1 maj 2008. I ett soligt rum på SöS förändras mitt liv för alltid. Tjocktarmscancer och en akut operation där 80 centimeter tarm tas bort. Cellgiftsbehandling i sex månader. Cancern sprider sig till levern men jag blir friskförklarad 2012. Jag jobbar på tidningen Hänt i Veckan och lever villaliv med sonen Lennox, 10, och maken Threst. Cellgifter och champagne, gala och galon. Vill du läsa om mig efter cancerbeskedet söker du på arkiv maj 2008. Vill du lära känna mig innan sjukdomen rekommenderar jag dig att börja från början.

Annons

TRE VECKOR KVAR

   IMG_6123
Vi gör inte så mycket de här dagarna. Sover extremt länge. Vi har svart bälte i det. Att sova. Både Lennox och jag. Vaknar ofta vid 10 och äter sen frukost.  Threst har en helt annat dygnsrytm. Uppe tidigt, springer, kommer hem och jobbar några timmar. Vi sover vidare på ovanvåningen.

IMG_6062

Det enda jag inte riktigt gillar är det här paddander. Pranks tittar Lennox mycket på. Kan lita på honom och ger honom förtroende. Oftast kommer han och frågar vad han får titta på och sedan finns det ju en sökhistorik…

Älskar när han och katten myser. Lennox älskar sin katt och ja, jag fortsätter tjata om att jag tror att djur är bra för att bygga empati och känsla om att värna om det som är mindre och av en annan art.

IMG_6029

Det är också väldigt mysigt med all den här tiden. Ledigheten. Mycket pussar och kramar. Och jag kollar alltid med L om det är ok att lägga ut bild innan jag publiserar. Han kan ju numera själv hitta och läsa min blogg. Sedan är det ju inte så att det är  happy hela tiden. Gud nej. Men just nu är det.

I morgon Örebro. Nästan tre veckors semester kvar.

Annons

COMBOYS & INDIANER

High Chaparall. Det har blivit något slags tradition. Det är fjärde året i rad som vi är här och Lennox älskar det. Jag vet att många har massa issues med vapen och barn. Jag har det inte. Jag hade tidigare men har helt släppt det där. I den här isolerade världen kan han gå bananas och leka ond eller god.

Hemma håller han aldrig på med det där och Lennox är väldigt fin och empatiskt. Det här pangandet verkar inte påverka honom nämnvärt.

Vi möter upp min bror Thomas och hans dotter Elsa samt flickvän Jenny med sina barn. Sedan var mamma och pappa och min lillasyster även där. De hyrde stugor och på High Chaparall kan man välja mellan hotell, stugor och camping. Vi trodde det skulle vara väldigt mycket folk men parken sväljer också mycket folk. Här finns den stora cowboyshowen som går flera gånger om dagen.

Lennox älskar det här. Vi trodde han skulle vara för stor men han hittar barn i alla möjliga åldrar att leka med. Det roligaste är nästan att se alla vuxna som går all in med hela utstyrslar. Threst bland annat.

Lillasyster

Och så ställer vi upp husbilen precis vid den vackra sjön. De andra har ju hyrt hotell. Det är sol och helt ok väder när vi kommer vid 14. Threst går och handlar i affären vid campingen och Lennox och jag går i n i parken för att möta upp de andra.

Vi vaskar guld och tittar på showen, åker det berömda tåget som till och med jag minns från min egen barndom, det där när det sker ett rån vid vägen till Mexico City. Och när de alltid kommer in i vagnen och vill ha just min örhängen varenda år.

Här kan man åka häst och vagn eller vara med på turridning i skogen som jag gjorde förra året, eller så kan man besöka indianbyn eller gå på Lucky Luke:s show.

IMG_5906.JPG

IMG_5923.JPG

Och på kvällen grillar vi. Här är Jenny och mamma, barnen springer omkring bland husvagnar och leker, kommer tillbaka till vår husbil, äter och försvinner igen.

Nästa dag vaknar jag av att regnet smattrar mot taket. Det är bara att klä på sig och ta med paraply. Halva dagen ska vi vara här eftersom det blir för jobbigt att köra tillbaka de drygt 4 timmarna till Stockholm för sent. Sedan spricker det upp och blir bra. Inte Lottabra, för det betyder ca 25 grader. Men jag står ut i collegetröja när andra går i t-shirt.

Vi tar oss till Mexico City där det är dans och tar en cervesa, sedan promenerar vi tillbaka till själva huvudingången och tittar på åsnor och buffalos på vägen. Ibland blir man stoppad av en sheriff, eller så hamnar man mitt i ett drama. De som går omkring här är skådisar och bär kläder från den aktuella epoken och det brukar de flesta barn tycka är väldigt spännande.

IMG_5967.JPG

Vid 16, en timme senare än planerat, rullar vi mot Stockholm, jag sitter bak och Lennox fram. Threst kör. Jag vågar inte köra en sådan stor husbil och vi stannar hundra gånger för kisspauser och vätskeintag.

Igår städade vi husbilen hela dagen. Dammtorkade allt, skåp, lådor, skurade toaletten, ut med alla mattor och dammsög samt torkade golven förstås, skurade kyl och frys och körde alla hyllor där i diskmaskinen och idag ska vi lämna tillbaka den. Ninni och Bosse som varit så fantastiska att hyra ut den till oss. Ett minne för livet. Främst för Lennox som tyckt det varit jättemysigt att bo trångt. Barn trivs ju ofta när man är nära. Bor på liten yta. Flott och stort är något vi vuxna eftersträvar.

Annons

BÅSTAD-TOREKOV

   
 
 Det här med magen. Det blev inget mer men kastade mig tillbaka i en vidrig känsla av hur otroligt skört livet är.

  
  

Vi har hängt hemma hos Charlotta i Båstad, eller stax utanför. Parkerat husbilen utanför tennisplanen där och umgåtts med hennes vänner som bor här på somrarna. 
  
 
 Charlotta har ju mediehuset loppi och ett tvillingpar på snart fyra, Alba och Franka samt Rufus, 5. Hon har dessutom  nyligen separerat från barnens pappa så hon har häcken full kan man säga. 

  
CLilla Franka kör med underbyxorna som hatt.

Christian och Christina kom också ner två nätter och vi hade två sköna kvällar med flera nya bekantskaper. 

High Chaparall en natt. Mina syskon och föräldrar. Mer om det i morgon. Och ursäkta röran. Bloggar från mobilen. 

 

Annons

PANIK

20110612-084118

Mitt i natten vaknar jag. Det är säkert 27 grader i husbilen. Jag och Lenox ligger i samma säng, i någon slags utdragssäng ovanför förarsätet. Jag vaknar av samma magsmärtor som jag vaknade av då jag fick cancer. Precis samma. Efter 48 år vet man vad man har för magont, Inte bajsnödig, inte mensmärta, inte maginfluensa. Jag går upp och kissar. Tar en ipren. försöker sova men får panik eftersom det gör ju väldigt ont. Precis som 2008.

Försöker byta ställning, vända mig om. Magen är hård. Och så somnar jag om bara för att vakna en timme senare med samma smärta, går upp på toa igen. trasslar mig ner i mörkret och sitter där på den lilla plasttoan. Jag kan göra nr 2. Det är bra för det kunde jag inte den där första gången. Då var det helt stopp i tarmen.

Och försöker sova igen medan tusen tankar  rusar genom mitt huvud. Hur stor är risken att det ska hända igen? Det finns ju inte. Men får otroliga minnen. Till slut somnar jag och vaknar och mår som vanligt i magen. Kristina tror att det kan ha varit gallan. Jag är bara oerhört lättad över att det verkar vara över. Vad det nu än var.

Annons

SOL-ÄNTLIGEN

IMG_5786.JPG

IMG_5778.JPG

Äntligen är den här. Solen som jag är så besatt av. Vi sov länge. Threst fick väcka oss halv 11. Han gick upp och sprang som vanligt väldigt tidigt.

Att bo i husbil är ju en ny erfarenhet. Någon på instagram skrev att det inte verkade vara min grej. Och jo, det är det. Den otroliga frihetskänslan, bara åka vart man vill och stanna för att sova.

IMG_5792.JPGKärleken i mitt liv

Det är  Lennox gamla dagisföreståndare Ninni Tobiasson och hennes man som vi har hyrt  den av. De bor nära oss och vi ställde frågan.  Och vi extremt försiktiga eftersom det just inte är vår. Idag vidare mot Torekov.

Mer inspirerande läsning: