bevakar röda mattan istället. Vi kör TV-spel och italienskt. Finns ingen gala i världen som toppar det.

Kommentera (6)

Annons

VARFÖR PRATAR INGEN OM DET HÄR?

Det här klimakteriet. Det är så frukansvärt jobbigt. Jag måste ringa min gynekolog igen. 

Sover ingenting på nätterna. Svetten bara forsar, är helt dygnsur, rinner svett i nacken och ansiktet, i nästa sekund fryser jag. 

Är så fruktansvärt trött av sömnbristen. Och oron som river i kroppen. Inget känns roligt, allt är en enda uppförbacke. Räknar timmarna tills jag får sova men vaknar hela tiden…

Provat alternativt på apoteket. Funkar nada. Plåster? Men vill inte ta hormoner. Akupuntur? Funkar det. 

Varför pratar inget om det här? Är man rädd för att vara en gnällig klimakteriehäxa? Jag tar gärna på mig den offerkofta. 

Kommentera (51)

Annons

OCH EFTER DÅ?

Efter den uppmärksammade kampanjen vi gjorde för Cancerrehabfonden kommer nu filmen.  En av tre får cancer.  En folksjukdom och idag finns ingen plan på hjälpa de många tillbaka till ett liv efter cancer.

img_3192
Det är nästan tabu att prata om. För när man blivit frisk ska väl det räcka?  Vad finns mer att önska? Komma och gnälla över att man ska bli omhändertagen när det finns så många andra sjuka, vi som fått lyckan att överleva. Det är väl bara att gå ut i livet och börja leva?

För tänk om det vore så enkelt.

Kommentera (2)

Annons

HEMÅT-MOT STOCKHOLM

Söndag morgon. Det var rekord här i Kungsberget i lördags med 4 500 besökare i backen. Fint väder och en ledig dag bidrog förstås till det. Trots det gick det förhållandevis snabbt i liften ändå. De har nya åttamanna-lifter som sväljer mycket folk.

img_3129.jpg

Lennox och klasskompisen Valiant har åkt mycket men också hängt i lägenheten. Jag gillar att man man kan släppa dem själva här, kan stå på balkongen i praktiken och se dem. Jag har åkt ett par timmar, fick lite ont i fötterna för jag är ovan och spänner mig men tycker det faktisk blir roligare och roligare.

img_3076.jpg

Träffade världens finaste Golden Retriver innan vi gav oss av hemåt vid 11 på söndag förmiddag. Så väldig glad och svassig med hela kroppen. Jag vet att man inte ska gå fram till främmande hundar men kunde inte låta bli helt enkelt.

Threst med flickvän och hennes barn kom upp och tog Lennox. Pappaveckan börjar och vi tog med oss Valiant och åkte hem. Bra för Lennox som fick en hel extra dag att åka på.

Någon hade klagomål på att jag slarvade med texten i förra inlägget, (har rättat till det) Vill bara förklara att när jag skriver inlägg från mobilen är det mycket svårare att se, mindre och pickligt, hade inga glasögon med mig ocg då flyter allt ihop. Det är förmodligen anledningen att jag missar ord ibland.

Och ikväll, vid 17, går jag på den här galan som är i Globen, bara några stationer med T-banan från mig. Ni tittar väl på fyran vid 20:00?

Kommentera (1)

KUNGSBERGET

Drygt två timmar bort från Stockholm ligger skidorten Kungsberget. I fredags eftermiddag packade vi in oss i bilen för två dagar i backen. Smidigt att köra upp mot Gävle, ett stopp för en sen lunch innan vi dammade in vid 17.

Vi bodde i Skilodgen, en trea med pentry, mitt i backen och vi handlade på vägen upp, frukost, samt middag och lunch. Tänkte köra budget och laga mat hemma. Hann precis fram till kvällsåkningen och hämtade de ipp de hyrda skidorna som jag redan förbeställt så det var smidigt och snabbt.

Barnen var superladdade och ni som känner mig, vet att det här inte riktigt är min bag. Men jag gör det och det blir faktisk lite lättare för varje år, antar att det är för att jag blir mer van i backen även om jag aldrig kommer gilla kyla och snö.

Vi var uppe i backarna vid 10 och åkte några timmar,  grillade korv till lunch på grillarna härute även om det finns restauranger på området och dt har varit runt 3 minus.


Vi är alla olika som föräldrar, fyller olika funkioner och det är svårt, när man har ett barn som är så extremt sportigt  och framför allt skidgalen, för jag hamnar automatisk i underläge då Threst också älskar frilufslivet och slalom.

 

Lennox älskar det här.

 

Vi köpte till lite mjöl och godis i butiken här.

Jag tycker det är jättesvårt att förhålla sig till det, att känna sig likvärdig på det planet, hur har ni andra seperade tänkt kring det?  Däremot är jag glad att Threst flickvän är allt det där, faktisk och ärligt. För det betyder att det blir mycket av den varan.

I morgon kommer de hit och avlöser mig. Så ongen kan köra resten av dagen.

Kommentera (21)