På bilden. Ett yngel
Jag bloggade aldrig igår. Helt enkelt för att dagen var för kort och Lilla skorpan inte ville vara ensam. Han verkar må sådär men äter sämre än vanligt och är inte helt ok i magen. I morse hade jag stämt träff i parken med mina BVC-mammor J och T. Klockan 9 skulle vi gunga barn och jag titta på lilla nya E som föddes för en månad sedan och är lillasysyster till M som är lika gammal som Lilla Skorpan.
Vi försov oss. Vaknade 8. 30 och kom till parken 9:30. Då ville tjejerna hänga i vår trädgård istället och vi begav oss hem till oss istället. Där hamnade J i soffan med lilla nya M och jag fick titta på det lilla russinet ordentligt. J, som väntar barn i september (Fattar ni, båda mina BVC vänner ska bli mammor igen innan deras små fyller två)
T letade fram brösten för att amma samtidigt som hennes dotter gnällde och ville ha uppmärksamhet. Jag har aldrig känt mig så säker på att jag inte kommer att skaffa syskon till Lilla skorpan som någon gång förut. Jag tittade på det lilla skrynkliga russinen och tycker hon är fantastisk men hon väcker inga som helt ha-begär hos mig och det känns skönt att vara så trygg i sitt beslut om fler barn.
RSS-flöde
Tur att vi är olika eller kanske otur. Man behöver ju inte få barnen tätt. Men jag ville att mitt första barn skulle få syskon. För när vi en dag är borta så har dom ju varann. Jag vet ensambarn som har kännt sej extra ensamma är föräldrarna dött. Men jag vet åxå dom som är osams. Men det är ju inget jag oroar mej för att mina ska bli. Jag hoppas verkligen att jag har gett som så mycket tid var som dom vill ha. Jag älskar båda mina barn över allt..