1 maj 2008. I ett soligt rum på SöS förändras mitt liv för alltid. Tjocktarmscancer och en akut operation där 80 centimeter tarm tas bort. Cellgiftsbehandling i sex månader. Cancern sprider sig till levern men jag blir friskförklarad 2012. Jag jobbar på tidningen Hänt i Veckan och lever tillsammans med sonen Lennox, 10. Cellgifter och champagne, gala och galon. Vill du läsa om mig efter cancerbeskedet söker du på arkiv maj 2008. Vill du lära känna mig innan sjukdomen rekommenderar jag dig att börja från början.

Annons

DELA

 

image

Jag saknar någon att komma hem till och berätta om min dag. Både glädjeämnen och mindre kul saker. Dela. Det känns tomt nu och inte riktigt samma att ringa en kompis.

Det är nackdelen med att vara ensam. Att man inte har någon att skratta eller gråta med. Threst, det är så konstigt för trots att vi levt tillsamans i 14 år men mer haft en icke-relation de senaste åren, så borde man sakna att ha någon omkring sig hemma, ljudet av en person, rörelser i rummet.

Hans frånvaro rent fysisk är inget jag saknar alls. Jag undrar varför? Förmodligen hade det varit annorlunda om jag bott kvar i huset. Men nu är allt nytt. Men just det här med att bara ringa och berätta något… Det saknar jag mycket.

Annons

PÅ MINA VÄGGAR

_HFB8747

Foto: Håkan Flanck

Jag har så många fantastiska bilder. Människor jag mött. Människor som jag aldrig glömmer i hela mitt liv. Åh, min  lägenhet ska tapetseras med dessa bilder. Jag vill bada i dem, minnas exakt hur det var. Den här kvinnan. Aidsdrabbad. Ensamstående med tre flickor. Stor försörjningsbörda. Hon grät bredvid mig i soffan i hennes enda rum i Burundi.

_HFB8295

Hon är den enda överlevande i sin familj. Alla blev slaktade i folkmordet i Rwanda. Hon var 11 år när det hände. Nu går hon en kurs för att lära sig sy via Läkarmissionen.

_HFB8525

Jag älskar den här bilden vi tog i Rwanda. Garuka. Yrkesskola. Alla dessa gatubarn samlade på en och samma bild. Den ska definitivt upp på väggen. En stor favorit.

image

Jonathan. Många vill sätta en label på vår relation. Det behövs inte, thank you very mutch. Bollplank, idéspruta, vän. Jag älskar Jonathan på mitt alldeles egna sätt. Värd att hängas. Upp

IMG_4365

De finaste fötterna fann jag i Sydafrika hos Monica och Give a Child a family. I en sovsal för barn mellan 1-5 år. Någon hade dumpat honom i soporna. Tyckte han var skräp. Ett livs levande mirakel. Såklart jag vill ha den bilden hemma.

IMG_3031-1-600x906

Lennox på Gotland. Foto Martin Melin. Kommer hänga i köket. Stor som fan.

_HFB9226

Mirelle träffade jag i Burundi. Hon går till marknaden varje dag och säljer begagnade barnkläder. Sin son har hon med sig. Sedan hem igen. Mirelle är 24 år och drömmer om en cykel som skulle förändra hennes liv till det bättre.

67739_149492815094871_100001024614652_274279_5818198_n-600x449

Min lillasyster Lisa. Jag var besatt av hästar. Det kanske syns.

artikel_klum1

Den bild som totalt förändrade mig mer än något annat. En gatupojke i Byn Nyangwe i Rwanda. Mattias Klum fångade honom. Kanske är det blicken, den smutsiga jackan. Det finns ingen bild, vare sig förr eller senare som alltid påvekar mig som den här. Startskottet, the awakening, kalla det vad du vill. Med den här bilden började allt.

Mamma-och-jag-1

Det är Lucia. Jag får följa  med mamma til jobbet på Örebro sjukhus

IMG_0967-600x400

Gatubarn i Uganda. Försöker söka skydd mot kylan. Han var bland de äldre jag träffade. Vill ge de här barnen någon slags rättfärdighet. Att hänga hemma på min väg är ju inte som att få Nobelpriset. Men de är aldrig glömda hos mig.

bild-11-600x338

Micaela. Krigar alltid för mig.

6A3A03261-600x400

Hon blev lämnad av sin pappa hos en släkting som slog henne och tvingade henne att jobba hela dagarna. Inga pengar fick hon behålla. En modern slav. Och med den hårdaste  kramen jag känt. Vill se henne varje dag hemma.

sussi-1-600x772

Min äldsta vän i vuxen ålder. Sussi. Spelar ingen roll när vi pratar. Plockar bara upp tråden där vi slutade sist.

Annons

24 TIMMAR SENARE

 

I torsdags kom den här canvastavlan från Canvas of Sweden. Det tog bara 24 timmar från beställning till leverans och blev så himla fin i sovrummet ovanför sängen. Funderar på att göra en canvastavla till köket också. I vanliga fall gör man inte svart/vita bilder men som en service till kund löste de det ändå.

http://canvasofsweden.se/ väntar på mina veckogardiner från Himla, likadana vi hade i huset men det var fel mått så Thest behöll dem. Valet står mellan gråbruna och vita. Det går sakta framåt här hemma. Kaos i gästrummet. Bara inkastade saker. Inte likt mig.

image2

De är söndag och innebandymatch står på schemat i  Gubbängshallen. Sedan en brunch på Radisson Sas. Och sedan…. hem antar jag. Saknar mitt badkar. Brukar ju alltid att långa oljebad på söndagarna. Läsa i badkaret. Ha på musik. Några droppar parfym i vattnet. Men tar ett täcke och myser med Lennox i soffan istället.

Annons

DET HÄR MED KROPPEN

Gammal modellbild 1Modell jobb

Jag har i stort sett alltid hållit min vikt mer eller mindre. När jag var ung, tonåring var jag förstås smalare. Lång och ranglig. Sedan fick jag mer kvinnliga former och har väl aldrig direkt haft komplex för min kropp. Den har burit ett barn, ammat och skött sig bra tycker jag. Jag gick upp en del i början när jag träffade Threst.

Jag åt så dåligt och han, som kock, lagade ju fantastisk mat. Sedan gick jag upp nu, för ett par år sedan. Kunde inte komma i jeans, knäppa knappar och valde då att gå på 5.2 dieten som funkade bra att gå ner några kilo. Nu har jag gått ner lite för mycket. Ca 9 kilo men under lång tid. De veckorna jag inte har Lennox slarvar jag med både mat och sömn.

Min bloggkollega My skrev ett bra inlägg om vikt och om idealet att alltid vara så smal som möjligt. Läs det gärna här. Lennox och jag har haft en helt oplanerad lördag och ska på middag i Bromma ikväll.

Annons

DEN 27 FEBRUARI

IMG_4886

Om några veckor är jag här. Tanzania.  Dar Es Saalam. Specsavers. Fullastad med glasögon att dela ut. Det är runt 27 grader. Och det ska bli så underbart. Det är min tredje resa med Specsavers och jag är ju deras ambassadör efter att ha vunnit årets glasögonbärare 2013.  Den här gången är det ett helt nytt gäng. Jag kommer inte känna någon men det löser sig rätt snabbt. Redan vid mellanlandningen  i Istanbul brukar vi ha bondat.

bild[1]

Här är gänget från första resan. Det blir ju långa dagar men det där har jag redan sagt 1000 gånger till er. Och jag hoppas ni vet hur tacksam jag  är att flera av er varit och  lämnat glasögon. Nu får de komma till bra nytta.

IMG_4914

Det är samma upplägg som förra året antar jag. Upp vid 6, frukost, buss till eyecampen, dela ut glasögon hela dagen, buss hem, middag och i säng så snabbt snabbt det går. Två dagar ledig. Jag hade hellre velat jobba alla dagarna men så brukar det vara.

1798279_10202613471673991_501509224_n

Unknown-3Och jag hoppas jag kommer få tid att träffa vår förra guide.

Den 27 februari. Då landar jag efter en lång flygning på Afrikas kontinent. Och så skönt att koppla bort telefoner och datorer. Blogga gör jag sent på kvällarna från hotellets foajé. Hade så dålig uppkoppling på hotellet sist så brukar sitta i faojén men där är det så mycket AC. Kallt men har sällskap av de vackraste massajerna som är nattvakter.

brud-600x600

Här hemma har vi haft fredagsmys