Foto: Micael Engström
Jag gör mina långa intervjuer. I våras var jag hemma hos Lasse Lönndahl som bor bara ett stenkast från mig faktisk. I en etagelägenhet fylld av gamla minnen, skivor och roliga saker.
Han var så väldigt fin, den där Lasse. Har sina barnbarn på middag varje söndag och tar promenader varje dag.
Lasse, du vill väl läsa texten och se att allt stämmer?
”Nej, för sjutton, det behöver jag inte”
Förtroende deluxe.
Men… den evigt unge Lasse Lönndahl! Känns underligt att se honom så här – minns honom sjunga med Tove Carson som om det var i går. Inte konstigt att min spegel har ändrat mitt utseende! 😉
Sänder en stor kram och tack till Lasse Lönndahl från ett fan från förr!
Jag minns så väl när jag och en kompis väntat med spänning en hel dag på att Lasse skulle komma till parken i Upplands-Väsby.
Han var bägges stora idol på den tiden.
Och i en helt annan del av landet var vi några kompisar i yngre tonåren som plankade in i folkparken där Lasse skulle uppträda, för vi hade inte pengar till biljetter. Gissa om lyckan var fullständig när vi sedan fotades ihop med Lasse av stora morgontidningen.
”Nej, vi har inte alls smitit in” var rubriken nästa morgon! Snopet att de vinklade artikeln så 🙂
Finns det verkligen någon som läser den tidningen du skriver för som vet vem Lasse Lönndahl är?
Jag gör det!?
Vi är nog en stor skara som aldrig glömmer Lasse !
Min lilla mamma var konfrenicer när Lasse Löndahl uppträdde på konserthuset i Stockholm för första gången! Det var ett minne som hon bar med sig hela livet! Hon påminde gärna Lasse om det när han var kund i den lilla butiken med blommor o grönt, som mamma o pappa drev i Svedmyra under många år! Så nog satte han spår hos mamma men även oss barn!