VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

BOB OM BRA SAKER

Guldknappen2015

Ni kanske är många som förfäras över min öppenhet? Tänker att herregud, hur kan hon vara så naken? Vet hon vad hon gör? Skriver hon i affekt? Kan någon stoppa henne? Till er vill jag bara säga: Jag har koll på bitarna, thank you very much. Jag har alltid varit öppen som en bok, fasader är inte min grej.

11951314_10153320080608423_915919846117989914_n

Att visa sina tillkortakommanden gör mig inget. Jag tror på att dela. Att hitta styrka i igenkännande. Att våga vara sårbar. Jag är cool med det så länge jag inte hänger ut andra. Att vara människa är det svåraste jag gjort och livet är inte champagne och glitter, det är död och krig, utanförskap och brustna drömmar.

Det är brödsmulor i sängen och fräs i hallen, sjukdomar, varslande, segregation och sjuka ungar, ett iskallt Stockholm i februari, haltande relationer och hopp om något annat. Och vi föds och dör ensamma. ”Kan vi vara snälla nu, för sen dör vi faktisk” sa Bob Hansson. Så låt oss vara ärliga däremellan.


Kommentarer


  1. Anna 1 september, 2015 on 16:03 Svara

    Åh Lotta! Jag slutar aldrig att imponeras av dig! Mitt i allt svåra och jobbiga som du lever i nu så har du ändå ett jävlaranamma i dig! Fortsätt vara den du är!

  2. Anna 1 september, 2015 on 16:17 Svara

    Hej fina du.

    Blir lite rörd när jag laser dina inlägg. Vill gärna hjälpa, liksom många andra av oss läsare.

    Du skriver att ert hus är i ett typiskt villaområde, och jag kom då att tänka på när jag började plugga på ny ort, och hittade en lägenhet som var som del av ett större hus, men ändå med egen ingång, kök och badrum. En etta, fast rymlig.
    Kanske du kan hitta något sådant..?

    Har du satt upp lappar i närliggande affärer, bibliotek och dylikt?

    När min syster och hennes ex-man separerade så bestämde barnen (eftersom de var stora nog) att de ville ha ”föräldrabyte” på tisdagar istället för söndagar, eftersom söndagar oftast kan vara lite melankoliska ändå (man går tillbaka till skola och jobb efter helgen) och det var så mycket annat som skulle förberedas och tänkas på inför veckan som kom. Kan det vara en lösning för er?

    Kan du ha Lennox lite fler dagar..? Åtminstone i början, nu när det verkar som att du lider mycket av att inte ha honom hos dig, med dig?

    Finns det något betydelsefullt (förutom jobbet) som du kan göra de dagar du inte har Lennox? Då menar jag något som tar upp din tid och focus så mycket så att du inte kan tänka på annat.
    Ridning? Skriva? Något annat som du brinner för, och är bra på?

    Jag har en väninna som tog upp ridning igen efter en separation och blev en medryttare till en häst varannan vecka, vilket hjälpte henne att ”behålla förståndet” under den tiden hon inte hade barnen.

    Varm kram,
    Anna

  3. Ann-Britt 1 september, 2015 on 16:45 Svara

    Ärliga Lotta!
    Fortsätt skriva och dela med dig. Tårarna har runnit på mig flera gånger när jag läst dina inlägg. Tror att det är bra för dig att ”skriva av dig”. En del börjar måla eller vara kreativa med något annat. Det brukar ha en läkande effekt. Om du vore här skulle du få en styrkekram av mig. Vet ej hur det känns men har en son och en dotter som genomgått separation, har funnits där för dem med att lyssna, krama och trösta.
    Fortsätt skriva och dela med dig, tror att du är till tröst för många i samma situation men som inte kan skriva ner sin känslor.
    Kram!!!

  4. Maggan 1 september, 2015 on 17:14 Svara

    Så fint Lotta…fortsätt med din öppenhet och inspirera oss andra. Jag tror också på att vara öppen. Inte som förr i tiden då det skulle smusslas med allt . Nej fram med även det jobbiga och svåra som hör livet till, det är av det vi växer och utvecklas som människor. Att glida fram på en räkmacka i livet blir bara ointressant. Såg en hip hop tjej igår på TV som utlämnade sig totalt i sina texter. Hon sa som du, det är genom att vara öppen vi lär av varann. Det var sån hon var, hon sjöng om sin svåra uppväxt bl.a Hur ska vi annars få veta. Om ingen berättar hur det är.
    Kram

  5. Pedikyr 1 september, 2015 on 17:19 Svara

    Lotta ibland så är det bra att vara transparent ibland inte men i Sverige är det för många som går och håller allt inne håller med..

  6. Erika 1 september, 2015 on 17:35 Svara

    Precis! Låt oss bara vara snälla!

  7. Magdalena 1 september, 2015 on 17:49 Svara

    Hej, lotta! Undrar vad du gör för att hålla dig så otroligt snygg i kroppen?

  8. Hope 1 september, 2015 on 18:39 Svara

    ❤️

  9. Carina Ersson 1 september, 2015 on 19:01 Svara

    Hej Lotta! Fortsätt skriv precis som du känner och vill. Själv har jag känt mig olycklig av olika orsaker och lider så, med dig, av ditt ”ny” liv. Du har sorg och smärtan att vara utan sitt älskade barn är hemsk. Nu i början av din situation gör du helt rätt med att döda tid, jobba och gråta. Leta bostad och så småningom få till en vardag. Tror att du senare tjänar på att se inåt och lära dig meditera, gå på yoga och känna tankarna stillas och få ett lugn. Älska dig själv. Du har upplevt sjukdom, fattigdom, glamor, äktenskap och mer därtill och har halva livet kvar. Sörj, ta den tiden och med tiden kommer det kännas bättre. Ta dag för dag och stärk din känsla av att Lennox älskar dig, du är för alltid hans mamma och din kärlek till honom är oändlig. Och dela med dig av din sorg och skäms inte för den. Du är fantastisk i mina ögon och vill verkligen att din bostadssituation löser sig, det kommer göra att du får lite lugnare i själen. Stor kram till dig från Carina

  10. Annika 1 september, 2015 on 19:24 Svara

    Kör din grej och strunta i vad folk tycker. Det är DITT liv och ingen annans! <3 Så borde många tänka – även jag då och då. Livet är för kort.
    Kram!

  11. Lotta 1 september, 2015 on 19:26 Svara

    Tycker du är helt fantastisk som delar med dig på ett så ärligt sätt! Du är till så stor hjälp för många! Hoppas du aldrig slutar med det!! Goa, fina du!

  12. Marie 1 september, 2015 on 19:30 Svara

    Vill bara säga att Du är UNDERBAR!

  13. Maria 1 september, 2015 on 19:39 Svara

    Hej fina fina Lotta!
    Det är just ditt raka sätt att skriva om dina tankar och din smärta som gör att det är så fint att läsa, varför ska vi vara så rädda att tala om att vi mår skit? Jag är helt övertygad om att vi alla gör det i perioder och det är så skönt när någon vågar öppna sig och så naket dela med sig av tankar och funderingar. Jag har gjort liknande resa som du både vad gäller sjukdom och separation, det är många år sedan nu men jag kan fortfarande känna igen smärtan
    och ångesten du beskriver. Man kommer igenom det men för olika personer tar det olika lång tid förstås. Hoppas du snart får löst ditt praktiska problem med bostad så du kan fokusera på dej själv och din fina gosse. Ta hand om dej. Stor varm kram maria

  14. Anette 1 september, 2015 on 19:45 Svara

    Ett spirituellt väsen gav mig för många år sedan rådet
    ”Make your shamein to your biggest glory!”

    Vid den tidpunkten förstod jag inte den reella innebörden av budskapet.
    Levde då med ett filter av att inte dela med mig bekymmer, ständigt hålla upp en skinande falsk fasad, dölja min skam, mina brister.

    Att våga visa sitt verkliga JAG skapar inte endast vänner och äkta kärlek.
    Det gör så att man växer som människa.

    Lotta, tack för du delar med dig. Har lärt mig mycket om mig själv genom att vissa stunder spegla mig i dina tankar.

  15. Lipton 1 september, 2015 on 20:34 Svara

    Bästa fortsätt som du är, det kommer/har du kommit långt med. Älskar folk som inte bara skriver om hur gulligt allt är. Och så dessa Ja sägare som bara håller med om allt tar en viss person på sig en svart sopsäck så kommer säkert frågan var har du köpt?.Vill ha. Tröttsamt. Vi vill ha en öppen ärlig Vimmelmamman blogg. Go Girl.

  16. Diana 1 september, 2015 on 20:45 Svara

    Alltså Lotta du är enorm, du är en otroligt imponerande människa!! Tänk om fler kunde vara som du, inte alla, för då hade ni inte vart speciella men många, det skulle behövas. Så härligt att inte ha fasader, så uppfriskande med ren ärlighet som svider, smärtar och är vanlig vardag för många. Fan vad du är bra.

    KRAM <3

  17. Cissi 1 september, 2015 on 20:45 Svara

    Du är klok som en bok!
    Älskar att du delar med dig.
    Stor Kram!

  18. Malin 1 september, 2015 on 20:57 Svara

    Men vad är det för konstiga människor som säger att du ska börja dejta?

    Redan nu?

    Hur bra skulle det gå tror de? Typ jättedåligt tror jag. Det är väl såna där fasadmänniskor som inte klarar en enda ledsen stund, allt ska bara vara så bra och kul hela tiden! Även skilsmässor, happy happy liksom.

    Lyssna inte på sådana människor, var ledsen så länge du behöver, skiljas är inte roligt så varför låtsas att det är det.

  19. Torsten 2 september, 2015 on 08:58 Svara

    Din kristna grundtro är väldigt vacker och den skiner igenom i många av dina inlägg. Den gör att du ser sanningen med livet samt att du delar med dig av den till dina läsare på ett konstruktivt sätt. Kämpa!

  20. Helena 2 september, 2015 on 09:50 Svara

    Så sant och så klokt!! Jag är helt på din linje.
    När jag skiljde mig valde jag oxå att prata öppet. Rensa ut! Vill inte hålla inne med sorgen och smärtan.

    Kram helena

  21. enannanhelena 2 september, 2015 on 15:52 Svara

    Det viktiga är att du är öppen för din egen skull, för att Du vill det, inte för att det skulle vara bra för någon annans identifikation eller så. Själv tycker jag det kan vara lite läskigt med människor utan filter ibland, men samtidigt är det vackert och i många delar beundransvärt.

    Sedan tror jag inte att ärligheten står och faller med att man visar allt. Ärlighet är något innerligt, något personligt som kommer fram när man vågar se sig själv i ögonen. Tror att det är viktigt med integritet och en hemlig vrå, både i det yttre – ett eget rum och i det inre – i någon del av hjärtat. Annars tror jag man tappar något viktigt. Allt ska inte delas. Allt går inte att dela, då blir man inte hel. Då blir man halv.

    Och så älskar jag ju Bob H! Så många kloka ord kommer från hans mun och penna, utan att kännas överlastade eller pretto. Heja Bob!

    Och heja Dig, Lotta!

    /helena

  22. tiptip 2 september, 2015 on 16:02 Svara

    Jag gillar saker som är ärliga och finns bloggar som är så sanslöst tråkiga och tillrättalagda så det finns inte. Livet är oerhört långt ifrån dom. Det är som att se en tråkig disneyfilm.
    Klart du lider som satan nu. Önskar jag hade en perfekt trea att erbjuda men tyvärr inte.
    En timme i taget och en dag i taget.

  23. Annika 3 september, 2015 on 12:03 Svara

    Önskar jag var lite mer som du på den fronten!
    Men så slår det mig att när du ändå gick igenom första operationen så må ju ändå fasaden ha varit rätt stor med tanke på att du ej informerade dina nära innan. Eller tänker du att det handlade om någonting annat? Jag vill inte döma utan mer förstå.
    Har själv en tuff period nu och jobbet vet ej varför jag opererats och har ej för avsikt säga något när jag kommer tillbaka efter mina 7 dagars sjukskrivning. Även om jag nog är i form fysiskt då, så är den andra formen nåt helt annat. Jag hoppas min fasad håller. Gör som du å spelar teater å stänger av på jobbet å går hem å lipar efteråt. På det viset tycker jag fasad är nåt bra. Blir som lite paus från allt det jobbiga.

  24. Pedikyr 3 september, 2015 on 15:09 Svara

    You go girl!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *