Sover till 15:20. Jo, rätt destruktivt men väldigt, väldigt nödvändigt. Vet inte vad det är för väder ute. Persiennerna är nerdragna.
Det är söndag och jag har precis gjort”Kristallen”. The show most go on och är väldigt glad att det är två stora events denna barnfria helg.
Ni tipsar om att kunna se Lennox några timmar mitt på pappaveckan för att tanka lite kärlek, och det har vi planerat men vet inte om det kan bli jobbigt när man sedan ska gå.
Att det här varannanvecka precis börjat och att man kanske ska vara tydlig i början. Allt vi gör utgår från hans bästa. Vad som får honom att segla så bra som möjligt genom den här resan.
Inget nytt om bostad. Många har hört av sig men det har varit etta i Rissne, lägenheter i stan för 18 000 eller Nacka eller på tok för långt bort. Jag behöver ju bo ok nära Enskede.
Lennox ska till skolan 8 varje morgon och jag kan inte skjutsa honom. Att åka kommunalt själv dit och hem. Nej. Men vet att jag inte kan tro att jag ska hitta en lägenhet i vårt område då det är 80 % villor.
Ligger i sängen. Igen. Har precis sagt hej då till kollegan Maggie. Hoppas sömnen kommer fort.
RSS-flöde
Fy vad jag lider med dig.. hörde en låt som fick mig på snudd att gråta när jag hörde texten och läste om dig på Bloggkommentatorerna, dvs dom påminde om dig när jag just lyssnade på låten.
Things will never be the same again.
It’s just the beginning it’s not the end.
Things will never be the same again.
It’s not a secret anymore.
Now we’ve opened up the door.
Starting tonight and from now on.
We’ll never, never be the same again.
Never be the same again.
Now I know that we were close before.
I’m glad I realised I need you so much more.
And I don’t care what everyone will say.
It’s about you and me.
And we’ll never be the same again.
Styrka till dig❤️
Oj, har inte tittat in på din blogg på en tid och vad ser jag. Man blir ju tårögd.Jag som trott allt varit perfekt hos er. Duktig , snygg man, fint hem, härlig son och katt. Som man kan missta sej. Vet inte vad som hänt och tråkigt att det gått så här. Här på finska Yle har som bäst gått ett program om att alla äktenskap kan räddas. Hoppas det skulle göra det för er också. Själv varit gift 45 år i år och inte alltid lätt, men livet går i vågor. I alla fall styrkekramar till dej….
Fast Lotta, du skriver att ni vill vara tydliga med varannanveckaslivet såhär i början för hans bästa, men det är ju du och din man som separerat från varandra, ingen av er separerar ju från sonen så ni kan väl ha lite mjukare regler vad gäller att träffa honom? En hel vecka är väldigt långt och du lider ju av det!
Jag håller med!
Ja varför en hel vecka? Det blir ju lättare för alla om man tar någon dag i taget. Dra ner det till 3-4 dagar istället är mitt förslag. Ett rullande schema.
Men du vad jag känner för dig, känner med dig. Jag separerade i början av juni o har mina två flickor varannan v. Vidriga känsla när man pussar dem hejdå, står o vinkar o tårarna bränner bakom ögonlocken. Vet exakt din känsla o dina tankar. Ska man känna såhär resten av livet? När ska det gå en dag utan att man får panikångest? Vi hade inte heller nån dramatisk separation. Vi valde att flytta isär o pappan är den bästa av dem alla. Man känner sån sorg, sån fysisk smärta.. Ont i hjärtat, går runt i liv utan att ha nån vidare koll på läget, allt känns grötigt i huvudet. Jobbar heltid o pluggar även två dagar i veckan. Måste hitta saker att göra.. Kvällarna är värst.. Var är min familj?! Saknar dem alla faktiskt. Allt det du skriver, vet jag exakt hur det känns. Kram
Shit, vad jag vet vad du går igenom. Bara det att det är svårare för dig som har ett äldre barn men enklare ändå för du har ändå en snäll pappa till ditt barn. Känner i hjärtat, varenda jäkla vidrigt ensamt andetag. Nu hade ju jag en annan situation, med en elak pappa som inte ville ha sitt barn, fick igenom ensam vårdnad, så jag har honom 24/7/365. Det var nog enklare att få det med en 6 månaders och med en dålig pappa. Lennox verkar ju ha en super-pappa så då är det väl bara att bita ihop eller bryta ihop antar jag? Ett boende kan väl inte vara så jäkla svårt att få till med tanke på hur känd du är som en så himla trevlig och snäll person, eller…?
Tycker man kan låta barnen bestämma hur ofta de vill ses o ses även om det är den andra föräldern som barnet bor hos den veckan så bör man ha möjlighet att ses ändå. Så när han bor m pappa kan ni ses ändå om han vill o samma när han bor m dig om pappa vill ses mitt i den veckan så låt han o om barnet vill träffa mamma spontant en dag låt han komma o hälsa på o gör nåt tsms ett tag. Se en film käka en pizza eller nåt o ha en mysig stund så kan han gå tbx till pappa eller sova över hos dig.
Tycker man ska sudda ut gränserna lite o låta barnet komma o gå mellan er som han vill för han har inte valt detta.
Sen kan du ju hämta han efter skolan en dag o umgås lite, bara prata lite o ses. Inte stänga ut en förälder för att barnet inte bor hos denne den veckan. Ses när ni VILL ses så mår alla bättre, när du får eget boende låt honom komma o gå som han vill då mellan er gör han har inte valt att separera så hans behov borde styra men att man ändå får ungefär lika mkt tid med båda föräldrarna.
Håller med! Det att man är så exakt med veckor och tider är ju bara för föräldrarnas egen skull! Barnet har ju mer behov av att träffa båda. Att föräldrarna valt separera kan ju inte barnet rå för och då måste man tänka på barnen! Dra ner på en vecka till några dagar åt gången! Åtminstone tills allt fått lugna ner sig. Dessutom är det inte bättre sälja huset, dela pengarna och fixa var sitt boende nära varandra? Nåja vad vet jag mer än vad jag gjorde vid vår skilsmässa. Barnen överlevde och har inga bestående men av det så helt fel var det väl inte…?
Känns som missvisad välvilja med den där tydligheten, Lennox ska ju inte skolas in på dagis där man som förälder måste gå för att låta personalen ta över. Jag tror att ni har fel i att tydligheten är för hans bästa, låter mer som något vuxna får för sig. Och barn ska aldrig underskattas i deras förmåga att se saker för vad de är. Du har fått många goda tankar och förslag som du inte verkar vilja reflektera över närmare då ni har bestämt hur det ska vara, och det känns som en väldigt låst position efter att ha läst detta inlägg. Jag önskar dig lycka till framöver och hoppas att du hittar fram till slut.
<3 Hoppas det praktiska löser sig snart. Hjärtat tar den tid det tar <3 Kanske finns någon med alldeles för stor villa, som vill hyra ut en del? Många stora kramar till dig från Öret
Jag har ett par kompisar som för ett par dagar sedan lade ut att de vill hyra ut sin lägenhet från mitten av oktober och ett år framåt. Ligger i fruängen, 4,5 rum i två våningar, balkong med utsikt från våning 8-9. Ingen aning om pris eller om det är på rimligt avstånd till enskede, men kom ändå att tänka på dig.
Hej! Var har de lagt ut annonsen? / hälsningar desperat
De hade lagt den på facebook. Ska jag kolla om den finns kvar?
De har redan några på kö, men om du känner att det är intressant kan du skicka ett mail till mig så kopplar jag ihop er i så fall. [email protected]
Hade inte din man kontor mitt imot erat hus ?
Kan inte du ta över kontoret till bostad och han gör kontor hemma?
Ett annat förslag är att han bygger eller du köper ett litet hus (som ej behöver bygglov) å har på tomten.
Bra så kan Lennox springa som han vill:)
Ann: Du menar väl inte att Threst ska sätta en friggebod el liknande på tomten, för vad finns det för andra hus utan bygglov? Bo som en hund i hundkoja…?
Oavsett man är vänner eller inte, bör man nog inte bo FÖR nära varandra. Vuxna behöver ett eget liv och jag har förstått att det kan bli så att man håller ”koll” på vad den andra parten gör.
Men det var ju ett förslag i all välvilja. Ingen av oss har väl hela bilden? Ser inget illa i det förslaget.
Finns ingen lag som säger att ni inte kan ha två nätter i stöten var….prata med Lennox o varandra. Om man är van vid att se sin mamma o pappa varje dag är det väldigt lång tid med en vecka. Två-tre dagar i stöten är mer överkomligt för alla parter.
Jag känner mig lite ambivalent till uppdelningen. Jag tror också på tydligheten men mår alla pest så är det ju inte bra.
Däremot då man har landat i varannanvecka så är inte det ultimata att barnet/barnen kan komma och gå och välja fritt vart de vill vara. Kan låta hårt men det ger ingen kontinuitet sen då man ska börja leva sitt ”vuxenliv” och barnet blir också förvirrat, det kan känna dåligt samvetete över den föräldern det inte är hos för stunden, för i barnets värld är jaget stort.
Däremot så tycker jag som flera andra att du borde kunna bo kvar i huset tills ni har löst boendefrågan. Är ni så bra vänner och det finns inga nya inblandade så vore väl det, det ultimata.
Förstår tanken med att Lennox ska bo kvar hemma, det vill vi ju alla då vi är mitt inne i det, men finns det inga lägenheter att tillgå i närheten (brukar förvisso finnas ett ”venusberg” i varje område, där de frånskilda hamnar) så kanske ni borde sälja av, dela på pengarna och köpa varsitt nytt. Barn anpassar sig snabbare än vad man tror.
Ja, nu har jag läst alla förslag och ALLA verkar bättre och humanare än den som råder i ert läge nu. Jag och andra, vet inte varför och hur ni gjort som ni gjort men det låter helt galet. Faktiskt. Sorry Lotta men har ni verkligen kommit fram till att ni har det bästa alternativet just nu? Som någon sa; stanna i huset tills boendet löst sig (du sa ju att ni är vänner?!) och så drar ni därifrån hur ni ska göra. Kan inte heller förstå varför inte sälja? Du lär ju få din del av pengarna för huset så du kan köpa boende för om Threst envisas med att vilja ha huset kvar.
Kan verkligen rekommendera att träffa barnet någon em i veckan den barnfria veckan.
Tex att du varannan måndag hämtar Lennox lite tidigt från skolan och hänger med honom ett par timmar till sextiden. Avlämnar sedan honom till mannen som kunnat vara kvar sent på jobbet även en dag den veckan han har Lennox. Hitta på något kul på måndagen, gå och fika tillsammans, åk skateboard och sedan ett glatt hejdå ses snart! Funkar faktiskt. Vi gör inget dramatiskt hejdå alltid bara enkelt glatt hejdå. Då lär sig även barnet att byte av förälder inte innebär ångest och lång frånvaro från varandra! Lycka till kram
Livet är krokigt och tokigt då o då . Sörja måste man få lov när livet inte blir som man hade tänkt , involvera sonen i din ledsenhet .Berätta för honom att längtan gör ont i dig , träffa honom och famna honom . De är kloka de där små människorna !
Finns inga rätt eller fel , vi är alla olika med olika värderingar glöm inte det .
Det som är det riktiga för er är inte lösningen för andra .
Lev varsamt och väl !
När jag gick igenom detta så bestämde vi 4/3. Söndag-onsdag för den ena och onsdag-söndag för den andra. Alltså 7 dagar är en fruktansvärt lång tid för alla. I alla fall i början. Det är tortyr. Börja med en mjukstart med färre dagar. Det är mer humant. Den här varannanvecka standarden är hemsk för många. Det handlar såklart mest om L men såklart hur ni mår också. Det är inte meningen att du ska må såhär i 7 dagar. Sen när det är din vecka så mår väl T likadant. Vet inte hur ni har det mellan er men varför kan du inte bo hemma tills det löser sig med en lägenhet där du trivs? Det känns hemskt det du går igenom nu och nej det behöver inte vara så. Var flexibla. Flytta hem några dagar och se. Kram
Är det omöjligt för er är bo ihop tills du hittar ett boende? Såklart kommer tiden med varannan vecka ändå men kanske det känns lättare med det egna riktiga boendet som ändå är ditt och Lennox?