VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

FREDAG HOS OSS

Äntligen är Lennox här efter en veckas skidor i Ramundbergen. Vi gör hamburgare, tittar på ”Simpsons”, chillar och tar det lugnt. Allt det där jag funderade på under många år tidigare, om jag någonsin skulle kunna hantera att träffa honom varannan vecka. Om man någonsin kommer att acceptera det. Och svaret är nej. Sorgen är lika stor. Den har bara tagit andra former och efter som jag numera har ett barn som kan läsa behöver jag tänka på hur jag formulerar mig.

Den kommer över mig mer sällan, insikten, påminnelsen om att halvtiden. Den får mig inte lägre att börja gråta helt oprovocerat utan anledning. Det är mer en stilla sorg nu men det är lång ifrån ok eller känns bra, faktisk.

Jag gör det jag ska. Jobbar, reser, skriver, skrattar, umgås, älskar, handlar, städar men med en tomhet som jag inte riktigt vet om den någonsin kommer att gå över.

 

 


Kommentarer


  1. Monique 4 mars, 2017 on 00:32 Svara

    Tomheten. Den kommer att gå över. Faktiskt.

    När barnet blir äldre, och gör sina egna val, blir det på ett annat sätt. Och när det till slut har nått en punkt där det är dags att helt och fullt ha ett eget liv, blir det något nytt igen.

    Som det låter, har du kommit en bra bit på väg redan nu. Kanske skulle du ändå vara hjälpt av till exempel KBT? Där fokuserar man på att hantera nuet (inte att gräva i det förflutna).

  2. Sara 4 mars, 2017 on 19:42 Svara

    Jag vande mig aldrig. Reagerade starkt på kommentarer som ”vad skönt med så mycket egentid” mm. När egentiden inte är självvald tänker man annorlunda tror jag. Tänkte länge att det var förbjudet att tänka som jag, men jag gjorde det ändå. Nu är han så stor att jag knappt ser honom & han har valt att bo heltid hos mig. Styrkekramar

  3. Mia 4 mars, 2017 on 21:23 Svara

    Tänker du framåt, på hur det blir om fem tio år när han inte bor hemma längre? Kommer tomheten fortfarande genomsyra livet? Jag är nyfiken på vad du tänker inför hans frigöringsprocess.

  4. Per 5 mars, 2017 on 04:09 Svara

    ”Sorgen är lika stor”.
    Snart är han utflugen, hur ser sorgen ut då?
    Men vet du vad? Då får du mer tid att älska!

  5. Lena 5 mars, 2017 on 13:00 Svara

    Var bara glad att du har en älskad son vid din sida..Det kan inte vara sorg att Få träffas eg när man vill! !! Sorg är ngt helt annat ?

    • Annika 6 mars, 2017 on 14:15 Svara

      Sorg är en naturlig reaktion på en känslomässig förlust. Och den förlusten kan se otroligt olika ut. Det mesta handlar om relationer och intensiteten och kvaliteten på relationen avgör sorgens vidd. Inget annat. Jag tycker det är ledsamt att man tror att man kan avgöra andras känslor. Jag har arbetat med sorgbearbetning i ganska många år och jag kan säga att det har handlat om allt från att förlora ett husdjur till att barnen flyttar hemifrån och allt däremellan. Många tror att sorg är något man känner när någon dör och aldrig annars. Inget kunde vara mer missvisande.

  6. ullis 5 mars, 2017 on 21:25 Svara

    Har också mina på halvtid. Nu är de tonåringar och när det är min vecka kan de åka bort och sova hos en kompis hela helgen. Man vill skrika ”neej det får du inte för jag har knappt träffat dig”. Man måste inse att barnen bara är till låns en kort stund. Man vill muta och överkompensera så att de ska stanna kvar hos en istället för att åka på sitt. Men jag tänker inte gå i den fällan. Jag har en ny kärlek. Jag ödslar kärlek över honom och är ibland som ett plåster när jag toklängtar efter mina barn. Men jag måste inse att jag måste börja släppa dem fria….men ont gör det. Jag skaffade ju inte barn för att träffa dem på halvtid eller ännu mindre än det…

  7. Johanna 8 mars, 2017 on 13:41 Svara

    Hej Lotta,

    Känner exakt som du!
    Vi separerade samtidigt du och jag, efter över 20 års förhållande. Har tre döttrar, och tomheten och känslan av ”misslyckande” är fortfarande något jag kämpar med och försöker dämpa på olika sätt. Men det blir förhoppningsvis bättre och bättre, man får kämpa på, och en dag kanske det bara känns helt naturligt på något sätt (hoppas jag).
    Stor kram

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *