1 maj 2008. I ett soligt rum på SöS förändras mitt liv för alltid. Tjocktarmscancer och en akut operation där 80 centimeter tarm tas bort. Cellgiftsbehandling i sex månader. Cancern sprider sig till levern men jag blir friskförklarad 2012. Jag jobbar på tidningen Hänt i Veckan och lever villaliv med sonen Lennox, 10, och maken Threst. Cellgifter och champagne, gala och galon. Vill du läsa om mig efter cancerbeskedet söker du på arkiv maj 2008. Vill du lära känna mig innan sjukdomen rekommenderar jag dig att börja från början.

Annons

MOBILANPASSAD

IMG_5142.JPG

Äntligen har bloggen blivit mobilanpassad. Jag förstår att det känns lite konstigt kanske när du kommer in. Man känner inte riktigt igen sig. Men allt är mycket lättare att läsa nu när 75 % nästan läser mig från mobilen. Om du scrollar allra längst ner har du min insta, min film och annat som förut låg på högersidan.

IMG_5140.JPG

Och när jag kom hem från jobbet onsdags har Threst köpt en bil till mig! En liten söt Citroen C1. En typiskt stadsbil, enkel att parkera och väldigt liten med det är fyra platser och jag får in Lennox och golfbagen. Det är det viktigaste. Vi köpte den av en kompis och fick ett väldigt bra pris. Det är min andra, egna bil och jag är bara intresserad av att den funkar och tar mig framåt.

Fredagen bjuder på en resa till min fotograf Micael, ute på hans lantställe längst ut i Skärgården. Kunde inte ha valt ett bättre väder. Stannar över natten och sedan hem på lördag för att fira 4 juli då Threst bror från USA är här.  Ingen rast och ro.

 

 

Annons
Annons

SANNA-MINA ORD

 

Det finns en väldigt massa bra saker med att dra på sig erfarenhet. Ålderdom. Tid.  För mig handlar det om fördomar och trångsynthet. Sanna Bråding var en person jag hade fördomar om. Jag fick för mig att hon var yvig och gapig. Mindes henne från mindre bra sammanhang tror jag även om jag faktiskt på rak arm inte kommer ihåg just i vilka sammanhang förstås.

Men så hörde jag henne intervjuas på scenen  vid årets mamagala. Hon blev årets provokatör om jag minns rätt. Och jag blev helt knockad av hennes klokskap.  Så jag ville intervjua henne till mina Lotta möter i tidningen. Och jag älskar att jag måste omvärdera hela min bild. Sällan har jag träffat någon så driven och smart och framför allt. Universell på något vis. Inte fast i spår och roller. Öppen, lite  för flummig för mig som är själva konkretiseringen personifierad men väldigt klok på alla sätt och vis.

Varje gång  det händer att jag tvingas inse att jag är full av skit och fördomar så det är befriande på något vis förstås. Som att knacka ner murar med silversked.

 

Annons

FOKUS-EMMA

 

Emma Kock. Det var ett tag sedan vi pratade om Emma. När jag kom hem låg tidningen Plaza Kvinna i brevlådan. Med ett reportage om just Emma samt en liten lapp om varför. Emma är just nu hemma i Skåne för att sommarjobba som hon brukar. Kvar i Uganda är ju hennes killar som hon återvänder till.

 

 

Hon är lite som den där den där  målbilden jag hade på kylskåpet när jag var sjuk, fast då satte jag upp en bild på Lennox, mig och katten när vi satt i trädgården. Och varje gång jag mådde skit tänkte jag på den där bilden. Att jag skulle sitta i den där trädgården nästa år med samma tjocka katt och unge.

 

Och lite samma är det med Emma. För när det tjockar  till sig i livet av olika  anledningar så är hon mitt målsnöre. Mitt ledljus att hålla sig till för jag tänker att kan Emma, kan jag. Faktiskt lite så. Det finns många Emmor i världen. Susanna I Ghana som också driver barnhem och nu även skola, är ytterligare exempel på de där hjältarna som aldrig blir hyllade. Och Magda Gad i Monrovia. Som bokstavligen räddar livet på tandlösa gatubarn eller övergivna spädbarn, ger dem ett hem, en famn och framför allt ett hopp om en framtid.

 

 

De här unga tjejerna lever sina liv långt från Sveriges trygga välfärd och bygger barnhem långt ute på landsbygden, tjafsar  med den afrikanska byråkratin, drar vatten, fixar solenergi, kokar soppa på en spik och bär sjuka barn längst mörka landsvägar för att få den enklaste vård. De  är mina hjältar! Varje dag, sju dagar i veckan.

Nu har Emma skaffat swish,  Numret är  123 476 39 83. Det är tack vare givare som dig hon kan gå runt varje månad. Heja Emma. Och alla andra världsförbättrare.

 

 



 

Annons

Läkarsamtal

Det har gått väldigt lång tid sedan jag blev lovad den där röntgen. Väldigt längesedan. Det har inte hänt ett skit. Och jag vill gärna veta hur det står till med min kropp. Jag har ring min husläkare. Som skulle  ta tag i det där. Men hon jobbar ojämna veckor en viss tid och jämna veckor en annan och jag har inte lyckats pricka in henne. Jag mår bra. Det är mer att jag beöver få ett kvitto på att ingen cancer har kommit tillbaka. Och jag vill veta det förstås.

På onsdag kommer Threst bror Iloas hit med sin son Noah. De bor i Los Angeles sedan många år och kommer nu att bo i vårt gästrum i källaren tre veckor. Han är härlig, gillar honom mycket trots att vi bara setts när han var här på vårt bröllop 2007.

 

Måndag. Work hard. Stay humle.

 

 

 

 

Mer inspirerande läsning: