Kärlek. Så mycket kärlek från er. Jag har läst alla kommentarer. Jag behövde inte vara rädd att ni skulle döma mig, såga mig, håna mig. Ni har ju burit mig förut. Krigat och lyft mig. Förlåt. Jag borde vetat bättre.
Det är min vecka i huset med Lennox. Min allra första vacklande vecka. Och trots att det är som vanligt. Är allt annorlunda ändå.
Ingen Threst som kommer hem. Vi kan äta när och vad vi vill. Vi skrattar mycket. Och åker skateboard. Men situationen är ny och lite ängslig. I 14 år har vi levt ihop. En lång tid.
Jag försöker inte tänka framåt. Vill inte förstöra glädjen idag över sorgen i morgon. På fredag byter vi. Då packar jag min väska och åker till ettan i Östberga. Lord have mercy.
Så jag njuter. Pussar brun nacke och ligger nära. Packar hans väska till skolan med ombyteskläder och nya gummistövlar. Inte tänka fredag. Bara vara här och nu. Inget annat betyder något.
Anna Lindman skrev så klokt på min Facebook
”Vi är många som överlevt, som lyckats göra livet helt trots varannanveckaslitet. Som hittat lyckan, vunnit något annat, tillsammans med barnen, utan att någonsin glömma vad det kostat. Man gråter sig dit, men man kommer fram. Tack för att du delar och skiter i fasaden.”
RSS-flöde
<3 Gonatt & njut av vardagen 🙂 Långt till fredag <3 kraam
Jag vet hur det känns. Överlevde genom att jobba, jobba och jobba ännu mer. Ensam i huset utan barnen kunde jag inte gå in i deras rum. Kunde inte sova i min säng ensam utan tillbringade första året i soffan somnades framför tvn. Det gör så ont. Men det gör lite mindre ont med tiden. Saknaden efter familjen finns kvar. Tycker du skrev så bra om din fd man. All heder åt dig. Du klarar detta. Dela med dig när du vill och orkar. Ibland är jag långt nere i gropen men ibland dinglar jag bara med fötterna på kanten. Du är fortfarande den bästa mamman till Lennox fast lite på distans ibland.
Maila mig i morgon bitti Lotta. Jag har boende men behöver uppgifter om vad du klarar för hyra etc
Alf Henriksson har skrivit en dikt, en dikt som i mitt tycke säger precis allt om hur det kan vara:
”Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag,
och någonting alldeles oväntat sker.
Världen förändrar sig varje dag, ¨
men ibland blir den aldrig densamma mer.”
Ni har funderat länge över ert uppbrott, men jag tänker mig att det oväntade som sker är de känslor detta för med sig när det är ett faktum.
Mitt uppbrott från min man sedan 34 år och två gemensamma barn, skedde genom att han, som en blixt från en klar himmel, beslutade sig för att lämna oss. Ingen förvarning, ingen förklaring. Som min son (då 11 år sade: Jag och pappa var ute på promenad och en kvart senare var han borta!). Min dotter skrev ett inlägg på FB 1 000 dagar efter att han lämnat oss, där hon skrev att hon faktiskt klarade sig, något som hon inte trodde var möjligt den dagen han gick.
Från början var det ett andetag i taget. Sedan en minut i taget. Det kom en dag då vi plötsligt log. Det kom en dag då vi försiktigt planerade framåt. Det kom en dag, då vi faktiskt gladdes åt livet, det liv vi hade och har att leva framgent. Det kom en dag, då tankarna på framtiden innehöll ljus.
Idag, tre och ett halvt år efter uppbrottet, är vi helade, om än inte hela. Men vi tänker på det vi hade som familj med glädje. Vi lever i nuet med glädje. Vi tänker på framtiden, om inte alltid med glädje så med med tillförsikt. Att min man, mina barns pappa, tog sitt liv kan vi aldrig förstå, men vi har accepterat att vi inte kan ändra något. Och det blir långsamt allt bättre.
Nu då värsta chocken lagt sig börjar jag tänka på det praktiska. Jag bubblar av råd men vet att alla måste hitta sina egna vägar och egna lösningar.
MEN hur är det möjligt att du inte blir utköpt med mer än ”en halv etta”? Med respekt för ert privatliv o er ekonomi så förväntar jag mig inget svar men råder dig till att anlita kunnigt folk till hjälp. Det är en ny situation för er båda och man kan tänka fel omedvetet.
Jag löste ut min sambo för flera år sedan, vi hade avtalat bort sambolagen med hjälp av en jurist då jag hade gått in med en betydande summa i kontantinsats. Sånt är viktigt att tänka på hur kär man än är. Vid separationen kontaktade jag en mäklare som hjälpte oss med fördelningen av köpeskillnaden, vilket vi aldrig hade kunnat räknat ut själva. Vi hade flera mäklare hemma som fick värdera lägenheten, men då jag några år senare sålde kom jag dock tyvärr inte upp till den summan, men det är en annan historia.
Vid min försäljning visade det sig att min sambo inte hade skattat för det belopp han blev utköpt med, fanns inte med i ”rullarna” överhuvudtaget . Brf visste att han hade flyttat men någon registrerad försäljning fanns inte! Vi hade bara gjort en transaktion hos banken och inte blivit informerad om nåt annat. Pinsamt och kunde ha stått mig dyrt då han faktiskt juridiskt fortfarande ägde sin del! Det var ren o skär okunskap eller dumhet om man så vill.
Men mitt inne i en separation med allt vad det innebär så har man inte alltid huvudet på skaft!
Du har stor bekantskapskrets så tveka inte att ta hjälp av andra eller anlita hjälp, ibland kan det bli hur fel som helst även om man vill väl. Även om man vill fortsätta värna om varandra måste man ändå se över sitt eget bo så man får det man har rätt till.
Lycka till! ❤️
Hej Lotta!!
Känner din smärta när jag läser vad du skriver, du har sår som behöver läka och det tar tid. Det är svårt beslut och jag hoppas att det snart ska kännas lättare…
Aldrig lätt med ett uppbrott, din offentlighet och rädsla för att omgivningen ska döma dig! Du är en generös person, du delar och bjuder på dig, du bryr dig och du brinner för andra personer och lyfter dem i deras kamp mot livet/sjukdomar. Det är din tur att omgivningen ska lyfta dig, du ska känna värmen och kärleken från din omgivning. Det är du värd!
Mycket styrka och kärlek sänder jag till dig från en mamma till en annan.
Kram Camilla
Mod. Gud vad modig du är. Som släpper taget. All lycka till dig!
Lova att du ser över din del av huset. Ni behöver verkligen ta hjälp av en mäklare som värderar. Tror du kommer ångra dig senare annars. Det är nu du har en chans att skapa förutsättningarna för ditt framtida hem.
Lotta, du känner säkert till denna sidan redan…fast för många liksom mig själv som inte känner till regler betr. bodelning etc kan det vara bra.
http://xn--skilsmssa-02a.se/
Kraaam
Jag blir så ledsen när jag ser dig, din min, dina ord. Jag blir ledsen för din skull. Som jag nyss skrev på bloggen, man skiljer sig inte bara från en man, man skiljer sig från en massa: sitt hem, sin vardag, sin trygghet, sina rutiner etc. Självklart kommer det att bli bättre men just nu är det jobbigt och kommer att vara för ett tag framöver.
Jag tackar för att du väljer att visa den här sidan, för att du inte döljer allt bakom en fasad som många kan göra. Tack för att du delar med dig, för att du är ärlig.
Jag önskar dig det bästa i livet, i framtiden och ett lyckligt liv så småningom. <3
Det är som att lida skeppsbrott men man överlever. Fast man tror att man ska drunkna, flyter man till slut i land på en ny främmande strand där man får börja från början igen. Ny okänd terräng & nya förutsättningar. Man vänjer sig nog aldrig vid varannan vecka-livet men man anpassar sig, hittar rutiner.
Har separerat från båda äldsta barnens pappor, första gången för över nio år sedan när jag skulle fylla 20 & hade en blivande tvååring. Nu lever jag i min tredje relation med Han, vår tvåmånaders gosse & de stora barnen varannan vecka. Långt ifrån hur jag tänkte mig att livet skulle bli men det blir inte alltid som man tänkt sig, och det är okej. Jag är okej men inte densamma.
Med pappa nr 2 gick jag på familjerådgivning, innan under & efter uppbrottet. Vi ville fortsätta gå för att prata om hur vi ska samarbeta, hur vi vill att relationen oss emellan ska se ut & det kan jag varmt rekommendera. Av erfarenhet kan den man trodde man kände bete sig helt främmande när nya parter kommer in i livet, jag tror det underlättar om man pratat i förväg hur samarbetet & kommunikationen kring barnet ska fungera.
Du blir igen till slut kapten över din egen skuta, din & lilla matrosens. Jag önskar dig & er allt gott! För det kommer. Först måste du sörja klart. Kram!
Och så ville jag ju tipsa om Mia Skäringers version av låten Stygn. En fin gråtlåt man kan känna igen sig i! https://youtu.be/S5QLxu1RtQ4
[…] och kall. Är inte avundsjuk på vad hon går igenom just nu. Så bra, så säkert beskrivet: http://blogg.alltforforaldrar.se/vimmelmamman/2015/08/25/min-paus-i-all-min-kaos/#comments […]
Tänker på dig Lotta.
Många kramar!
Hej
Vill bara skicka en stor kram till dig!
Livet är en svår balansgång med upp och nedsidor. Jag förstår att du har det tufft men verkar ha ett fantastiskt nätverk med vänner och familj och en bedårande fin son. Att vara överens är få förunnat och ni kommer alla att finna lyckan igen där du kan le igen och minnas det fina ni haft tillsammans.
Att man tror att ni inte delat på allt, ni var gifta är för mig en gåta. Majoriteten av de som bor i Stockholm har stora lån och banken äger större delen av många hus. Man kan ju bara dela på det man redan betalt. Du hittar säkert ett bra boende med tiden. Många som gillar din blogg och din öppenhet, du har fler vänner än du tror även om du inte träffat alla i IRL. Kramar
Vilka skulle vi vara att döma dig?
Blir varm i hjärtat när jag läser all kärlek som strömmar emot dig.
Det händer något när man visar sig skör, när man visar sprickan som går igenom livet.
När det blir ett ”före” och ett ”efter”.
Det finns inga ord, det finns inga uppmuntrande ryggdunkningar, det finns inget som tar bort smärtan som ibland helt utan för varning kommer att attackera dig.
Men du kan vila i att det blir bättre och att det finns varm kärlek även hos människor som bara känner dig via bloggen.
Stor varm kram ❤️
Det där kommentaren du delar med oss från FB, jag får tårar i ögonen när jag läser..Har också genomgått en skilsmässa för tio år sen och det var på något vis som att lämna en bit av sig själv. Och just det hon skriver..”utan att någonsin glömma vad det kostat..”
Så träffsäkert och mitt i prick. För vi glömmer aldrig vilka konsekvenser det fick och hur högt priset blev, men samtidigt kan vi se tillbaka och se med ärlighet att det inte fanns någon annan väg att välja. Och att människor förtjänar att vara lyckliga, även om det inte blir med varandra som det från början var tänkt.