VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

” I TUSEN ÅR”

Jag vaknar av att det smattrar lite i träden utanför vårt sovrumsfönster. Regn. Klockan är 11 och vi landade 00:30 igår kväll. Det är svart/vitt här hemma. Jag saknar den stora gula lampan som lyst över oss i tre veckors tid nu. Vi äter en sen frukost. Jag, turkisk yoghurt med nötter, kaffe med en sakett och två kokta ägg. LCHF var det ja.

Och så tvättar vi. Hela dagen. Allt vi ser. Sofföverdaget ryker och vi storhandlar. På ett annat sätt nu med nyttigare saker i kundvagnen. Threst lagar en lätt lunch. Kyckling, avocado, färska räkor och sallad. Har jag sagt han  är fantastisk? Inte alltid men just vid lunchen idag.  Tjockkatten mår bra och möter oss jamandes vid dörren i natt när taxin släppt av oss.

Och jag har bara såsat runt. Inte ens borstat tänderna. Inte ring eller kollat mail. Vill mest bara vara ifred. Det tar en stund för mig att ta in att jag är hemma. Vill vila i känslan av att fortfarande vara fri från en massa krav och måsten.

Och trots min bubbla så spricker den när jag ska natta Lennox. ”Vi ses i morgon vännen”

”Nej mamma vi ses i tusen år” svarar min fina snart sexåring och vet inte hur de orden är extra fantastiska för mig. Han räddar alltid min dag. På ett eller annat sätt.

I morgon checkar vi in på Hasseludden Ysauragi. Då hoppas vi på mer färg i tillvaron.

 


Kommentarer


  1. Alva 19 juli, 2011 on 00:52 Svara

    Sötningsmedel innehåller stora mängder kolhydrater. Ska mao undvikas helt vid lchf.

  2. Alva 19 juli, 2011 on 00:52 Svara

    Sötningsmedel innehåller stora mängder kolhydrater. Ska mao undvikas helt vid lchf.

  3. Helena 19 juli, 2011 on 01:24 Svara

    Det er et tankekors at dere pusser opp og bygger på et hus til å bli fantastisk, men dere bruker tiden andre steder enn å nyte dette fantastisk fine huset dere har – heseblesende hverdagsliv og i hvertfall ferieliv … Ikke negativt ment overhodet, men når slapper dere av og koser dere hjemme?

    • Jayde 31 december, 2013 on 16:02 Svara

      At last! Something clear I can unddsrtane. Thanks!

  4. Helena 19 juli, 2011 on 01:24 Svara

    Det er et tankekors at dere pusser opp og bygger på et hus til å bli fantastisk, men dere bruker tiden andre steder enn å nyte dette fantastisk fine huset dere har – heseblesende hverdagsliv og i hvertfall ferieliv … Ikke negativt ment overhodet, men når slapper dere av og koser dere hjemme?

    • Jayde 31 december, 2013 on 16:02 Svara

      At last! Something clear I can unddsrtane. Thanks!

    • Daniel 20 februari, 2015 on 19:54 Svara

      I was so confused about what to buy, but this makes it unlddstaneabre.

  5. Sarah 19 juli, 2011 on 01:53 Svara

    Hur i hela friden orkar ni ens tänka tanken på
    att resa bort igen. Det handlar inte om missunsamhet.
    Undrar bara om ni inte tycker om att vara hemma
    i ert nyrenoverade fina hus?
    Alla förtjänar att komma iväg på semester.
    Finns inte någon som förtjänar det mer eller
    mindre. Alla kämpar vi på med våra liv. Har själv
    bott utomlands i 15 år runt om i hela världen.
    Reser mycket och har på så sätt alltid fått ihop mycket
    poäng hos flygbolagen. Med dessa har vi alltid
    köpt biljetter till släkt och vänner som inte har
    det lika bra. Har även lånat ut våra hus till människor
    vi vet aldrig skulle haft råd att resa annars. Det gjädjer
    mig nästan mer än min egna semester. Men
    vi är alla olika eller hur?

  6. Sarah 19 juli, 2011 on 01:53 Svara

    Hur i hela friden orkar ni ens tänka tanken på
    att resa bort igen. Det handlar inte om missunsamhet.
    Undrar bara om ni inte tycker om att vara hemma
    i ert nyrenoverade fina hus?
    Alla förtjänar att komma iväg på semester.
    Finns inte någon som förtjänar det mer eller
    mindre. Alla kämpar vi på med våra liv. Har själv
    bott utomlands i 15 år runt om i hela världen.
    Reser mycket och har på så sätt alltid fått ihop mycket
    poäng hos flygbolagen. Med dessa har vi alltid
    köpt biljetter till släkt och vänner som inte har
    det lika bra. Har även lånat ut våra hus till människor
    vi vet aldrig skulle haft råd att resa annars. Det gjädjer
    mig nästan mer än min egna semester. Men
    vi är alla olika eller hur?

    • Maja 19 juli, 2011 on 13:59 Svara

      ja, vi är olika.

  7. Biggan 19 juli, 2011 on 02:24 Svara

    Välkomna hem! Vad tyckte du egentligen om semestra i Turkiet? Och det jämfört med andra orter/länder du besökt?
    Ha det härligt på Yasuragi! Jag tycker det verkar lite stressigt att åka iväg genast igen, men vi är alla olika.

  8. Biggan 19 juli, 2011 on 02:24 Svara

    Välkomna hem! Vad tyckte du egentligen om semestra i Turkiet? Och det jämfört med andra orter/länder du besökt?
    Ha det härligt på Yasuragi! Jag tycker det verkar lite stressigt att åka iväg genast igen, men vi är alla olika.

  9. johanna 19 juli, 2011 on 05:18 Svara

    Du är fantastisk! Styrkekramar

  10. johanna 19 juli, 2011 on 05:18 Svara

    Du är fantastisk! Styrkekramar

  11. Carita 19 juli, 2011 on 06:29 Svara

    Precis så var det för mig, blev nästan deppig första tiden hemma. Men nu när barnen är så stora och vi reser utan dom, så längtar jag hem efter dom. Jag längtar efter barnen, inte vardagen med sin krav och måsten. Men jag njuter till fullo då jag är i solen, helst i Grekland.
    Hade jag hela familjen med mig, kan jag vara borta hur länge som helst. Funderar ständigt hur jag ska vinna den där miljonen 🙂
    Ha det så skönt!
    Kram Carita

  12. Carita 19 juli, 2011 on 06:29 Svara

    Precis så var det för mig, blev nästan deppig första tiden hemma. Men nu när barnen är så stora och vi reser utan dom, så längtar jag hem efter dom. Jag längtar efter barnen, inte vardagen med sin krav och måsten. Men jag njuter till fullo då jag är i solen, helst i Grekland.
    Hade jag hela familjen med mig, kan jag vara borta hur länge som helst. Funderar ständigt hur jag ska vinna den där miljonen 🙂
    Ha det så skönt!
    Kram Carita

  13. Anna 19 juli, 2011 on 07:45 Svara

    Får lite känslan av att ni inte bara kan slappna av och njuta av varandra, utan massa nya intryck eller besök av andra.

    Fast alla är ju olika. Men har svårt att förstå ändå.

  14. Anna 19 juli, 2011 on 07:45 Svara

    Får lite känslan av att ni inte bara kan slappna av och njuta av varandra, utan massa nya intryck eller besök av andra.

    Fast alla är ju olika. Men har svårt att förstå ändå.

  15. marianne 19 juli, 2011 on 09:56 Svara

    Men, du har ju så mycket härligt på din hemmaplan! Ägna dej nu åt trädgården och gör fint där….bygg ett uterum!
    Det var vackert sagt av Lennox! Och tänk på katten, vad kärlek han ger…!

  16. marianne 19 juli, 2011 on 09:56 Svara

    Men, du har ju så mycket härligt på din hemmaplan! Ägna dej nu åt trädgården och gör fint där….bygg ett uterum!
    Det var vackert sagt av Lennox! Och tänk på katten, vad kärlek han ger…!

  17. Barbro 19 juli, 2011 on 11:17 Svara

    Undersök alla möjligheter att bo utomlands det verkar vara sättet du vill leva med sol o värme. Ingenting är omöjligt. ,,,,Drömmer själv om att bo i Kroatien som är vackraste platsen för mej. Har du varit där??? Om inte res dit.

  18. Barbro 19 juli, 2011 on 11:17 Svara

    Undersök alla möjligheter att bo utomlands det verkar vara sättet du vill leva med sol o värme. Ingenting är omöjligt. ,,,,Drömmer själv om att bo i Kroatien som är vackraste platsen för mej. Har du varit där??? Om inte res dit.

  19. Christina 19 juli, 2011 on 11:22 Svara

    Tycker det verkar helt ofattbart att ni åker iväg igen! Jag älskar att resa och älskar sol och värme men det är alltid skönt att komma hem igen och ”bara vara”. Sova i egen säng, laga egen mat, plocka bär och svamp…. listan kan göras lång.
    Ni verkar vara väldigt rastlösa. Men som många andra redan sagt; vi är alla olika.

  20. Christina 19 juli, 2011 on 11:22 Svara

    Tycker det verkar helt ofattbart att ni åker iväg igen! Jag älskar att resa och älskar sol och värme men det är alltid skönt att komma hem igen och ”bara vara”. Sova i egen säng, laga egen mat, plocka bär och svamp…. listan kan göras lång.
    Ni verkar vara väldigt rastlösa. Men som många andra redan sagt; vi är alla olika.

  21. Johanna 19 juli, 2011 on 11:31 Svara

    Gud vad han är gullig 🙂 Duktiga ni är med eran kost också. Och angående sötningsmedlet så får man modifiera lite hur man vill när det gäller olika typer av kost.

  22. Johanna 19 juli, 2011 on 11:31 Svara

    Gud vad han är gullig 🙂 Duktiga ni är med eran kost också. Och angående sötningsmedlet så får man modifiera lite hur man vill när det gäller olika typer av kost.

  23. Anna 19 juli, 2011 on 11:43 Svara

    Det är det som jag gillar så starkt med din blogg – trots svart/vitt, så skriver du så färgstarkt och målande!

    Alltid tufft att komma hem efter semester.

    Njut av morgondagen!
    Anna

  24. Anna 19 juli, 2011 on 11:43 Svara

    Det är det som jag gillar så starkt med din blogg – trots svart/vitt, så skriver du så färgstarkt och målande!

    Alltid tufft att komma hem efter semester.

    Njut av morgondagen!
    Anna

  25. Helena 19 juli, 2011 on 13:15 Svara

    Hej Lotta!!

    Ni tycks ha en härlig sommar och Lennox är sannerligen en pärla! Det som slår mig, som läsare…..långvarig sådan…..är att Du tycks vara lite vardagsrädd? man kan nästan ana paniken mellan dina rader när Ni inte är på resande fot eller mitt i något projekt. Har Du stannat upp och frågat Dig varför någon gång? Du är en reflekterande och tankvärd person i andra avseende men här tycker jag Du duckar livet en smula faktiskt……, det finns upplevelser och magi även i enkelheten, finns en tendens att vi annars hela tiden måste höja ribban för VAD som ska kallas en happening…..så även för Lennox…….

  26. Helena 19 juli, 2011 on 13:15 Svara

    Hej Lotta!!

    Ni tycks ha en härlig sommar och Lennox är sannerligen en pärla! Det som slår mig, som läsare…..långvarig sådan…..är att Du tycks vara lite vardagsrädd? man kan nästan ana paniken mellan dina rader när Ni inte är på resande fot eller mitt i något projekt. Har Du stannat upp och frågat Dig varför någon gång? Du är en reflekterande och tankvärd person i andra avseende men här tycker jag Du duckar livet en smula faktiskt……, det finns upplevelser och magi även i enkelheten, finns en tendens att vi annars hela tiden måste höja ribban för VAD som ska kallas en happening…..så även för Lennox…….

  27. Maja 19 juli, 2011 on 14:05 Svara

    KAN ju kanske vara så att man måste kolla i backspegeln?

    Om man levt med liemannen i hasorna kan man -förmodligen även de flesta eller flera av er/oss som bevistar denna sida- åxå känna en viss rastlöshet, dont u think?..

    Måste man döma eller bedöma HELA tiden. Kan man inte få ha ett flow? Jag bor ännu längre upp än stockholm å här är det MÖRKT en sabla lång tid- massor med snö å miserabelt kallt. Jag skulle bli galen om nån skulle tala om för mig hur JAG skulle göra MINA val vare sig det handlar om vardag eller resor under vilken tid på året det än må vara.

    Spänn av, bara iaktta och unna-ibland..!

  28. Maja 19 juli, 2011 on 14:05 Svara

    KAN ju kanske vara så att man måste kolla i backspegeln?

    Om man levt med liemannen i hasorna kan man -förmodligen även de flesta eller flera av er/oss som bevistar denna sida- åxå känna en viss rastlöshet, dont u think?..

    Måste man döma eller bedöma HELA tiden. Kan man inte få ha ett flow? Jag bor ännu längre upp än stockholm å här är det MÖRKT en sabla lång tid- massor med snö å miserabelt kallt. Jag skulle bli galen om nån skulle tala om för mig hur JAG skulle göra MINA val vare sig det handlar om vardag eller resor under vilken tid på året det än må vara.

    Spänn av, bara iaktta och unna-ibland..!

  29. Carina 19 juli, 2011 on 16:11 Svara

    Jag tror inte att det nödvändigtvis handlar om att döma eller missunna alla gånger. Jag tror att vi läsare automatiskt speglar oss i Lotta och hennes liv, jämför, väger för och emot, tänker hur vi skulle vilja göra, eller inte, ha det, eller inte. Sen är ju frågan om man nödvändigtvis måste tala om vad man kommer fram till, men det ligger väl med i paketet, när man som Lotta skriver en blogg som läses av många…
    Jag tror att vi alla har mycket att lära av varandra.
    Kram från Carina

  30. Carina 19 juli, 2011 on 16:11 Svara

    Jag tror inte att det nödvändigtvis handlar om att döma eller missunna alla gånger. Jag tror att vi läsare automatiskt speglar oss i Lotta och hennes liv, jämför, väger för och emot, tänker hur vi skulle vilja göra, eller inte, ha det, eller inte. Sen är ju frågan om man nödvändigtvis måste tala om vad man kommer fram till, men det ligger väl med i paketet, när man som Lotta skriver en blogg som läses av många…
    Jag tror att vi alla har mycket att lära av varandra.
    Kram från Carina

  31. Kia (ängeln Simons mamma) 19 juli, 2011 on 17:21 Svara

    Vem vill komma hem till kyla och regn???Älskar sol och värme,eftersom vi har likadana livsöden vet jag hur du känner.Min man överlevde sin cancer men tyvärr förlorade vi vår Simon till ”cancermonstret”I veckans nr av Året Runt står det om vår gosse och hur hans underbara skola springer ”Simonloppet”för att göra tillvaron lite drägligare för sjuka barn.På torsdag tror jag att tidningen ska finnas.Har också för länge sedan tröttnat på alla ”Tyckare”Det finns ingen som inte är eller har varit drabbad av cancer eller det värsta förlorat någon i sjukdomen som ska yttra sig om hur man som person ska leva sitt liv.När man läser mellan raderna så lyser en annan hemsk sjukdom igenom och det är den värsta av dom ”Den svenska avundsjukan”Lev,njut,res så mycket det går,vi vet inget om morgondagen.Vi ser fram mot flera härliga Spa vistelser som är inbokade + en Turkietresa i september.Men ingen av våra vänner är avundsjuka.Dom tycker att vi är värda allt som kan få oss att må bra.Det kommer ifrån hjärtat.Lev gott Lotta!!Kram Kia

  32. Kia (ängeln Simons mamma) 19 juli, 2011 on 17:21 Svara

    Vem vill komma hem till kyla och regn???Älskar sol och värme,eftersom vi har likadana livsöden vet jag hur du känner.Min man överlevde sin cancer men tyvärr förlorade vi vår Simon till ”cancermonstret”I veckans nr av Året Runt står det om vår gosse och hur hans underbara skola springer ”Simonloppet”för att göra tillvaron lite drägligare för sjuka barn.På torsdag tror jag att tidningen ska finnas.Har också för länge sedan tröttnat på alla ”Tyckare”Det finns ingen som inte är eller har varit drabbad av cancer eller det värsta förlorat någon i sjukdomen som ska yttra sig om hur man som person ska leva sitt liv.När man läser mellan raderna så lyser en annan hemsk sjukdom igenom och det är den värsta av dom ”Den svenska avundsjukan”Lev,njut,res så mycket det går,vi vet inget om morgondagen.Vi ser fram mot flera härliga Spa vistelser som är inbokade + en Turkietresa i september.Men ingen av våra vänner är avundsjuka.Dom tycker att vi är värda allt som kan få oss att må bra.Det kommer ifrån hjärtat.Lev gott Lotta!!Kram Kia

  33. Helena 19 juli, 2011 on 21:55 Svara

    Tråkiga tidigare kommentarer…
    (Vissa)

    Tycker fortfarande du är värd allt gott!

    Det du vill!

    Du har ditt liv, dina val, dina värderingar, dina beslut.

    Jag tackar för en fin blogg,

    Varm kram,

    Helena

  34. Helena 19 juli, 2011 on 21:55 Svara

    Tråkiga tidigare kommentarer…
    (Vissa)

    Tycker fortfarande du är värd allt gott!

    Det du vill!

    Du har ditt liv, dina val, dina värderingar, dina beslut.

    Jag tackar för en fin blogg,

    Varm kram,

    Helena

  35. Marie Smott 19 juli, 2011 on 22:42 Svara

    Hållt med dig länge med ditt tänk och allt, BUT mår du dåligt fine… men varför stimma rnt med Lennox som ni gör, han vill såklart vara hemma med sina saker och kompisar lite också, det vill barn, har själv erfarenhet av att jag for runt med barnen och det var inte vad dom ville…kom fram senare….why such a rush…..är du rastlös i själen betyder inet att threst och Lennox är det…

  36. Marie Smott 19 juli, 2011 on 22:42 Svara

    Hållt med dig länge med ditt tänk och allt, BUT mår du dåligt fine… men varför stimma rnt med Lennox som ni gör, han vill såklart vara hemma med sina saker och kompisar lite också, det vill barn, har själv erfarenhet av att jag for runt med barnen och det var inte vad dom ville…kom fram senare….why such a rush…..är du rastlös i själen betyder inet att threst och Lennox är det…

  37. Anna 19 juli, 2011 on 23:00 Svara

    Vad är det för konstigt med att vilja resa runt och uppleva mycket? Vissa är hemmakatter medan andra är nomader. 🙂

    LCHF ja – jag är inne på fjärde året nu. Det skulle aldrig falla mig in att återvända till spannmålsträsket igen, inte nu när jag vet hur bra man mår utan mjöl och socker. Jag kan inte ens minnas när magen krånglade senast. Bara en sån sak.

    Och det behöver inte vara ett dugg extremt, som många tror. Hardcore-typer kan visserligen leva på ägg och kokosfett i veckor och må bra, men det är definitivt inte nödvändigt. Kött, sås och grönsaker. Klart! Huvudsaken är att man väljer naturliga produkter.

  38. Anna 19 juli, 2011 on 23:00 Svara

    Vad är det för konstigt med att vilja resa runt och uppleva mycket? Vissa är hemmakatter medan andra är nomader. 🙂

    LCHF ja – jag är inne på fjärde året nu. Det skulle aldrig falla mig in att återvända till spannmålsträsket igen, inte nu när jag vet hur bra man mår utan mjöl och socker. Jag kan inte ens minnas när magen krånglade senast. Bara en sån sak.

    Och det behöver inte vara ett dugg extremt, som många tror. Hardcore-typer kan visserligen leva på ägg och kokosfett i veckor och må bra, men det är definitivt inte nödvändigt. Kött, sås och grönsaker. Klart! Huvudsaken är att man väljer naturliga produkter.

  39. Malou 20 juli, 2011 on 10:50 Svara

    Jag blir jätteglad när jag ser att du börjat med Lchf. Cancerceller kan bara få energi av socker och kolhydrater omvandlas till glykos som är socker. Det finns massa att läsa i ämnet på nätet.

  40. Malou 20 juli, 2011 on 10:50 Svara

    Jag blir jätteglad när jag ser att du börjat med Lchf. Cancerceller kan bara få energi av socker och kolhydrater omvandlas till glykos som är socker. Det finns massa att läsa i ämnet på nätet.

  41. Christina 20 juli, 2011 on 11:10 Svara

    Det finns säkert positiva saker med LCHF. Men kolhydrater är kroppens viktigaste bränsle trots allt. Och att äta mycket rött kött ökar risken för tarmcancer. Har en vän som äter enligt LCHF och jag tycker hon alltid ser trött ut och humöret har blivit sämre under det året som gått sedan hon bytte kost. Jag tror på att äta med sunt förnuft och undvika raffinerat vitt socker.
    Önskar också att folk kan sluta kritisera varandra här på bloggen. Ska man inte kunna tycka och tänka vad man vill? Eller är det bara hyllningar till Lottas levnadssätt som ska stå här? Vad tråkigt det skulle vara då! Jag ska kunna läsa bloggen även om jag inte håller med om allt som skrivs.

  42. Christina 20 juli, 2011 on 11:10 Svara

    Det finns säkert positiva saker med LCHF. Men kolhydrater är kroppens viktigaste bränsle trots allt. Och att äta mycket rött kött ökar risken för tarmcancer. Har en vän som äter enligt LCHF och jag tycker hon alltid ser trött ut och humöret har blivit sämre under det året som gått sedan hon bytte kost. Jag tror på att äta med sunt förnuft och undvika raffinerat vitt socker.
    Önskar också att folk kan sluta kritisera varandra här på bloggen. Ska man inte kunna tycka och tänka vad man vill? Eller är det bara hyllningar till Lottas levnadssätt som ska stå här? Vad tråkigt det skulle vara då! Jag ska kunna läsa bloggen även om jag inte håller med om allt som skrivs.

  43. Carro 20 juli, 2011 on 19:00 Svara

    Jag är ganska övertygad om att de flesta av Lottas resor är sponsrade av företag som vill att hon skriver om dem i denna blogg. Resan till Mallis var uppenbar, passa på att skriva namnet på hotellet o resebyrån stup i kvarten (ving) ”hyrbilen som jag bokat så smidigt via ving”. Och alla detaljer om hotellet, dess restauranger mm. Inget fel i sponsring, däremot tycker jag att det borde deklareras för läsarna. Det är reklam. Plus att förmånen ska beskattas.

    Kommentar på det, Lotta?

  44. Carro 20 juli, 2011 on 19:00 Svara

    Jag är ganska övertygad om att de flesta av Lottas resor är sponsrade av företag som vill att hon skriver om dem i denna blogg. Resan till Mallis var uppenbar, passa på att skriva namnet på hotellet o resebyrån stup i kvarten (ving) ”hyrbilen som jag bokat så smidigt via ving”. Och alla detaljer om hotellet, dess restauranger mm. Inget fel i sponsring, däremot tycker jag att det borde deklareras för läsarna. Det är reklam. Plus att förmånen ska beskattas.

    Kommentar på det, Lotta?

    • molly 20 juli, 2011 on 20:27 Svara

      Självklart tjänar Lotta pengar på sina resor. Hon kan skickligt marknadsföra sin produkt dvs sin blogg. Vi ska inte vara så blåögda …..

  45. Inkan o Ligan 20 juli, 2011 on 22:08 Svara

    Ha det skönt på Hasseludden.
    IOf svårt att INTE ha det skönt där. *ler*
    Kram

  46. Inkan o Ligan 20 juli, 2011 on 22:08 Svara

    Ha det skönt på Hasseludden.
    IOf svårt att INTE ha det skönt där. *ler*
    Kram

  47. Maja 20 juli, 2011 on 22:49 Svara

    Men ååj, här går man i mental spagat över att Lotta måste ”lära sig av varandra” käckt översatt till vad? ” Hm jag skiter i yasiragi för nån på bloggen sa att jag skulle vara ”glad hemma å bygga ett uterum”

    Nån annan hittar sliriga sliskiga reklamavsnitt å ger varningsrop på DET. Hur lurade alla som läser här blir etc osv ggr flera.

    Det var såå länge sen jag gick in här- har varit in den sista veckan nu. Å´anledningen att jag öht ”hittade” hit var pga min vän Mickan.

    Hon finns inte mer.

    ”.. är så fruktansvärt trött idag… Sömnig Har haft några dåliga nätter med mycket svettningar och oro i kroppen.
    Vaknade i morse med otroligt ont i ryggen och fick ta extra morfin, somnade om och vaknade senare med ett till smärtgenombrott. Usch!

    Har provat ut min nya armstrumpa och handske idag, de sitter som de ska men är betydligt kraftigare och sitter åt betydligt mer än de gamla. Måste nu vänja mig vid dessa, speciellt handsken, tycker att den begränsar mig lite just nu och gör mig lite klumpig.

    Hoppas att smärtan imorse bara var tillfällig och berodde på nåt jag gjort igår, vad nu det kan ha varit, och inte innebär att jag ska måsta öka dosen igen. Vill absolut inte ta mer tabletter än absolut nödvändigt, men måste jag så måste jag. Undrar om smärtan ökar om cancern sprider sig mer?
    Tänk om inte den här behandlingen funkar? Tänk om ingen behandling fungerar? Jag vill inte dö, inte nu, imorgon eller om några år. Jag vill leva. Jag vill se Konrad bli vuxen, jag vill bli gammal tillsammans med Janne, jag vill… LEVA!!
    Ångesten och oron ökar ständigt nu inför behandlingen på måndag. Egentligen vet jag att det kommer att gå bra och att jag kommer att må ganska bra efteråt, men tankarna snurrar där ändå. Och störst är oron för att jag ska få en till reaktion, lika kraftig och att de inte hinner häva den.
    När mamma hämtade mig idag för att skjutsa mig till sjukgymnasten, frågade hon var på skalan min ångest låg. Då var den någonstans mellan 2 och 3, nu tre timmar senare är den betydligt högre.

    Kan glädja mig åt att mina blodvärden är hyfsade i alla fall. Förra provtagningen (den 21/9) visade på ett Hb på 119, trombocyterna 113 och vita blodkroppar 6,4. På proverna från igår så hade Hb sjunkit till 100, men trombocyterna stigit till 177 och vita låg på 5. Får hoppas att Hb hämtar sig så jag slipper få mer blod.

    Att det kan svänga så fort. I morse mådde jag ganska hyfsat rent psykiskt, nu är bara så trött och ledsen och orolig… Gråt
    Imorgon ska jag träffa min kurator för första gången, hoppas att det blir början på en bra kontakt.

    /Mikkan”

    ”En bra förmiddag följs av en eftermiddag enbart fylld av tårar. Jag brukar trivas i min ensamhet, men inte nu. Vaknade irriterad och rastlös efter vilan och började fundera vad sjutton vill jag ha till middag och som jag kan börja förbereda… Satte mig sedan i soffan med fötterna högt (fruktansvärt svullen om fötterna) och en ny tidining som kommit i postlådan. Då, bara på några sekunder, började tårarna rinna. Nu komer de igen, jag trodde jag hade gjort bort dem för idag, men icke sa nicke. Känner mig ensam, rädd och ledsen. Allt om vartannat, det bara snurrar runt runt och tårarna rinner.

    Önskar att det finns magiska pussar som tog bort allt det onda och gjorde mig glad igen. Jag längtar så efter att vara riktigt glad och få skratta ordentligt, men just nu är jag bara ledsen och sänkt (med några få ljusglimtar)

    Får försöka torka upp lite grann nu, Janne gick för att hämta Konrad. Och även om han ser att mamma har gråtit mycket och undrar varför, känns det bättre för mig om jag inte sitter och storgråter när han kommer hem.

    Hur man än vrider och vänder sig kommer känslorna ikapp och man måste ta itu med dem”
    dag har Konrads mamma, Janne´s fru, Jonas och Pontus syster, Olle och Vivekas sonhustru, Lina´s, Nina´s och Ola´s svägerska samt Tobbe´s och min dotter Mikaela DÖTT. Hon hade många fler relationer med släkt och vänner men jag kan inte ta med alla. VI har vetat att döden skulle komma men vi förväntade den inte redan. Mikkan mådde under de sista veckorna inte lika dåligt som tidigare. Det ska då tolkas som att hon inte var lika trött som innan senaste resan till Umeå. Hon orkade vara lite mer delaktig i livet och upplevde att livskvaliteten ändå stigit något. Igår började hon dock må illa, ont i magen och kräktes. Nu på morgonen så mådde hon fortfarande illa och svimmade medan Janne var hemma. Han kallade på VIOOL-gruppen och de kom och det blev att åka in till sjukhuset. Det var vid 9:30 och Janne meddelade mig så vi beslöt att jag skulle komma på lunchen. Tyvärr så gick det så fort att Mikaela sjönk i medvetande innan vi hann vara med. Vad var det som hände? Det vet vi inte och får aldrig veta eftersom det inte förändrar faktum att Mikaela är död. Hon hade dock tryggheten i att Janne fanns där.

    Sidan kommer att vara öppen ett par veckor till.

    Vi (de närmaste) tackar alla som läst och kommenterat Mikkan´s inlägg. Det var mycket uppskattat av henne.

    //Helene

    Jag är så otroligt ledsen för att Mikkan är borta, och lille Konrad på 5,5 år har mist sin mamma, så grymt. Har gråtit från å till hela vecakn å jag läser våran mailkonversation och fattar fortf inte att hon ÄR borta..
    http://public-api.wordpress.com/wls/redirect.php?alias=mikaelakarlsson&lang_id=sv

    • Carina 21 juli, 2011 on 11:37 Svara

      Tack för att du delar med dig av dina tårar till oss, Maja. Cancer är en j-a sjukdom som slår åt alla håll.
      Och det var nog det jag främst menade med att ”vi har mycket att lära av varandra”, inte främst att Lotta ska lära sig, utan vi alla som läser och skriver kommentarer och överhuvudtaget i livet. Om vi är öppna i sinnet kan vi lära mycket av våra medmänniskor.

      Kram till dig i din stora sorg.
      /Carina

  48. Maja 20 juli, 2011 on 22:49 Svara

    Men ååj, här går man i mental spagat över att Lotta måste ”lära sig av varandra” käckt översatt till vad? ” Hm jag skiter i yasiragi för nån på bloggen sa att jag skulle vara ”glad hemma å bygga ett uterum”

    Nån annan hittar sliriga sliskiga reklamavsnitt å ger varningsrop på DET. Hur lurade alla som läser här blir etc osv ggr flera.

    Det var såå länge sen jag gick in här- har varit in den sista veckan nu. Å´anledningen att jag öht ”hittade” hit var pga min vän Mickan.

    Hon finns inte mer.

    ”.. är så fruktansvärt trött idag… Sömnig Har haft några dåliga nätter med mycket svettningar och oro i kroppen.
    Vaknade i morse med otroligt ont i ryggen och fick ta extra morfin, somnade om och vaknade senare med ett till smärtgenombrott. Usch!

    Har provat ut min nya armstrumpa och handske idag, de sitter som de ska men är betydligt kraftigare och sitter åt betydligt mer än de gamla. Måste nu vänja mig vid dessa, speciellt handsken, tycker att den begränsar mig lite just nu och gör mig lite klumpig.

    Hoppas att smärtan imorse bara var tillfällig och berodde på nåt jag gjort igår, vad nu det kan ha varit, och inte innebär att jag ska måsta öka dosen igen. Vill absolut inte ta mer tabletter än absolut nödvändigt, men måste jag så måste jag. Undrar om smärtan ökar om cancern sprider sig mer?
    Tänk om inte den här behandlingen funkar? Tänk om ingen behandling fungerar? Jag vill inte dö, inte nu, imorgon eller om några år. Jag vill leva. Jag vill se Konrad bli vuxen, jag vill bli gammal tillsammans med Janne, jag vill… LEVA!!
    Ångesten och oron ökar ständigt nu inför behandlingen på måndag. Egentligen vet jag att det kommer att gå bra och att jag kommer att må ganska bra efteråt, men tankarna snurrar där ändå. Och störst är oron för att jag ska få en till reaktion, lika kraftig och att de inte hinner häva den.
    När mamma hämtade mig idag för att skjutsa mig till sjukgymnasten, frågade hon var på skalan min ångest låg. Då var den någonstans mellan 2 och 3, nu tre timmar senare är den betydligt högre.

    Kan glädja mig åt att mina blodvärden är hyfsade i alla fall. Förra provtagningen (den 21/9) visade på ett Hb på 119, trombocyterna 113 och vita blodkroppar 6,4. På proverna från igår så hade Hb sjunkit till 100, men trombocyterna stigit till 177 och vita låg på 5. Får hoppas att Hb hämtar sig så jag slipper få mer blod.

    Att det kan svänga så fort. I morse mådde jag ganska hyfsat rent psykiskt, nu är bara så trött och ledsen och orolig… Gråt
    Imorgon ska jag träffa min kurator för första gången, hoppas att det blir början på en bra kontakt.

    /Mikkan”

    ”En bra förmiddag följs av en eftermiddag enbart fylld av tårar. Jag brukar trivas i min ensamhet, men inte nu. Vaknade irriterad och rastlös efter vilan och började fundera vad sjutton vill jag ha till middag och som jag kan börja förbereda… Satte mig sedan i soffan med fötterna högt (fruktansvärt svullen om fötterna) och en ny tidining som kommit i postlådan. Då, bara på några sekunder, började tårarna rinna. Nu komer de igen, jag trodde jag hade gjort bort dem för idag, men icke sa nicke. Känner mig ensam, rädd och ledsen. Allt om vartannat, det bara snurrar runt runt och tårarna rinner.

    Önskar att det finns magiska pussar som tog bort allt det onda och gjorde mig glad igen. Jag längtar så efter att vara riktigt glad och få skratta ordentligt, men just nu är jag bara ledsen och sänkt (med några få ljusglimtar)

    Får försöka torka upp lite grann nu, Janne gick för att hämta Konrad. Och även om han ser att mamma har gråtit mycket och undrar varför, känns det bättre för mig om jag inte sitter och storgråter när han kommer hem.

    Hur man än vrider och vänder sig kommer känslorna ikapp och man måste ta itu med dem”
    dag har Konrads mamma, Janne´s fru, Jonas och Pontus syster, Olle och Vivekas sonhustru, Lina´s, Nina´s och Ola´s svägerska samt Tobbe´s och min dotter Mikaela DÖTT. Hon hade många fler relationer med släkt och vänner men jag kan inte ta med alla. VI har vetat att döden skulle komma men vi förväntade den inte redan. Mikkan mådde under de sista veckorna inte lika dåligt som tidigare. Det ska då tolkas som att hon inte var lika trött som innan senaste resan till Umeå. Hon orkade vara lite mer delaktig i livet och upplevde att livskvaliteten ändå stigit något. Igår började hon dock må illa, ont i magen och kräktes. Nu på morgonen så mådde hon fortfarande illa och svimmade medan Janne var hemma. Han kallade på VIOOL-gruppen och de kom och det blev att åka in till sjukhuset. Det var vid 9:30 och Janne meddelade mig så vi beslöt att jag skulle komma på lunchen. Tyvärr så gick det så fort att Mikaela sjönk i medvetande innan vi hann vara med. Vad var det som hände? Det vet vi inte och får aldrig veta eftersom det inte förändrar faktum att Mikaela är död. Hon hade dock tryggheten i att Janne fanns där.

    Sidan kommer att vara öppen ett par veckor till.

    Vi (de närmaste) tackar alla som läst och kommenterat Mikkan´s inlägg. Det var mycket uppskattat av henne.

    //Helene

    Jag är så otroligt ledsen för att Mikkan är borta, och lille Konrad på 5,5 år har mist sin mamma, så grymt. Har gråtit från å till hela vecakn å jag läser våran mailkonversation och fattar fortf inte att hon ÄR borta..
    http://public-api.wordpress.com/wls/redirect.php?alias=mikaelakarlsson&lang_id=sv

    • Carina 21 juli, 2011 on 11:37 Svara

      Tack för att du delar med dig av dina tårar till oss, Maja. Cancer är en j-a sjukdom som slår åt alla håll.
      Och det var nog det jag främst menade med att ”vi har mycket att lära av varandra”, inte främst att Lotta ska lära sig, utan vi alla som läser och skriver kommentarer och överhuvudtaget i livet. Om vi är öppna i sinnet kan vi lära mycket av våra medmänniskor.

      Kram till dig i din stora sorg.
      /Carina

  49. Mia 20 juli, 2011 on 23:05 Svara

    Lotta! Kan du inte skriva om din sponsring? Varför undviker du frågorna om dina resor. Jag är nyfiken och vill gärna veta mer! Kram Mia

  50. Mia 20 juli, 2011 on 23:05 Svara

    Lotta! Kan du inte skriva om din sponsring? Varför undviker du frågorna om dina resor. Jag är nyfiken och vill gärna veta mer! Kram Mia

  51. Karin 20 juli, 2011 on 23:27 Svara

    Om Lotta blir sponsrad för sin blogg så tycker jag som följt den under lång tid (helt gratis) att hon är värd varenda öre. Jag , som var canceraanhörig under ett par år, fick genom Lottas blogg ökad förståelse för och insikt om vad min älskade Mamma gick igenom. Och det gjorde mig, förhoppningsvis, till ett bättre stöd för henne under hennes svåra tid. Tack för allt du lärde mig Lotta!!
    Dessutom har Lotta genom sin blogg gort tarmcancer ”rumsren” och kanske tom fått någon människa att komma iväg till läkaren i tid. Att skriva en seriös blogg som påverkar samhällsdebatten kräver inte bara kunskap och talang, det tar också mycket tid. Och jag kan inte se något fel i att finansiera det genom sponsring. Vi läsare får ju den gratis till oss!!

  52. Karin 20 juli, 2011 on 23:27 Svara

    Om Lotta blir sponsrad för sin blogg så tycker jag som följt den under lång tid (helt gratis) att hon är värd varenda öre. Jag , som var canceraanhörig under ett par år, fick genom Lottas blogg ökad förståelse för och insikt om vad min älskade Mamma gick igenom. Och det gjorde mig, förhoppningsvis, till ett bättre stöd för henne under hennes svåra tid. Tack för allt du lärde mig Lotta!!
    Dessutom har Lotta genom sin blogg gort tarmcancer ”rumsren” och kanske tom fått någon människa att komma iväg till läkaren i tid. Att skriva en seriös blogg som påverkar samhällsdebatten kräver inte bara kunskap och talang, det tar också mycket tid. Och jag kan inte se något fel i att finansiera det genom sponsring. Vi läsare får ju den gratis till oss!!

    • Maja 21 juli, 2011 on 00:00 Svara

      Bra skrivet.Tack!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *