VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

CCC-CHILDREN CARE CENTER

Klassens julklappar som vi packar med till Ukraina. Aktion Julklappen

Här i Ukraina är det runt -1. Det är grått. Fasaderna gråa, himlen grå. Jag börjar få feber. Hostar och näsan rinner. Men jag är vid gott mod ändå tycker jag även om det är mekigt att filma, ta bilder och göra intervjuer även för vår sajt Hänt.se samt till bloggen förstås. Idag har vi besökt skolan här. Varit i klassrum samt hemma hos två familjer. Och det är faktiskt så att det är först när man kommer hem till de här barnen som man förstår vidden av deras fattigdom. De må se hela och rena ut, tack vare kläder från CCC men deras hemmiljöer är miserabla. Och man måste se det för att förstå det.

 

 

Verina, 9, bor med sin bror som är 16, samt sin moster och hennes familj i två små mörka rum. Det luktar när vi kommer i i den lilla lägenheten. Kliver rakt in i ett litet litet rum med två våningssängar. Här Irinas mamma jobbar i Polen och kommer hem en gång i månaden. På sommaren jobbar mamman i Sverige som bärplockare. Verinas pappa bor i Lviv någonstans och hälsar på ibland. Men egentligen är det ingen som tar riktigt hand om henne. Verina  sköter sig mycket själv. Mat får hon på CCC och på helgerna av en granntant. Och så åker hon rullskridskor  ibland.

 

 

På den här ytan ni ser bor hon med sin storebror. Allt ryms på bilden.

 

Lennox och Penny visar var Sverige ligger

Hon är stolt när hon visar oss runt. Hennes kläder hon har vikta på en stol. Gasspisen är uppvriden till max. Fyra gula lågor brinner hela tiden för att hålla kylan borta. Vi står där, skruvar lite på oss. Känner oss obekväma av hur illa och fattigt hon bor bor den här nioåringen. Det finns varken toalett eller dusch här. Men på CCC trivs hon. Får hjälp med läxor, tvätta sig, kramas med personalen som ger henne drömmar, låter henne få ha dem. Som ser henne. Till CCC går hon varje  dag efter skolan och stannar till det stänger klockan 20. Då tar hon sig hem för det mesta för egen maskin. Och när jag frågar tolken Olga om det är ok att prata om deras hemförhållanden svarar hon ”De vet inget annat,  de skulle inte förstå vad du menade? De tror att det är så här man lever förstås”.


 

Ukraina är nästintill  bankrutt. Landet kan har inte råd att köpa gas av Ryssland som dessutom höjt priset. Därför har man på lågorna på spisen inne.

Här i västra Ukraina märker man inte av kriget förutom oron samt att allt har stigit i pris. Förutom lönerna förstås. Här är en normalön cirka 1000 kronor drygt. Och flera har försvunnit till Krim för att bli soldater. Annars är Lviv en en stad som är ganska bra jämfört med Moldavien, Rumänien och Georgien som är mycket fattigare. Östeuropa är bara ett stenkast ifrån oss och ändå så olikt.

 


Kommentarer


  1. Marlene 6 december, 2014 on 11:59 Svara

    Så nära, ändå så annorlunda.
    Hur upplever Lennox alltsammans?

  2. En Eva 6 december, 2014 on 12:18 Svara

    Du imponerar verkligen Lotta.
    Det du gör ger ringar på vattnet till oss andra. Tack för ditt stora varma hjärta och ditt stora engagemang!

  3. maria 7 december, 2014 on 15:16 Svara

    det är så sorgligt att du inte verkar reflektera över varför det finns fattigdom i världen. Du bara accepterar och snyftar lite. ta en ordentlig analys OCH GÖR NÅGOT ORDENTLIGT OCH GENOMGRIPANDE.

    Spännande det ska bli med alla kommentarer nu

    • maria 2 7 december, 2014 on 15:23 Svara

      ja…..

    • Ditte 7 december, 2014 on 16:19 Svara

      En god tanke! Vad föreslår du?

    • Catarina 7 december, 2014 on 17:14 Svara

      Vad är att göra något ”ordentligt och genomgripande”?

    • Hanna 7 december, 2014 on 23:07 Svara

      Ska bli spännande att nu få höra din analys Maria. Plus alla kloka råd du kan ge oss andra när Lotta inte kan. Väntar ivrigt!

    • Lena 9 december, 2014 on 11:29 Svara

      Kan inte du, Maria berätta vad du gör som är ordentligt och genomgripande. Det hade varit väldigt intressant för mig, som fascineras av Lottas engagemang och kraft och som själv inte hittills mäktat med mer än att ge pengar och förfasas över hur eländigt det är i världen.

    • Emma 10 december, 2014 on 11:07 Svara

      Maria, att klanka ner på någon som faktiskt bryr sig och arbetar hårt för att göra en skillnad känns verkligen inte särskilt ”ordentligt och genomgripande”. Det känns mer missunnsamt, elakt och som en missriktad reaktion på ditt egna dåliga samvete. Men berätta gärna hur vi alla kan göra något ordentligt och genomgripande och berätta mer än gärna hur just du gör något ordentligt och genomgripande för att utrota världsfattigdomen!

      Ps! Om det finns någon bloggare jag läst senaste tiden som INTE accepterar läget i världen så är det just Lotta. Jag tror nog att de flesta av oss här ligger betydligt sämre till i den ligan än Lotta gör. Så ta inte åt dig av taskiga negativa röster, Lotta! Jag beundrar dig för ditt mod och din outtröttliga förmåga att VÅGA se – där de flesta av oss väljer att vika undan med blicken, mota bort tanken och fjärma oss från det faktum att så många barn far illa vågar du SE. Det är stort, modigt och bara där gör du en rejäl skillnad! DS!

  4. Malin 7 december, 2014 on 17:43 Svara

    Hej! Har idag hittat hit. Vilken fantastisk blogg! Läser och läser. Dina tankar och funderingar kring barns utsatthet i världen gör att jag också vill hjälpa. Ville bara säga att din blogg är fantastisk! Kram Malin

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *