VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Ole dole doff

image90
På bilden. Ingen aning

Herrejävlars vad folk kommer att bli förnärmade. Har suttit med våra bröllopsinbjudningar och skurit och sållat och tänkt fram och tillbaka. 51 ska bjudas varav mina 25 består av 11 släkt.

Hur ska man tänka? Bjuda gamla Bettan som man hade kul med i nian eller de man har i sitt vardagliga liv nu? Ska bara kusiner med eller ska man bjuda ALL släkt. Vem tycker om en på ett riktigt och innerligt sätt? och vem kommer att uppskatta gesten?

Hotellrum ska bokas-klart
Ring ska beställas-klart
Porslin ska beställas-klart
Buss ska bokas-klart
Klänning-inte klart
Bukett-har en klar bild på den
Menyn-inte klart
Transport för oss från kapellet-klart
Bordsplacering-inte klar
Barnvakt-halvklart

Det är ett heltidsjobb att planera ett bröllop. Och redan hos tryckeriet där vi ska beställa inbjudningskortet flippar vi på varandra. Lilla skorpan river och sliter i alla maskiner och jag måste på en sekund besluta om något så viktigt som om det ska vara svart/vitt eller färg!

Och så åter till detta dilemma med vem som ska bjudas. Det är tur att man bara gifter sig en gång för det här är roddigt värre.

Idag åker jag till Kolmården för deras sommaröppning. Käkar vildmarksbuffé, tittar på tigrarna och jobbar förstås. Sedan vidare på lördag till Örebro och 40-års kalas
Bloggar åter på söndag


Kommentarer


  1. Kattis 4 maj, 2007 on 21:13 Svara

    Vet hur det känns gumman. Hade själv detta problem för två år sedan. Vi gjorde så att vi valde bort släkten helt och hållet – bara min farmor och Lelles mormor (förutom våra föräldrar och min bror med familj) blev bjudna! Sedan var det bara kompisar. Vi ville ha en kul fest och det fick vi! Massor av släkt och andra objudna (till festen) kom dock till kyrkan!

    Det kommer gå jättebra ska du se!
    Kram Kattis

  2. Lisa 7 maj, 2007 on 15:26 Svara

    Det viktigaste är i alla fall att jag kommer ;). nä då skämt åsido så ser jag fram mot bröllopet med både rädsla o förtjusning. samtidigt är jag hemskt ärad att få vara din tärna, det blir nog första o sista gången jag får uppleva det. Tack syrran!! Förstår att det är mycket att fixa men det verkar som ni har kommit en bra bit på väg. Det är bara att säga till om det är nåt ni behöver hjälp med.. Glöm aldrig bort att det viktigaste inte är att allt blir perfekt utan att ni gör det av glädje och att ni har roligt på vägen! Puss

  3. Nathalie 8 maj, 2007 on 13:12 Svara

    Det är fan svårt nog att komma på vilka man ska/inte ska bjuda på ett dop. Vi har dop i september, och har ingen aning om vilka vi kan stryka. Men min mamma sa en väldigt bra sak. För det första är det ju mitt dop, inte gästernas. Dessutom ska man inte bjuda någon man egentligen inte vill ha där, för då kommer man må dåligt för det, och man kommer för alltid komma ihåg den jobbiga detaljen. Det är eran dag. Grattis förresten 🙂

  4. Julle 8 maj, 2007 on 15:17 Svara

    Fan, det verkar krångligt med bröllop!! Kanske ska strunta i det och bara ha en fest i trädgården istället?? :-)) Även om det låter såååå jobbigt så vet vi alla hur mycket du längtar efter just den där dagen…ha ha! Så försök inte! Kram på dig!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *