På bilden. En allt vanligare syn
Igår var Lilla Skorpan och jag på vernissage på fina gatan på Östermalm. I en vååååååning visades stiliserade fotografier av halvnakna tjejer med pistoler i händerna och några var riktig coola faktisk.
När människor kommer fram och hälsar på mig och fullständigt skiter i att hälsa på Lilla skorpan blir jag förbannad. Förbannad och ledsen för att det bottnar i en osäkerhet över hur man förhåller sig till barn. De bevärdigar honom inte ens med en blick.
Det är mycket märkligt och jag menar definitivt inte att mitt barn är någon fantastisk varelse som alla måste heja och pussa på. Definitivt inte! Men att bli sedd och noterad hör till varje människas rättighet.
Jag förstår precis vad du menar. Det är helt otroligt att folk är så besvärade/okunniga/ointresserade av barn att de inte ens bemödar sig att titta på dem och säga hej. Hur lång tid tar det..???
Tyvärr är det kanske ett vanligare fenomen på fina gatan? I alla fall när det handlar om vernissage, eller annat som anses som vuxenaktiviter i somligas ögon.
Jag minns när sambon,jag och vår då 11 månader gamla doter flög från Palma till Arlanda. Dottern skrattade och babblade hela resan utan att fälla en tår. Bredvid oss satt en tant med blåtonat hår, dräckt och bling bling som hängde likt julgranspynt och snörpte på munnen. Rätt var det var utbrast hon, utan att ens titta på mig; ”Man skulle ge ungarna ett piller före resan så slapp man allt liv och skrik!!” Vad säger man…? Stackars människa.
Kul och fin blogg du har, jag kommer snart tillbaka!
//Isa
Men ta för fan inte med dig ungen på jobb då Pucko!
Snälla Bubbe. För det första var det inte jobb utan en privat tillställning och folk ska väl för sjutton ha så mycket folkvett att man beteer sig uppfostrat oavsett var man är!
Är man inte intresserad av ditt barn så är man väl inte. Bra att inte hymla om det kan jag då tycka… Men men!..