Den sjätte april, en torsdag gör jag en intervju med Isabella Löwengrip på hennes kontor i Sturegallerian. Jag gillar att få mina fördomar krossade. Jag har en gammal bild av henne som Blondinbella men kvinnan jag möter nu är en driven entreprenör med tre bolag, Skandinaviens största blogg med 1 miljon! följare och många anställda.
Hur hon bollar bolag med högerhanden och gungar barn med den vänstra är beundransvärt och hade en man gjort samma sak. Byggt karriär, rest, varit borta en del, hade man inte ens höjt på ögonbrynen. Nu blir det ett jäkla hallå när hon gör det som hon älskar, samtidigt som hon har familj.
Så imponerad och inspirerad av att hon vid 26 års ålder lyckats med sin dröm. Sedan att hon idag, den 12 maj, precis annonserat att hon ska skiljas, är en helt annan sak. Tråkig och ledsamt förstås. Framför allt för barnen. Men jag hejar på Isabella. Stort lycka till i framtiden vad den än må vara för utmaningar som ligger framför henne.
Foto: Malin Bondeson
På lördag kan du läsa hela intervjun här.
Jag håller nog inte med dig om att det är två olika saker. Klart skilsmässan är ett resultat av att karriär och familjeliv inte går ihop. Hur skulle det annars se ut om hon skulle misslyckas med att bevisa att ”familj och karriär går ihop?”
Det finns ju många fler orsaker till en skilsmässa än att karriär och familjeliv inte går ihop. Jösses. De kanske helt enkelt inte är kära i varandra längre.
Ni ser ut att vara lika gamla…på bilden…hmm……
Tänkte på samma sak ?
Jag kan inte låta bli att tänka på dig och din skilsmässa, när jag läser om Isabella och hennes skilsmässa.
Du sörjde något så fruktansvärt att du inte fick vara med Lennon hela tiden (och gör det fortfarande), medan Isabella verkar vara pånyttfödd och har placerat in några timmar och här och där i sin tårta med barnen…
Inte undrar på att man uppfattar dig som sympatisk och genuin (i all din flärd emellanåt).