VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK
Annons

STONETOWN

img_4282.jpg

Foto: Olympus.

Vi går upp tidigt. klockan ringer 6 och min AC funkar inte så jag är helt blöt av svett. Men det gör inget. Utsikten är makalös. Palmer och kritvit sand. Det lustiga är djuret som på bor taket här. Jag har bara sett skymten av det igår, ungefär som en apa, brun, hårig, lång svans och runda öron men det är ingen apa. Måste fråga.

img_4287.jpg

 

img_4269.jpg

Bussfärden tar cirka 1,5 timme till Stonetown där vi satt upp vår eyecamp i en skola. Och det är lång, lång kö när vi kommer. Kvinnor i en rad, män i den andra. Det blir ofta mycket bråk i kön. Om vem som fått vänta längst.

Många har gått flera mil och kommer långväga ifrån. Oftast går man till fots och hoppas på att få hinna komma in samma dag, annars får man helt enkelt sova ute och fortsätta köa nästa morgon.

img_4285.jpg

Här det Clara från Amelia som försöker hitta rätt styrka. Mina fötter har svällt. Har jätteont i de efter att ha stått upp i 30 graders värme. Men det är lugnt. Får vila dem nu när jag sitter här och bloggar. Klockan är 23:30 här och tyvärr är uppkopplingen helt katastrofal så det tar tid att få iväg ett inlägg. Men. Det är en del av mitt uppdrag för Specsavers. Att berätta hur vi sköter oss med de glasögon många av er har lämnat in.

När jag är klar med det här, fortsätter jag med min bok i natt. Måste bli klar hur trött jag än är. Bara att kötta på här. Ska bara hitta rätt AC-knapp först…

Kommentera (3)

Annons

TRASIG SAMSONITE

Vi ses på Arlanda, Christopher och jag. Tar en kaffe. Klockan är 11 och det är strålande väder. Planet till Istanbul går 12, sedan byte till Dar Es Salaam, sedan litet propellerflyg till Zanzibar.

Jag har bara sovit fyra timmar. Packat och fixat hemma. Men nu är vi är, laddade till tänderna. Ni vet att jag fick Divigel, en gelé för mina klimakteriebesvär och de hjälper väldigt mycket. Inga sådana där svett-attacker, jag sover hela nätterna utan att vakna 10 gånger för jag svettas. Och mitt humör är mycket, mycket bättre.


Skulle vilja säga att det tar bort ca 65 % av besvären. Men nu ska vi inte prata klimakteriet utan Specsavers och deras projekt Ge syn. Jag somnade på planet, har skaffat en sådan där kudde för första gången och herregud, vilken skillnad. Sov över frukosten och vaknade först när vi började inflygningen över miljonstaden Dar Es Salaam. Coola ställen man passerar. Kilimanjaro, Nairobi, världen är så stor men ändå inte.


Och vi har 10 resväskor med glasögon. Vi har även våra egna så 20 resväskor, 23 totalt. Och jag hade sådan otur när jag kom till hotellet att min älskade Samsonite inte gick att öppna! Har rätt kod men något är löst på sista rulllisten, den hakar inte i om ni förstår.

Så segt. Vi har försökt här med tips från youtube, instagramföljare och Gud vet vad men nu har vi brutit upp låset. Någon som vet hur det funkar? Det är väl typ livstidsgaranti på Samsonite? Måste ringa dem i morgon.


Många väskor blir det som ska vägas och och taggas för inrikesflygning. Och mycket, mycket väntan. Men nu är vi på plats på hotellet, har en helt ledig dag så jag har hållit på med den där väskan ett bra tag.


Jjj

Lite vingligt var det men jag sov faktisk de 20 minuter det tar från fastlandet till Zanzibar. Det var sista raden som inte klickar i, bara rullar liksom på min väska.

Vi som har rest så mycket ihop som sagt.

Nu ska jag sova ett par timmar. Sedan middag vid 19. I morgon tidigt börjar jobbet.

Kommentera (6)

Annons

ZANZIBAR

Foto: Christopher Hunt

Foto: Christopher Hunt

Nu är jag på väg till Arlanda. Den här bilden ovan har Christoper tagit förförra året. Fantastisk bild. Älskar hans bilder. Nu ska han bli pappa till våren. Jag ska nog köpa på mig en massa godis och chips, jobba med boken, sova lite. Jag har inga problem att flyga men hatar start och landing.

Unknown-29

De här resorna med Specsavers ger så mycket. Det finns en sådan glädje i att kunna ge. Och när man vet att ni, svenska folket har bidragit känns det förstås ännu mer fantastisk. Att många av er har lämnat in sin gamla avlagda glasögon som nu får en ny näsa att vila på. Recyckling som bäst.

Nästa gång vi ses är det på Zanzibar.

 

Kommentera

Annons

GAYGALAN

gay5221

Foto: Malin Bondeson

Härliga Gaygalan med kollegan Maggie. Jag älskar Gaygalan. En speciell stämning. Kanske för att människor där har varit tvungna att vara modiga och möta en del fördomar och att det ger en viss karaktär och en edge i kanten. 

Här nedan är det Miss Fluffy. Han är fantastisk. Förra året var jag inte där. Så då hade han letat efter mig för att ta vår obligatoriska bild. Sötnosen!

Unknown-1

Det är fredag och här hemma laddar vi för mys. Det nya är att vi tittar på film i min säng med mina Comfortdoftande duntäcken runt oss. 

I morgon klockan 12 går planet till Tanzania med Specsavers. Möta upp de andra på Istanbuls flygplats. Det är optiker och så vinnaren av Årets glasögonbärare, Ulrika från Västerås. Några ses redan på Arlanda, bland annat fotograf Christoper som rest med vid mina två tidigare resor.

gay5199Miss Fluffy

Jag ska redigera min bok på planet. Det är många timmar och vi tar ett litet inrikesflyg från miljonstaden Dar Es Saalam och landar Zanzibar 6 på morgonen. Lennox ska med Threst och hans flickvän med barn och åka skidor som han älskar. Bra. Vi gör båda något vi tycker om. Det tror jag man blir lycklig av.

Nu ska jag fortsätta packa. Ska ju även ha med en full resväska med glasögon. 

Äventyret kan börja.

Kommentera (1)

Annons

THE WINNER TAKES IT ALL

Fot0 Olympus Pen F

Vi stångas lite fortfarande, jag och det här nya. Det är 19 månader sedan jag och Threst satt i vårt vackra kök i hans numera vackra hus och sa de orden jag för alltid kommer tycka var fruktansvärda men helt, helt nödvändiga.

Och även om det numera finns en ny man i mitt liv betyder inte det att läxan inte ska göras eller att det  inte gör ont att födas på nytt. Jag kämpar fortfarande som en gris för att hitta mig i det här nya.

Jag har flera drömmar kvar och jag planerar att leva ett bra tag till och jag vet inte om jag är så förtjust i det där amerikanska, svulstiga att vi kan göra vad vi vill bara vi bestämmer oss.

Tveksamt. Livet har andra parametrar än tankens kraft och hokus pokus. Det tar och det ger det här levernet och man får vara glad för det lilla (Gud, nu lät jag verkligen som 50)

Hur som helst. Vi stångas. Lite mindre blodigt, med lite mjukare horn. Men vet ni? I slutänden är vi ända alla vinnare.

Kommentera (13)