Hejsan igen!

Det var evigheters tider sedan jag var inne här och skrev. Så mycket har hänt men det kommer att benas ut vartefter som det kommer upp. Jag har varit sjukskriven rätt länge nu vilket inte känns som något vidare, efter ett tag går man på väggarna utan att ändå orka med något för det finns ju självklart en orsak till att man är sjukskriven. Det svåraste utav allt är ju att dom inte hittar orsaken. Jag är helt slut i musklerna och känns som jag får mjölksyra av minsta lilla sak. Jag är så van vid att röra på mig mycket både inom jobbet och hemma så det är väldigt frustrerande. När mellanbarnet går på simskola brukar jag alltid simma i 30 minuter i sträck medans hon lär sig nu orkar jag max 2 längder och det är ingen fart i dom kan jag säga, sedan är det spagettiben och armar för hela slanten. Likadant att bara gå i trappan hemma till övervåningen är en kamp de flesta gånger som jag enbart vinner på grund av att jag är så förbenat envis. Andra kanske bara skulle lägga sig i sängen o dra täcket över huvudet men till o börja med har jag ju 3 barn som alla behöver mig på olika vis och dom hjälper till så väldigt mycket hemma för att underlätta ändå samt att jag har en underbar sambo/fästman som ”skämmer bort mig”. Önskar alla hade en sådan man hemma. Nu har jag precis varit hos neurologen där dom trodde att jag skulle höra hemma men hon vill skicka mig vidare för utredning med elektroimpulser i musklerna som finns i Linköping sedan vill hon även skicka mig till infektionskliniken i Kalmar för att utreda min infektion som jag antagligen har i kroppen som inte vill ge med sig dom vet ju inte ens var den sitter så det är klart det är svårt att behandla den men dom måste väl beta av kroppen i tur o ordning kan man tycka… Det jobbigaste är ju att inte veta utan bara vänta och förlänga sjukskrivningen hela tiden medans man är på olika väntelistor till olika ställen, man vill ju komma till dessa ställen på en gång så man kan komma igång igen att börja leva som normalt igen. 

Tills vi hörs igen….Kramiz  <3

Hejsan!

Jag har vetat om detta rätt länge men det har inte varit officiellt förrän nu. När mitt minsta barn hade inskolning på dagis så hade en annan familj det samtidigt. Vi har känt till dom innan då dom har en son till som är äldre och vi har ju en dotter till som är kanske 1-2 år äldre än det barnet. I vilket fall så pratade vi en hel del när vi hade inskolning och våra barn började leka nästan på en gång, även fortsättningsvis har dom lekt väldigt mycket från och till men bara på dagis vi har aldrig umgåtts hemma hos någon utav oss. Jag fick höra ryktesvägen att dom hade fått åka akut till Universitetssjukhuset i Linköping för ett tag sedan nu är det ju och jag blev alldeles förskräckt. Då har deras son fått en hjärntumör som dom har opererat bort genom en 10h lång operation….den var 2 x 2 cm stor! Och elakartad… Jösses alltså hur kan det ens få plats i en liten 2 årings lilla huvud??? Nu som det är han denna lilla mirakelkille klarat operationen och det värsta precis efter operationen. Nu skulle han få operera in en port a’ cat och en slang in i magen. Sedan ska han få cellgifter och strålning i ca ett års tid som det såg ut precis nu i alla fall…. Vilken smärta och maktlöshet… Sådant ska ju inte få hända små barn, så är det ju bara! Förbannade sjukdom rent ut sagt….den har tagit sååå många…. Den sjukdomen tog min mormor, morfar, mamma och alldeles bästa kompis när hon var 19 år. Min pappa hade även han cancer innan jag föddes men han är den enda jag känner som haft den sjukdomen som lever idag, klart jag blir livrädd så fort någon nämner den hemska sjukdomen. Samtidigt kommer tankarna igen att man själv blir rädd att drabbas utav det för det finns ju ärftlighet i det…..finns inte ord för denna sjukdom. Jag håller ju alla tummar och tår för denna lilla kille absolut så tro inget annat. Det är så många kvällar nu som jag bara har brutit ihop men inte hjälper det någon för det. Jag är ju föräldraledig denna vecka så då har man ju tid att tänka och fundera bra mycket mer än vad man skulle ha gjort om man hade jobbat mycket. 

Jag har haft utskolningssamtal med mellanbarnet idag och den ”fröken” som mest haft ansvaret för henne och jag kommer att sakna henne så mycket hon är helt fantastisk. Tänk att min ”lilla” tjej ska börja F1an eller förskolan eller hur man säger idag efter sommarlovet. Hon längtar förstås!

Min minsta tjej skulle ju börja på stora sidan efter sommarlovet på dagis men nu sa dom idag att det var så väldigt många barn så att dom skulle dela upp den gruppen efter lite hur dom var födda och eftersom hon är våran julklapp (22:e dec) så kom hon förstås i den gruppen som ska stanna kvar på lilla sidan fortsättningsvis tills dom har kommit på något bättre eller om det blir några ändringar på något sätt. Det är ju väldigt ironiskt med tanke på att dom är just nu i nyuppsatta moduler men barnen som är där får inte plats i dom…hur tänker man då??? Modulerna kom ju upp så att man kunde använda dom efter jullovet ungefär så dom är ju väldigt nya egentligen. Varför inte förlänga den modulen med en modul till då? Borde ju inte vara så svårt alls, är det inte därför man har moduler för att det ska kunna omarbetas och göras om m.m.

Sonen som är äldst i barnaskaran var ju på en lärakänna varandra träff för blivande 7or i Hultsfred. Han och vi var ju väldigt skeptiska över att han var helt ensam i sin klass och inte hade någon med från sin gamla klass, men efter denna träff igår var han väldigt glad och sa att om det fortsatte såhär så ville han kanske inte byta klass för att han hade pratat med 2 – 3 st i alla fall som verkade rätt så snälla som han sa. Hoppas att det håller i sig! Hoppas! Hoppas! Hoppas! Han har ju inte mått så bra en period så han borde inte behöva oroa sig för detta med….jag försöker verkligen inte att smitta av min oro på honom heller utan kör nog nästan överdriven pepp istället. 

På torsdag gäller det! Skolavslutning på kvällen och sonen ska vara fanbärare och spela fiol själv i kyrkan och han är jättenervös för det med. Hoppas så att han fixar detta, hemma går det jättebra men det är skillnad när alla tittar och lyssnar i en överfull kyrka….han kommer att bli så stärkt om han känner att det gick bra. Hoppas att småsyskonen sköter sig med, det brukar alltid vara svårt att sitta still eller vara tysta. Jag vill ju så gärna spela in när han spelar och fota lite på alla hans snart gamla klasskamrater så det finns kvar för framtida minnen, så det är jag oxå lite nervös för. Imorgon ska bakas tårta för det hinner jag inte på torsdag då blir det smörgåstårta och det sista pillet och fix med presenter. Jag har köpt en presentkartong till hans lärare som varit underbar dessa år han haft henne som jag har fyllt med lite grejer för att visa uppskattning men det känns lite tomt i den så jag måste nog se mig om efter lite mer saker som ”puffar” upp sig o tar lite plats utan att kännas som att det är skräputfyllnad. Svårt det där…

Tills vi ses igen!

Kramiz <3

Hejsan igen!

Jösses vad tiden flyger iväg!    Till att börja med slutar min son 6an på torsdag och ska efter sommarlovet börja på en annan skola ihop med nya klasskamrater ifrån olika delar från kommunen. Det jag tycker är väldigt konstigt med det är att han kom själv i den klassen han hamnade i utan någon från sin klass medans hans nuvarande klasskamrater kom ihop med 4 – 5 olika från hans klass, hur tänker man då när man sätter ihop klasser???  Dom ska åka på en lära känna varandra dag nu på måndag så då hoppas jag verkligen att det kommer att kännas bättre för honom, hoppas att det blir ett toppengäng så han inte kommer att sakna de andra för mycket annars måste jag nog prata med rektorn för att se om han kan byta innan skolan börjar på riktigt…det är ju ett jättestort steg att börja åka skolbuss varje morgon till en helt ny jättestor skola samt hitta överallt och då inte ha någon med sig alls från det ”gamla” känns inte så genomtänkt….Hoppas Hoppas att det blir bra! han kom ju även in på spetsutbildningen som han sökte så den ska han gå på när dom andra i klassen läser ”vanlig” matte och no ämnena ska han gå ifrån till spetsklassen och läsa i högre tempo där. Han ska även läsa franska som han valde i förstahandsval så allt har ju verkligen blivit som han velat förutom hur klassen ser ut då… 

Han ska spela fiol på avslutningen med samt vara fanbärare och det börjar han ju bli lite nervös inför. Inte att bära fanan men att spela fiol själv, han har blivit så duktig bara på detta året om man jämför, det känns som det har släppt för honom där. Efter skolavslutningen ska hans pappa följa med honom och hans gamla klass på skolresa till Gotland, jag är inget avundsjuk….   😉   Jag har aldrig varit där, det är ju så dyrt att åka dit o bo där ett par dagar sedan vill man ju gärna göra lite saker när man väl är där med familjen. Det får hamna på önskelistan! 

Imorgon ska jag hålla i samhällsföreningens tipspromenad. Alla fick annat att göra så det blev jag själv som får göra allt som har med den o göra….suck…det är lite för mycket nu!  Tur att jag har valt att ha föräldraledigt nästa vecka så jag hinner med familjen och alla andra måsten som ska göras. Mellanbarnet ska ha utskolningssamtal ifrån förskolan för hon börjar ju F1an till hösten och blir även hon stora tjejen. Minsta tjejen flyttar från lilla sidan på dagis till stora sidan vilket inte blir så stor skillnad men blir ju ändå inte samma som förut där heller. Alla i familjen tar stora steg!  🙂

Tills vi hörs igen!

Kramiz <3

Hejsan!

Nu var det ända sedan påsk tror jag sedan jag skrev här….det har varit så mycket och ofta lägger jag ut genom telefonen men den har haft problem med att hålla laddningen, men jag är snart på gång att skaffa en annan är bara inte helt hundra på vilken jag ska välja. 

Jag har varit med som tränare på pingistävlingen i göteborg och sedan var vi på liseberg dagen efter, det var väldigt lyckat tyckte alla barnen det var väl mest vissa föräldrar som gick omkring  och suckade och förstörde stämningen på både tävlingsdagen och på liseberg. Om vi åker nästa år ska vi göra ett annat upplägg och vara väldigt tydliga med vad var och en ska betala, för det var inte meningen att det skulle bli som det blev. Att folk ska bråka om pengar som går till deras barn och deras tävling och deras nöje…. Jaja som sagt var barnen nöjda och det var huvudsaken!

Mellandottern har tappat två tänder och tandfeen har kommit bägge gångerna, vilken tur! Hon har ändå två tänder till som är jättelösa, hon tycker att det är så spännande och vi med.  🙂   Hon har även börjat inskolningen på f1an vilket hon gillar jättemycket så efter sommaren är det dags på riktigt. Men det ligger ju i samma korridor som när hon gick på dagis så det är ju inte någon jättestor skillnad mer än att det blir tidiga mornar varje dag och vi kommer inte att ses lika mycket. Jag hoppas att det blir lite ändring på det med för dom har frågat mig på jobbet om jag skulle kunna tänka mig att börja lära mig kontoret lite och jag har tackat ja till det. Jag tror det kommer bli en tuff utmaning jag som inte alls har den utbildningen men samtidigt tror jag att det kommer att bli roligt och jag får förhoppningsvis lite bättre tider familjemässigt tänkt. Hurra för det!

Sonen har fått svar om spetsprogrammet som han har kämpat så dant för att komma in på och det gjorde han utan att behöva komma dit på intervjuer som så många andra så han borde haft väldigt bra på proven men det får man ju inte veta. Han blev så glad när brevet kom i brevlådan så han ringde mig på jobbet och pratade och jublade i telefonen på min telefonsvarare. Jag visste att han skulle komma in för hans mentor råkade försäga sig i ett samtal som vi hade och då fick jag lova att inte berätta det för honom innan själva pappret kom eftersom det var flera i hans klass som hade sökt och alla skulle visst inte komma in av dom.       Nu har han fått en klasslista vilka han kommer att gå i samma klass med efter sommaren med, han börjar ju högstadiet med helt nya klasskamrater och på en helt ny plats. en ifrån hans skola kommer att gå i hans klass, det var inte så mycket tyckte jag men han tycker mest det ska bli spännande att skaffa sig nya vänner så han bryr sig inte så mycket att det inte blev så många gamla kompisar i hans klass eftersom att dom kommer ju träffas på raster och så ändå därborta. Klokt och bra tänkt för att vara 12år tycker jag!

Ska försöka skriva lite oftare men det blir bättre när jag skaffar en annan telefon!

Kramiz 

Hejsan!

Idag föll en liten tyngd från mina axlar, äntligen efter tredje besöket gick min sambos bil igenom besiktningen utan några som helst problem. Han hade denna vecka på sig innan det skulle bli körförbud eftersom det var tredje gången nu. Så skönt i alla fall eftersom vi är helt beroende utav två bilar och hans bil är inte dålig alls annars. Nu är det bara och leta sommardäck till min bil som behöver byta dom. 

Idag var vi på simskolan och mellandottern tog sitt allra första simmärke idag. Doppingen tror jag den hette och dottern är hur stolt som helst. Härligt att se för det har varit mycket tråkigt och bara gråt och bråk med henne ett bra tag nu så det var härligt att se henne skina upp ordentligt och bli stolt över något hon själv har kämpat ihop till. 

Nu är jag så trött så jag nästan somnar så fortsättning följer en annan dag!

Kramiz <3