Jag är på väg till Örebro. Det är marknadsafton och jag ska signera bok på Lindhska Bokhandeln 18-20. Sedan tåget direkt hem. Kom gärna förbi och säg hej.
Nedan följer mer bilder från releasen i måndags.
Foto:Malin Bondeson
Ola, kollega från jobbet samt Linda och Anneli som slutat men som tidigare jobbar på SE&HÖR i många år.
Arne och Catarina
Fina Figaro med pappa, Gert
Carina, min förläggare
Shirley kom förbi. På bordet står pepparkaksdeg och lättöl. Mina favoriter.
Och Annika
Dragartisten Peter och Menfa som vann Årets glasögonbärare, året efter mig. Menfa och jag var ju i Tanzania 2015. Och sedan är det Nina Gunkes Samuel
Samuel och Nina
Min kollega Leif med sin Ann
Älskade Micaela
Både Maggie och Linnea slutade för några veckor sedan på jobbet. Saknar dem mycket.
Mina allra äldsta vänner från Örebro, Sussie och Maria som kom hela vägen för två timmars release.
Författaren till ”Lasse Maja”, Martin Widmark och hans Mia har jag bott granne med i 14 år i Stureby och Martin har varit ett stort stöd i mycket i livet.
Daniel och Li från Subiro som var arrangörer.
Lenita och Micaela finns alltid där
Mina frisörer Tilda och Bobby samt Bobbys man Jimi som precis blivit klar mäklare och kommer göra succé som det.
Jonathans mamma till vänster om honom, hans kusin Mike bredvid och till höger hans andra kusin Jaqueline samt Mikes flickvän Caroline
Jonathans mamma Lourdes strålade
Och Susie (t h) med väninna
Lina har varit projektledare för boken men är även en god vän sedan länge. Hennes Penny och Lennox går i samma klass.
Jonathan höll en fint tal
Fabian Bohlin som också drabbats av cancer och nu bygger plattformen War On Cancer där man kan träffa andra drabbade som delar sin historier, Storytelling, i love it!
Författaren och sexologen Katerina bär alltid vackra klänningar
Nu ska jag sluta tjata om festen. Men jag tyckte det var så härlig stämning och vill gärna dela med mig.
Hej Lotta,
vilken resa du gjort – stort grattis till att ha lanserat din bok. Jag ser framemot att få läsa den, eller höra dig läsa den kanske…
Du pratade om storytelling och Fabians plattform War on Cancer. Min mans kusin är läkare i Boston på Mass General och hon har för några år sedan lanserat ett initiativ som heter Health Story Collaborative, där alla inblandade (drabbade/anhöriga osv) kan dela sin historia kring sjukdom och läkande. De är mitt i sin resa och allt innehåll är just nu på engelska, men tänkte att det kanske kan vara intressant för dig (och Fabian) att kolla på.
”Health Story Collaborative collects, shares, and honors stories of illness and healing. Our goal is to create a forum for story sharing to make the process of navigating illness less isolating, and to empower individuals and families facing health challenges.”
http://www.healthstorycollaborative.org
Med kärlek,
Anna
Hej Anna, tack, ska kolla upp upp och även tipsa Fabian. Kram
Grattis Lotta, du är fantastisk!
Du har inte missat att Katarina janouc hetsar, förvränger rasism?
Helt ok såklart att diskutera invandring och ha annan åsikt. Men det Katarina gör är inte det.
Fick mitt ex av din bok i postlådan idag – (Nu kommer lite bakgrund till resten) – Har alltid läst böcker, tidvis många. Men en del lägger jag ner efter 20-30 sidor och öppnar aldrig dem igen.
Får jag inte grepp om tråden eller att texten är trög, inte har rytm eller saknar ett varierande tempo och jag finner att jag läst 50 sidor och ändå inte riktigt kommit in i berättelsen – Då skall det till mycket före den kan bli aktuell att bläddra i igen. Självklart är min åsikt endast min åsikt och kanhända eller troligen inte något riktmärke, men någonstans tror jag på min egen känsla för vad som är bra.
Nå, när jag kom hem så satte mig och öppnade jag den, började läsa och alldeles strax hade tid gått och det stod sidan 28. Planen var att jag skulle mura klart sidorna till uterummets grundmur idag. Nu blir det att bre några smörgåsar och sätta sig bekvämt och läsa vidare.
Skönt tempo i språket, inbjuder till att reflektera även berättelsen har en melodi, tonart som bär både berättelsen och läsaren framåt.
Din historia, berättelse är väl berättad, med öppenhet och och sakligt stark, rätt olik många berättelser om hårda livstillfällen. Man kan känna tyngden av allt i texten, blandat med stor livslust.
Din personliga styrka känns i raden av bokstäver.
Inget av detta var oväntat, gratulerar!
Vet att du läst manuset med din son, det måste ha känts bra. Tror nog sonen uppskattade förtroendet och som barn gör om man låter dem, så hanterar de det mesta bara det är ens egen äkta sanning.
Nu läsning.
Har man möjlighet att beställa din bok över nätet?
Lever utomlands men skulle gärna vilja köpa boken.
Blev nu änmer inspirerad av Lars N ovan.
Beställde min på http://www.adlibris.com/se/
Har fortsatt att läsa, samma känsla…
Hej Lars. Åh så glad jag blir!! Du är ju en trogen bloggläsare, så roligt att du tycker om den. Bra med feedback också!!!
Hej Anette. Bara att beställa på Adlibris. Kram
hej Lotta,fick boken idag och har sträckläst den….gick inte att sluta.Så fantastisk,känner igen mej i mycket med stomimärkning,illamående och den långa väntan Jag knippsades på 24 lymfkörtlar och du 48.Ultraljud och MR på levern då något såg lömskt ut men inte var allvarligt.Tyvärr har flera bekanta och två kusiner drabbats av samma skiten.Men vi ger inte upp,har man mist ett barn i cancer så kämpar man mot elände för det ska f..n i mej inte vinna igen..kram Kia
Hej Lotta,
jag följer dig på bloggen och var faktiskt lite skeptisk till boken då jag tänkte
” vad finns det kvar att berätta”
Det gjorde det. Jag lyssnade helt trollbunden tills boken var slut.
Du är en fantastisk författare och berättare. All lycka till dig och fina Jonathan❤️
Hej Lotta! Läst din blogg länge men aldrig kommenterat. Vi har mycket gemensamt. Vi har båda levt i cancerträsket och levt i förhållande med stor åldersskillnad (18 år i mitt fall).
Har lyssnat på din bok och känner igen mig i din cancerresa, men som anhörig. Tyvärr hade min sambo inte lika tur som du utan dog i lungcancer efter 15 mån sjukdom. Kvar blev jag med en 5-årig dotter. Jag försökte vara delaktig i min sambos behandling så mycket jag kunde, men jag tror det är ofrånkomligt att ibland känna sig ensam i sin sjukdom som drabbad. Vi blev inte heller tighta utan levde två parallella liv. Min sambo kämpade med sina behandlingar och jag med det övriga livet som jobb, ta hand om dottern, hunden, stugan och alla måsten. Lever idag som ensamförälder och det fungerar riktigt bra. Barn går snabbt vidare och accepterar att saker och ting är som det är, mycket fortare än vuxna.
Jag tror att du i och med din sjukdom och skilsmässa kommer att leva ett helt annat liv än du gjort tidigare. Du struntar i fasader och oviktiga saker och gör det du vill och brinner för. Du har en mycket yngre kärlek och struntar i andras reaktioner. Tänk bara på att mitt i livet spelar åldersskillnaden ingen roll men ni kan inte vara pensionärer tillsammans. Men det har du säkert redan funderat på. Lev medan du lever, ingen vet om man hinner bli pensionär.
Tack för en riktigt bra bok!