VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK
Annons

TVÅTUSEN GLASÖGON-MISSION COMPLETED

Foto:Olympus Pen F

Sista dagen. Och vi har delat ut drygt tvåsen glasögon. Att få möjlighet att se. Jag vet att jag tjatar men det är ju själva grunden för att överleva drägligt. Alla dessa fantastiska möten. Alla otroliga människor. Tacksamheten. Glädjen. Barnen, alla barnen. Helt överlyckliga över en liten leksakbil, hela deras ansikten spricker upp i stora leenden. Det får mig onekligen att tänka på våra egna barn hemma. Hur ska vi få slut på det materialistiska hamstrandet?

En övervägande del, majoriteten är muslimer på Zanzibar och flera kvinnor bär slöja. Det har varit lite krångligt för dem att kunna sätta fast glasögonen  bakom öronen men efter lite meckande går det.

Stefan har med sig en autorefraktor för att kunna göra en koll, för att få ett uppskattat värde av synfelet. Den har vi släpat med oss hit över hela världen, samt 200 kilo glasögon och många resväskor. Men det är helt klart värt allt släpandes för glädjen att se i lokalbefolkningen.

 

Många har ögonsjukdomar, grå starr och det är svårt att lösa med glasögon. Det är så extremt stark sol här och INGEN  använder solglasögon så de har mycket problem och att köpa ett par är för de flesta är det helt otänkbart. De äter ett mål mat om dagen, ibland bara varannan dag om man är väldigt fattig.

Det här är Ulrika från Västerås. Hon är vinnare av årets glasögonbärare 2016 och vi har slitit ihop denna vecka.

Och de här tvillingarna gjorde min dag. Så glada och härliga med sina fina leenden. De är 11 år, lika gamla som Lennox ed med helt andra förutsättningar. Och trots att de har det väldigt tufft, barnen här, är inte alls sedda, som tur är ibland, som barn är hos oss.

Hos oss styr barnen världen, vi anpassar oss på tok för mycket till barnen och här är de ett naturligare inslag. Det är inte så himla mycket tjafs och frågor och ängslig undran om barnen hela tiden. De finns här, får hänga med helt enkelt.

Och mina fötter… jag har så fruktansvärt ont. de är som svullna sälar. Ser inga fotknölar, bara vätska och ont att gå. I morgon natt flyger vi hem. Och har inga stödstrumpor och får inte på mig  mina Nike. Jaja. Det finns värre saker.

img_4447.jpg

 

Kommentera (1)

Annons

260 GLASÖGON IDAG

När vi svänger upp med bussen på morgonen möts vi av en lång kö av människor. De har suttit här. Länge. Små barn, de här två tvillingar som stått hela dagen, från  8:30 till 16 då några av oss i teamet såg till att de fick komma in med sin mamma. Att Specsavers på det här viset ger tillbaka tycker jag är fantastiskt. Så många av er har lämnat in glasögon och nu får så många glädje av dem. Det enda är att vi behöver fler barnglasögon.

Och på morgonen kom också barn från från en SOS-barny som ligger väldigt nära. Och vi låter dem komma före kön före alla andra. De är lite blyga, rädda för apparaten som mäter deras ögon. Men Mia från Specsavers och Stefan har tagit med gosedjur som de får att leka med. Två svenska tjejer, Emma och Lisa har varit hos dem i tre veckor nu men ska vidare hem till Sverige om några dagar.

Det är fruktansvärt varmt, det kanske inte syns på bilderna men värmen kokar, drygt 30 grader i skuggan och när solen kommer fram blir det helt olidligt hett.

Idag har vi delat ut drygt 260 glasögon och i morgon, som är den sista dagen hoppas jag vi kan lägga in en extra spurt. På lördag är eye-campen stängd och vi ska bada med delfiner, (de är vilda och inte i fångenskap) och gå på guidad tur för att lära oss om kryddor men jag kommer at stanna på hotellet och skriva bok hela dagen.

På min instagram Vimmelmamman kan du ta del av ännu mer uppdateringar och rörliga filmer

Kommentera (2)

Annons

EN LEDIG DAG

unnamed-4

En ledig dag. Vi har två. Och idag avfärd för snorkling och barbecue på en strand en timme härifrån. Solen är livsfarlig här. De står rakt upp och vi är väldigt nära ekvatorn. Och jag har blivit duktig. Smörjt mig med solskydd 30.

unnamed-5

Och här är nästan hela gänget. Några optiker, andra optikerassisstenter, en ambassadör, en fotograf och två journalister.  Vi är 11 personer totalt och hela dagen har varit sol, bad och häng. Eyecsmpen var stängd  och med risk att sticka ut hakan nu är är det fruktansvärt jobbigt att stå upp i 30 graders värme i drygt 9 timmar. Mina fötter och vader har svällt upp, kan inte se fotknölarna riktigt och vet inte hur jag ska få på mig mina Nike i morgon. Och ja, jag  förstår att det inte är oss det är synd om oss. För min del kan jag lika gärna jobba alla de dagar jag är här men jag skulle ljuga om jag sa att det är helt enkelt.

unnamed-1

unnamed-9

Det är till och från molnigt men väldigt, väldigt varmt här. På kvällarna räcker det med ett linne och nu när klockan nästan är 00:16 sitter jag i tunn klänning och skriver.

unnamed-3 unnamed-10

Linda beundrar utsikten

I morgon bitti kommer det et gäng barn från Zanzibars SOS Barnbyar till vår eyecamp för att få glasögon. Det ska bli så fantastisk att få hjälpa dem. Det är optikern Stefan här som känner två svenska tjejer som jobbar här och de har lyckats lösa detta.

 

 

 

Kommentera (1)

Annons

VÅR TISDAG…

Det är oerhört varmt och dammigt när vi åker vägen in till Stonetown. Den sedvanliga kommersen. Barn på väg till skolan i sina kläder, människor som bär saker på huvudet, en stol, mat, djur. 


Det är runt 30 grader varm och fuktigt och trots att solen kommer och går år det stekhett. Jag försöker vara vaken. 


Att ta del av den afrikanska vardagen är fantastiskt men det är svårt. Jag jobbar på tok för länge som vanligt. När de andra säger godnatt sitter jag i repan och bloggar.


 Så oftast somnar jag med huvudet dunsandes mot fönstret på guppiga vägarna, hur mycket jag än försöker hålla mig vaken.

 

Vi accelererar, försöker dela ut så mycket glasögon vi kan. Några av oss, inte jag, har tagit med nallebjörnar och leksaker som vi ger till de minsta barnen som står och väntar med sina mammor så väntan inte ska bli så lång i värmen.

 Jag försöker prata med den som är ansvarig för kön. Att plocka in de med barn först men här finns inte riktigt samma barnfokus som vi har, inte på det sättet. Barn är någon som hänger med, får finna sig i att mamma ska få glasögon hur lång tid väntan än må vara.

 

Det är väldigt viktigt också att att de barn, som får glasögon får rätt, och at de inte är för stora. Vi har få barnglasögon så lägg gärna det på minnet, du som har det hemma, att lämna in till nästa period. Några få påsar med barnglasögon är allt vi har och oftast får de vuxenglas som vi försöker böja till för att det ska passa deras små ansikten.

 Att inte kunna se som barn är förödande förstås. Att inte kunna tillgodogöra sig skolan, för att sedan kunna försörja sig. Ja, ni fattar hur viktig det är at just barnen får rätt styrka och rätt storlek på bågarna.

 I morgon är vi lediga. Båttur och barbecue på en strand står på schemat. Vid 9. Får sova ut lite längre.

Nu väntar middag nere vid stranden.

 

 

 

 

Kommentera (9)

Annons

STONETOWN

img_4282.jpg

Foto: Olympus.

Vi går upp tidigt. klockan ringer 6 och min AC funkar inte så jag är helt blöt av svett. Men det gör inget. Utsikten är makalös. Palmer och kritvit sand. Det lustiga är djuret som på bor taket här. Jag har bara sett skymten av det igår, ungefär som en apa, brun, hårig, lång svans och runda öron men det är ingen apa. Måste fråga.

img_4287.jpg

 

img_4269.jpg

Bussfärden tar cirka 1,5 timme till Stonetown där vi satt upp vår eyecamp i en skola. Och det är lång, lång kö när vi kommer. Kvinnor i en rad, män i den andra. Det blir ofta mycket bråk i kön. Om vem som fått vänta längst.

Många har gått flera mil och kommer långväga ifrån. Oftast går man till fots och hoppas på att få hinna komma in samma dag, annars får man helt enkelt sova ute och fortsätta köa nästa morgon.

img_4285.jpg

Här det Clara från Amelia som försöker hitta rätt styrka. Mina fötter har svällt. Har jätteont i de efter att ha stått upp i 30 graders värme. Men det är lugnt. Får vila dem nu när jag sitter här och bloggar. Klockan är 23:30 här och tyvärr är uppkopplingen helt katastrofal så det tar tid att få iväg ett inlägg. Men. Det är en del av mitt uppdrag för Specsavers. Att berätta hur vi sköter oss med de glasögon många av er har lämnat in.

När jag är klar med det här, fortsätter jag med min bok i natt. Måste bli klar hur trött jag än är. Bara att kötta på här. Ska bara hitta rätt AC-knapp först…

Kommentera (3)