VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Nio kvar…..

Vi är hemma hos tamcancerkollegan Malin. Vi pratar bajs, statistik, sorg över livet men också glädjen över att vi faktisk sitter här. Barnen spelar fotboll och sedan äter vi Thom Kha (Kyckling i kokosmjölk med ris) Sedan packar vi in oss i bilen och åker hem.


Håll tummarna.

Jag tittar på kallelsen. Den där förhatliga kallelsen som kommer att förfölja mig i minst fem år, var sjätte månad. Den borde göra mig lugn. Att veta att jag blir kollad men det hjälper inte. Det knyter sig i magen.

Jag skjutsar till dagis, Trots att vi säger hej då ordentligt brister Lennox i gråt. Jag  får springa tillbaka och göra ett bättre avslut. Ner på knä, pussa den lilla munnen och titta i de nötbruna ögonen. Kanske känner han min oro och irritation över den förestående röntgen idag. Jag åker raka vägen till Huddinge. Fryser som en gris och drar på högsta värmen. Jag är utsvulten efersom man inte får äta något fyra timmar innan kontrast.

Jag sätter på mig Embla plåstret på min port-a-cat. Det är ju ett  smärtlindrande plåster som man ska använda någon timma innan sticket. Jag skulle kunna göra reklam för Embla så många som jag använd. Trots att det är strålande sol är Huddinge lika fult som vanlig (i mina ögon) Jag är ute i god tid men trots det väntar sköterskan på mig för att se om min ”port” går att använda. (nio månader sedan man spolade igenom och använde den) ”Hon är här nu” ropar tjejen i kassan.

Sedan försöker hon trycka igenom nålen till porten men det funkar inget vidare. Jag ålar mig som en orm där i sängen. ”Gör det ont?” frågar hon. ”Nä, kör på du” säger jag. Man kan ju tro att man ska bli mer luttrad desto längre tiden går men faktum är och bevisat att man blir bara mer och mer smärtkänslig. Kroppen är på stand-by så fort en nål kommer för nära.

Till slut är den på plats (trodde vi) men tyvärr är det stopp i den efter så lång tid. Jag får vackert ställa in mig på att bli stucken i armen trots att det är så bökigt. Det kommer ännu en sköterska och försöker men får ge upp. Koksaltet passerar inte.

När jag ska röntgas två trappor ner på datortomografen så säger sköterskan där. ”Jag provar, jag brukar vara duktig på det här” och vips så funkar det! Fantastisk. Jag får min kontrast genom porten, det märks inte och jag röntgas på några minuter. Nu ska jag röntgas nio gånger till. Då har det gått fem år. Herregud, om man lever tills  dess alltså.

Sedan tillbaka till jobbet. Nu ska jag iväg, om en halvtimma på en kul sak som jag berättar mer om i morgon.


Tillbaka på SE&HÖR


Kommentarer


  1. George 17 september, 2009 on 16:03 Svara

    Hej du bästa av bästaste!!!(underbart ord)
    Ja, nu är den ena biten avklarad, jag antar du hatar de där empatiska, det kommer gå fint, oroa dig inte!!! Vaddå oroa dig inte, kom hit så skall jag ¤%&//¤& dig rätt på ¤¤%¤"¤"## och sedan så kommer du inte säga "oroa dig inte" inte med den fläskläppen!

    Du är stark, du är tuff och du har stödet hemma under tiden denna otroliga psykiska tortyr som kallas väntetid löper. Tiden går så sakta. Men jag tar gärna den där fläskläppen för din skull, så jag säger bara "oroa dig inte"
    George

  2. Lotta B 17 september, 2009 on 16:05 Svara

    Önskar dig allt gott!!!
    kram

  3. Nova - Tema blogg 17 september, 2009 on 16:13 Svara

    Hej, skulle du vilja kolla in min blogg en snabbis å säga vad du tycker? =)

    Det är en tema blogg och veckans tema är kärlek… senaste inlägget handlar om sex… ;P

    Kramkram/Nova – gottokblandat.blogg.se

  4. Citronfjärilen 17 september, 2009 on 16:30 Svara

    Lotta, man kan lösa upp stopp i en port, jag har fått göra det ganska ofta med min förra port som satt ganska länge, nästan ett decennium faktiskt.

  5. marianne 17 september, 2009 on 16:53 Svara

    jag hade min port i 18 månader

  6. Malin 17 september, 2009 on 17:08 Svara

    Håller mina tummar så hårt jag kan för din skull!
    Tycker att du är stark!!

    Kram från en trogen bloggläsare i Sundsvall

  7. aspergersmamma 17 september, 2009 on 17:09 Svara

    Grattis till boken!!!!!!

  8. Anna 17 september, 2009 on 17:09 Svara

    Du är så fräsch och vacker….
    Hoppas du får bra svar på din undersökning.

  9. Anna S 17 september, 2009 on 17:31 Svara

    Grattis till årets blok!! Såg precis nyheten på expressen.se!
    Det är du värd!
    Skönt oxå att de kunde använda venporten vid röntgen. 🙂

    Kramar från Anna i Örebro

  10. Veronica 17 september, 2009 on 17:36 Svara

    Ett stort Grattis till ÅRETS BLOK!!! Tänker på dig och din kamp, läser din blogg varje dag. Du är en riktig kämpe!

  11. aisha 17 september, 2009 on 17:43 Svara

    Grattis till årets blok!

  12. Helena 17 september, 2009 on 17:48 Svara

    Först och främst ett stort Grattis till Årets blok! =)

    Och så har jag fått prder att hälsa från min kära far, Roger Karlsson. Ni bodde samtidigt i Lilla Fjöget! =)

  13. Anonym 17 september, 2009 on 18:19 Svara

    Dom slarvar väl inte med koksalt och Heparin då porten är använd? Konstigt nog så låter röntgen inte våra portpatinter använda den vid kontrast så vi sätter alltid en nål. Du kanske har en nyare variant som pallar "trycket" bättre. Jag håller tummarna att du får ett glädjande besked =)

  14. Annelie Evertsson 17 september, 2009 on 18:23 Svara

    Vilket tålamod du har. kram

  15. Lelushka 17 september, 2009 on 18:29 Svara

    Stort grattis till vinsten! Må gott o ta hand om dig!

  16. Anonym 17 september, 2009 on 18:32 Svara

    Jag tycker det är gnäll över att stickas för blod el kontrast om jag skall vara ärlig. Det är väl bra att vi har de verktygen att leta ev sjukdomar med. En fis i rymden är smärtan att bli stucken med bra el dåliga kärl, emot vad andra hemska saker man kan tvingas genomgå. Tänk benmärgsprov, operera ögat utan möjlig narkos etc.

  17. Berit 17 september, 2009 on 18:34 Svara

    Hej Lotta!
    Grattis till årets blok!! Härligt att du får den uppmuntran när du genom din blogg ger så mycket till så många!

    Min port spolas en gång var fjärde till var sjätte månad i samband med provtagning inför läkarkontrollerna. Det har alltid fungerat. Jag är ganska svårstucken så både jag och personalen tycker att den är bra att ha. Har behållit den trots att min cellgiftsbehandling avslutades för flera år sedan. Skulle önska att all behörig sjukvårdspersonal fick utbildning i att hantera den.

    När vi var i Thailand blev kycklingsoppan Thom kha gaj snabbt en favorit. Var man lite hungrig åt man bara soppan. Var vi mer hungriga beställde vi ris till också.
    Åh, nu längtar jag dit!

  18. Emma 17 september, 2009 on 18:45 Svara

    En känslomässig bergochdalbana.. Vad mer kan man säga? Du är stark.

  19. Emma 17 september, 2009 on 18:48 Svara

    Tycker verkligen inte att det gör ont att bli stucken. Jag är ändå väldigt svårstucken och oftast "gräver" de runt med nålen efter kärlet. Det kan svida lite om de sticker sönder kärlet så man får blåmärke, men det känns ju knappt. Har till och från hemsk outhärdlig smärta, så jag vet i och för sig hur det är att ha riktigt ont.
    Tror att psyket påverkar mycket, och särskilt i ditt fall. Du är rädd för vad rtg ska visa och därför gör det så mycket ondare att bli stucken. Jag tror att det kan vara så att din psykiska smärta kommer ut på så vis. Jag tror att du skulle må bra av att gå till en psykiatriker eller beteendevetare!

  20. tiptip 17 september, 2009 on 18:56 Svara

    Jag lider med dig när du berättar om undersökningarna. Att sätta dropp eller greja med nålar i blodkärl är avskyvärt och det gör ont när de bökar och grejar och försöker om och om igen. Och allra värst är det när man direkt fattar att det är en klåpare som ska försöka. Och jag håller med Georges kommentar om de där som säger oroa dig inte är pain in the ass även om han sa det själv. herregud varför skulle man inte oroa sig om man har haft cancer och går på kontroll. det är väl bara en idiot som inte oroar sig.
    Och supergrattis till bloken som faktiskt var helt självklart att du skulle vinna. det finns ingen, absolut ingen konkurrent.

  21. Camillas lockar 17 september, 2009 on 19:05 Svara

    Nu är det gjort. Hoppas det går som på räls nu. Kram!

  22. Peter Olofsson 17 september, 2009 on 19:07 Svara

    Postat av: Peter Olofsson
    Hej Lotta! Sagt det förut men säger det igen, det här är "bloggarnas" blogg ala kategorier, som betéendevetare är den underbar som att ösa ur ett oändligt hav, av allt faktiskt, högt, lågt, klokt, vansinnigt, männskligt, värme, kyla mm superlativer så långt ögat når! Nu pratar jag inte bara om dina inlägg utan även om alla kommentarer som skrivs också. En blogg utan kommentarer är som….ja jag vet inte vad, såg idag att du gjorde en svarskommentar i ditt eget svarsfällt, vet inte om du brukar göra det, men det är intressant hur du möter upp kritiken. Nej, man får faktiskt inte blir för synisk, när någon frågar mig om pengar så brukar jag bjuda på mat istället. Sist var det en kvinnlig narkoman som frågade om jag hade en 10 till mat, nej sa jag men om du hänger med till "donken" så bjuder jag. Har gjort det här många gånger och även jobbat med missbruksvård, men den här "Lilla Människan" mådde sämre än sämst. När hon ätit upp den första "Biggen" frågade hon om hon fick ta något mer, självklart, hon åt ytterliggare en Big Mac och en stor Cola, plus en massa morötter.
    Sedan gick jag med henne till härberget hon bad om det för att slippa bli antastad, missbrukare är inte direkt trevliga mot varandra, en myt att olycksbröder och systrar hjälps åt. Värst drabbas kvinnorna. Sedan frågade hon om jag ville ha sex som tack för hjälpen! Jag frågade då henne vad jag trodde jag skulle ge för svar. Hon sa då förlåt och jag fick en klapp. Att vara missbrukare är hårt, är man sedan kvinna på det så är det ännu tuffare, utsatt ifrån alla håll. Så visst kan man hjälpa och stödja eller åtminstone fråga om det är något man kan hjälpa till med.
    Många behöver hjälp i vårt samhälle idag, sitter just nu och svarar på mail på min Patientföreningsblogg http://www.jernsaxen.blogspot.com nu är det fler än någnsin som är utförsäkrade.
    "Major Björklund" borde känna sig glad nu, så alla som "slår dank" som han uttrycker sig nu kan börja jobba istället! Oj, nu blev det politik, det var inte ritigt meningen, men allt hör ihop i livet!
    Långt som vanligt när jag skriver!
    Hoppas att allt gått väl på röntgen Lotta, när du läser detta så har du väl redan varit på röntgen, såvida du inte sitter med en "Lap" och undersökningen är försenad!(Gör nu ett tillägg i min kommentar, då jag just läst om din röntgen idag) I vilket fall som helst ha det så bra som det bara går! Kram till dig och alla andra som känner att de behöver en!
    Mvh ifrån Peter Olofsson!
    PS: Anledningen till att jag skriver nästan samma kommentar igen, är den att det ibland känns viktigt det man har att säga, bloggen är ju en verklig "färskvara"!

  23. Suzie 17 september, 2009 on 19:10 Svara

    Grattis Lotta!
    Du förtjänar det här med boken så otroligt mycket. Om du bara visste hur mycket jag önskar att allt med sjukdomen ska försvinna så du kan leva livet och fortsätta att vara så vacker, intelligent, kreativ, fru och inte minst mor.

    Love to you <3

  24. Anonym 17 september, 2009 on 19:53 Svara

    Håller tummarna hårt för dig Lotta! GRATTIS till Årets Blok, det är du värd.
    Kramar R-M

  25. Lovisa 17 september, 2009 on 20:45 Svara

    Hej och grattis till förstapriset i bloktävlingen 🙂

  26. Lena 17 september, 2009 on 20:48 Svara

    jag är in och hälsar på dig lite då och då, vill hålla lite koll på dig;) trots att det smärtar mig att livet ska vara så tufft för många…Min lilla ängel har snart varit borta i 11 månader och fortfarande väntar jag bara på att få vakna från den jävla mardrömmen..Håller mina tummar för sig…kram

  27. Annelie 17 september, 2009 on 21:24 Svara

    Emla och Tom Kha is da shit.

  28. Christina Svärd 17 september, 2009 on 21:25 Svara

    Hej Lotta! Oj vad Du får gå igenom,,,,tur man inte vet allt som skall uthärdas här i livet….. Tänkte när jag såg bilderna …..hon måste väl vara den snyggaste patient de haft….Lotta Håller tummarna…Kram från Christina och Cathrine Svärd

  29. Victoria 17 september, 2009 on 21:27 Svara

    Stackars dig, jag lider mig dig, fan vad tråkigt 🙁 Kan bara tänka dig hur du känner inför dina barn!

    I min blogg skriver jag om min barnlängtan som 18 åring! Skrev just idag om hur mina kompisar reagerar på min åsikt 🙂

  30. lillemor 17 september, 2009 on 21:37 Svara

    Jag tyckte väl att du var ovanligt fint sminkad och tjusig när du låg där på bristen…inte så konstigt när du skulle få årets blok efter det – Grattis!

  31. Vanilla 17 september, 2009 on 22:05 Svara

    Oj, vilka olika verkligheter du slits mellan Lotta!

    Idag skriver jag om att ta sig tid för varandra, kika gärna in på min blogg och läs. http://byvanilla.blogspot.com/2009/09/ta-er-tid-for-varandra.html

    Många kramar till dig!

  32. Finnpajsaren 17 september, 2009 on 22:58 Svara

    Hej du där. Vilka avstånd man kan ha i livet. Jag vabbar och du kollar cancer. Ville bara sända en kram. Kram. Jonna

  33. Sus 17 september, 2009 on 23:53 Svara

    Du är så vacker!

  34. tantans 18 september, 2009 on 01:20 Svara

    Förstår din frustration över dessa röntgen men det är ju ett nödvändigt ont ..för det är ju en livförsäkring…så har jag sett mina tillfällen när jag har varit tvungen att göra gastroscopi först var tredje månad och sedan glesar åren fram till 6:te året då var det liksom klart trodde jag men jag får göras dom fortfarande men inte så ofta faktiskt år emellen…men jag lever fortfarande och det är bara att vara still going strong…och det kommer du oxå att vara Lotta..du har så mycket energi även om du känner dig trött så har du massor av utstrålning och är positiv i allt vad som skitsjukdomen har dragit med sig…klart vi håller alla tummar vi har att du får ett bra röntgensvar……

  35. biffen 18 september, 2009 on 01:20 Svara

    milda makter, du är ta mig tusan grymt inspirerande!!! Att trots cancer kunna vara en sån glädjespridare och inspirationskälla, beundransvärt, jag är övertygad om att det kommer att gå bra för dig, dock håller jag ändå tummarna, för säkerhetsskull 🙂 HA DET BÄST!!!!!! kramar i massor //Biffen

  36. Ulla 18 september, 2009 on 08:01 Svara

    Det känns som om allt redan är sagt till dig. Du får otroligt många uppmuntarnade och tänkvärda kommentarer. Önskar dig en skön fredag!

  37. Martina 18 september, 2009 on 08:25 Svara

    Hej, såg just på bloggen "Den starkaste stjärnan" att du vunnit årets blok, ett stort grattis och ha en härlig helg.

  38. Lotta 18 september, 2009 on 08:38 Svara

    Grattis till årets blok.
    Det kommer att gå bra, jag håller tummarna.

    kram Lotta

  39. eija biff 18 september, 2009 on 08:38 Svara

    måste folk verkligen göra reklam för sina bloggar här? se det så här- om du har en intressant blogg med något att säga så hittar folk den-gör de inte det har du svaret: Nobody cares. Undantag för "cancerbloggar" som ju har en relevans. det blir som vänner i smärtan

  40. Annika 18 september, 2009 on 08:47 Svara

    Hej Lotta! Stort grattis till bloggpriset, härligt att du vann! Håller även tummarna så klart att röntgen gick bra och att du är frisk som en nötkärna. Du fixar det här tjejen! Kram från en av dina läsare.

  41. Benita 18 september, 2009 on 09:05 Svara

    Vad skönt att se att du mår så pass bra ändå direkt efter!
    Och, jag förstår verkligen din ångest inför resterande provtagningar.
    Själv står jag nu inför en operation av tunntarmen… och är LIVRÄDD.

    Stort GRATTIS till vinsten av Årets blok!!! (((KRAM)))

  42. Honungspojkens mamma 18 september, 2009 on 09:16 Svara

    Grattis och vad roligt att det blev du som vann Årets Blok! Hoppas du får goda besked från undersökningen även denna gång!

    Kram

  43. Lina 18 september, 2009 on 11:01 Svara

    Lotta,
    Håller alla tummar och tår för dig. Hoppas att allt har gått bra.
    Varm kram och mycket kärlek till dig.
    /Lina

  44. Erica 18 september, 2009 on 12:31 Svara

    Grattis till Bloken!

    Min port spolas var 4-6:e vecka. men var glad att de går med på att använda den vid DT. Jag har kollat att min port är trycktålig osv men det spelar ingen roll de vägrar använda den (kollade tom mee ett sjukhus på annan ort men icke där heller). JAg fick tyvärr trista besked på min senaste dt – en liten metastas i ena lungan som ska operaras i mitten av oktober. Skit trist nu när man äntligen börjat få ett hyfsta normalt liv. Kram!

  45. josefine 18 september, 2009 on 13:15 Svara

    Då tycker jag vi kan göra reklam tillsammans :D. jag är en 15-årig tjej som för tre år sen bröt min arm som växte ihop fel. vilket gjorde att jag fick operera, dom bröt benet igen och satte ihop med spikar. men det hade gått mycket sämre om jag inte hade haft mina embla plåster. tur att allt är över nu. ha en bra dag och trevlig helg,

    Kram josefine 😀

  46. Victoria 18 september, 2009 on 19:49 Svara

    Hej
    Du är verkligen en skön tjej, läser din blogg som besatt. Hoppas dig allt gott i världen!
    Du borde se till att spola din port minst varannan månad, det är farligt att inte göra det, kan med otur bildas blodproppar i/vid porten om man inte är försiktig. Nu verkar den ju fungera bra men kolla upp det så du inte får problem i framtiden.
    Kram

  47. Jenny 19 september, 2009 on 12:55 Svara

    Har sköterskorna testat Actilyce i din port? Det brukar hjälpa och du slipper få en PVK i armen.

  48. bengt petterssom 23 september, 2009 on 17:01 Svara

    Såg programmet i går ochblev så impnerad av din attityd o utsrålning.Hur har du blivit bemött o behandlad i vården?Själv blev jag op för en rektal ca22/4 08 Fick vänta5 veckor på en coloskoi trots kadinal symtom 3x 3 pos feceshb avfförändr viktminskn sedan ytterligare väntan altså 3 v på ultrjud av lever.Således sammanlagt 8/ 5 vecka innann op. Operatören såg jag första gånen 1 månad efter op vi återbesök.Hur lång tid tog det för dej frånremiss till op?Har nu vid 14 månaders efterkoll fått recidiv med met. ilevern o går på cytostaka Hj hälsningar Bo B Laxfisket i Dalsland

  49. Bengt pettersson 23 september, 2009 on 18:01 Svara

    Såg programmet Åsa igår o tyckte om din attityd o utsrålning,Hur lång tid tog det fö dig från ren´miss till op.Är du nöjd med vården i övrigt .Vänte tider?Op för rektalca 22/08 Det tog 8/ 5 vecká för mig trots kardinal symtom andr avfvanor viktminskning blod i aföringen 6 ggr i följd.uppföljn skall ske 1 år efterop för mig tog det 14 mån o 3 veckor vavid man upptäckte recidiv med levermet,hj hälsn BoB laxfisket Dalsland

Lämna ett svar till Berit Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *