Torsdag. Tid för eftertanke. Reflektion. Avstämning. Hur går bokskrivandet? Hur går lägenhetslivet? Hur går det med alla rokader som det innebär att bryta upp och börja ett helt nytt liv vid en ålder av 50?
Att förhålla sig. Älskar det ordet. Förhålla sig.
Jag får mail av kvinnor i min sits. Som velar. Stanna kvar? Gå?
Lämna det invanda, etablissemanget, allt man byggt upp. Ifrågasättandet av sitt liv, sina val.
Går det? Är det värt det? Barnen? Livet? Såna mail får jag. Precis samma mail som fick när jag fick cancer.
Bebismys. Finns det något bättre än den där stadiga blicken som aldrig viker av? Som är full av hundraprocentig tillit till livet.
Dit vill jag igen.
RSS-flöde
Att förhålla sig……förhållningssätt….. För mej innebär det vilken ATTITYD JAG VÄLJER ATT ANTA !!! (Tänk på de, ni som ofta skriver syrliga o elaka kommentarer) Är säker på att du så småningom kan känna tillit, glädjas o ha ett gott liv. Kram ?
det är ingen som är elak här förr de vill besvara en komentar!
Och Lotta, en vacker dag kommer livetts efterätt!
Jag undrar när eran kattunge kommer? Ha det så bra idag. 🙂
Jag tror de flesta blundar för hur de lever och fortsätter av massa skäl som pengar, barn, vana, rädd för att vara ensam, inte fan vet jag. Jag vet så många extremt usla förhållanden men däremot knappt ett enda normalt när man skrapar på ytan. ja ytan kan vara perfekt. och folk går ju på det.
Jag har aldrig suttit fast och ångrar ingenting! Separationer, ”varannanveckaslivet”, arbete, bostäder, ständiga uppbrott har format mig till den jag är idag. Jag har även strävat och gjort val som gör att jag idag har en bra inkomst, en bra sambo och ett bra boende. Jag vet att en och annan känner en viss avundsjuka men jag är stolt över mig själv och det jag har åstadkommit. De som sitter kvar och är bittra har sig själva att skylla. Jag är inte född med guldsked i mun men förhoppningsvis finns den där då jag dör.