VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

OM ATT INTE VILJA MER

 

Det var längesedan jag pratade om P. Sist jag gjorde det blev ni väldigt upprörda. Delade bloggen i två läger. För eller emot. Men så igår kväll, när jag låg i Lennox säng, och han frågade om jag kände någon som tagit sitt liv. Kom jag att tänka på P. Och hur pratar man med en nio-åring om vad som är rätt och fel? Om man inte vill leva. Ska man då inte kunna få ta sitt liv?

 

P som räknade färgerna på bilarna. Som tyckte att Örebro var en ankdam där några lyfte med sedan landade och kvackade vidare. Som lärde mig att tonfisk var gott i burk och som alltid kallade mig för storflicka. Och som rätt och slätt inte orkade leva längre. Och allt kom tillbaka till mig. Hur besviken jag mest blev för att han inte lät mig veta hur illa det var ställt med hans psykiska ohälsa. Och att det förstås egentligen bottnar i att jag är arg på mig själv. Att jag inte såg. Inte fattade. Inte begrep bättre.

 

Och jag försökte förklara att det kan vara så jobbigt att leva. Att man kan vara sjuk i hjärtat. Och  ledsen och tycka allt är  så jobbigt att man inte vill vara med längre. Och att man måste respektera det eftersom den som bor i kroppen måste få bestämma.

Sådant pratat vi om vid läggdags.


Kommentarer


  1. marianne 26 mars, 2015 on 08:32 Svara

    Och att man måste respektera det eftersom den som bor i kroppen måste få bestämma.//

    Nej jag tycker inte det, det finns farliga depressioner som faktiskt är sjukdom. Då måste man få hjälp med alla medel! För självmord är eg ett rop på hjälp.
    Tänker på Johanna Sällström. Hon tycktes ha allt, berömd skådis, pengar, en underbar liten dotter osv. Och tog sitt liv. Hon var så omtyckt men orkade inte leva.

    • Moa 26 mars, 2015 on 10:20 Svara

      Och sedan gick dessvärre denna lilla dotter samma väg, 12 eller 13 år gammal… 🙁 Har man som barn (eller äldre också) upplevt suicid på nära håll, så finns nog detta mer närvarande som alternativ, när livet blir svårt.

  2. B 26 mars, 2015 on 09:09 Svara

    När den som bor i kroppen inte orkar leva längre måste man respektera det ..

    Det finns de som verkligen inte vill leva, oavsett all (psykiatrisk t ex) hjälp och kärlek som finns.
    Det finns också de som ändrar sig, efter att ha fått hjälp, och är glada glada att de finns och lever kvar.

    Ditt resonemang är mycket lättvindigt.

    • Linn 27 mars, 2015 on 15:52 Svara

      Jag håller med dig. Jag har en vuxen dotter som har kämpat sedan tonåren med psykiskt dåligt mående. Hon var flera ggr nära att lyckas ta självmord. Idag kan hon uttrycka glädje över att hon blev räddad och överlevde. För som hon säger så ville hon inte dö hon bara orkade inte längre leva. Just då! Hon mådde för dåligt att för att kunna se något ljus i mörkret. Men efter flera års kamp så mår hon nu bättre. Så för mig är meningen ” man måste respektera när den som bor i kroppen inte längre orkar leva” fel. För det låter som att det är okej att bara acceptera att en person mår så dåligt och inte kan se framtiden. Hade inte jag, sjukvård, polis, socialtjänst och vänner till min dotter vägrat respektera att hennes livslust just då var borta så hade hon inte funnits hos oss idag. Ingen av oss kan ensam ta åt sig ”äran” av att hon lever för det är hon själv som har gjort det största jobbet. Vi anda hade bara turen att vara på rätt plats vid rätt tillfälle eller att orka kämpa i motvind tills hennes egen livskraft återvände. Vi hade tur. Hon hade tur. Som inte tilläts få respekten att inte få leva längre när hennes egen livskraft var borta. Idag är hon en levnadsglad ung kvinna. Jag är tacksam för alla sin vägrade respektera hennes önskan att inte leva. För hon ville ju leva men hade inte kraften att själv göra det utan andras hjälp i mörkret.

  3. B 26 mars, 2015 on 09:09 Svara

    När den som bor i kroppen inte orkar leva längre måste man respektera det ..

    Det finns de som verkligen inte vill leva, oavsett all (psykiatrisk t ex) hjälp och kärlek som finns.
    Det finns också de som ändrar sig, efter att ha fått hjälp, och är glada glada att de finns och lever kvar.

    Ditt resonemang är mycket lättvindigt.

    • Linn 27 mars, 2015 on 15:52 Svara

      Jag håller med dig. Jag har en vuxen dotter som har kämpat sedan tonåren med psykiskt dåligt mående. Hon var flera ggr nära att lyckas ta självmord. Idag kan hon uttrycka glädje över att hon blev räddad och överlevde. För som hon säger så ville hon inte dö hon bara orkade inte längre leva. Just då! Hon mådde för dåligt att för att kunna se något ljus i mörkret. Men efter flera års kamp så mår hon nu bättre. Så för mig är meningen ” man måste respektera när den som bor i kroppen inte längre orkar leva” fel. För det låter som att det är okej att bara acceptera att en person mår så dåligt och inte kan se framtiden. Hade inte jag, sjukvård, polis, socialtjänst och vänner till min dotter vägrat respektera att hennes livslust just då var borta så hade hon inte funnits hos oss idag. Ingen av oss kan ensam ta åt sig ”äran” av att hon lever för det är hon själv som har gjort det största jobbet. Vi anda hade bara turen att vara på rätt plats vid rätt tillfälle eller att orka kämpa i motvind tills hennes egen livskraft återvände. Vi hade tur. Hon hade tur. Som inte tilläts få respekten att inte få leva längre när hennes egen livskraft var borta. Idag är hon en levnadsglad ung kvinna. Jag är tacksam för alla sin vägrade respektera hennes önskan att inte leva. För hon ville ju leva men hade inte kraften att själv göra det utan andras hjälp i mörkret.

  4. Moa 26 mars, 2015 on 10:16 Svara

    Du skriver: ”Och att man måste respektera det eftersom den som bor i kroppen måste få bestämma.” Men du nämnde inte för Lennox att det finns hjälp att få, att allt kommer att bli bättre och att det är viktigt? Om – Gud förbjude – din son (eller någon av hans kompisar) en dag tycker att livet är meningslöst, så kanske dina ord sitter kvar i hans huvud, och han tänker ”Ja, det är ju OK att begå självmord. Det accepteras och respekteras.” Skulle du verkligen ha samma åsikt om det gällde Lennox, din man eller någon annan nära?

    Forskning visar att de flesta som räddats efter ett suicidförsök är mycket tacksamma för det. De hade egentligen inte velat dö; de orkade bara inte leva i den situationen de var i. De kunde inte fatta efteråt att de hade haft sådana tankar.

    Bakom majoriteten av självmord ligger depression, psykisk sjukdom. Och DET FINNS HJÄLP att få. Det måste förmedlas till dem som befinner sig i en nattsvart situation: ”Du är inte ensam; det finns hjälp att få, och nu söker vi den hjälpen.” Det är viktigt att framhålla ljuset, hoppet! Speciellt för unga människor. Det ÄR INTE ACCEPTABELT att unga personer – t o m barn – beslutar sig att avsluta sina liv.

    Ett förlorat liv i suicid, är ett för mycket.

    • Monica 26 mars, 2015 on 17:21 Svara

      Min man gjorde det. Han tog sitt live efter att vi varit tillsammans i nästan 40 år. Och mitt svar på din impertinenta fråga om jag verkligen skulle ha samma åsikt om det gällde min man, min son eller någon annan nära är JA. Varje förlorat liv genom självmord är en tragedi, men man äger till syvende och sist sitt eget liv och därmed också rätten att avsluta det – och respekteras även efter det.

      • L 26 mars, 2015 on 23:50 Svara

        Mycket bra formulerat Monica!

  5. Moa 26 mars, 2015 on 10:16 Svara

    Du skriver: ”Och att man måste respektera det eftersom den som bor i kroppen måste få bestämma.” Men du nämnde inte för Lennox att det finns hjälp att få, att allt kommer att bli bättre och att det är viktigt? Om – Gud förbjude – din son (eller någon av hans kompisar) en dag tycker att livet är meningslöst, så kanske dina ord sitter kvar i hans huvud, och han tänker ”Ja, det är ju OK att begå självmord. Det accepteras och respekteras.” Skulle du verkligen ha samma åsikt om det gällde Lennox, din man eller någon annan nära?

    Forskning visar att de flesta som räddats efter ett suicidförsök är mycket tacksamma för det. De hade egentligen inte velat dö; de orkade bara inte leva i den situationen de var i. De kunde inte fatta efteråt att de hade haft sådana tankar.

    Bakom majoriteten av självmord ligger depression, psykisk sjukdom. Och DET FINNS HJÄLP att få. Det måste förmedlas till dem som befinner sig i en nattsvart situation: ”Du är inte ensam; det finns hjälp att få, och nu söker vi den hjälpen.” Det är viktigt att framhålla ljuset, hoppet! Speciellt för unga människor. Det ÄR INTE ACCEPTABELT att unga personer – t o m barn – beslutar sig att avsluta sina liv.

    Ett förlorat liv i suicid, är ett för mycket.

    • Monica 26 mars, 2015 on 17:21 Svara

      Min man gjorde det. Han tog sitt live efter att vi varit tillsammans i nästan 40 år. Och mitt svar på din impertinenta fråga om jag verkligen skulle ha samma åsikt om det gällde min man, min son eller någon annan nära är JA. Varje förlorat liv genom självmord är en tragedi, men man äger till syvende och sist sitt eget liv och därmed också rätten att avsluta det – och respekteras även efter det.

      • L 26 mars, 2015 on 23:50 Svara

        Mycket bra formulerat Monica!

  6. Raquel 26 mars, 2015 on 10:17 Svara

    Jag tror att det är viktigt att våga prata om psykisk ohälsa, speciellt med barn om de ställer frågor som berör området. Så många ungdomar begår självmord pga de mår dåligt och inte pratar med någon, tror att hela världen är emot dem och ser ingen annan utväg. De har kanske aldrig pratat om hur man kan må dåligt ibland, riktigt illa i själen och har inte insikten att det oftast går över, och om det inte gör det så måste man söka läkarhjälp precis som med fysiska sjukdomar. Jag tror också det är viktigt att förklara för barn och ungdomar att självmord aldrig är en svaret, prata och söka hjälp är den enda lösningen på en svår situation.

  7. Raquel 26 mars, 2015 on 10:17 Svara

    Jag tror att det är viktigt att våga prata om psykisk ohälsa, speciellt med barn om de ställer frågor som berör området. Så många ungdomar begår självmord pga de mår dåligt och inte pratar med någon, tror att hela världen är emot dem och ser ingen annan utväg. De har kanske aldrig pratat om hur man kan må dåligt ibland, riktigt illa i själen och har inte insikten att det oftast går över, och om det inte gör det så måste man söka läkarhjälp precis som med fysiska sjukdomar. Jag tror också det är viktigt att förklara för barn och ungdomar att självmord aldrig är en svaret, prata och söka hjälp är den enda lösningen på en svår situation.

  8. Pilla 26 mars, 2015 on 11:07 Svara

    När min kära bror, som 19 åring tog det klivet så var jag bitter! Riktigt förbannad hur han kunde lämna mig ensam. Så egoistisk och självisk han var! Han var min förebild – min stolthet och jag var hans lillasyster, blott 14 år som helt blev lämnad med min ilska, sorg och tomhet. Jag kunde inte besvära mina föräldrar. De hade förlorat sitt barn – sin son!

    Jag slog sönder glasen på hans fotografier! Skrek att jag hatar dig och bara hoppades på att vaknar ur den där jä-a mardrömmen någongång.

    Tiden gick och ingen av oss kunde förstå. Ordet VARFÖR var alltid hängandes över våra huvuden. Han var en kille som var så otroligt levnadsglad, skulle få åka på en resa med klassen till Rumänien för att installera el i fattiga områden. Han hade så många vänner och flickvän och höll på att ta körkort och hade nyss fått egen lägenhet.

    En dag i Januari var han bara borta. Min älskade bror hade hängt sig i sin lägenhet. Så onödigt, så ledsamt.

    Allt efter tiden gick så blev just Lottas fras en del av sorgearbetet. Han valde det själv och det fick vi respektera och leva med. Inget kunde få honom tillbaka.
    Han var inte sjuk fysiskt och ingen tog hans liv åt honom. Han gjorde det valet själv!

    Idag har jag med mig det självmordet som en stor erfarenhet. Jag vet att vi måste vara försiktigare när det gäller våra ungar och om någon utrycker ordet: Vill inte leva, så vet jag av erfarenhet att det KAN ske. Agera som det är skarpt läge för många av våra medmänniskor skulle tro att ett sånt uttryck bara är ett skämt eller kanske något nån säger på fyllan.

    Vi måste finns där för att stötta och även bli hårdare på att anmäla ifall vi ser kränkningar på nätet och i det fysiska livet.

    Jag har en son som är 13 år idag och blir retad för att han är annorlunda. Jag agerar nog hårdare och snabbare än många andra föräldrar när jag ser saker som andra bara tycker är strunt!
    Jag vet ju vad det kan leda till!

  9. Pilla 26 mars, 2015 on 11:07 Svara

    När min kära bror, som 19 åring tog det klivet så var jag bitter! Riktigt förbannad hur han kunde lämna mig ensam. Så egoistisk och självisk han var! Han var min förebild – min stolthet och jag var hans lillasyster, blott 14 år som helt blev lämnad med min ilska, sorg och tomhet. Jag kunde inte besvära mina föräldrar. De hade förlorat sitt barn – sin son!

    Jag slog sönder glasen på hans fotografier! Skrek att jag hatar dig och bara hoppades på att vaknar ur den där jä-a mardrömmen någongång.

    Tiden gick och ingen av oss kunde förstå. Ordet VARFÖR var alltid hängandes över våra huvuden. Han var en kille som var så otroligt levnadsglad, skulle få åka på en resa med klassen till Rumänien för att installera el i fattiga områden. Han hade så många vänner och flickvän och höll på att ta körkort och hade nyss fått egen lägenhet.

    En dag i Januari var han bara borta. Min älskade bror hade hängt sig i sin lägenhet. Så onödigt, så ledsamt.

    Allt efter tiden gick så blev just Lottas fras en del av sorgearbetet. Han valde det själv och det fick vi respektera och leva med. Inget kunde få honom tillbaka.
    Han var inte sjuk fysiskt och ingen tog hans liv åt honom. Han gjorde det valet själv!

    Idag har jag med mig det självmordet som en stor erfarenhet. Jag vet att vi måste vara försiktigare när det gäller våra ungar och om någon utrycker ordet: Vill inte leva, så vet jag av erfarenhet att det KAN ske. Agera som det är skarpt läge för många av våra medmänniskor skulle tro att ett sånt uttryck bara är ett skämt eller kanske något nån säger på fyllan.

    Vi måste finns där för att stötta och även bli hårdare på att anmäla ifall vi ser kränkningar på nätet och i det fysiska livet.

    Jag har en son som är 13 år idag och blir retad för att han är annorlunda. Jag agerar nog hårdare och snabbare än många andra föräldrar när jag ser saker som andra bara tycker är strunt!
    Jag vet ju vad det kan leda till!

  10. marianne 26 mars, 2015 on 11:48 Svara

    Jag läste en smärtsam bok ‘Till minnet av Mari’ av m uddenberg, om hur hennes unga dotter som var en framgångsrik och söt tjej bar på självmordstankar. Familjen hade det bra, Mari var duktig i skolan. Ingen visste, utom kanske mamman, att hon bar på svarta tankar. Det kallas ‘smiling depression’ i läkarspråk.

    Hon hängde sig på vinden en vårvinterdag.

    Hade någon kunnat hjälpa Mari? Jag tror det. Det finns elbehandling och medicin man kan ta initialt och sedan kunna bearbeta depressionen verbalt. Jag kan inte tro att hon verkligen VILLE dö, jag tror att depressionen gjorde så.

    • marianne 26 mars, 2015 on 12:09 Svara

      Ja

      • marianne 27 mars, 2015 on 10:10 Svara

        det ‘ja’ har inte jag skrivit

  11. marianne 26 mars, 2015 on 11:48 Svara

    Jag läste en smärtsam bok ‘Till minnet av Mari’ av m uddenberg, om hur hennes unga dotter som var en framgångsrik och söt tjej bar på självmordstankar. Familjen hade det bra, Mari var duktig i skolan. Ingen visste, utom kanske mamman, att hon bar på svarta tankar. Det kallas ‘smiling depression’ i läkarspråk.

    Hon hängde sig på vinden en vårvinterdag.

    Hade någon kunnat hjälpa Mari? Jag tror det. Det finns elbehandling och medicin man kan ta initialt och sedan kunna bearbeta depressionen verbalt. Jag kan inte tro att hon verkligen VILLE dö, jag tror att depressionen gjorde så.

    • marianne 26 mars, 2015 on 12:09 Svara

      Ja

      • marianne 27 mars, 2015 on 10:10 Svara

        det ‘ja’ har inte jag skrivit

  12. Anette 26 mars, 2015 on 14:05 Svara

    För att finna någon som helst ro efter att en person man känner väljer att ta livet av sig är det nog bra om man kan tänka att man måste respektera det valet. Sedan kommer alltid tankarna finnas med en om vad man missat och vad som kunde ha gjort annorlunda.
    Och till er som tror att ni har Lottas HELA konversation med Lennox med här och hur samtalet verkligen slutade så har ni givetvis fel. Det är förstås bara kärnan i hur stort livet kan vara som hon förmedlar här. Vi som följer Lotta vet att hon såklart är ansvarfull och lyhörd för sitt barns reaktioner.

    • Sandra W 26 mars, 2015 on 23:04 Svara

      Jag håller med om vartenda ord, så bra sammanfattat!

  13. Anette 26 mars, 2015 on 14:05 Svara

    För att finna någon som helst ro efter att en person man känner väljer att ta livet av sig är det nog bra om man kan tänka att man måste respektera det valet. Sedan kommer alltid tankarna finnas med en om vad man missat och vad som kunde ha gjort annorlunda.
    Och till er som tror att ni har Lottas HELA konversation med Lennox med här och hur samtalet verkligen slutade så har ni givetvis fel. Det är förstås bara kärnan i hur stort livet kan vara som hon förmedlar här. Vi som följer Lotta vet att hon såklart är ansvarfull och lyhörd för sitt barns reaktioner.

    • Sandra W 26 mars, 2015 on 23:04 Svara

      Jag håller med om vartenda ord, så bra sammanfattat!

  14. marianne 27 mars, 2015 on 10:12 Svara

    Andrepiloten Andreas Lubitz, 27, fick psykiatrisk behandling för en allvarlig depression och bedömdes under en period vara olämplig för flygning.
    Han tog 150 personer därav många ungdomar, med i döden. Därför kan depressioner vara farliga.

    • suck 27 mars, 2015 on 10:50 Svara

      Visste inte att du jobbade på haverikommissionen? Hur vet du att det är anledningen till flygkraschen?! Läst Expressen?

    • marianne 27 mars, 2015 on 13:23 Svara

      Nej

  15. marianne 27 mars, 2015 on 10:12 Svara

    Andrepiloten Andreas Lubitz, 27, fick psykiatrisk behandling för en allvarlig depression och bedömdes under en period vara olämplig för flygning.
    Han tog 150 personer därav många ungdomar, med i döden. Därför kan depressioner vara farliga.

    • suck 27 mars, 2015 on 10:50 Svara

      Visste inte att du jobbade på haverikommissionen? Hur vet du att det är anledningen till flygkraschen?! Läst Expressen?

    • marianne 27 mars, 2015 on 13:23 Svara

      Nej

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *