VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

SAME SAME-BUT DIFFERENT

 

Kho Lanta 2010

 

”Det blåser kraftiga vindar-förändringarnas tid är här” sjunger Tomas Ledin. Jag är inne i en ny fas. Inte nödvändigtvis en bättre men en ny. Jag har alltid varit sen i allt. Puberteten, killar och disco, karriär, mode, familj.  Att jag lärde mig dricka kaffe  vid en ålder av 25 säger en del (eller inte) och när alla andra oroade sig över vad de skulle bli eller hade ångest över att fylla 30 och ännu inte hittat drömjobbet, drömprinsen, de artiga barnen och de sju sorters kakorna så lallade jag runt bland mina pensionärer och begrep inte vad de pratade om. Så nöjd. Alltid så nöjd där jag var. Jag tror inte det finns någon större drivkraft i det nöjda. Men då måste man  vända på steken och fråga sig om  inte det nöjda ÄR en drivkaft?

 

 

Jag känner mig rastlös och samtidigt så förbannat trött. Det mesta irriterar mig. Känslan från de senaste veckorna finns kvar om än lite dämpad. Att julen står för dörren kunde lika gärna var en dallrande hägring i Sahara. Så obrydd är jag. En liten vissen tomte och ljusstjärnor i fönstren är vad jag förmått. Jag är helt enkelt inte riktigt lika intresserad av  saker som förr attraherade mig. Som om jag är lite suddig i konturerna. Lennox får sig några oförtjänta skopor. Jag fräser som en arg katt om han inte lyssnar på mig och marscherar med bestämda kliv flera meter framför honom till skolan. Sedan ger jag honom en pliktskyldig puss och försöker släta över mina irriterade drag. Jag känner mig arg. Jämt. Och  när jag försöker titta på det arga ligger det en massa olika saker i påsen. Mest är jag arg över saker jag inte kan råda över. Jag känner mig otillräcklig främst över hur vår värld är. Och det är ju inget nytt under solen men jag ägnar rätt mycket tid åt att fundera på hur det faktiskt förhåller sig med den orättvisa fördelningen av resurser och tillgångar. Över hela stan ligger det hemlösa tiggare på pappkartonger, hela Drottningatan är fylld av dem. Svajande i vinden eller på sina bara knän står de där medan vi forsar fram, bärandes på tunga paket, pratandes i mobiler. Planerande för ett liv i värme, ljus och trygghet. Vi ser dem inte ens. Det gör mig arg, att jag inte vet vad jag kan göra. Det har nu gått så långt att jag tar omvägar runt de platserna där jag vet att de sitter.

 

Så jag lunkar vidare. Blir omsprungen av hysteriska människor och vägrar falla in i hetsen. Tre julklappar är vad jag ska köpa.

 


Kommentarer


  1. Lars C 20 december, 2012 on 10:54 Svara

    Du gör en mycket bra beskrivning av hur det är att vara människa.
    Men du har en förmåga som många saknar, att iakta dig själv och forma i ord det du ser.

    Dessutom beskriver du dig själv bra även med bild, en bild som är
    fjärran från den du hade för någon månad sedan med halva puderdosan i nyllet.

  2. margit snickars 20 december, 2012 on 11:16 Svara

    God Jul ! Lotta, Känner så väl igen mig i dina tankar.
    Bestämde mig för att SE o hjälpa alla dom som finns nära,
    Vilken skillnad det blev efter en tid, men man måste inte hjälpa alla,
    Då skulle en heltid inte räcka till, sen att öppna plånboken är nog det
    bästa jag kan göra vid alla insamlingar som ligger till mäniskor långt borta.
    Dom som berör mig allra mest, BARNEN!
    Mina koller har fungerat, röntgen av hela mig i Februari, nu börjar tankarna
    komma, Önskar Dig det bästa inför det Nya Året!

    Carpe diem Margit

  3. Marlene 20 december, 2012 on 11:20 Svara

    Du kan inte hjälpa hela världen Lotta! Du dömer dej själv för hårt istället för att ge dej en klapp på axeln för allt det som du faktiskt redan gör. Du SER ju sånt som många andra väljer att ignorera, bara det är stort. Du är en god människa som gör så gott hon kan och du kan fira jul med ett gott samvete och rent hjärta. Dessutom i vetskap om att du är fri från cancermonstret.

  4. Karina 20 december, 2012 on 11:56 Svara

    Jag är oxå arg. Men jag har lärt mig efter 13 år som sjuk, att det är inte orättvisorna jag går med ilska för, även om det är sargen jag slår på. Det är när jag går ner mig lite, när filtret inte räcker till. Då blir jag arg, riktigt djup ilska som grottar sig djup in i min annars så holistiska filosofi-kropp jag övat fram. Ilskan och tröttheten är ett utan månag kriterier för dystymi eller depression. Jag behöver då höja dosen, på det läkemedel jag aldrig mer kommer kunna leva utan. Serotoninet har fått sota så många år och klarar inte att dosera rätt på naturliga vägen. Jag accepterar och fyller på med högre dos. Vips så ser livet mer hanterbart ut och jag blir mer handlingskraftig. Kolla upp dig Lotta, det är sånt man inte kan blunda för.

  5. Anette 20 december, 2012 on 12:35 Svara

    Är du på väg att skilja dig?

  6. Anna 20 december, 2012 on 12:56 Svara

    Sen in i puberterten… du är kanske lite sen in i 40-årskrisen också? 🙂 Det låter lite så. Du är frisk, livet rullar på, världen ser ut som den gör… Dags för karriärsskifte tror jag på!!

  7. Åsa 20 december, 2012 on 13:17 Svara

    Jag känner igen mig. Du och jag är ungefär jämngamla och då kan man känna en sorg över att saker och ting inte blev som man hade tänkt sig. Livet tar liksom en annan vändning ibland. Samtidigt är det helt OK att vara nöjd med sitt liv även om det inte blev så spännande som man hade önskat. Alla kan inte vara äventyrare och alla kan inte uträtta stordåd. Några måste jobba i kassan på Konsum eller som underbetalda och ouppskattade vårdbiträden och vad vore samhället om det inte fanns en rätt stor grupp människor som är snälla och trogna och faktiskt går till de där icke-glamorösa och självuppfyllande arbetena varje dag, trots att det kan bli lite småtrist ibland?
    God Jul och Gott Nytt År önskar jag er alla!

  8. peter olofsson 20 december, 2012 on 13:22 Svara

    Hej Lotta! Måste ju titta in och se hur du har i krisandet! Ser att du åtminstone har läget under kontroll.
    Håller med dig i din som alltid kloka text, mitt eget motto har alltid varit att ”nöjda människor har inte fört världen framåt”.

    Jag gillar verkligen Julen men låter mig absolut inte gripas av någon stress, lite orolig över ekonomin bara för jag gillar att köpa dyra och fina Julklappar till alla i min närhet, tycker Julen är en fin tid att visa sin uppskattning på, fast självfallet så gör jag det stora delar av det övriga året också.

    Min Kära Hustru och jag funderar på att starta ett hem för sjuka kvinnor utan skyddsnät, kanske hinner vi klart till nästa år, du är välkommen som volontär!

    Fast en sak är viktig med Julen och det är ju maten, traditionerna är viktiga, men det gäller att skapa nyheter och förnya sig, själv gillar jag inte för mycket julpynt så jag förenar mat och pynt i en gemensam matorgie, har du lust så har jag just plåtat min kära årliga jultradition innan jag stoppar in den i ugnen…….årets Köttkrubba!
    God Jul och Gott Nytt år önskar Oumberlige Peter!

  9. Lars C 20 december, 2012 on 13:44 Svara

    Peter, du skriver
    ”Fast en sak är viktig med Julen och det är ju maten, traditionerna är viktiga, ”
    är inte det bara en flummig känsla utan konkret innehåll?

    Tänk på tiden innan Julen fanns. Var människor mindre lyckliga då?
    Nej, som Lotta skriver skapar julen stress och ledsamhet över att inte räcka till.
    Jag har inte avskaffat julen, men nästan. Och den enda stress jag fortfarande känner är att jag inte deltar så som det förväntas av mig. Jag tror inte att andra är ledsna på mig för det.

  10. Carina 20 december, 2012 on 16:53 Svara

    Jag tror att du är inne i en förändringsfas. När man går mellan olika faser i livet skakar det alltid lite grann, eller mycket. Det känns som om man hänger i luften, som om marken darrar, man vet inte vem man är eller vart man är på väg. Det är nog bara att vänta ut det och se vart du landar. Grattis – det är spännande att befinna sig i förändring, även fast det är jobbigt!
    Kram Carina

  11. Benita 20 december, 2012 on 17:14 Svara

    Kommer inte ihåg hur gammal du är, men så där kände jag mej då jag närmade mej klimakteriet.Kände inte igen mej själv. Hade också ångest, hjärtklappning och problem med sömnen. Kände mej gråtmild och otillräcklig. Gynekologen skrev ut hormoner och det lättade, men inte helt. Nu har jag då käkat hormoner över tio år och läkaren tyckte det skulle vara dags att sluta. Har nu försökt vara utan några veckor, men problemen är tillbaka igen…Ja, inte är det lätt att vara kvinna inte…
    Tänkte bara skriva det här, för om man plötsligt förändras och inte känner igen sej själv KAN det bero på hormonerna….
    Hoppas du blir glada Lotta igen och kommer över det här…

    • Marianne 20 december, 2012 on 22:00 Svara

      ta inte hormoner, jag gjorde det i 6 år sen fick jag bröstcancer!!!!Ett stort lidande med op, strålning, cellgifter och hormoner!

      • Lisa 21 december, 2012 on 12:09 Svara

        Jag åt hormoner i 20 år och är frisk som en nötkåärna

        • Lisa 21 december, 2012 on 12:10 Svara

          NÖTKÄRNA menar jag förstås

        • Benita 21 december, 2012 on 17:33 Svara

          Ja, ibland har man bara inte något val. Mår man så skit som jag tar man gärna hormoner också med risk för bröstcancer. Men det är ju NU man lever. Tror att får man bröstcancer får man det, oberoende om man ätit hormoner eller inte…

  12. Cecilia 20 december, 2012 on 18:39 Svara

    Känner samma känsla men inte många bidrar runtomkring, frågar jag vad folk gör för andra så säger dom att dom TÄNKER skänka pengar eller prylar hit o dit men dom GÖR inget! Min mamma frågade mig varför jag är månadsgivare till läkare utan gränser och djurens rätt när jag själv inte har så fet lön, då svarade jag att det är så hon har uppfostrat mig- att tänka på andra. Jag fortsätter kämpa för andra och försöker komma ihåg mig själv oxå. 🙂

  13. Maja 20 december, 2012 on 18:57 Svara

    Håller med Marlene.

  14. Anne Nordberg 20 december, 2012 on 19:17 Svara

    Benita, det som du skrev om klimakteriet…jag håller med dig, tror faktiskt att det kan vara det som är ”boven i dramat”…känner igen lite av det…kan själv känna det och jag är i samma ålder som Lotta….eller så är det lite ”pre klimakteriella” besvär eller symtom….hmm…

  15. Maria 20 december, 2012 on 20:27 Svara

    Hoppas det här får dig på lite bättre humör: du skrev ju häromdagen om skitungarna. Jag kunde inte släppa det, fråga mina tonårskillar om de inte hade gamla PS2-spel att avvara. De svarade att jag gärna fick skicka hela konsollen och traven med spel. De tyckte att det kändes mycket bättre att de fick ett nytt liv i Uganda än att det hamnade på tippen. Och lite urvuxna kläder och annat hamnade också i högen. Jag la en uppmaning på FB och vet att ett par omgångar fotbollskläder mm också kommer iväg till skitungarna. Och min man ska försöka få sitt jobb att sponsra skitungarna med årligt bidrag också.
    Efter kontakter med pappa Johnny var jag och lämnade PS2 och resten på hans frus jobb igår. Väldigt sympatisk och engagerad kvinna! Jag berättade om det och nämnde deras namn vid middagen ikväll och då visade det sig att min man gått i skolan med henne….. och även känner till pappa Johnny – världen är liten! Vi bor visserligen alla i Skåne men inte SÅ nära varandra…

    Så – när du känner dig grinigare än vanligt – tänk då på att du har gjort en insats. DU har gjort så att VI kan göra skillnad – ringar på vattnet! Tack för att du bryr dig!

  16. Lotta vimmelmamman 20 december, 2012 on 20:57 Svara

    Maria
    Åh den dör gjorde min kväll. Spelkonsoler till skitungarna. Fantastiska du, och alla andra också. Ja de där omtalade ringarna är onekligen något att räkna med.

    • M 21 december, 2012 on 03:38 Svara

      Härligt! Spelkonsoler till barnen i Uganda! Det måste verkligen vara vad de mest av allt behöver.

      /M

      P. S. Och att kallas skitunge måste var toppen.

      • Louise 26 december, 2012 on 10:17 Svara

        men idiot? De bor på ett barnhem och får mat och kläder och skolgång tack vare de fantastiska tjejerna som driver barnhemmet. Och de gillar spelkonsoler som andra barn, gå in & läs bloggen.

  17. Johanna Östlund 20 december, 2012 on 21:05 Svara

    Kära Lotta!

    Jag följer din blogg sen några månader tillbaka och har ännu inte skrivit något – förrän idag. Jag grips av din styrka och ditt mod att dela med dig av dina upplevelser och att du trots din egen historia, lyckas behålla en så stark empati och sympati för dem som har det svårt.
    Själv ser och hör jag mer idag via media hur man kan hjälpa andra människor än jag gjorde bara gör några år sen. Kanske är jag mer uppmärksam idag – eller kanske uppmärksammar media detta mer idag.

    Det enda jag vill införlika är mina erfarenheter av känslan av ansvaret för hur andra mår – inte idag. Idag har jag efter flera års framgångsrik terapi, lyckats med det många inte klarar av någonsin – att bli av med en tung ryggsäck och börja älska mig själv. Tillsammans med en stor verktygslåda så har jag idag blivit helt fri från det som tyngt och hindrat mig så mycket i livet.

    Jag lärde mig tidigt att bära andra människors ryggsäckar och var mobbad större delen av min barndom. Min högsta önskan varvat träffa någon som kunde ge mig svar på mina frågor, som kunde hjälpa mig och visa mig rätt väg. Men min familj saknade kunskap och jag var bara ett barn.

    Jag minns på den tiden – 80-talet någon gång – att man likt nu, försökte väcka folks uppmärksamhet kring de behövande. Men aldrig någonsin hörde jag något om mobbning bland barn. Kunskapen i samhället är nog större idag men jag minns hur ledsen jag var att jag kände det som om jag inte fick må dåligt över min egen situation. Det fanns ju alltid någon som hade det värre.

    Naturligtvis var detta värderingar som präglats av min familj, deras erfarenheter och rädslor. Men ibland så kan det såra ifall människor som redan själva har det svårt, blir uppmanade att tänka på andra.

    Det är ju genom att älska sig själv i första hand som man har förmågan att förstå, och älska andra. Det är genom att vara snäll mot sig själv och tillåta sig själv att göra misstag som man klarar att ta kritik och göra något konstruktivt av det. Jag skulle mer än gärna lägga lite resurser på Friends IOM att de arbetar med något jag själv kan relatera till. (Om man bortser från att jag själv är mamma och mår fruktansvärt så fort jag hör ett barn mår dåligt!)

    Jag vet inte vad egentligen som är kontentan med det här inlägget. Kanske är det att man behöver vara snäll mot sig själv i första hand – så man orkar vara hård?
    Tack för en jätte bra blogg!

  18. Kia (ängeln Simons mamma) 20 december, 2012 on 21:08 Svara

    Hej Lotta.att ge är så viktigt för oss.Naturligtvis skänker vi ofta till Barncancerfonden då vi vet hur djävligt det är med cancer.Vi skänker till Hungerprojekt,Diabetesforskning,till cancer och trafikskadade och även till utbildning av ungdomar från afrikanska länder.Ibland hoppar man på och skänker till annan välgörenhet och forskning och att svårt sjuka barn ska ha det lite roligt på sjukhuset.Därav kom vår ”Glassfond” av pengar från ”SIMONLOPPET” på Simons akola.Vi kommer att fortsätta i den mån vi kan.Alla kan göra något för dom som inte klarar sig och de sina själva.Ha det så bra nu i jultider,vi kämpar på.Kram Kia

  19. Marianne 20 december, 2012 on 21:57 Svara

    Det har alltid funnit fattiga och rika, men det är idag mer fattiga i sverige än någonsin. Nästa år kommer hundratusen syrier och även nästa år hundratusen syrier. De har många barn och föder många barn, ingen av dem har utbildning. Hur ska det gå för dem i Sverige?? Segerationen ökar våldsamt mellan de som har, och de som inte har. Sjukhus är fullbelagda redan nu, sochjälpen ger inget extra till jul, det enda är Frälsningsarm’en och kanske privata insamlingar. Sen har vi vår iskalla långa vinter som knappast finns i länder som Syrien och vår midvinterblot, hur ska det gå för alla fattiga??? Kanske vi borde avstå julen helt i år, och ett par år framåt? Jag är beredd att göra det iaf, är ni??

    • Anna 20 december, 2012 on 22:45 Svara

      Marianne du ljuger ju bara för att det ska passa in i din rasistiska inskränkta värld. Var sjutton har du fått 100 000 syrier i år och nästa år ifrån?? Hittills har ca 6800 syrier sökt skydd i Sverige i år. Nästa år beräknas 18 000 syrier söka skydd här.

      Har du tagit del av någon hemlig information om de som måste fly hit? Du vet att de inte har någon utbildning, att de har många barn, och till och med att de efter sin ankomst hit, när de precis tvingats lämna sitt hem och land i ett krigstillstånd, kommer sätta igång och skaffa många barn. Helt otroligt.

      • Marianne 21 december, 2012 on 09:51 Svara

        herregud en sån okunnig stackare!!

        • Catarina 21 december, 2012 on 10:01 Svara

          Marianne, har du tagit del av nyheterna de senaste månaderna när det gäller hur det ser ut i Syrien? Är det konstigt att de flyr? De flyr ju för sitt liv. Hade du inte också gjort det i en liknande situation?

          Jag delar din uppfattning om att många svenskar också har det dåligt ekonomiskt idag. Detta utesluter inte att vi kan ta emot dem som lider pga meningslöst krig, som t ex i Syrien.

          Det är också, enligt mig, självklart att vi hjälper dem i svältkatastrofområden.

          Jag såg en kommentar från dig angående svältande barn och modersmjölk. Förstår du att mammor kan vara så nedgångna av svält att de faktiskt inte har någon mjölk att ge sitt barn?

          Sluta tänk i ”vi och dom”! Vi är människor. Vi är samma.

          • Marianne 21 december, 2012 on 10:07

            Torbjorn Asplund
            Fråga: REKORDNIVÅ på arbetslöshet o varsel om arbetslöshet! Utfösäkringar av människor, barnfattigdom, nerdragningar i vården, friställande av personal mm

            Nu väntar nya toppar, ja rent av REKORDNIVÅER på anhörig- invandring o Massinvandring!

            Hur har PK-politikerna tänkt sej att detta skall gå ihop???
            När o hur skall kulturberikarna, få arbeten som gör att dom skall bidraga med skattepengar, via arbete som skall rädda fd Sverige som PK-politikerna har hävdat o fortsätter att hävda???
            JA HUR???

          • Marianne 21 december, 2012 on 10:16

            jag håller med om att det är tragiskt, men tragiken finns här med gamlingar på hemmen som får ett halvt ägg, överfulla sjukhus där ingen vård finns idag, fattigpensionärer som måste ta banklån till glasögon o tandvård, där det går 30 barn i en förskoleklass. Vi måste tänka på dem!

          • Louise 22 december, 2012 on 23:15

            Marianne varför tar du upp en dum myt som att gamla bara skulle få ett halvt ägg på vårdboendena? Jag jobbar inom äldrevården och de gamla har en enormt förmånlig och bra vård, och de får äta sig mer än mätta. Dessutom betalar många inte alls för vården då man har rätt till ett förbehållsbelopp på 5.000:- efter att boendet är betalt innan kommunen får ta ut någon avgift. Och då räknar man inte med förmögenheten, bara räntan på den och pensionen. Dessutom finns det många gamla som inte betalar hyran på vårdboendet, men man kan aldrig bli vräkt från ett vårdboende och inte bli nekad vård.

          • Louise 22 december, 2012 on 23:16

            Man kanske istället skulle börja med att ta bort maxtaxan i äldrevården och inte låta arvingarna få stora förmögenheter medan samhället betalar de gamlas vård.

        • Emma 21 december, 2012 on 10:09 Svara

          Vad har du fått ”dina” siffror ifrån Marianne?

          • Marianne 21 december, 2012 on 10:13

            om du läste tidningarna och lyssnade på nyheterna, så skulle du inte vara så okunnig! Sverige väntar omkring 200.000 människor från Syrien, nästa år och även 2014. Det betyder sämre sjukvård och minskade bidrag för oss svenskar.

      • Marianne 21 december, 2012 on 10:18 Svara

        du borde bli anmäld för att du vräker ur dig ord som rasist till någon du inte känner, skäms på dig!

        • Anna 21 december, 2012 on 11:08 Svara

          Marianne, jag har sett dina otäcka kommentarer under flera inlägg, inte bara under detta. Utifrån ditt val av ord och sätt att uttrycka dig anser jag att ordet rasist är utomordentligt passande att använda.

          Mina siffror är statistik från Migrationsverket, var kommer dina ifrån? Kanske avpixlat?

          Och Marianne, du sa det så bra alldeles själv, ”om du läste tidningarna och lyssnade på nyheterna, så skulle du inte vara så okunnig”.

        • Nina 21 december, 2012 on 11:45 Svara

          Fast rasist är ju precis vad du är Marianne – det har du visat många gånger.

          • Marianne 21 december, 2012 on 12:37

            din kommentar är kränkande och du kommer att anmälas för förtal

        • Anna 21 december, 2012 on 16:12 Svara

          Vad är din källa när det gäller de 200 000 syrier som ska komma hit enligt dig?

    • Hope 20 december, 2012 on 23:59 Svara

      Du respekterar ej Lotta!

      • Marianne 21 december, 2012 on 10:09 Svara

        vad har du fått det ifrån? Kommer med anklagelser som inte stämmer med verkligheten!!

    • M 21 december, 2012 on 03:41 Svara

      Midvinterblot?!?!??! Skojar du?

      • Marianne 21 december, 2012 on 09:52 Svara

        idag är vintersolståndet, det kallas midvinterblot på gammelsvenska

  20. Tant Elin 20 december, 2012 on 22:11 Svara

    Jag är också arg. Skitförbannad på samma saker som du…

    • Marianne 21 december, 2012 on 10:10 Svara

      det är många okunniga kvinnor här, de förstår inte hur verkligheten ser ut idag

  21. Emma G 21 december, 2012 on 07:18 Svara

    Du är så klok Lotta. Du sätter ord på ting som blir så bra. Tack för att du delar med dig av så mycket och utav dig. Jag har mer och mer tänkt (eller ja alltid tänkt) på människor i min omgivning och resten av världen, hur de har det. Att det är så jäkla orättvist livet, att det kan skilja sig så oändligt från människa till människa och plats i världen där vi bor. Jag funderar på att hjälpa till någonstans på julafton, att dela med mig av min tid, värme och kärlek till någon som verkligen behöver det. Kanske på ett härbärge eller så. Vill önska dig världens bästa jul! Kram E

  22. Linn 21 december, 2012 on 07:46 Svara

    Sen kan det vara så att har man inget själv kvar att längta till så kan man bli missnöjd, leta fel på allt och inte finna sin egen ro, kan även vara en början på en egen livskris, du kanske vill skiljas och förändra hela ditt liv, en tanke….

  23. Lisa 21 december, 2012 on 12:16 Svara

    Sluta använd Lottas blog till att beskylla varann för både det ena och det andra !! Inte alls trevligt.
    God Jul på er alla , vita,svarta,gula och vilken färg och nationalitet ni har. Frid , ljus och värme till alla

    • Marianne 21 december, 2012 on 12:36 Svara

      Många kvinnors kommentarer är väldigt kränkande för en privatperson de inte känner, det är tragiskt!!

    • Emma 21 december, 2012 on 16:22 Svara

      Lotta har tom själv svarat att hon ska maila Marianne för att hon inte vill ha sådana kommentarer.

      Jag tänker inte låta invandrarfientliga kommentarer passera obehindrat gång på gång utan att markera vad jag tycker. Jag blir illa till mods av dem. Jag tycker det är viktigt att tydligt ta avstånd, och det är inte att ”beskylla varann för både det ena och andra”. Men du kanske håller med Marianne i hennes åsikter Lisa?

      • Catarina 21 december, 2012 on 18:44 Svara

        Jag håller med dig Emma, jag har också svårt att inte kommentera det invandrarfientliga. De berör mig illa. Främst berör det mig illa om man ”skyller” dålig mat på äldreboenden etc på invandringen. Det finns så det räcker åt alla, däremot kanske fördelningen är märklig ibland.
        Vi minns väl alla också granskningen av statliga bolag i sensomras.Det slösas på många håll med våra skattepengar. Jag tror inte vi ska skylla invandrarna för det.
        Det är också lätt att glömma att invandrarna många gånger gör de jobb som vi ”svenskar” inte vill ha. Det är ju bara att kolla inom städbranschen- främst människor med annan bakgrund än svensk som jobbar där.
        Jag tror på ett Sverige som tar hand om människor som av olika anledningar behöver komma hit.

  24. Mio 21 december, 2012 on 14:29 Svara

    God-Jul! Lotta.
    Kram:Hallandskusten.

Lämna ett svar till Catarina Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *