Dagens Lee jeans med varm tröja från Gina, på väg ner i T-banan Sergels torg.
Inte mycket att säga. Har sovit. Är helt slut men måste skriva och kan inte sova bort helgerna fast jag behöver. Snittar på ca sex timmar per natt och har gjort länge, flera år. Det går inte. Börjar tappa det helt, glömmer saker, är som i koma, har en massa saker jag inte kan skriva om här som är så väldigt tuffa.
Mest av respekt för Lennox. Sedan är det ju skilsmässan i sig. Det tar så lång tid med omställningen. Det är ju jag som gjort den största förändringen. Flyttat, fått börja om i ny bostad. Men jag kämpar på. Det ska mycket till innan jag kastar i handduken, på gott och ont.
Ett glas rött i fredags kväll. Kom hem vid 19 och borde satt mig att skriva men orkade bara inte. Det gick inte. Fullständigt omöjligt så jag la mig under duntäcket i soffan och drack ett glas vin. Försöker att inte dricka alkohol nuförtiden. Litar inte på mig själv, är för svajig, för trött och rörig i huvudet så ligger lågt med det.
Och idag söndag har jag jobbar på en barnfilmspremiär. Nu sitter jag här, nyduschad och skriver till dig. Nästa år firar bloggen 10 år. Det är inte klokt. Men jag har älskat varenda sekund av mitt skrivande och har inga planer på att sluta.
Det spelar ingen roll hur många som läser, jag har faktisk dålig koll på det. Men jag har ett behov att att skriva av mig. En rätt egoistisk ventil helt enkelt bara.
Var nu rädda er om.
Vill fråga er en sak, ni har väl hört o sett om den hemska våldtäkten i visby, en rullstolsburen kvinna våldtagen av fem asylsökande. Då ordnade man från FI och V, en demonstration för asylsökarnas rättigheter men inte ett ord om kvinnans lidanden. Vad anser ni?
Så sjukt vidrigt ja finns ej ord men än värre att idioter går och försvarar förövarna !!!! Hur är man Funtad då? Hur kan man sympatisera med Gudrun och fi ??
Har gjort samma resa
Letat boende och flyttat, börjat om
Det tar tid att landa, mycket längre tid än man kan tro
Det måste få ta den tid det tar
Hoppas du går och pratar med någon fortfarande och får hjälp, så du inte fastnar
Så tragiskt att det ska vara så tung. Jag älskade att få mitt eget hem och sköta mig själv. Vi sålde huset och skaffade lägenheter. Jag gillade inte att bo i hus, förmodligen för att jag inte är nån ”villaunge”, mer privat i lägenhet och folk har ingen koll på om man är hemma eller inte, så skönt!
Var rädd om dig! Kramar ?
Skriva är ett bra sätt att släppa saker. Att få ner det på pränt. Sen hur läsaren tar emot det är ju inget man vet. Men jag tänker att luften är fri o jag får yttra mig o att nån läser det vet man men inte vem. Och förhoppningsvis finns det de som förstår lite bättre vad man går igenom
Jag hörde om våldtäkt på en handikappad, trodde ej det var sant, men det var sant
Va rädd om dig. Jag körde också bara på, full fart och sov för lite. I början av detta år tog det stopp, sov ett par dygn sen kavlade jag upp ärmarna och körde på igen i ett par månader till. Sen sa hjärtat ifrån och jag ”vaknade till liv” när läkaren sa att du har bara ett liv, ett hjärta. Då kröp jag ner i sängen. Vägen tillbaka är lång och vinglig. Jag ska börja om på ruta ett så småningom. Så, va rädd om dig.
Att vara den som flyttar ut är tuffast från början. Men så småningom tror jag (det är åtminstone min erfarenhet) att den som har flyttat ut och byggt upp inte bara livet, utan också hemmet, från början är den som får det lättare. Det blir ännu mer av en nystart, en avstamp. Hemmet blir till sist en plats där det går lätt att andas och lätt att vila och det är inte på något vis påverkat av livet man hade tidigare, som gift.
En sak i taget och en dag i taget. Tids nog är du igenom sorgearbetet och i små steg blir allt, precis allt, lättare.
Kram!
Du måste bara sova lite mer. ja lättare sagt än gjort. Eller så måste du prio bort saker. Inte för att du måste utan för att det är farligt på riktigt att köra på så. Drick hellre vin. ja ja nu kommer moraltanterna.
men fattar att du skippar vinet för att ha fokus.
och ta för helvete inte på dig flera saker nu. och lägenheten ser ut som en dröm fast jag skulle ju klatscha dit massa turkost och rosa. men det är jag inte du. Den är superfin. och superfin och superfin. Mycket mycket mycket finare än huset. tycker jag
Vad skönt att höra att du inte har några planer att sluta skriva här. Jag hittade din blogg när du nyligen blivit sjuk och jag har heller inga planer på att sluta läsa den bästa av bloggar.
Lotta, keep up the good work! Läser din blogg varenda dag och hoppas att du fortsätter i minst 10 år till. Önskar innerligt att du ska bli av med det som tynger dig inombords och att du någon gång nästa år hittar din drömlägenhet så att du kan känna att du har ett riktigt hem igen. Med öppen planlösning och uteplats, du är så värd det. Kram Anna
Hej Lotta!
Du har ett så vackert hem!
Kämpa på!
Kram Kerstin
Jag läste din blogg regelbundet för några år sedan, sedan tog livet över och jag glömde den för ett tag. Hittade tillbaks nyligen och upptäckte vilken vändning ditt liv tagit. Livet är verkligen inte alltid lätt. Hoppas att du får må bättre snart igen.