VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

SAMTAL I ENRUM

 

Jag är nyfiken på hur det här ska bli. Jag har bestämt mig för att investera i mitt själsliga jag. Jag har en del saker att brottas med. Dels att jag varit sjuk och hur jag nu ska gå vidare i mitt friska liv men dels äldre saker som jag behöver titta på i ljuset. Jag ser det som en investering. Det är dyrt. Mycket. Pengar jag hellre skulle vilja lägga på andra saker eller människor. Men nu går det inte att slingra sig längre. Det positiva är att psykoterapeuten har sin lokal tio meter från mitt jobb. Det underlättar logistiken en del. Och jag hoppas och vill vara modig och utvecklas annars är det ju liksom ingen idé att sitta där och försöka verka fin i kanten. Det är ju ett dilemma det där. Hur vet man vem som är bäst eller som passar just mig och mina behov? Jag har gått i terapi förut. Både med Threst och ensam. Det gav inte riktigt det jag förväntade mig. Samtidigt blir jag osäker på om det har berott på att jag inte varit tillräckligt modig. Att jag haft mig själv att skylla. Vi plöjer pengar på resor, kläder, mat upplevelser och boende och det är förstås också investeringar på sitt sätt om än kortsiktiga sådana. Tänk om vi kunde lägga ligga mycket krut på att ansvara för vårt eget själsliga mående.

 

 

Och jag har inga problem med att prata om det. Däremot att prata om varför finner jag läskigt. Jag vill inte hänga ut andra. Därav blir det lite komplicerat. Jag hoppas ni är ok med det. Jag menar, någon måtta måste det finnas på det personliga och privata även i den här bloggen. Har ni några erfarenheter av att gå till en psykoterapeut? Det vore roligt att höra era berättelser i så fall.

 

Bloggläsaren Åsa ville veta var jag går och får mina behandlingar. Svaret är Hudkliniken Östermalm. De har  ett aprilerbjudande just nu. Köp ett presentkort till 50% rabatt på samma mängd du behandlar dig med. Ge bort i present eller behåll till dig själv på tal om investering.


Kommentarer


  1. Carina 5 april, 2013 on 12:25 Svara

    Vad bra! Vad klok du är, och modig. Jag skulle också jättegärna vilja gå i terapi men har inte råd. Jag tror det är en riktigt bra investering, att få hjälp med att hitta gamla låsningar, programmeringar, rädslor osv. Att få hjälp med att förstå och förändra. Växa och utvecklas.
    Man brukar väl träffas på prov och känns det inte bra så får man byta. Lita till magkänslan så blir det säkert bra.
    Och så klart är det väl ingen som förväntar sig att du ska delge bloggen vad som sägs i enrummet. Det vore nog tokigt. Det handlar ju om inre processer, inte yttre. Vad glad jag blir för din skull. Lycka till!
    Kram Carina

  2. Carina 5 april, 2013 on 12:25 Svara

    Vad bra! Vad klok du är, och modig. Jag skulle också jättegärna vilja gå i terapi men har inte råd. Jag tror det är en riktigt bra investering, att få hjälp med att hitta gamla låsningar, programmeringar, rädslor osv. Att få hjälp med att förstå och förändra. Växa och utvecklas.
    Man brukar väl träffas på prov och känns det inte bra så får man byta. Lita till magkänslan så blir det säkert bra.
    Och så klart är det väl ingen som förväntar sig att du ska delge bloggen vad som sägs i enrummet. Det vore nog tokigt. Det handlar ju om inre processer, inte yttre. Vad glad jag blir för din skull. Lycka till!
    Kram Carina

  3. Tina 5 april, 2013 on 13:23 Svara

    Jag kan rekommendera ett alternativ till psykoterapi; livscoach!
    Lycka till!

  4. Tina 5 april, 2013 on 13:23 Svara

    Jag kan rekommendera ett alternativ till psykoterapi; livscoach!
    Lycka till!

  5. Kari 5 april, 2013 on 13:36 Svara

    Hoppas du läst Emmas blogginlägg idag, http://skitungarna2011.blogspot.se/, HÄRLIGT JOBBAT!

    K

  6. Kari 5 april, 2013 on 13:36 Svara

    Hoppas du läst Emmas blogginlägg idag, http://skitungarna2011.blogspot.se/, HÄRLIGT JOBBAT!

    K

  7. Åsa Lindquist 5 april, 2013 on 13:47 Svara

    Förslag på läsning under terapin:
    Alice Miller Det självutplånande barnet och sökandet efter en äkta identitet
    I begynnelsen var uppfostran
    Du skall icke märka

    Gick i terai för många år sedan och hade stor nytta av dessa böcker även om det var plågsam läsning emellanåt. De finns nog inte att köpa men många bibliotek har dem.
    Terapi är svårt, men när man kommer ut på andra sidan är det värt det.

    Kram
    Åsa

  8. Åsa Lindquist 5 april, 2013 on 13:47 Svara

    Förslag på läsning under terapin:
    Alice Miller Det självutplånande barnet och sökandet efter en äkta identitet
    I begynnelsen var uppfostran
    Du skall icke märka

    Gick i terai för många år sedan och hade stor nytta av dessa böcker även om det var plågsam läsning emellanåt. De finns nog inte att köpa men många bibliotek har dem.
    Terapi är svårt, men när man kommer ut på andra sidan är det värt det.

    Kram
    Åsa

  9. Cat 5 april, 2013 on 15:04 Svara

    Ibland kan arbetsgivaren vara med och stå för kostnaden, värt ett försök iaf.

  10. Cat 5 april, 2013 on 15:04 Svara

    Ibland kan arbetsgivaren vara med och stå för kostnaden, värt ett försök iaf.

  11. Maria 5 april, 2013 on 16:39 Svara

    Så klok du är som försöker reda ut det som behöver bearbetas…
    Skönt att sen kunna lägga det bakom sig eller förändra det man vill ändra…
    Just det här att våga ge sig ”hän”, att våga säga sitt innersta och inte vara fin i kanten eller som man tror att terapeuten förväntar sig är väl a och o???
    Att kunna lita fullt ut på att den man pratar med kan ”bära” det och ställa just de kloka frågorna som får oss att utvecklas är ju så viktigt!
    Det finns väl inte något viktigare att investera i än oss själva??
    För vår egen skull men också för våra barns skull, för vår familj skull mm.
    Att utvecklas och inse att jag tagit ett steg vidare i livet är underbart och det är en utveckling som pågår genom hela livet…( så tänker jag…) Så för att fortsätta leva på ett äkta genuint sätt som passar just dig/mig så är ju utveckling en förutsättning-livet är inte statiskt och kommer aldrig att bli, allt är föränderligt och visst är det skönt!!
    Njut av en underbart solig och skön helg!!

  12. Maria 5 april, 2013 on 16:39 Svara

    Så klok du är som försöker reda ut det som behöver bearbetas…
    Skönt att sen kunna lägga det bakom sig eller förändra det man vill ändra…
    Just det här att våga ge sig ”hän”, att våga säga sitt innersta och inte vara fin i kanten eller som man tror att terapeuten förväntar sig är väl a och o???
    Att kunna lita fullt ut på att den man pratar med kan ”bära” det och ställa just de kloka frågorna som får oss att utvecklas är ju så viktigt!
    Det finns väl inte något viktigare att investera i än oss själva??
    För vår egen skull men också för våra barns skull, för vår familj skull mm.
    Att utvecklas och inse att jag tagit ett steg vidare i livet är underbart och det är en utveckling som pågår genom hela livet…( så tänker jag…) Så för att fortsätta leva på ett äkta genuint sätt som passar just dig/mig så är ju utveckling en förutsättning-livet är inte statiskt och kommer aldrig att bli, allt är föränderligt och visst är det skönt!!
    Njut av en underbart solig och skön helg!!

  13. Karin 5 april, 2013 on 18:48 Svara

    Jag har gått i terapi under ca 1 ½ år för några år sedan. Det var livsförändrande på många sätt. Inte lätt, inte roligt men det gav resultat! Jag gick till en superbra terapeut som verkligen gav mig en bra grund att stå på tyckte jag.
    När jag sedan fick barn & en förlossningsdepression på köpet kände jag att det var dags för terapi igen. Den här gången går jag till en psykologstudent som har terapi under handledning. Det är inte lika bra, tyvärr, jag tror att erfarna terapeuter är bättre generellt. Men jag har grunden från den förra terapin att stå på så det här är mycket uppfräschning och kom ihåg.
    Det suger dock att psykodynamisk terapi ofta är jobbig. Man aktualiserar ju alla ens jobbiga teman och bearbetar dem och det är hårt arbete.

  14. Karin 5 april, 2013 on 18:48 Svara

    Jag har gått i terapi under ca 1 ½ år för några år sedan. Det var livsförändrande på många sätt. Inte lätt, inte roligt men det gav resultat! Jag gick till en superbra terapeut som verkligen gav mig en bra grund att stå på tyckte jag.
    När jag sedan fick barn & en förlossningsdepression på köpet kände jag att det var dags för terapi igen. Den här gången går jag till en psykologstudent som har terapi under handledning. Det är inte lika bra, tyvärr, jag tror att erfarna terapeuter är bättre generellt. Men jag har grunden från den förra terapin att stå på så det här är mycket uppfräschning och kom ihåg.
    Det suger dock att psykodynamisk terapi ofta är jobbig. Man aktualiserar ju alla ens jobbiga teman och bearbetar dem och det är hårt arbete.

  15. Rebecca 5 april, 2013 on 18:53 Svara

    Jag träffar en terapeut på min vårdcentral, som arbetar med KBT. Det fungerar jättebra för mig. Fet stora jobbet får jag såklart göra själv men hon ger mig bra verktyg och nya infallsvinklar.
    Du är modig som går dit och investerar i dig själv, det lönar sig förhoppningsvis i längden. Eftersom jag fick mitt på remiss av min läkare kostar det mig endast100kr per gång.
    Kramar

  16. Rebecca 5 april, 2013 on 18:53 Svara

    Jag träffar en terapeut på min vårdcentral, som arbetar med KBT. Det fungerar jättebra för mig. Fet stora jobbet får jag såklart göra själv men hon ger mig bra verktyg och nya infallsvinklar.
    Du är modig som går dit och investerar i dig själv, det lönar sig förhoppningsvis i längden. Eftersom jag fick mitt på remiss av min läkare kostar det mig endast100kr per gång.
    Kramar

    • Rebecca 5 april, 2013 on 18:53 Svara

      Det stora… Inte fet;)

  17. fia 5 april, 2013 on 20:43 Svara

    Hoppas du hittar en bra terapeut då det tyvärr finns många som inte är bra. Jag tycker nog att det har gått lite mode i att gå i terapi. Man kan utvecklas på många andra sätt också. Det kan ofta vara till minst lika stor nytta att prata med vänner som man känner förtroende för och som orkar lyssna. Det är inte utbildningen i sig som är avgörande för om man kan vara ett gott stöd för en medmänniska.

    Lycka till!

  18. fia 5 april, 2013 on 20:43 Svara

    Hoppas du hittar en bra terapeut då det tyvärr finns många som inte är bra. Jag tycker nog att det har gått lite mode i att gå i terapi. Man kan utvecklas på många andra sätt också. Det kan ofta vara till minst lika stor nytta att prata med vänner som man känner förtroende för och som orkar lyssna. Det är inte utbildningen i sig som är avgörande för om man kan vara ett gott stöd för en medmänniska.

    Lycka till!

    • Anna 5 april, 2013 on 20:56 Svara

      Se till att ”terapeuten” är utbildad. Nu finns det många som kallar sig terapeuter eller livscoacher utan någon utbildning alls.

      Om jag vore du skulle jag gå till en psykolog som utför kognitiv beteendeterapi. Det finns ju en anledning till att en psykolog har en väldigt omfattande utbildning. Jag tror inte psykoterapi är bra helt enkelt. Varför vill du välja det?

  19. Q 5 april, 2013 on 21:42 Svara

    Som psykologstudent (utan egna patienter än så länge) kan jag rekommendera att du tittar på vilken grundutbildning din psykoterapeut har. En del har utbildningar där de bara har läst ett fåtal poäng psykologi innan de läst till psykoterapeut-biten och andra har utbildningar där psykologi knappt ens finns med. En legitimerad psykolog med psykoterapeutlegitimation har en helhetssyn och kompetens som inte går att jämföra med en livscoach eller (det populära men intetsägande ordet) terapeut. Fem års heltidsstudier inom psykologi ger en helt annan grund att stå på.

    Slutsats: Om du har saker som behöver bearbetas på djupet – se till att du hamnar hos någon som inte bara kan polera ytan, utan som även kan renovera grundstommen. Om du sedan föredrar PDT eller KBT är en personlig sak och de olika behandlingarna kan passa i olika livsskeden och med olika problematik.

    Jag tycker du är klok som börjat i terapi! Det ingår i min utbildning och jag hade inte velat vara utan det! Det ger otroligt mycket! (Ytterligare en anledning att gå till en psykolog: dessa har oftast gått i egen terapi och är medvetna om sin egen och patientens process på ett helt annat sätt. Terapi ingår som utbildningsmoment på de flesta psykologutbildningar, förutom KI:s.)

  20. Q 5 april, 2013 on 21:42 Svara

    Som psykologstudent (utan egna patienter än så länge) kan jag rekommendera att du tittar på vilken grundutbildning din psykoterapeut har. En del har utbildningar där de bara har läst ett fåtal poäng psykologi innan de läst till psykoterapeut-biten och andra har utbildningar där psykologi knappt ens finns med. En legitimerad psykolog med psykoterapeutlegitimation har en helhetssyn och kompetens som inte går att jämföra med en livscoach eller (det populära men intetsägande ordet) terapeut. Fem års heltidsstudier inom psykologi ger en helt annan grund att stå på.

    Slutsats: Om du har saker som behöver bearbetas på djupet – se till att du hamnar hos någon som inte bara kan polera ytan, utan som även kan renovera grundstommen. Om du sedan föredrar PDT eller KBT är en personlig sak och de olika behandlingarna kan passa i olika livsskeden och med olika problematik.

    Jag tycker du är klok som börjat i terapi! Det ingår i min utbildning och jag hade inte velat vara utan det! Det ger otroligt mycket! (Ytterligare en anledning att gå till en psykolog: dessa har oftast gått i egen terapi och är medvetna om sin egen och patientens process på ett helt annat sätt. Terapi ingår som utbildningsmoment på de flesta psykologutbildningar, förutom KI:s.)

  21. Linn 6 april, 2013 on 00:05 Svara

    By the way. . . Vad fina ni är ihop på bilden. Det syns på Lennox att han är trygg och att han tycker att du är världens bästa mamma… /Tack för din läsvärda blogg.

  22. Linn 6 april, 2013 on 00:05 Svara

    By the way. . . Vad fina ni är ihop på bilden. Det syns på Lennox att han är trygg och att han tycker att du är världens bästa mamma… /Tack för din läsvärda blogg.

  23. Petra 6 april, 2013 on 06:59 Svara

    Hej!

    Jag gick 3 ggr till en psykoterapeut. Var ok men
    blev uppstressad av priset och insåg att det inte gav mig
    nåt att hela tiden få frågan, hur känns det nu inombords?
    Har det senaste året träffat en landstingsansluten KBT terapeut.
    Kostar 100 kr/gång och kom rätt snabbt upp i nivån för frikort.
    Har gett mig mer än den privata kontakten jag hade.

    Kram och lycka till!

  24. Petra 6 april, 2013 on 06:59 Svara

    Hej!

    Jag gick 3 ggr till en psykoterapeut. Var ok men
    blev uppstressad av priset och insåg att det inte gav mig
    nåt att hela tiden få frågan, hur känns det nu inombords?
    Har det senaste året träffat en landstingsansluten KBT terapeut.
    Kostar 100 kr/gång och kom rätt snabbt upp i nivån för frikort.
    Har gett mig mer än den privata kontakten jag hade.

    Kram och lycka till!

  25. Y 6 april, 2013 on 10:34 Svara

    Grattis! Låter som ett av dom bästa besluten du någonsin tagit! Jag har gått i psykoterapi i mer än 20 år (till och från), den längsta sammanhållande tiden under 8 år, en gång i veckan ibland 2 gånger i veckan utan att ha missat en enda gång, så livsnödvändigt var det för mig. Du känner själv om den psykolog (för jag rekommenderar att du går till någon som är utbildad psykolog eller en psykiatriker som utför psykoterapi) passar just dig, att personkemin stämmer, att inriktningen passar dig och din problematik. Jag har gått i psykodynamisk terapi eftersom jag behövde gå tillbaks i tiden (barndomen) och gå till grunden med mina problem och det tar tid. För mig passade inte KBT. Jag lovordar även den jungianska inriktningen, men som sagt, allt beror på din problematik och vad du söker i en terapi. Tror det är omöjligt att leva ett fullödigt liv utan att känna sitt inre, finns inget viktigare, man kan inte nå andra på ett djupare plan utan att först ha kontakt med sitt eget inre väsen. Lycka till!

  26. Y 6 april, 2013 on 10:34 Svara

    Grattis! Låter som ett av dom bästa besluten du någonsin tagit! Jag har gått i psykoterapi i mer än 20 år (till och från), den längsta sammanhållande tiden under 8 år, en gång i veckan ibland 2 gånger i veckan utan att ha missat en enda gång, så livsnödvändigt var det för mig. Du känner själv om den psykolog (för jag rekommenderar att du går till någon som är utbildad psykolog eller en psykiatriker som utför psykoterapi) passar just dig, att personkemin stämmer, att inriktningen passar dig och din problematik. Jag har gått i psykodynamisk terapi eftersom jag behövde gå tillbaks i tiden (barndomen) och gå till grunden med mina problem och det tar tid. För mig passade inte KBT. Jag lovordar även den jungianska inriktningen, men som sagt, allt beror på din problematik och vad du söker i en terapi. Tror det är omöjligt att leva ett fullödigt liv utan att känna sitt inre, finns inget viktigare, man kan inte nå andra på ett djupare plan utan att först ha kontakt med sitt eget inre väsen. Lycka till!

    • Carina 6 april, 2013 on 13:18 Svara

      Kloka ord, Y.
      Carina

  27. Agneta 6 april, 2013 on 13:02 Svara

    Men om man varit med om något så hemskt som cancer och kommit igenom det så sätter det sina spår Lotta. Det är naturligt att det blir en reaktion. Och vad du nu vill göra, om jag förstått rätt, är att låta blir att invänta kraschen som många får,och istället ta itu med det själsliga. Det är väldigt klokt och inget som behöver dryftas i bloggen. Men just att skriva om ATT man gör det, tror jag är enormt värdefullt.Så att fler och fler förstår att det inte är konstigare än att ta hand om ett benbrott. Att man inte måste vara ”psykiskt instabil”eller ”knäpp” eller alla andra etiketter som sätts utan att man helt enkelt investerar i att själen också ska hänga med. Men varför just du överlevt och inte andra. Det kommer du aldrig att få veta…och det ska du aldrig känna skuld över. Det är inte meningen att du ska veta eller fundera över det. Bara leva. Du ska leva här och nu som Tjockkatten. Han är ju väldigt klock ,eller hur?
    Min kisse säger alltid att: kom hit och klappa päls så lugnar du snart ner dig 🙂 Har jag ett stökigt telefonsamtal ang dotterns frustrerande livssituation så är han snart där – hoppar upp lägger sig i knäet och vips så har jag fattat att just ja – här och nu var det ja!

  28. Agneta 6 april, 2013 on 13:02 Svara

    Men om man varit med om något så hemskt som cancer och kommit igenom det så sätter det sina spår Lotta. Det är naturligt att det blir en reaktion. Och vad du nu vill göra, om jag förstått rätt, är att låta blir att invänta kraschen som många får,och istället ta itu med det själsliga. Det är väldigt klokt och inget som behöver dryftas i bloggen. Men just att skriva om ATT man gör det, tror jag är enormt värdefullt.Så att fler och fler förstår att det inte är konstigare än att ta hand om ett benbrott. Att man inte måste vara ”psykiskt instabil”eller ”knäpp” eller alla andra etiketter som sätts utan att man helt enkelt investerar i att själen också ska hänga med. Men varför just du överlevt och inte andra. Det kommer du aldrig att få veta…och det ska du aldrig känna skuld över. Det är inte meningen att du ska veta eller fundera över det. Bara leva. Du ska leva här och nu som Tjockkatten. Han är ju väldigt klock ,eller hur?
    Min kisse säger alltid att: kom hit och klappa päls så lugnar du snart ner dig 🙂 Har jag ett stökigt telefonsamtal ang dotterns frustrerande livssituation så är han snart där – hoppar upp lägger sig i knäet och vips så har jag fattat att just ja – här och nu var det ja!

  29. tiptip 6 april, 2013 on 19:13 Svara

    Håller med nån som sa att kolla om terapeuten är utbildad. skum bransch.
    jag har gått två gånger. nej tre.
    en gång hos en helt fasansfull östermalstant i olivgröna kläder från topp till tå. oklart varför jag inte backade med en gång. kostade massor gav absolut ingenting
    andra gången landstinget kbt. jo men han var kul. och vet inte om jag fick någon insikt men det var helt ok
    och så den tredje som ja kom fram till en bra grej efter en termins träffar. en bra grej. men väldigt bra grej.
    jag är skeptisk men klart man ska testa och absolut om det är någon knut liksom som sjukdom eller så. Någon lite mer konkret sak tror jag det är enklare.
    men jag är ju för allt så självklart även för terapi

  30. tiptip 6 april, 2013 on 19:13 Svara

    Håller med nån som sa att kolla om terapeuten är utbildad. skum bransch.
    jag har gått två gånger. nej tre.
    en gång hos en helt fasansfull östermalstant i olivgröna kläder från topp till tå. oklart varför jag inte backade med en gång. kostade massor gav absolut ingenting
    andra gången landstinget kbt. jo men han var kul. och vet inte om jag fick någon insikt men det var helt ok
    och så den tredje som ja kom fram till en bra grej efter en termins träffar. en bra grej. men väldigt bra grej.
    jag är skeptisk men klart man ska testa och absolut om det är någon knut liksom som sjukdom eller så. Någon lite mer konkret sak tror jag det är enklare.
    men jag är ju för allt så självklart även för terapi

  31. Bi 7 april, 2013 on 16:58 Svara

    Klokt beslut med terapi! Inte bara för att bearbeta det svåra du gått igenom med cancern utan kanske också annat i livet, även om det inte varit så traumatiskt. Klart du inte ska förklara för andra vad du vill prata om, det är en sak mellan dig och din terapeut! Men jag säger som flera andra, välj en med riktigt psykolog/psykiater-utbildning och terapibehörighet och ingen flumtitel.

    Själv gick jag i terapi i fyra år för längesen. Hade inga jättekatastrofer i bagaget men jobbigt nog för mig, behövde bearbeta min uppväxt och lite annat. Härligt att kunna ventilera med någon som lyssnade och ibland ställde frågor som fick mig att tänka efter och själv komma vidare. Blev tryggare av det. Mina föräldrar var förresten rätt spydiga om min terapi, tror de kände sig kränkta, så jag ångrade att jag nämnt den för dem. Eller borde jag hittat på en orsak som inte berörde dem.
    Min terapeut var ansluten till FK och det blir ju mycket billigare – du kan inte hitta någon sådan?
    Lycka till!

  32. Bi 7 april, 2013 on 16:58 Svara

    Klokt beslut med terapi! Inte bara för att bearbeta det svåra du gått igenom med cancern utan kanske också annat i livet, även om det inte varit så traumatiskt. Klart du inte ska förklara för andra vad du vill prata om, det är en sak mellan dig och din terapeut! Men jag säger som flera andra, välj en med riktigt psykolog/psykiater-utbildning och terapibehörighet och ingen flumtitel.

    Själv gick jag i terapi i fyra år för längesen. Hade inga jättekatastrofer i bagaget men jobbigt nog för mig, behövde bearbeta min uppväxt och lite annat. Härligt att kunna ventilera med någon som lyssnade och ibland ställde frågor som fick mig att tänka efter och själv komma vidare. Blev tryggare av det. Mina föräldrar var förresten rätt spydiga om min terapi, tror de kände sig kränkta, så jag ångrade att jag nämnt den för dem. Eller borde jag hittat på en orsak som inte berörde dem.
    Min terapeut var ansluten till FK och det blir ju mycket billigare – du kan inte hitta någon sådan?
    Lycka till!

  33. Åsa 8 april, 2013 on 11:12 Svara

    Du skulle kanske kontakta den klinik där du behandlades för din cancer? De har säkert bra terapeuter som de kan rekommendera eller kanske till och med remittera dig till?
    Då blir kostnaden mindre för dig.

  34. Åsa 8 april, 2013 on 11:12 Svara

    Du skulle kanske kontakta den klinik där du behandlades för din cancer? De har säkert bra terapeuter som de kan rekommendera eller kanske till och med remittera dig till?
    Då blir kostnaden mindre för dig.

  35. Helene 13 april, 2013 on 19:19 Svara

    Tänkte som du innan. Hellre slinga håret eller gå på ansiktsbehandling eller kanske köpa ett par nya toppar. Men det blir ju ändå inte sådär snyggt som man hoppas. Om man inte känner sig fin innuti. När innuti och utanför krockar. När komplimanger inte fäster. När beröm känns ihåligt. När man svettig vaknar på natten och tror att imorgon DÅ kommer alla fatta att jag inte har en aning om vad jag håller på med. Det är nu det uppdagas att jag är en fet fejk!
    Efter några sejourer KBT börjar det sjunka in i mig att det är ok att inte ha dunderkoll på precis ALLT. Det har ingen och ingen kan förvänta sig det av mig! Hård läxa för en självpåtagen och självutplånande superwomen som jag.
    Ska bli spännande att höra om din resa, jag delar gärna med mig av min om du vill!
    Kramar från Helene i Örebro

  36. Helene 13 april, 2013 on 19:19 Svara

    Tänkte som du innan. Hellre slinga håret eller gå på ansiktsbehandling eller kanske köpa ett par nya toppar. Men det blir ju ändå inte sådär snyggt som man hoppas. Om man inte känner sig fin innuti. När innuti och utanför krockar. När komplimanger inte fäster. När beröm känns ihåligt. När man svettig vaknar på natten och tror att imorgon DÅ kommer alla fatta att jag inte har en aning om vad jag håller på med. Det är nu det uppdagas att jag är en fet fejk!
    Efter några sejourer KBT börjar det sjunka in i mig att det är ok att inte ha dunderkoll på precis ALLT. Det har ingen och ingen kan förvänta sig det av mig! Hård läxa för en självpåtagen och självutplånande superwomen som jag.
    Ska bli spännande att höra om din resa, jag delar gärna med mig av min om du vill!
    Kramar från Helene i Örebro

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *