1 maj 2008. I ett soligt rum på SöS förändras mitt liv för alltid. Tjocktarmscancer och en akut operation där 80 centimeter tarm tas bort. Cellgiftsbehandling i sex månader. Cancern sprider sig till levern men jag blir friskförklarad 2012. Jag jobbar på tidningen Hänt i Veckan och lever tillsammans med sonen Lennox, 10. Cellgifter och champagne, gala och galon. Vill du läsa om mig efter cancerbeskedet söker du på arkiv maj 2008. Vill du lära känna mig innan sjukdomen rekommenderar jag dig att börja från början.

Annons

24 TIMMAR SENARE

 

I torsdags kom den här canvastavlan från Canvas of Sweden. Det tog bara 24 timmar från beställning till leverans och blev så himla fin i sovrummet ovanför sängen. Funderar på att göra en canvastavla till köket också. I vanliga fall gör man inte svart/vita bilder men som en service till kund löste de det ändå.

http://canvasofsweden.se/ väntar på mina veckogardiner från Himla, likadana vi hade i huset men det var fel mått så Thest behöll dem. Valet står mellan gråbruna och vita. Det går sakta framåt här hemma. Kaos i gästrummet. Bara inkastade saker. Inte likt mig.

image2

De är söndag och innebandymatch står på schemat i  Gubbängshallen. Sedan en brunch på Radisson Sas. Och sedan…. hem antar jag. Saknar mitt badkar. Brukar ju alltid att långa oljebad på söndagarna. Läsa i badkaret. Ha på musik. Några droppar parfym i vattnet. Men tar ett täcke och myser med Lennox i soffan istället.

Annons

DET HÄR MED KROPPEN

Gammal modellbild 1Modell jobb

Jag har i stort sett alltid hållit min vikt mer eller mindre. När jag var ung, tonåring var jag förstås smalare. Lång och ranglig. Sedan fick jag mer kvinnliga former och har väl aldrig direkt haft komplex för min kropp. Den har burit ett barn, ammat och skött sig bra tycker jag. Jag gick upp en del i början när jag träffade Threst.

Jag åt så dåligt och han, som kock, lagade ju fantastisk mat. Sedan gick jag upp nu, för ett par år sedan. Kunde inte komma i jeans, knäppa knappar och valde då att gå på 5.2 dieten som funkade bra att gå ner några kilo. Nu har jag gått ner lite för mycket. Ca 9 kilo men under lång tid. De veckorna jag inte har Lennox slarvar jag med både mat och sömn.

Min bloggkollega My skrev ett bra inlägg om vikt och om idealet att alltid vara så smal som möjligt. Läs det gärna här. Lennox och jag har haft en helt oplanerad lördag och ska på middag i Bromma ikväll.

Annons

DEN 27 FEBRUARI

IMG_4886

Om några veckor är jag här. Tanzania.  Dar Es Saalam. Specsavers. Fullastad med glasögon att dela ut. Det är runt 27 grader. Och det ska bli så underbart. Det är min tredje resa med Specsavers och jag är ju deras ambassadör efter att ha vunnit årets glasögonbärare 2013.  Den här gången är det ett helt nytt gäng. Jag kommer inte känna någon men det löser sig rätt snabbt. Redan vid mellanlandningen  i Istanbul brukar vi ha bondat.

bild[1]

Här är gänget från första resan. Det blir ju långa dagar men det där har jag redan sagt 1000 gånger till er. Och jag hoppas ni vet hur tacksam jag  är att flera av er varit och  lämnat glasögon. Nu får de komma till bra nytta.

IMG_4914

Det är samma upplägg som förra året antar jag. Upp vid 6, frukost, buss till eyecampen, dela ut glasögon hela dagen, buss hem, middag och i säng så snabbt snabbt det går. Två dagar ledig. Jag hade hellre velat jobba alla dagarna men så brukar det vara.

1798279_10202613471673991_501509224_n

Unknown-3Och jag hoppas jag kommer få tid att träffa vår förra guide.

Den 27 februari. Då landar jag efter en lång flygning på Afrikas kontinent. Och så skönt att koppla bort telefoner och datorer. Blogga gör jag sent på kvällarna från hotellets foajé. Hade så dålig uppkoppling på hotellet sist så brukar sitta i faojén men där är det så mycket AC. Kallt men har sällskap av de vackraste massajerna som är nattvakter.

brud-600x600

Här hemma har vi haft fredagsmys

Annons

TACK!

IMG_4992

Jo. Det är klart att jag är tacksam för er. Alla fina kommentarer jag alltid får. Hur ni alltid lyfter mig och när jag var sjuk. Bar mig på en våg av cyberkärlek. Det är väl lite som i en relation med en pojkvän. Man glömmer bort, tar varandra för givet. Det blir vardag och man glömmer. Ser inte det fantastiska som man har mitt framför sig. Glömmer vad det var man blev kär i första gången. Och vår relation. Du som läser mig, går lång bak tror jag.

Så tack! Vill verkligen säga det och jag menar det från djupet av mitt hjärta. Jag har Sveriges bästa bloggläsare även om jag måste sätta ner foten var sjätte månad.

I love you.

Annons

SKILD-PÅ PAPPRET

imageFoto: Jonathan Emparan

 Lennox har landat med allt vad det innebär. Och hjärtat tar små skutt av glädje medan jag processar vidare. Jag är ju ensamstående. Konstig ord. Ensam. Jag har ju Lennox, jag är inte ensam. Står inte ensam. Rullar med hela min klick. Men det är klart. Jag lever ensam varannan vecka.

Förstås trodde jag inte att mitt liv skulle se ut såhär. Å andra sidan trodde jag inte heller att jag skulle bli sjuk, eller ens få barn. I veckan kom pappren från tingsrätten. Vi är numera skilda. Det har gått sex månader sedan de skickades in. Threst är i Brasilien. Jag sitter i ett kök högst upp i ett lägenhet och skriver. Mina vänner Micaela och Emma har precis varit här på middag. Det blev spaghetti och köttfärssås med en sallad till. No fancy att all. Men mysigt. Livet går vidare. Inte som jag trodde. Men det går vidare och jag med det. Det känns bra eftersom Lennox är här. Ordningen är återställd.

En väldigt klok bloggläsare skrev en väldigt klok kommentar nyligen:

Det är skillnad på att fråga och att på ifrågasätta. Att ifrågasätta någon som är generös nog att lämna ut delar från sitt liv och som är i kris (ja, skilsmässa är en kris) är inte på något vis stödjande eller hjälpande. Att ifrågasätta är att tro att personen, som sitter med förstahandsinformationen om sitt liv, inte är kompetent nog att fatta rätt beslut i det. Att ifrågasätta är att tro att man som läsare vet bättre hur skribenten skulle agera. Bloggen finns inte här för att personen vill bli ifrågasatt utan för att man är generös nog att dela med sig av sitt liv till någon som det kanske ger någonting att läsa om det.

Fråga kan man göra. Men den som bloggar har ingen skyldighet att ge svar. Man väljer själv exakt var gränsen går och vad man vill och inte vill berätta om sitt liv. Håll i minnet att läsaren inte som motprestation lämnar ut någonting av sitt eget liv.

Och man kan tycka olika men man behöver inte nödvändigtvis dela med sig av sin åsikt. Bara för att man tycker att någon i verkliga livet har en ful jacka går man inte fram och talar om det. Ingen blir heller tröstad av att bli skriven på näsan om vad man faktiskt har (att man lever, en lägenhet) när man är ledsen över någonting. Man har rätt att vara ledsen, att sörja, ändå. Omgivningen kan stötta och peppa om man vill det. Bara för att man har två friska ben att gå på är det inte säkert att man blir tröstad av den tanken just den dagen som man har brutit armen.”