Vi sov länge i lördags, Lennox lurade mig och sa att klockan var 11:30 när vi vaknade men hon var 10. Åt frukost, gjorde läxor och åt lunch. sedan packade vi in oss i bilen och körde drygt 20 mil till min lillebror i Dylta utanför Örebro.
Hans dotter Elsa, Lennox kusin, fyller 10 och det vankades kalas idag. Men vi kom redan lördag och sov över en natt. Supermysigt. Thomas och hans flickvän Jennie har köpt en enormt hus mitt på landet och han hade grillat när vi kom. Vi ses väldigt sällan. Och det är så synd att det är så långt. Och då de också har barn varannan vecka, inga gemensamma, så är det logistik som gäller.
Vi klappade grannens häst, solade lite och njöt av det fantastiska vädret. Thomas lärde Elsa att åka på airboarden och jag, jag njöt mest av sällskapet. Det är något speciellt att hänga med familj.
Jonathan och Lennox gillar varandra väldigt mycket. Den här relationen bygger ju på det i mycket. Att det funkar bra mellan dem.
Och fina Elsa. Mina föräldrar och lillasyster, som ni ser på översta bilden kom också samt Jennies föräldrar och vänner. Tårta, bullar och kakor i massor och sedan vid, 17 tog vi bilen och åkte hem igen. En jättemysig helg. God mat, mycket skratt, långa samtal och barn som har kul ihop.
Nu är klockan 22:50 och jag ska börja redigera bok.
RSS-flöde
Något ord som familigia (som du har i rubriken) finns inte. Familj heter famiglia på italienska. Famille på franska.
/M
Att du orkar monique!!
Hahaha det kanske just är ”familigia” , en grupp människor som trivs ihop, värnar varandra och samtalar o skrattar när de möts.
Haha. Exakt så tror jag oxå.
Ordsmeder kan skriva korrigerande böcker till oss andra, vanliga felstavare…..
Det kanske inte var syftet i det här fallet, eftersom Lotta ändrade i rubriken.
Åh var glad över att Lennox och Jonathan går så bra ihop. Mina barn har sagt att de avskyr min nya. Vi har varit tillsammans i över 3 år men mina tonåringar gillar inte min nya kärlek alls. Och det gör så ont i mig! Man slits emellan de människor man älskar mest dvs sin kärlek och sina barn. Man vill bara att det ska funka. Han försöker men barnen accepterar inte honom. Det är så sorgligt….
Låter inte speciellt lovande för en kärleksrelation att den främsta orsaken till att man är tillsammans är att ens barn gillar ens partner. Barnet flyttar ju ut en dag(förhoppningsvis) och även om det naturligtvis är bättre och lättare om alla gillar alla så kan det väl inte vara det som styr en vuxen kärleksrelation? Det blir ju liksom i slutändan samma som att vara kvar i ett dåligt äktenskap/förhållande för ”barnens skull”.