Foto: Jörgen Bodesand/Läkarmissionen
Vi är tillbaka i Kongo. En av de stora anledningarna till att jag velat åka så länge är för att besöka Mama London. Hon arbetar på den förskola i Bukavu där alla barn är resultatet av en våldtäkt. Ni kan läsa hela krönikan om du klickar här. Världen är verkligen ur led och jag undrar om jag någonsin blir mig lik efter dessa möten? Men jag vet att jag är oerhört privilegierad som får ta del av dem.
Hur ändrar man världen? Vet inte svaret, men för mig är det en god gärning i taget eller en vänlig gest, oplanerat och i vardagen ger momentum och kan ge mer om den bara enkelt upprepas…
Någon har möjligheten att visa många, har fått förtroendet att få uppleva och förmedla en liten del av en tragedi utan Krigsrubriker som numera är det som passerar i mainstream.
Det är din goda gärning som den pojken får som är mycket viktig för hans framtid.
Lars N….låter nästan som du är den kloka mannen bakom separation.se?!
Å nej, så är det inte…
Mer en betraktare av livet som pågår runt oss…
Fy fan! Helvetet finns här på jorden för många människor så vi behöver inte vänta tills vi dött på att få uppleva det!
Om man vill göra en liten insats är det till Läkarmissionen man ska skänka pengar?
Alla kan göra lite……